Senaste inläggen

Av linnluvlee - Lördag 18 jan 19:26

 


Idag har jag bakat kärleksmums som blev jättegoda :) så nu har vi det också att stoppa i frysen till vi får besök o folk kommer för att kolla på bebisen sen när vi känner oss redo för det. Vill baka en äppelkaka också men får bli efter vi har handlat för nu har vi inget socker kvar. 

Så e planen även att baka bullar och cookies. Vi får väl se hur mycket som hinns bakas innan han vill titta ut. Har ju ett mål att faktiskt bli duktig på att baka en vacker dag så måste ju öva lite :) Vill bli en sån bullmamma. 


Annars så har jag ägnat dagen till att mysa framför brasan fast fick så ont i nacken troligen för jag sov knasigt på soffan under förmiddagen så det blev inte så mysigt när det gjorde så ont att massera. E sjukt stel nu alltså. Igår satt jag o tränade o stretchade händerna för jag fått sånt problem nu i slutet av graviditeten med karptal vad heter det? Kommer inte på ordet men det iallafall. Läst man kan få det också när man är gravid så det gäller ju att komma ihåg att stretcha dom de e ju så lätt att glömma. Men blev påmind när jag bakade muffinsen å fick ont i handen av att hålla i bunken när jag fyllde muffinsformarna. Så det e på tiden. Ska stretcha händerna ikväll också så jag får in lite rutin på det. Igår fick jag iallafall träningsabstinens och ett stort sug efter att träna igen så ska bli kul komma igång sen om ett par månader när man läkt lite efter förlossningen å fått in rutiner med bebisen o så. 


Har även gått igenom reklamen nu tycker om att läsa den så brukar alltid göra det även om det e sällan det e reklam på det man köper men om utifallatt. Så har jag skrivit en inköpslista till veckan för tänkte att vi ska passa på att storhandla innan bebisen kommer. Tänkte det e bra att ha mycket fil, flingor, müsli, mackor, frukt, grönsaker, pasta o kebab o annan enkel mat hemma de första veckorna. Man vet ju inte hur bebisen vi får kommer vara. Så tänker att det underlättar och är skönt att ha. Sånt som e snabbt att bara äta, enkelt att laga o tänker att jag ska göra mycket pastasallader o wraps o sån mat som jag kan äta kall första tiden med honom för mat som ska vara varm e ju inte så god att fortsätta äta när den har blivit kall ifall man inte hinner äta upp den medan kall mat e ju bara fortsätta på. 

Mannen kan ju laga mat sen när han e hemma med så tror det här kommer funka bra. Tänkte först att jag skulle förbereda matlådor men kommer skippa det för uppvärmd mat e ju inte lika gott. Så ja kommer bli en storhandling till veckan.


Har annars gjort klart dom mesta förberedelserna inför han kommer. E babyskyddet som ska på plats och sy lite mer annars så e ju allt jag kommer på klart nu. Så det e bara ta dagarna som dom kommer och njuta.


Sitter nu ikväll o läser såmycket jag kan om den första tiden med bebis, om amning och praktiska saker och hur olika det kan vara från bebis till bebis så jag e lite förberedd för detta blir ju första gången för mig jag ens träffar en levande nyfödd. Vet att det kommer gå bra och att jag kommer bli en jättebra mamma o min man en toppenpappa men ja det är ju alltid nytt för alla föräldrar ibörjan den första tiden. Men ska bli kul och helt underbart och säkert lite jobbigt också men det hör ju faktiskt till. 

Blir så spännande se vem som har gömt sig därinne i nio månader :) Längtar så otroligt mycket! 

ANNONS
Av linnluvlee - Lördag 18 jan 13:07

Så med bara elva dagar kvar till igångsättning, elva dagar!! Så tänkte jag knåpa ihop en lista med lite grejer som jag inte kommer sakna med att va gravid. Snart har jag ju tagit mig igenom hela :) kan ni fatta? Jag som hela tiden varit så rädd att föda extremt tidigt igen men nu sitter jag här i vecka 38 och undrar om det blir den 29e han kommer eller inte. Läst mig till att en igångsättning kan ta allt från tre timmar till tre dagar. Det senare känns ju inte sådär jätteroligt men med en igångsättning behöver jag inte gå över tiden iallafall, å så kan dom ha koll på mig o bebis o mitt blod o så kan jag slippa föda i sal elva där Thor dog så kan jag åtminstone få se andra saker. 


Iallafall denna bebisen är bortskämd alltså. Thor var också ioförsig för under ingen av mina graviditeter har jag kunnat äta uppvärmd mat, varje gång jag försöker mig på nån matlåda så blir det ratat av bebis o kommer upp igen. Ingen micromat duger heller utan allt måste vara nylagat nygjort. Så inte kan man göra det enkelt för sig. Så detta kommer jag inte att sakna. 

Har en teori dock att det kommer upp om man som gravid äter något som inte är bra för bebisen. Vet inte ifall det finns nån sanning i det men tänker så eftersom det inte funkar med gårdagens mat eller tandkräm i munnen. 


Kommer inte sakna alla problem med tandborstningen. Inte kul att ha det såhär men snart e det som vanligt igen hoppas jag :) 


Denna paranoida rädslan att ta en fika på stan eller äta ute. Det är så jobbigt för ibland så måste jag ju äta borta å eftersom Thor dog så tar det emot så mycket att stoppa in nånting från en restaurang i munnen nu när jag är gravid. Nu blev det ju sibylla iförrgår å pommes häromveckan på döner kebab å lite till gånger har det blivit av. Men gud vad skraj jag e varje tugga jag tar alltså. Kommer kännas så skönt sen att inte ha den här rädslan. Tycker ju dock att det borde vara samma med listeria o toxoplasma när man ammar bebisen men hittar ingenting om det å BVC sa att det var lugnt så hoppas det e så! Förutsatt att nu amningen funkar, tar det inte förgivet eftersom jag tydligen e flaskbarn själv o för att det inte känns som det e nån mjölk i mina tuttar men tänker ta det som det kommer å prova iallafall så får vi se. Har köpt hem ersättning ifall det strular eller inte funkar alls. Men ja det ska bli så skönt att slappna av lite å våga äta igen även ute och på resande fot. 


Att duscha har vart så jobbigt sen i mitten av höstas nån gång. Bebisen gillar det inte! Han försöker hitta vägar ut ur livmodern då känns det som å det är alltid efteråt som trycket neråt är som värst. Då kan jag knappt gå alltså. Så att duscha på förlossningen kanske vore en idé. 

Går lite bättre när jag hela tiden pratar med honom men det är inte skönt att duscha den här graviditeten. Får väl se hur bra det går sen med en nyfödd men planen e iallafall att passa på duscha när mannen e hemma eller annars sätta bebis i babysittern framför duschen så han hela tiden ser mig o jag e nära. Får väl se ifall detta funkar eller inte. 


Att behöva hjälp med stödstrumporna och ta på sig skorna kommer jag inte att sakna. Så krångligt det här när mannen jobbar natt å jag måste få av mig strumporna själv å det gör lika ont i magen varje gång när den är ivägen för att jag ska nå. Skorna har jag löst med att ta mannens stora skor då om jag tvunget måste gå ut. Rör mig ju endå bara här hemma omkring då så det får se lite roligt ut. Klumpfot :) men dom e det ju bara kliva i o sen ur. Perfekt! 


Att inte ha några kläder som passar. E bara några enstaka plagg nu som jag kan använda utan att dom skaver. Mannens tröjor passar ju knappt ens så jag längtar till jag kan ha alla mina gamla vanliga kläder igen :) börjar sakna dom nu! 


Förhoppningsvis så återgår min röst till det normala efter graviditeten med, nu e jag eller bebis i målbrottet låter det som haha ;) har inte kunnat sjunga för honom sen i september när rösten blev såhär knas så jag hoppas att jag kan det sen efter. Att det här inte är bestående. 


Denna ständiga rethostan som kommer varenda gång jag dricker något. Inte roligt alltså men det hänger säkert ihop med föregående. 


Jag hoppas att jag får lite mindre testosteron i kroppen när lillebror är född för nu känner jag mig som ett pälsdjur som hör hemma på zoo då håret växer så snabbt å fan överallt. Sa till mannen häromdagen när vi var hos svärmor att jag kanske skulle behöva sån där trimmer man använder till hundars päls. Skämt åsido hoppas det blir bättre sen. 


Halsbrännan kommer jag ju inte sakna heller. Har aldrig druckit såhär mycket samarin under hela mitt liv förut som de senaste veckorna. 


Det är väl det som jag inte kommer att sakna med att vara gravid å sen all oron jag har känt. Kommer säkert å sakna bebis sparkar å rörelser å magen den första tiden. 


Så har jag drömt lite om förlossningen, såna drömmar man inte vill ska hända. Har drömt att det blev kejsarsnitt fast utan bedövning.. , att bebis föddes hemma å läkarna å min barnmorska visste ingenting så när jag kom på nästa besök så hade jag med mig honom. 

Såhar jag också drömt att det blev snitt men att dom snittade mig på vänster höft för att det var lämpligast ställe å plocka ut honom på. Alltså.. vad drömmer jag härnäst? 


Nu snöar det för fullt här igen yippi! :) kanske blir vitt ute igen till bebis kommer. Vill ju ha det vitt o fint med snö när jag ska promenera med barnvagnen. 

ANNONS
Av linnluvlee - Fredag 17 jan 10:55

God fredagslunch på er! Hoppas ni har en bra fredag å snart får ni helg :) idag e jag sådär jättetrötter igen, har absolut noll energi. Sovit en stund igen på soffan å nu väntar dagens första moment efter frukost ett två och tre nämligen orka göra någon lunch. Hoppas den ger mig lite mer energi, men det e väl såhär nu på slutet dom sista veckorna innan bebis, å ja sen efteråt också men då e det en annan sak tycker jag. 


Har ju inte sovit så gott inatt heller för det som hänt. Känns inte som jag får tillfälle till att ha nån lugn o ro nu såhär i slutet av graviditeten när jag blir telefontrakasserad precis innan barnafödande. Det e då man vill ha lugn och ro att bara kunna boa å njuta av bebis å få va ifred men icke de fick man ju inte va när någon plötsligt vaknat efter över ett år! Så nu återstår väl bara att be personen dra.... när inget annat hjälper. 


E till o med för trött idag för att ta upp telefonen å ringa ett samtal, orkar verkligen inte vill typ bara sova så lär inte bli mycket gjort idag men det får va okej. Fokus får va på att äta så bebisen får mat. Så nu blir det göra lunch här. Hejhej

Av linnluvlee - Fredag 17 jan 00:32

Nu kan jag ju såklart inte sova fastän jag är trött, bara för jag ligger å tänker på det där i slutet av förra inlägget. Då får jag liksom ingen ro alls. Önskar jag bara kunde släppa å stänga av men jag e inte så bra på det. Ibland så undrar folk varför jag inte har tjejkompisar å det beror helt enkelt på att jag inte sparat på folk som har behandlat mig illa genom livet. Det e längesen jag faktiskt hade en vänskapsrelation som gav mig glädje. Det har genom åren iallafall dom senaste femton åren mest varit att jag känt mig sårad eller utanför eller sviken o annat många gånger å till slut så rinner bägaren över å det finns ingen vänskap mer. Man ska ju ha kul tillsammans o vilja ses men när man inte känner så för att man hela tiden blir sviken så stannar iallafall inte jag kvar. 

Behandlar nån mig illa då finns det en dörr å då går jag ut genom den. Å så har det vart. 

Jag har svårt för egoistiska människor som bara tänker på sig själva å där allt ska var på deras villkor å man bara blir överkörd. 

Jag har levt ett jobbigt liv o varit med om mycket o folk har en tendens å svika när man behöver dom som mest å sånt klarar jag inte av. 

Överdrivet sociala o utåtriktade personer klarar inte heller av mig för att jag är mer tillbakadragen så det har man ju fått klagomål på ett antal gånger vilket inte e så kul men e ju bara inse då att man helt enkelt inte passar med varann. 


Folk har flyttat å jag har flyttat så man har tappat varann så. Å sen när jag var sängliggande å svårt sjuk under tre år försvann ju alla man hade då. 


Tillslut orkar man inte försöka igen på nytt å där har hag vart dom senaste nio åren typ. Jag har känt mig så sårad många gånger av den där vissa personen men låtit det va å förlåtit men nu går det inte längre. Det har vart för många gånger som jag har känt så. Minns på midsommar 2014 hur jävla ledsen o besviken jag var på denne när vi skulle åka o fira midsommar jag o mitt ex o nåra andra. Minns jag tänkte där i bilen att nu har jag fått nog av henne men så gjorde mitt ex slut dagen efter å jag förlät henne igen trots att hon sårat mig så många gånger. Hade inte han gjort slut där o då hade nog våran vänskap tagit slut redan då faktiskt men jag förlät å jag har förlåtit så många gånger sen dess men hon gör mig mest ledsen o besviken faktiskt så det e inte ens värt det. Å när hon helt försvann när Thor dog o varit borta hela förra året å helt plötsligt ploppar upp nu så har jag för längesen fått nog faktiskt. Det var droppen i januari förra året. Då tog det slut för mig. 


Då är jag hellre helt utan egna vänner. Det e inte värt det när man bara mår dåligt av det. Så ska det inte vara. Jag e inte perfekt själv men man ska inte må dåligt av en vänskap. Man ska ju vilja träffa dom å veta vad som händer i deras liv. Inte känna sig ledsen o sviken jämt. Det har liksom inte varit en eller två gånger utan hur många gånger som helst. 


Det e svårt med relationer för man måste ha samma värderingar eller viss syn på saker som ärlighet, vad e vän är, hur en vän är o hur man ställer upp o vad man ger / får tillbaks osv för annars så funkar det inte alls då blir den ena bara ledsen besviken o känner sig ständigt sviken. Då är man helt enkelt inte två pusselbitar som ska sitta bredvid varandra i pusslet. 


Det känns så fel när en bryr sig när jag är gravid med Thor men så dör han ifrån oss å då duger jag inte längre men sen när det är en månad kvar till lillebror ska födas då blir jag helt plötsligt intressant igen. Det funkar inte så. Var var hon när jag behövde henne o när inget intresse visats på över ett år å inte sålänge lillebror varit i magen fram till nu. 

Då är jag hellre ensammen faktiskt. Det klarar jag jag e jättevan. För van vid det e jag nog. 


Nu ska jag sova. Hoppas jag kan sova gott! Godnatt! 


Av linnluvlee - Torsdag 16 jan 21:33

Godkväll bloggen. Pyttelite piggare nu än vad jag har varit under kvällen så har tagit en nap å nu när jag vaknat igen så tänkte jag att jag skulle göra bort lite måsten. Men det gick ju sådär. Gud vad jag hatar dålig service o gud vad jag hatar att man fortfarande år 2020 måste ringa till nån telefonsupport för att kunna lösa enkla ärenden och sen när dom skriver på sina hemsidor att det går bra att ringa fram till 22 å sen när man ringer å kommer fram nä då kan dom endå inte hjälpa en för de som inte jobbar dagtid inte kan någonting men det står det inget om att vissa saker bara går att ringa om mellan typ nio å ett så jag får snällt ringa igen imorgon. En tredje gång till samma ställe. För att dom verkar helt inkompetenta. Kommer helt klart byta försäkringsbolag nästa år men nu blev det dom för att de skulle ingå ett avtal som besvisligen  jag inte sen fick. Så nu hoppas jag bara det går å lösa åt mig. Borde gå o göra de sålänge man får prata med nån som kan nånting. Hoppas på person fyra då. 

Å jag hatar dessa knappalternativ å när telefonsvararrösten skriker en i örat. 


Tycker att det e endå 2020 nu så man borde själv kunna lösa sånt här via datorn å inte behöva sitta å ringa till folk som endå inte kan hjälpa en. Men framförallt så hatar jag när ärenden måste tas på telefon just för att jag vill läsa själv i lugn och ro och kunna se allt det finstilta. Å det har man aldrig tillgång till när det måste tas muntligen då får man aldrig all information å jag hatar det. 


Så nu vart jag lite less för nu är det fortfarande inte löst. 


Har iallafall sökt min föräldrapenning nu men trots att jag skickade in allt material i början av oktober å har ringt å pratat med fem olika personer så har dom fortfarande inte tagit tag i ärendet så fick göra en ansökan utan å ens veta vad jag kommer å få. Känns ju sådär men jag borde få samma som när Thor dog men det vet man ju aldrig. Deras regler säger ju att om du blir gravid inom ett år och nio månader från att ditt förra barn är fött så ska du ha rätt till samma men vet ju inte om det bara gäller levande barn å om man straffas dubbelt för att ens barn dör på förlossningen. Så vi får se. Jag hoppas att jag inte e nollad bara för då blir jag så jävla fattig men vi får helt enkelt se när dom har tagit sig tid o tittat på pappren. 


Nu e det iallafall inte länge kvar till bebisen ska komma. Hoppas han väljer å titta ut före de blir igångsättning men inte nån av dom här dagarna när mannen e o jobbar. Behöver ju han med mig då när jag ska föda. Å vet inte hur lätt de e å bara dra ifrån jobbet ifall det sätter igång å tänker mig att det kan ta lite tid då men att det kanske går väldigt fort för mig så det stressar mig lite. Men bara bebis håller sig inne resten av den här veckan så e jag glad. 


Så när jag endå är inne på saker som stör mig så har jag och även min man både idag och igår blivit sönderringda o smsbombade av en person som jag inte längre vill ha o göra med. Jag vill aldrig se höra eller behöva tänka på denne någon igen för hen har sårat mig så å bägaren har runnit över förlängelängesen så jag vill bara bli lämnad ifred men det fattar inte någon. 

Det finns inget större sätt att svika en vän på än att totalt skita i hen och inte bry sig ett skit när den förlorat sitt barn. Det är det största sveket. Att lämna en person helt ensam med sin sorg. Å att sen efter över ett år tro att man vill ses å hitta på nånting på självaste allahelgona hur dum i huvudet får man på riktigt bli? 

Å sen därefter när hen märker att vi snart har en ny bebis ja då passar det att komma tillbaka som gubben ur lådan. Fyfan för såna människor alltså. Fyfan. 

Det är inte överhuvudtaget vänskap alls för mig, det är så illa så att jag inte ens tål att längre berätta det för hen hur jävla sviken å sårad jag känner mig. För jag vill inte ens tänka på denne men när människan inte fattar utan är efterhängsen så man måste stänga av telefonerna. 

Hur kan man inte fatta? 

Om en person dissar mig å jag märker att denne inte vill ha mig i sitt liv då vänder jag om och går direkt o då kommer jag aldrig mer tillbaks. Då spelar det ingen roll ifall jag saknar den å vill ha den i mitt liv är det inte ömsesidigt då håller jag mig borta föralltid. Men en del fattar verkligen inte. 

Å så har människan mage å häva ur sig att hen är sårad för att jag inte vill prata mer när hen gjorde exakt likadant för över ett år sen o när hen inte har funnits där för mig överhuvudtaget sen Thor dog. Mitt barn dog och denne någon försvann å det visar verkligen vilken sorts vän det var å det är inte sån vänskap jag vill ha. Det finns inget värre sätt att svika på! Det gör inte det. 

Jag kan förlåta mycket, en gång är ingen gång, två gång okej men när det hela tiden är så att man känner sig ledsen sårad och sviken och man inte blir glad utan mest sur när man tänker på personen då är det inte längre nån vänskap. Efter Thor dog så finns det ingen vänskap kvar här o det e ingen jag vill ha tillbaks. Vill inte ha en  ”vän” som vet att jag har mått skit o stått o sett på i över ett års tid men som inte ens kunnat ägnat fem minuter åt att skicka ett sms där det står kram jag tänker på dig eller nånting överhuvudtaget. Som inte velat veta nånting om graviditeten med lillebror o inte heller om bröllopet eller hur det är eller nånting annat överhuvudtaget. Som säger åt mig att ringa till hen när jag mår som sämst så jag inte ens klarar av att lyfta luren själv å när jag inte ens fått personens aktuella telefonnummer å när jag suttit å skrivit till personen på instagram bara för att upptäcka att jag inte får något svar och att personens konto är raderat. Nä alltså fyfan det är allt jag har att säga. Det är inte vänskap eller nån människa jag vill ha i mitt liv. Jag är värd mer än så! Vi är helt enkelt två pusselbitar som inte passar ihop. Det finns andra människor för hen å det finns andra människor för mig. Människor som vi passar bättre ihop med å som har samma syn på vänskap, för vår syn är ju uppenbart helt olika. Hoppas verkligen jag aldrig behöver höra ifrån denne någon igen. Lämnar man en vän helt ensam som förlorat sitt barn då är den vänskapen föralltid över. Det är ingen person en änglamamma vill ha tillbaka. För då har man visat vilken slags vän man är o hur lite man faktiskt bryr sig. Å så har man sårat och svikit så hårt det bara går. 

Av linnluvlee - Torsdag 16 jan 17:21

Nu har jag o bebis kommit in i vecka 38 :) Så nu har vi 13 dagar kvar. Eller ja om det inte startar av sig självt kan det tydligen ta allt emellan tre timmar o tre dygn för bebisen att titta ut vid igångsättningen, men jag hoppas väl lite att det startar av sig själv nån dag före eller så. Vi får se, känns skönt att ha ett datum iallafall före. Så nu har jag nedräkning för fullt som ni märker.


Känns inte som det e på gång nåt, e lika trött som förra veckan o lika mycket sammandragningar, halsbränna o molvärk o ryggvärk har jag men nu kan jag även lägga till att mina höfter blir ömma och värker när jag sover men det rekommenderas ju att man sover på sidan för att det ska vara bäst för bebisen. Vi kallar också bebisen för bebusen nu eftersom min iphone skriver bebusen varje gång jag skriver bebisen på den så ändrar den till det. Fattar inte alltså, min telefon ändrar normala ord till såna man typ aldrig använder eller till saker som inte ens är ord. Skulle skriva tack i ett sms häromdan o telefon bara tackling

Igår blev det iallafall ett besök hos barnmorskan och nu hade magen växt en centimeter :) o han ligger fixerad o hjärtslagen ligger fortfarande på 148 det har dom gjort stortsett varenda mätning. Stadigt och bra. Vi sammanfattade graviditeten o så allt stämmer inför förlossningen nu. Nu har jag ju också blivit höjd igen med mina sprutor så nu borde jag ha rätt dosering. Annars så försöker jag att inte tänka på själva förlossningen utan bara på allt annat så jag ska må så bra som möjligt. Det funkar ganska bra änsålänge.


Igår blev det en sväng på ica o sen hämta paket, hem o göra middag, vi åt Gillis kycklingcurry o ris o sen blev det tv resten av kvällen. Idag har vi vart söderut o hämtat sommardäcken till min subba (subaru) o sen tittat in hos svärmor och sen efter det kommit hem o eldat i brasan. Inte mycket mer än så änsålänge. Nu väntar köket och lite matlagning så det blir middag ikväll också och sen hamnar jag antagligen i soffan om jag inte plötsligt får en massa energi så jag orkar baka igen.


Bakade chokladmuffinsen häromdan o dom vart ju mycket snyggare än mina blåbärsmuffins, dock blev det ju ännu färre.


 


Och så de senaste jag sytt till vår pojke. Tycker jag börjar bli bra på det här. (in progress på bilden)


 

Av linnluvlee - Tisdag 14 jan 06:29

 


Godmorgon på er! Idag så är det ny dag å idag känns det bättre! Femton dagar till vi får träffa bebis! :)) Längtar så! 


Igår var en sån där dag då jag var supertrötter, brukar va ungefär var tredje dag som jag har absolut noll energi så igår sov jag väldigt väldigt mycket. Orkade inte ens laga mat så fick bli mycket mackor, fil o flingor att äta igår. Hoppas att jag kommer ha mer energi idag så jag kan göra lite mer än igår. 

Då kände jag mig sjukt duktig dom släpade mig upp ur sängen o hade igång tvättmaskinen haha, då e man trött alltså. Men mellan typ tolv o två så hade jag lite energi så passade på att baka lite blåbärsmuffins. Vill ju baka massor nu dom här sista dagarna innan bebis kommer så vi har i frysen som bara är ta fram sen när folk vill komma o hälsa på efter bebisen är född. 

Så igår blev det den här plåten. Å det första maken säger när han ser dom är varför är dom gröna är det mögel? Haha 

men ja inte vet ja varför det e ju blåbären som blev så tillsammans med muffinssmeten, så tänkte lura i våra gäster att det är sån mögelost i dom, ädelostmuffins eller nåt :D

Förstår inte att det alltid blir förre antal av det man bakar än vad som står i recepten med, spelar ingen roll vad de e vi bakar de blir aldrig så många som det står att det ska bli. 

Å en del e ju så sjukt duktiga på att baka fina bakverk, det e ju inte jag.. visst det viktigaste e ju att det smakar gott o det gör det ju men känns lite sådär å ställa fram de ja har bakat på fina fat när det oftast ser ut som det konditorierna slänger i soptunnan ;) men man kan ju inte vara bra på allt! E tur jag inte har en dröm om att bli bagare iallafall. 


Idag tänkte jag sy mer åt bebisen och baka chokladmuffins o kanske syltkakor eller kolasnittar. Vi får se vilket det blir o om energin stannar kvar eller om förblir som igår. Nu e jag iallafall pigg o vaken. 

Önskar er en fin tisdag! 


Av linnluvlee - Måndag 13 jan 05:22

Godmorgon bloggen, idag känner jag mig nere, saknaden o sorgen gör sig påmind ordentligt igen. Saknar min lilla bebis så!

Tror ärligt THor ramlade igenom, att jag tappade honom och att den där infektionen som dom säger var orsaken kom först efteråt när de redan hade satt igång.

För när jag tittar på bilderna från när han låg i magen så låg han ju hela tiden så långt ner, magen hängde ju ner på ett sätt som den inte gör nu med den här bebisen i magen. Jag upplevde också att jag kände den sista tiden att jag skulle tappa honom och att jag då var tvungen att gå runt och hålla i magen så känns det inte med lillebror i magen alls, inte ens nu när jag är så långt gången som i vecka 37. Jag kan röra mig på ett helt annat sätt i den här graviditeten och jag smådansade till o med i förra veckan, det hade aldrig gått med THor i magen, han låg så långt ner och det kände jag av hela den graviditeten så jag tror faktikst att när han blev tyngre och började sparka och röra sig mer så föll han igenom, att hans rörelser och tyngd gjorde att jag öppnade mig för att han kom ju ut precis som han faktiskt låg och han låg hela graviditeten och tryckte på neråt. Tror att infektionen kom in först när det redan hade startat faktiskt.


För det känns inte som jag ska tappa den här bebisen i magen o även när lillebror orsakar tryck neråt så är det inte ett sånt tryck som jag hade med Thor. Den här bebisen ligger mycket högre upp än vad THor gjorde även fastän han har borrat ner huvudet nu och ligger ganska lågt. Men inte som Thor gjorde.


Saknar Thor så mycket! Var längesen jag var till kyrkogården nu men ska försöka komma dit en gång till innan förlossningen, får se när älskling har tid så vi kan åka dit. Saknar honom så mycket.

Det går ju aldrig över, sorgen , den kommer ju göra sig påmind och vara smärtsam genom hela livet vissa dagar vissa stunder men med tiden så lär man sig hantera det o det blir en del av livet, en del av vem man är efteråt, efter att ens barn dog.


Det tycker jag kommer vara jobbigt sen när lillebror är här varje gång man träffar nån ny människa som ställer den rätt så vanliga normalt oskyldiga frågan " är det första barnet?" "har han några syskon?" "när ska han få syskon?" dessa frågor kommer vara så jobbiga att få.

Å tror nog att alla som har barn får dom någon gång så dom kommer att vara omöjliga att inte få, å personen som frågar kommer att fråga det av intresse och med glädje i blicken och mitt hjärta kommer brista inombords och det kommer svida nåt fruktansvärt i hjärtat om jag inte är ärlig och berättar om Thor och berättar jag om Thor har jag dödat den konversationen och varit en glädjedödare. För dessa personerna kommer ju inte att veta, dom kommer ju inte att veta att deras lilla fråga dom ställer av intresse kommer göra så ont att besvara. Det kan dom ju inte veta.


Så kommer det göra mig ledsen att mina pojkar inte kan leka tillsammans och att dom inte får möjligheten att växa upp tillsammans som andra syskon. Det hade ju varit underbart för dom, när de bara hade skiljt ett år eller 1,5 mellan dom. De skulle haft varann genom hela livet som brorsor har men så kan det aldrig bli. Istället får storebror vaka över lillebror ifårn himlen. Det vet jag att han kommer göra.


Så alla Thors födelsedagar utan honom. Den 1a augusti varje år. Att det alltid fattas ett barn vid middagsbordet, ett barns julstrumpa är tom på jul eller jag kommer ge han någonting varje jul men det blir ju inte som med lillebror som lever.


När lillebror är född och vi ser hur han lever och utvecklas så kommer det ju bli mer uppenbart för oss allt vi missar med Thor, allt han aldrig får chansen att göra och allt vi aldrig får upptäcka och se han göra.

Lillebror kommer ju få veta att han har en bror men som inte fick leva, att han föddes för tidigt. Det kommer ju komma frågor och som jag måste besvara på ett bra lättförståligt sätt. Jag tror ju dock att man blir väldigt ödmjuk som person om man växer upp i en familj som inte är hel, där det fattas någon. Våran familj kommer ju aldrig att bli komplett, det kan den ju inte bli igen när man förlorat ett barn. Eller ja när vi alla har gått bort ingen vet ju med säkerhet vad som händer efter döden.

Jag tycker det är fint att tänka att Thor bor i himlen nu iallafall och att stjärnorna som lyser är våra nära som gått bort. Tror att THor finns med mig nu på nåt sätt på sitt sätt.

Jag har ju skrivit en barnbok om Thor till lillebror som jag ska trycka upp och ge till honom om nåt år. Tänker att det är ett bra sätt att förklara på.


Tänker redan nu under graviditeten på syskon till thor och lillebror. Hur det kommer o bli. Lillebror kommer ju säkert vilja ha syskon o när han vet att han har en bror men som inte finns fysiskt sett med oss mer. Så vet vi ju inte ens om vi kan ge honom och Thor ett till syskon.

Jag har ju haft jättesvårt att bli gravid och även svårt att behålla mina graviditeter, det här är ju min sjätte graviditet minst.

Å dom mediciner jag har haft som har lett till Thor och lillebror dom kan jag ju inte ta igen eftersom jag inte får det nu när jag haft mina blodproppar, det e ju för farligt.

Jag har ju inte heller haft några lätta komplikationsfria graviditeter, jag har ju inte kunnat jobbat nån av mina graviditeter och jag har ju fått blodproppar under båda graviditeterna.

Det känns ju som jag har varit gravid nu i flera år, med alla ivfer och alla mediciner och kontroller och undersökningar och ägglossningstester och försök under alla dom här åren som har gått.

Å när Thor dog och hur jag har mått under den här graviditeten så vet jag inte om jag orkar gå igenom en till ivf eller en till graviditet. Vet inte om jag orkar det psykiskt sett.

Det har varit så tufft och en så lång resa till att faktikst få ett levande barn och jag har mått så dåligt under alla år vi kämpat. Vet inte om jag orkar det mer.


Vi har ju tre embryon kvar, tre försök, tre potentiella syskon till Thor och lillebror. Tre försök som kan bli ett till barn. Varje sånt försök kommer ju kosta oss 20lax där vi inte vet utgången, ifall det blir ett levande barn, ett dödfött barn, ett missfall eller ett misslyckat försök där det inte tog sig. Varje år kommer det kosta oss 3 tusen att ha kvar dessa potientiella syskon i frysen uppe i Umeå.

Som det känns nu så tror jag inte att jag någonsin kommer palla med att vara gravid igen efter hur jag har mått nu dom här månaderna med lillebror i magen, men det känns ju som man vill spara embryona utifallatt så man iallafall har den möjligheten kvar ifall man skulle ändra sig nån gång. Det blir ju dyrare om man måste göra ett helt nytt äggplock plus att det är ännu mera risky med medicinerna då, då snackar vi typ 70 000 och mediciner med ännu högre risker att få nya blodproppar.

Så det känns ju som att det isåfall blir dom där tre embryona o inget nytt äggplock.

Mirakel kan ju inträffa man kan ju bli gravid endå naturligt även om det inte känns som det är så himla troligt efter alla år av försök

Kommer ta framtiden som den kommer, låta tiden visa mig vad som känns rätt att göra. Jag tar inte för givet att det kommer att gå igen, jag tar inte förgivet att jag kan bli gravid igen och få ett till barn. Jag vet inte ifall jag skulle klara psykiskt att gå igenom en till graviditet och en till förlossning efter lillebror är född och förhoppningsvis lever.

Vet inte vad jag skulle göra ifall ett mirakel skulle inträffa och jag helt plötsligt en dag skulle stå där och vara gravid igen fast spontant, det känns för långsökt att det skulle hända, men om det skulle hända vet jag inte vad jag skulle göra.

Jag vill kunna ge lillebror och Thor ett levande syskon. Jag har alltid önskat mig flera barn och velat ha en stor familj men vet inte om jag skulle klara gå igenom allt det här igen faktikst.

Räknar väl med att det blir vi tre (fyra), jag mannen o lillebror på jorden och sen så Thor i himlen. Att det är så vår familj kommer att se ut.


Idag och så femton dagar kvar nu till förlossningen, förutsatt att det inte sätter igång tidigare. Känner lite oro ifall jag inte kommer fatta tillräckligt i tid att det nu är på gång. Med Thor fanns det ju ingen tid, det kom ju inte smygande att det var på gång utan jag vaknade ju mitt i natten av att det redan var igång för fullt och liksom för sent redan att stoppa även fast vi inte alls fattade det då.

Dom säger ju, barnmorskorna och läkarna och även andra som har fött barn att jo men ni har tid på er, det kommer vara en värk här och sen kan du hinna duscha, vara hemma en stund, att så fort går det inte o bla bla bla. Men med Thor gick det ju så fort så jag tänker ju att det inte finns nån tid utan att det här kommer ju att gå undan, det brukar ju statiskiskt sett gå fortare med andra barnet och med alla kvinnor i min släkt har det gått undan. Vissa har inte ens hunnit till förlossningen och vissa som när jag föddes hann bara nätt o jämt in till förlossningen, ingen har ju haft en såndär lång och utdragen förlossning som verkar rätt vanligt och som dom pratar om så jag har svårt att se att jag kommer ha det och att det kommer att finnas tid till att lalla runt hemma, tänker  mig att det blir pang på och bråttom nu igen denna gången också. Jag vet inte. Men då fattar jag ju att det är dags, går det sådär himla segt kan det nog dröja innan jag riktigt fattar eftersom att jag har haft sammandragningar sen vecka 12-16 nån gång och molvärk hela den här graviditeten. Det klart går vattnet först då fattar jag ju. Men smyger det sig bara på med sammandragningar och lite molvärk här och där då känns det ju som det har gjort typ hela graviditeten o då lär jag nog inte fatta förrän sent. Så ja lite nervöst e det, men jag längtar till det är överstökat. Till lillebror e född och skriker. Då kan jag känna ett annat lugn än vad jag har gjort under hela den här graviditeten. Såklart kommer en annan oro istället då att infinna sig, den som alla föräldrar känner att man inte vill att det ska hända ens barn något men den oron känner ju alla så det är en annan sak.


Nu måste jag käka samarin igen och så mera frukost. Kanske kan jag må lite bättre nu under dagen också för det känns så skönt att ha skrivit av sig lite nu.

Presentation

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13 14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se