Senaste inläggen

Av linnluvlee - Måndag 20 aug 19:58

Godkväll bloggen! Nu har det snart gått tre veckor. Så fort tiden går egentligen. Å både idag och igår så har jag varit så trött. Så idag så har jag typ värk i hela kroppen bara för jag e så utmattad. Det har iallafall lättat lite med migränen nu vilket e skönt. 

Igår så gjorde jag knappt nånting på hela dagen. Tog sovmorgon till halv tolv då jag gick upp o åt frukost så resten av dagen försökte jag bara få gå tills sambon kom hem å vi gjorde middag o såg på bourne filmer. 


Nu när vi inte har vår son i livet o nu när jag inte är gravid längre blir det ju som att hela livet stannat upp å nu vet jag inte vad jag ska sysselsätta mig med längre. Förut så kretsade ju allting kring att vi skulle bli föräldrar. Då fylldes ju hela dagarna med längtan å msn kunde läsa om graviditeten o köpa saker till bebis. Jag skulle måla spjälsängen o inreda barnrummet. Å nu kan jag inte göra nåt utav det längre. Blir så tomt! Nu har jag inga bloggar längre o läsa för alla jag följde e såna som fått bebisar som lever iår å det pallar jag ju inte läsa nu när Thor inte fick leva. Öppnar jag mejlen svämmar den över av reklam från babybutiker o liberoklubben. Öppnar jag instagram e det bebisar o bebissaker precis överallt å det e bara jobbigt o se nu :/ Så nu sitter man här o har ingenting o göra med sin tid egentligen. För det man såg framemot o längtade efter e borta. 


Så det blir som att hela livet har stannat upp nu. Så e glad att det börjar bli höst o dagarna går fortare framåt iallafall för varje dag som går är närmare 2019 som förhoppningsvis blir ett bättre år o varje dag som går tar oss närmare ett till barn. 


Idag har vi sovit bort hela eftermiddagen o på förmiddagen var vi på stan o käkade årets för mig första glassbägare o så var vi o tittade på huset som sambon har hjälpt till o renovera. Så nu har vi precis klivit upp o ska äta middag. 

ANNONS
Av linnluvlee - Lördag 18 aug 09:51

Godmorgon på er! Ännu en dag man måste vakna upp till. Å nu har det gått 18 dagar sedan vi miste vår son ;( Enkelt å hålla koll på hur många dagar eftersom det var den 1e slipper man räkna. Känns mer påtagligt nu o sorgen känns värre nu än vad den gjorde dom första dagarna efter men antar att det e en kombination av att det har sjunkit in nu ordentligt samt att sambon jobbar så jag e själv mycket mer nu för alla andra jobbar ju också.


Känns fruktansvärt tungt o vakna på morronen. Igår morse när jag vaknade beställde jag hem blommor till mig själv med blombud bara för o ens ha en anledning o behöva kliva upp. O så var det för o försöka muntra upp mig själv lite. När man är i sorg e alla medel tillåtna för o försöka hitta nån slags ljusglimt i tillvaron. Å vi har ju faktiskt inte fått en enda kondoleansblomma o inte ett enda kort ifrån nån sen det hände så då fick jag ge mig själv det! Hade uppskattat om vi hade fått det ifrån nån för då hade det känts som en fin omtanke och som en liten ljusglimt mitt i allt elände. Så det är aldrig fel att skicka ett kort eller ge en blomma till nån i sorg.

Men våra nära o kära har visat sin omtanke på andra sätt så det e bra det med. E glad för det! Det betyder mycket! <3


Så ville jag ha lite blommor hemma på bordet med, det var så längesen vi hade det nu o jag orkar inte åka till affären för o köpa blommor. Känns jättejobbigt o åka o handla bara ens. Var tvungen å åka till KOnsum igår för o köpa grädde för jag skulle laga älgskavsgryta och potatismos till middag (som förövrigt blev hur god som helst),så blev tvungen att åka o köpa det o fyf*n vad jobbigt det var o dels köra bil o allt folk överallt o alla e så glada o buketterna som fanns i affären var så färgglada o det var nog tur att jag inte stötte på nån bekant när jag var iväg för det samtalet hade nog spårat ur helt..

Så tyckte det kändes som ett bra tillfälle o beställa blombud eftersom ingen annan gör det så får jag göra det själv!

Blev en nalle och ett kort med till Thor.


 


Så hade jag även en annan baktanke med denna blombeställningen med mer än o muntra upp mig själv. Vi ska ju gifta oss nästa år, å jag har tidigare fått blombud av andra från dom andra blomsteraffärerna i stan men inte just denna. Så ville se vad dom i den här affären går för, så jag vet vilken affär jag ska låta göra min brudbukett nästa år.


Man måste ju försöka tänka framåt o fokusera på det som faktiskt e bra. Kommer o kännas så tomt på vårat bröllop när Thor inte är med han skulle ju varit med. Känns så fruktansvärt tomt utan honom nu ;(

Jag hoppas verkligen att det inte visar sig när alla provsvaren kommer att detta hände för att dom sänkte dosen på Innohepen. Man tänker ju att det kan ha berott på det eftersom det sammanföll med att han ändrade sig i magen dagen efter jag börjat med en annan dos och att dom dessutom valde att sänka dosen även fastän mina blodprover inte var tillräckligt låga, även fastän jag fortfarande låg för högt enligt provsvaren så fattade dom det här beslutet så jag hoppas verkligen att det inte var detta som orsakade att det slutade såhär. För det kändes så jävla fel o byta till den lägre dosen o både jag o sambon sa där på lördagen när jag bytte att jag hoppas verkligen att dom läkarna vet vad dom gör. Å så fyra dagar senare så dog vår Thor. Å nu kan vi aldrig få tillbaka han. Å det enda det absolut enda som kan få mig att någonsin må bra igen är en ny graviditet o ett syskon till Thor som lever! Fram till den dagen så vet jag att jag kommer inte o må bra. Inte fullt ut.


Det e så tomt å det e en väldigt stor bit i hjärtat som fattas nu. Såna här svåra händelser förändrar människor på djupet. Man blir aldrig densamma efter. Det blir ett annat liv efter. Det kan bli hyfsat bra med tiden men det blir inte på samma sätt. Glädjen blir aldrig 100% igen den blir 70-80% efter en sån här händelse.


Å det vet jag o kan säga redan nu på förhand för jag är inte densamma idag eller innan Thor dog som jag var innan dom åren då jag var svårt sjuk när jag misste allt jag hade i livet. Efter att jag fick börja om från noll igen då så blev jag inte densamma som jag var innan allt de hände. Jag var en person före o en person efter för jag har aldrig blivit lika glad igen efter dom åren. det kan jag inte bli för sorgligt nog så var det en bit av mig som dog under dom svåra åren. Å nu så har ytterliggare en bit dött med Thor så kvar e kanske 70 procent av mig nu. Jag kan fortfarande känna glädje såklart men när jag är glad idag eller när jag var glad innan Thor dog så var jag fortfarande inte lika glad som jag var när jag gick i gymnasiet för då var jag solen själv. På den tiden så var jag alltid glad. Jag verkligen saknar det. Jag önskar att jag hade kunnat vara så glad även idag o att jag hade kunnat fortsätta leva upp till mitt gamla smeknamn sunshine. Under alla dom här åren efter så har jag bara lyckats kännt mig glad när det har hänt nånting roligt o när nån fått mig att må bra. Därimellan så e jag mindre glad. Man e glad men inte lika glad som man var när man var glad när man var yngre. Det e en del av mig som tyvärr försvann då o e borta nu efter det hände o som jag inte har lyckats fått tillbaka tyvärr. Å det blir samma nu med efter Thor.


Det e väl också därför antagligen som folk tycker att jag hanterar Thors död bra o jag inte har brutit ihop fullständigt (iallafall inte än) o fortfarande kan skratta emellanåt. För att det här inte är första gången som jag går igenom en svår traumatisk händelse o kris, snarare typ fjärde gången. Så jag vet liksom redan att det kommer olika faser i bearbetningen o på vilket sätt det här kommer gå till o bearbeta o jag vet redan att det kommer gå upp och ner massor, vilket det redan gör. Å jag vet också redan att jag kommer o klara det här o jag kommer o överleva o ta mig igenom det här för har jag klarat allt det andra jag har varit med om så klarar jag det här också. Det e liksom bara ännu en hemsk grej som ramlar ner på mig ungefär. Jag vet redan att jag överlever det här också för jag har gått igenom så himla mycket o jag lever än. Det e väl det enda positiva som kan komma ut ur en sån här sorg. Styrkan att klara sig.

Det e väl också därför som jag inte känner att det ger mig så mycket att gå i terapi över Thor för den andra personen säger ju inget som jag inte redan vet det blir ju bara en enda stor upprepning av vad jag redan är medveten om. Å hur bra man än är på att lyssna så kan man aldrig riktigt förstå om man inte har gått i liknande skor själv. Man kan försöka förstå o det e jättebra men man kan inte förstå nåt fullt ut som man själv inte har varit med om eller har nå liknande erfarenheter utav.

Det e ju också därför som man känner sig så ensam i sorgen för att det e bara andra som har mist sitt barn som vet vad man går igenom. Alla andra kan bara försöka sätta sig in i hur det e. Plus att vi alla reagerar olika på sorg med så man blir väldigt ensam i det även fastän man inte är riktigt ensam. Även fastän omgivningen finns där o gör så gott dom kan så blir det endå att man känner isg väldigt ensam i det här.


Det hjälper iallafall o skriva av sig. Iallafall så hjälper det mig.


Fick hem ett paket med trisslotter igår. Valde det istället för ett till presentkort på IKEA som jag först hade tänkt när vi fortfarande hade Thor. Tänkte ju att nu när vi haft sån otur att vi mist vår son så kanske vi skulle ha nån tur o vinna stort. Ja menar nånting måste vi väl endå ha tur i. Iallafall lite tur hade jag för vann ju 80kr :)


 


Så igår när jag hade en stund då jag faktiskt kände mig lite glad så passade jag på o ta lite selfies. Dom första efter thors död o efter förlossningen. Den första bilden blev så suddig men tyckte den blev bra på mig :)


     


Å nu tillbaka till verkligheten o den här dagen. Har inte kommit längre idag än att jag har ätit älgskav o mos till frukost o tagit sprutan. Så ska klä på mig nånting annat än morgonrock o gå ut i solen. Var längesen nu som jag tog en längre promenad. Eller så länge sen sist var det ju inte,vi gick ju i skogen förra helgen. Men ska gå en sväng idag iallafall.

Så nervös bara för o träffa på grannarna, vi har ju inte sett dom så har ju inte berättat för dom att Thor dog, sist vi pratade med dom var ju alla så glada att det skulle komma en liten i området till jul..


Så ikväll så var planen först stugsista. E ju en fin och mysig tradition här hos oss att vi den här tiden i augusti varje år samlas på stränderna alla o tänder marschaller. Brukar bli jättefint o jättemysigt. Å iår så vill jag ju tända alla marschaller för Thor! Men så råder det ju eldningsförbud så iår blir dte ju stugsista utan marschaller. Så vart vi även bjudna på surströmmingsfest idag så vi bestämde att vi ska på det istället! Blir nog skoj :) Fast jag tänker INTE äta någon surströmming. Inte riktigt min grej, men ni som gillar det får väl passa på och njuta!


ANNONS
Av linnluvlee - Fredag 17 aug 11:16

Resultatet av minutrarna innan jag slutligen somnade igårkväll blev detta :) Sen fick jag iförsig bara sova i fyra timmar sen för jag vaknade så tidigt men gud vad bra denna blev. också.


How on earth can I survive without your love

I'm so proud I had the chance to see you grow inside

and hold your little fingers and toes before you died

How can I make it now

I feel you inside my head every time

I'm so happy that your mine

but so sad I never had the chance to see you smile


Just know that we love you

No matter what we will make it through

for your sake

we will do whatever it takes

Always remember and be there for you

we love you and we will make it through


We should be the ones taking care of you

give you kisses and hugs

but we can never do

can only lighten candles in the wind

send a thought to heaven

grow  flowers for you every spring


How on earth can I survive without your love

I'm so proud I had the chance to see you grow inside

and hold your little fingers and toes before you died

How can I make it now

I feel you inside my head every time

I'm so happy that your mine

but so sad I never had the chance to see you smile

 

Build a dream of you from the memories that we have

what would you have liked and what would you do

if you were still here with us

how would you have been cause

we will never know

since they took you away from us


Just know you were everything we hoped

now your the stars lighten up our sky

the sun that always catches my eye

the rain that falls down every time

and the snowflakes making winter bright

just cause we will always hold you tight


How on earth can I survive without your love

I'm so proud I had the chance to see you grow inside

and hold your little fingers and toes before you died

How can I make it now

I feel you inside my head every time

I'm so happy that your mine

but so sad I never had the chance to see you smile

 

Av linnluvlee - Torsdag 16 aug 14:02

Nu är den här mamman glad :) Var på sjukhuset idag igen för o ta blodprover o dom hade fixat det här till oss :)


Världens sötaste o finaste fötter! Ja mätte dom o dom var bara två centimeter breda o 4,5 cm långa. Så så liten var han vår son! Vi hade behövt dockkläder till honom om han hade klarat sig. 


 


Tänk att man kan se på fötterna att han hade blivit lik sin pappa! För han har sin pappas fötter. Mina tår e mer snevinklade o det var inte Thors. Tror Thor hade blivit en miniversion av sin pappa om han fått leva. Värmde i mammahjärtat när jag fick den här och några kort o målade fotavtryck fick vi också. E jätteglad för det!


Så justnu så känner jag mig glad! Det här gjorde min dag :) 

Det går ju lite upp o ner när man sörjer o när jag vaknade fem imorse så var det ju ner o när vi åkte till sjukhuset så var det ännu mera ner o sen när vi fick dom här minnena av Thor så vart det upp så nu är det uppåt!


Så hade vi sista samtalet idag med, eller vi får ju fler om vi vill men ja tycker det e svårt o få ut orden ur munnen när jag sitter o pratar om personliga saker med en främling så får se om jag går dit igen eller inte. Vet att för mig så funkar det mycket bättre o skriva det jag tänker och känner istället o bearbeta det på det sättet istället. Å dansa o sjunga hjälper mig med. Men alla är vi olika så prata e ju jättebra för en del. Det gäller ju o hitta sitt sätt o hantera sorgen på.


Så idag händer det inte så mycket, har nyss ätit lunch. Gjorde ceasarsallad till mannen som blev jättegod men vi hade inte tillräckligt med kyckling så blev en ugnspannkaka till mig istället. Så nu sitter jag o funderar på kvällens middag. Har ingen aning vad jag ska laga till då. Min tur o komma på maten idag. Vi försöker turas om för vi är verkligen skitkassa på o planera mat.


Igår sov vi mest bort hela dagen o såg på youtube sen på kvällen. 

Av linnluvlee - Tisdag 14 aug 22:01



När klockan är efter tio o man inser att allt man har ätit idag e två potatisar, vatten o en halv chokladkaka. Inte så bra :/ men jag glömmer typ bort o äta nu, glömmer bort o ta mina sprutor med eller jag kommer på att jag inte har tagit dom i tid så tar dom när jag kommer på att jag glömt dom. Blir såhär för att ingenting känns viktigt längre.



Har lyssnat på musik, gjort första tagningen av låten jag skrev o kollat på dansvideos hela kvällen. Å nu försöker jag muntra upp mig själv genom att kolla på gamla bilder jag publicerat här på bloggen genom åren. 

Ganska kul o se tillbaks ibland, undrar egentligen varför jag ens har tagit vissa bilder?


Detta e iallafall en cheescake eller ska vara en..

 

Denna bilden behöver nog ingen vidare presentation

   

Hela vintern hängde sambon upp den såhär o jag blev lika rädd varje gång för kom hem o trodde att han hade hängt sig men tack o lov har vi en lampa där nu så nu kan han inte skrämma mig :)

Varför har jag ens tagit denna bilden?    

Jag när jag är rastlös     Tycker denna är så söt!       

Dom här bilderna behöver ju ingen beskrivning men jag hitta dom nånstans. Någon har tänkt till :)  


Tiden som student.  

Coolaste nallen ever  

 

Jag vill också kunna baka en fin rulltårta. Nån vacker dag :)


Borde gå och äta nånting nu o sen så borde jag sova.


Av linnluvlee - Tisdag 14 aug 18:56

Skrev en låt till Thor häromdan när jag körde bil in till stan, eller jag skrev inte ner hela texten samtidigt som jag körde men jag kom på texten när jag körde så fick stanna flera gånger för o skriva ner texten, så blev ganska många stopp på den turen haha, så indirekt så skrev jag den ju när jag körde bil.. :) tog typ tio minuter få klart denna, lika fort som alltid.


Var ju ett bra tag nu sen sist jag skrev nån låt men nu fick det bli en.


I wanna be with

I wanna see you

I wanna hold you in my arms

and take care of you


I just want to take you home

I wanna put you in your bed

were you belong

but I know

you're in heaven now


we are left standing on the ground

we can only cry

and think of you

I hope you know that we will always love you


they took you away from me

whonder what went wrong

couldn't you have made me see

before it was to late

to save you


mummy loves you

mummy wants to hold you in her arms

mummy wants to hug you

I wish you could come back to us

mummy wants be with you

I wanna hold you in my arms

I wanna take of all your scars


I wanna take you home

I wanna put you in your bed

were you belong

but I know

you gone away from me

you're in heaven now

mum and dad are left here on the ground

missing you

I hope you know that we will always love you

love you


I just want to take you home

I wanna put you in your bed

were you belong

but I know

you're in heaven now

I just want to take you home

I wanna put you in your bed

were you belong

but I know

you're in heaven now

but I know

you're in heaven now


Så nu sitter jag i mitt musikprogram på datorn o håller på. Var längesen sist, men tycker att Thor förtjänar en låt!


Av linnluvlee - Tisdag 14 aug 12:05

Nu har jag precis pratat med begravningsbyrån o bestämt allt till Thors begravning   det var det värsta samtalet jag haft i hela mitt liv. Det e fan det värsta en förälder kan råka ut för att behöva begrava sitt eget barn o behöva besluta om hur den ska vara.


Det känns hemskt. Det känns som att man överger sitt barn o som att man lämnar han helt ensam o han e så liten så finns det ingen som tar hand om honom. För det ska vi göra men vi får inte, vi kan inte. 


Känns fruktansvärt att kremera vår son. Men det känns lika hemskt o låta han ligga alldeles ensammen i en liten kista man vill ju inte behöva tänka på sånt ;(

Vi har iallafall valt minneslunden till han som sambos släktingar ligger i för då e dom samlade å så vet vi det finns fler barn som ligger där så då får Thor små änglakompisar och så får han sällskap behöver han inte känna sig ensam.

Så var den ju fin den minneslunden så vet vi att det är alltid någon som sköter om den även när inte vi kan vara där. För vi kan ju inte vara där jämt ;/ Hade vi valt en sten hade det ju varit fult hos Thor och vissna blommor där mellan gångerna vi kommer dit å så skulle han vart alladeles ensam. Å jag vill inte att han ska känna sig ensam ;/ Så det här blir nog bra. HOppas jag.


Så vid minneslund så får man tydligen inte vara med när dom tar dit honom så vi får åka dit sen efteråt. Å kommer nog ha våran ceremoni hemma sen efter. Känns inte rätt med en präst o nåt kyrkotal för hade gud funnits hade han inte tagit alla barn ifrån sina föräldrar eller föräldrar ifrån alla barn som förlorar sina. Vi kan ha våran egna lilla ceremoni. Så blir det så hemskt med en riktig begravning med jag skulle gå sönder helt o slitas itu skulle inte klara av det   Det känns för hemskt 


Vi fick inte så mycket information idag heller så känns dumt att vi inte vet som allt man kunnat välja på eftersom när det inte finns nån info om barnbegravningar nånstans o läsa o när man inte har så stor koll hur det går till vid olika begravningar så vet man ju heller inte riktigt vad man ska fråga om o när dom inte talar om vad det finns för alternativ heller till oss. Så vi vet som inte vad vi har valt bort.


Känns som mycket av informationen både ifrån sjukhuset o begravningsbyrån har missats o ge oss. Man har ju ingen koll själva när sånt här händer o när informationen är så dålig. Begravningsbyårn sa ju ingenting om urna eller blommor eller ceremoni eller nånting. Så vi har så dålig koll ;( Å kuratorn bara dom informerar er o kan sånt o är jättebra men jag skulle inte tro det eftersom dom inte upplyste oss om nånting överhuvudtaget o när man är mitt uppe i sorgen så orkar man ju inte ringa runt till flera begravningsbyråer heller för o se vilken som e bäst. Det orkar man ju inte så man tar ju bara nån när man måste ordna med allt sånthär själv o inte får hjälp o stöd med nånting överhuvudtaget.

Men vi vet iallafall att vi vill ha honom i samma plats som det finns andra så alla e samlade det känns bäst så. Vi har ingen anknytning till någon annan kyrkogård häruppe så vi har nog valt rätt beslut.


Så idag hade dom tydligen fått tillbaka Thor så dom skulle försöka o fixa iallafall nåt fotavtryck men det var ju inte säkert att det gick eftersom det ju gått två veckor nu. Bild blir det ju iallafall ingen eftersom dom har skurit i honom under obduktionen ;( men dom skulle försöka med hand o fotavtrycken iallafall så v får se. Annars så har vi bara ultraljudsbilderna men vi har åtta såna iallafall. :)

Känns ju så dumt att man ska fatta alla såna beslut bara timmar efter man har förstått att man förlorat han för då e man ju så ledsen och chockad så man vet ju inte vad man svarar. Så vi borde ha fått sova på saken innan dom tog honom. Har läst om andra föräldrar som har fått åka hem o komma tillbaka o titta på sitt barn o fått funderat flera dagar på om dom ville ha hand o fotavtrycken o fått familjefoton tagna med sjukhusfotograf men den möjligheten fick inte vi. Vi fick fatta alla besluten inom några timmar o så blev dom definitiva eller jag tror det iallafall o vi fattade alla besluten i chocktillstånd så dom blev ju därefter ;/ Å så fick man all information då å det var ju så mycket information så man har ju såhär i efterhand inte koll på nånting för man var ju så chockad så man var ju inte mottaglig för att ta in allt då. 


Jag e ju så rädd att jag ska glömma bort honom     eller man kommer ju inte att glömma honom men man glömmer ju detaljer o minnet av hur han såg ut bleknar ju med tiden å jag vill inte glömma honom   Jag vill inte glömma hur det kändes o hålla honom o hur fin han var o hur han såg ut. Hans mörka ögon o mörka hår o långa ben o hur liten han var vår son. Jag e ju så rädd att jag inte ska komma ihåg det här.  Å jag vill inte glömma hur han kändes i magen o att han var sjövild dom sista dagarna han levde. Antagligen för att det hände nåt i livmodern som gjorde att han ville ut. Hoppas ju så att det inte visar sig att det var proppar i moderkakan men det skulle förklara varför hjärtslagen gick ner o varför han vart helvild o ville ut. Det var ju trots allt dagen efter som dom hade beslutat att sänka min innohep dos som han började sparka massor o fyra dagar senare så misste vi honom. Så det känns som att det kan vara förklaringen men vi får se vad alla proverna och obduktionen visar men jag hoppas ju så att det inte var anledningen för isånafall har ju sjukhuset haft ihjäl honom   Sambon hörde ju även hur det knaka under förlossningen så ivärsta fall så bröt dom ju nacken på honom när dom försökte få ut honom men det lär ju obuktionen visa isåfall det kan ju vara något annat han hörde. Vi får se när vi får alla provsvaren men det skulle ju ta ett tag.


Tänk så bortskämda alla föräldrar med friska levande barn är. Jättebortskämda (men på ett positivt sätt) Det här vill man ju inte ens ska hända ens värsta fiende. Ingen förtjänar det här ödet.

Ingen förtjänar att vakna upp till den här madrömmen   men tyvärr så e vi ju många som gör det ;(



 

Mamma älskar dig Thor

               


Av linnluvlee - Måndag 13 aug 18:45

Ny dag idag o nu har vi tagit tag i allt det jobbiga. Ringde en begravningsbyrå o dom visste ingenting om vad som gällde vi dödfödslar och dom verkade aldrig ha begravt ett barn ens så vi fick inte svar på nånting alls där men dom skulle återkomma så vi får se hur det går med den biten. Tycker att det är fruktansvärt dåligt av samtliga begravningsbyråer i Sverige att det inte går att hitta nån info nånstans om barnbegravningar utan allt som står på varenda hemsida jag har varit inne på handlar om gamlingar som dött och dödsbon så tycker det är riktigt dåligt för tyvärr är inte alla som dör i sverige gamla som dör av åldern. Det dör även massvis med barn så varför finns det ingen som helst info om såna begravningar och om dödfödslar nånstans överhuvudtaget?


Så blir man så less när man ringer till en begravningsbyrå å så kan dom inte ens få ur sig ett beklagar. Det e väl endå det minsta man kan säga när man jobbar på en begravningsbyrå eller? Tycker överlag att svenskarna är skitdåliga på att säga att dom beklagar för av alla människor vi har ringt och pratat med nu om våran döda son, myndigheter, försäkringsbolag medmera så är det två stycken som har visat nån som helst empati resten av folket har behandlat oss som att vi ringt o beställt en cheeseburgare. Vad är det för fel på folk? Hur svårt är det att säga beklagar? Eller att det är tråkigt att höra eller att man är ledsen? Och om man inte vet hur man ska bemöta det eller vad man ska säga så är det mycket bättre att säga just det "jag vet inte vad jag ska säga" än att låtsas som att det regnar och inte visa nåt medlidande alls.


Så trots att vi nu har pratat med en begravningsbyrå så vet vi fortfarande ingenting. 


Gick iallafall lite bättre när jag ringde till ivfkliniken så nu har man fått lite hopp för framtiden. Även om det ju kommer o dröja tills kroppen har läkt o vi fått alla svaren på obduktionen och proverna o så så känns det endå skönt att vi en dag kommer o köra igång igen. Det e det hoppet jag lever på. Det e den dagen jag längtar till. För fram tills den dagen så är det skitjobbigt att ens kliva upp. Hela den här dagen har varit väldigt tung. 


Det känns att sorgen nu även har satt sig i kroppen för jag har haft migrän nu sen vi åt glassen i lördags och så på det så har jag blivit illamående mest troligt för att det enda jag har ätit idag förutom godis är frukost och så middagen nyss och så har jag blivit hur stel som helst så att hela ryggen värker massor.


Så allt man känner nu är denna enorma tomhet efter Thor o efter att det inte finns något barn i magen längre. Önskar så av hela mitt hjärta att vi kunde få tillbaka honom levande men vet ju att det inte går.


Å sambon har börjat jobbat idag igen så ikväll e man själv hemma o det känns så tomt. Tycker det är jättedumt att mannen bara får vara hemma i 20dagar totalt medan kvinnan får 39dagar att sörja. Ja menar det e väl inte mindre sorg hos en pappa som förlorat sitt barn än vad det är hos mamman? Papporna är väl lika ledsna dom, bara det att sorgen kanske visar sig annorlunda för alla sörjer ju på sitt sätt så tycker det är helt sjukt att det är så olika, speciellt när det e så noga med allt annat i sverige att det ska vara lika. Så snart har även mina dagar passerat, har ju snart gått hälften redan sen Thor dog. 


Känns tungt o behöva leta jobb igen sen så snabbt efter men på ett sätt så blir det väl skönt med få nånting annat att tänka på och begrava sig i. Även om det kommer o bli jobbigt. På ett sätt så känns det skönt att man inte har ett jobb att gå tillbaka till för då slipper man alla frågor om varför man inte är mammaledig men samtidigt så blir det jobbigt o behöva sätta sig in i nåt helt nytt o börja om. Men jag får ta en dag i taget så får man se vad som händer o vart livet tar mig.


Känns väldigt tungt nu iallafall, men det hade det väl gjort för alla. Det här vill man ju inte ska hända nån.


 

Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13 14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se