Senaste inläggen

Av linnluvlee - Lördag 20 okt 22:08

Lördagkväll  å jag spenderar den med att lyssna på musik. Tänkte jag skulle dansa men så gick det inte så bra ikväll så fick bli bara en kort stund den här gången. 


Annars så har det här varit en tuff vecka, hela oktober har varit en jobbig månad. Kan nog nästan säga att oktober känns som den värsta månaden hittills det här året just för att nu så förväntas jag må bättre o klara av mer o har mer krav på mig. Det var verkligen hemskt i augusti när min son dog men då så hade jag saker o se framemot endå som ett nytt försök o att vi pratade om att åka till fjälls ibörjan av hösten. Men den där fjällsresan blev aldrig av för mannen for o jobba extra istället o efter det så har jag levt på hoppet om ett nytt ivf försök  o längtat efter den där dagen när vi skulle planera allt som ju var igår. Igår hade Thor namnsdag saknar min pojke så.

Så känns det som att allt hoppet jag haft släcktes igår efter jag pratat med läkaren o det där var det sista halmstrået jag har gripit efter sen vi förlorade vår son o som nu rycktes bort det också.


Jag hade önskat att jag hade fått haft nånting o säga till om, det e ju faktiskt min kropp som det handlar om men näe läkaren ville inte lyssna på mig utan hade redan bestämt sig att det nästa gång kommer o bli insättning i naturlig cykel o jo det brukar ju fungera bra om man nu har en naturlig cykel och ägglossningen flyter på vilket ju är anledningen till att jag inte kan bli gravid naturligt eftersom jag nästan aldirg har någon ägglossning men då skrev han ut letrozole till mig o ta för å få en ägglossning o dom tabletterna knapra jag ju hela förra hösten helt utan resultat, det enda som hände var ju att jag fick massa biverkningar men ingen ägglossning så redan där så känns det ju som att nästa försök kommer o gå käpprätt åt helvete för oss för jag tror verkligen inte på att dom där tabletterna kommer o ge mig någon ägglossning när jag nu inte fick det utav dom förra hösten. Om jag nu inte överdoserar dom rejält annars så lär dom nog inte funka på mig tyvärr.


Så för att överhuvudtaget ens kunna börja ta dom här letrozolen så måste jag få provera utskrivet o efter jag sagt det så gick han motvilligt med på att ge mig det men sen så skrev han aldrig ut det så där försvann allt mitt hopp om att kunna bli gravid igen o det e det hoppet som jag lever på. Men utan proveran så lär vi ju inte kunna sätta in ett nytt ägg förräns kankse om ett år fem år? Vem vet när min kropp bestämmer sig för o fungera så igen så igår så försvann allt mitt hopp när jag pratade med kliniken för det känns ju inte som att letrozole ensamt och utan provera kommer o funka för mig det känns ju mest då som att antingen så får jag ingen ägglossning så kan vi inte sätta in något ägg igen någonsin eller också så funkar det inte.

Jag som hade velat göra exakt likadant som vi gjorde förra gången när jag ju blev gravid med Thor för att det funkade ju, den stimulerade cykeln med den medicineringen fungerade ju så det e ju vad jag vill göra igen. Å köra på letrozolen känns ju bara som slöseri med mina ägg och slöseri med tiden. Jag tror inte att det lär funka så igår så försvann mitt hopp om ett till barn, ett levande barn, ett syskon till THor


Speciellt med tanke på att jag inte ens fick proveran utskrivet för utan den så lär vi nog inte kunna sätta in något ägg alls så jag e så ledsen och så arg nu på Livio så det finns inte, Det e min kropp o mitt val så jag borde få ha nånting o säga till om. Jag låg på golvet i barnrummet o grät med thors nallar i fjorton timmar igår för jag känner mig så ledsen nu för det känns ärligt talat som om hela livet rasar samman. Å jag klarar inte mer. Det ENDA jag vill e å få sätta in nästa ägg snart o jag vill göra det nu o inte behöva gå och vänta på den dagen någon gång i framtiden när jag eventuellt får en ägglossning vilket ju typ aldrig händer å jag tror knappast att det lär funka med letrozole eftersom jag provade det förra året helt utan resultat. Dessutom så mådde jag ju sämre med letrozolen än jag gjorde med alla andra ivfsprutor o tabletterna tillsammans.


För att för mig så är det tyvärr så att jag kommer aldrig kunna må bra igen förräns jag får föda mitt levande barn, det e vad som händer när en mamma föder sitt döda barn. Det enda som kan ändra hur denna mamman mår är ett livs levande barn. Så för mig är det bara en fråga om hur länge till jag ska behöva gå runt och må dåligt. Ju längre tid det går tills vi får sätta in ett nytt ägg o göra nästa försök desto längre tid är det som jag kommer och må dåligt. Å ju längre tiden går desto djupare kommer jag o sjunka

Så därför så vill jag ju inte gå och slösa nån tid på en behandling som jag inte tror på kommer o fungera för mig eller slösa tid på en massa misslyckade behandlingar eller gå och vänta på att min ägglossning ska återvända, jag vill ju få köra på det som e bevisat att det ju faktiskt funkade för det var ju inte ivf behandlingen som gjorde att Thor dog, det var ju bara för att han fastnade på vägen ut och det startade för tidigt. Så jag sitter här nu och är så ledsen för att kliniken inte lyssnade på mig utan redan hade bestämt sig för nåt som inte lär fungera för då så känns det ju helt kört nu.

Å jag hade behövt att vi kunde få komma igång o göra en insättning snart men nu så ser det ju inte nå ljust ut och det står nu skrivet i stjärnorna när det kan bli. 


Så nu så mår jag ärligt talat ännu sämre. För nu så har jag ingenting överhuvudtaget o se framemot. Det enda som vi har inplanerat är en begravning att gå på o så ska jag besöka kyrkogården på Allahelgona och på julafton. Det e så roligt livet e o leva just nu.


Jag hade behövt fått ett nytt ivfförsök inplanerat mer exakt när det kan bli men eftersom det hela hänger på min icke existerande ägglossning så kan ju det dröja lääääääääääääääääääääääääänge


Å så hade jag behövt haft nåt roligt o se framemot, som den där fjällresan men den blir ju inte av nu. Å jag har föreslagit för sambon att vi kunde ta färjan över till Vaasa för o komma bort o hitta på nåt för en stund en dag men det får jag nog släpa med honom på då för han lät inte så jätteexalterad.


Jag ser inte ens framemot julen iår å jag som vanligtvis älskar julen men iår skulle vi ju ha haft THor o jag hade tänkt vi skulle bjuda hem alla till oss för det e enklare med en nyfödd bebis men nu kvittar det ju. Jag vill endå bara åka till kyrkogården o hälsa på min son då. Å efter all skit jag fått av svärmor efter förra julen så känner man sig ju inte lockad att fira nån jul iår alls. Kan hoppa över den iår. Kan jobba då hela helgen om nån behöver mig då. 

Sambos farfar som vi alltid åkt till på juldan dog ju också så det här blir en konstig jul.


Så efter gårdagens besked så känns allt nu bara svart o mörkt, innan var nästa ivfförsök det lilla lilla ljuset i tunneln som jag väntade på men nu så känns det ju så långt borta.


Å jag som vill gå ut och gå med barnvagnen, jag har längtat efter o få gå på dessa barnvagnspromenader i så många år nu, men då får jag bädda ner en av THors nallar eller gå med vagnen tom o då kommer ju grannarna tycka att jag e knäpp, eller så får jag ta vagnen o gå ut och gå med den mitt i natten när det är mörkt o ingen ser mig men då kommer ju grannarna tycka att jag är ännu mer knäpp.


Så detta har varit en jobbig vecka, livet känns mörkt nu å jag skulle behöva att det kom nåt litet ljus. För nu har jag inget konkret å längta till som jag verkligen vet med säkerhet kommer bli av, hade jag haft det hade det vart lättare när det blir jobbigt för då hade jag kunnat tänka på det. Men nu finns det ju inget mer än vardagen som är väldigt tung nu

ANNONS
Av linnluvlee - Tisdag 16 okt 20:04

 


Idag har vi haft strömavbrott så fanns inte så mycket o göra hemma när strömmen hade gått o mobilen hade laddat ur, så vi packade en ryggsäck med lite korv och bröd, varm choklad o annat och så tog vi bilen bort till Genesön, där vi fick parkera den för ett träd som klyvts o rasat hängde på ledningen så kändes för riskabelt o köra under det, man vill ju inte gärna ha trädet på bilen eller i knät. Så vi parkerade en bit bort o så tog vi en promenad hit bort till Fjälludden.


Tänk att vi bor så fint o bra så vi har så många sånahär fina platser bara några stenkast bort. Helt underbart. Å det var första gången vi var hit ut, eller vi har vart hit o kolla en gång men då var det så mycket folk så vi åkte nån annanstans då. Men vi måste ju helt klart fara hit fler gånger, å till sommaren kanske ta båten hit ut! :)


    


Grillade korv gjorde vi, satt o snackade o så tog vi lite kort. Så gick jag även upp på berget bakom den här platsen o kikade. Var lite halt eftersom det regnat nu några dar men var fin utsikt därifrån iallafall.


Så efteråt for vi runt lite med bilen o kikade på alla hus och stugor och stannade till vid Fly campen. Måste prova den där restaurangen sen när det väl blir att den öppnar, för det blir säkert av nån gång. Solen sken också så det blev en härlig dag!


 


Å nu sitter jag här framför datorn halvtrött o halvseg i huvudet o tänker. Är lite för trött för o samla tankarna här nu ikväll, men tänker på hur det ska gå för oss med barn o med nästa ivf försök o så. Tänker på när det kan bli o hur det kommer o gå den gången. 

Vill ju att det ska kunna bli snart o att det ska gå vägen för oss då o att allt ska gå bra den gången. Men nu har jag åkt på en infektion också så knaprar antibiotika så måste ju se till o bli av med den först. Inget flyt här inte. Å så känns det som att hela det här året har vart ett enda stort otursår för mig så funderar på hur smart det e o sätta in ett ägg det här året om det isåfall blir tredje gången det går dåligt då med tanke på att det stortsett mest har hänt dåliga grejer för mig det här året hittills. Men samtidigt så vill jag ju ha ett barn här nu så vet jag att det ju som tidigast kan bli ett först nästa höst. Om vi har turen att lyckas vill säga. Så hoppas vi kan göra ett försök snart.

Å så vill sambon att jag ju har ett jobb först så det känns som att jag måste hitta ett jobb nu asap. Å det känns inte som att jag har nåt flyt med nånting det här året. Men det e nu snart bara två månader kvar på det här året sen e det 2019 å det ska bli ett bättre år!

Känns som att jag har haft så mycket saker som har gått mig emot det här året så känner att det e dags nu å på tiden att det ju händer lite bra saker så att jag kan minnas det här året som att det fick ett bra slut på året trots allt.

Så hoppas november o december blir bra månader o att det händer lite bra grejer då! För resten av oktober e ju om de e, vi har ju begravning o gå på å så. E inte så långt kvar på den här månaden nu. 

ANNONS
Av linnluvlee - Måndag 15 okt 18:03

 


Idag är det den internationella minnesdagen för spädbarnsdöd. Wawe of light. Tänd gärna ljus ikväll klockan sju för alla barn som har dött i magen, under förlossningen eller strax efter. 

Det e alltför många änglamammor o änglapappor där ute som har mist sina små efterlängtade bebisar. Det drabbar cirka 500 varje år ;( i Sverige så det e alldeles för vanligt även om det tack och lov går bra för de allra flesta. För oss gjorde det ju som ni vet inte det denna gång. Så tänd gärna ljus ikväll för Thor o alla andra änglabarn! Det e ju så mysigt med tända ljus såhär en mörk oktoberkväll också! 


 

Av linnluvlee - Lördag 13 okt 19:32

 


Vet ni, ja köpte den här ängeln i fredags å har ställt den bredvid en av bilderna på Thor o igår så hade jag den tänd men jag vet att jag släckte den sen på kvällen innan jag gick och lade mig och jag gick och satte mig i de rummet där den finns imorse och då var ängeln släckt. Jag tände den inte men sen när jag gick ut ur det rummet och sen kom tillbaks så var ängeln tänd och lyste. 

Å jag har inte tänt den o sambon säger att han inte heller har gått in och tänt den.


Så har ängeln fått lysa hela dagen men så gick jag ut ur rummet för en timme sen och åkte o handlade lite å sen när jag kom tillbaka in hit nyss så var ängeln släckt, men jag har inte släckt den o ingen annan är hemma i huset.


Är det min son som leker med ängeln.. jag köpte den för jag tänkte när jag såg den att den symbolisera honom. Så igår så satt jag o läste massa o hamnade på nån sida där det stod att dom dödas själar kommunicerar med oss som blir kvar genom o tända o släcka lysen såhär som ängeln jag köpte har gjort idag.. å att dom helt plötsligt kan slå igång radion o sånt. Å då tänkte jag på den där kvällen när vi var på trav o jag var så ledsen o så slog vi på radion o exakt då spelades låten vi hade efter förlossningen när Thor låg på mitt bröst.


Ibland vet jag inte vad jag ska tro.


Men det känns fint o tänka att det kanske e min son som gör detta för mig så jag ska bli glad och lugn.

Av linnluvlee - Fredag 12 okt 19:58

Fredagkväll nu o jag sitter o lyssnar på musik! Älskar ju musik så passar på o låta högtalarna gå varma när sambon inte e hemma :) Å nu spelas min sons låt! Fin låt e det. Dom spelade ju fler låtar på radion när vi satt i rummet efter förlossningen men det e bara Aerosmiths som fastnade o som jag kommer ihåg o som kändes "rätt" (minns inte dom andra alls). Texten kändes ju lite fel då där på förlossningen men såhär i efterhand så hade jag ju inte velat att den lilla korta stunden vi fick tillsammans med honom på förlossningen skulle ha tagit slut så såhär i efterhand så passar den. En fin låt! Som nu betyder mycket nu när den fått en helt annan innebörd för mig. För den var ju fin även innan.


Idag så åkte vi och köpte växter och lite större ramar så vi kunde göra klart minnesplatsen i trädgården och sätta upp teckningarna på våran son på familjeväggen.


 


Kommer nog o plantera lite mer och göra den lite grann större sen till våren, men det fanns inte så mycket växter o köpa nu så tycker det här blev bra. Det blev fint. Snart kommer ju snön med så då syns det ju inte så väl sen om det kommer mycket. Var kallt och hårt i marken nu när vi skulle plantera så e nog inte långt kvar till den riktiga kylan skulle jag tro.

Nu har jag iallafall en plats jag kan sköta om och se växa och utveckla sig. Å som finns kvar för alltid.


 


Å Thors teckning hänger äntligen på väggen där jag tänkte ha alla familjefotona o så småningom vårat bröllopsfoto med! Skulle kännas fel om han inte var med på den väggen för han e ju en del av vår familj även om han inte finns med oss här på jorden. Han är vår ängel som vakar över oss från himlen!


Tycker det e jobbigt att ingen annan än jag ser det så, men för mig så levde han ju i min mage så för mig så fanns han å han hade ju mest troligt levt ett litet tag iallafall om han inte hade fastnat. Kanske hade han klarat sig då, finns ju barn som överlever när dom föds i vecka 23. Men har förstått att alla tycker det e för tragiskt för att klara av att prata om han. E glad att sambon låter mig hålla på och fixa och så iallafall för det vill jag göra. Det e allt jag kan göra för min fina son!


Har sovit lite nu på eftermiddagen för jag blev så trött, såg Venom igår på bio o den var bra men vet inte om det var den eller filmen vi såg hemma efter vi hade kommit hem som gjorde att jag vaknade flera gånger inatt av att jag drömde mardrömmar om aliens, så idag e man litegranna trött. Får se om det blir en tidig kväll eller vad jag hittar på ikväll!


Av linnluvlee - Torsdag 11 okt 18:12

     


Godkväll på er! Igår var en tuff dag! Riktigt tuff. Hade tänkt jag skulle försöka vara lite duktig och gå på en jobbmässa mest för o se hur jag pallar trycket nu efter det som har hänt. Se hur jag klarar av alla folkmassor o så. Men det blev ganska fail då jag mådde skitilla o fick ont i magen o fick panik o tillslut bröt ihop så det vart inget. Vart hur ledsen som helst igår!


Å än värre blir det ju när man har en sambo som trycker på och pushar fastän jag vet att jag inte är riktigt redo riktigt än, så det känns mest som att han står där med blåslampa och piska nu och det blir inget bra när jag redan mår dåligt. Herregud jag födde våran son för mindre än tre månader sen. Det e ingenting i tid o jag vet att jag är helt normal o att det är helt normalt att jag känner som jag gör nu mitt uppe i sorgen. Så hade bara velat att min sambo också förstod det o lät det ta tid. För det kommer o ta den tid det tar. Så e det.

För jag är ingen person som gör nånting halvdant, ska jag göra nånting så går jag all in och gör det och jag gör det bra! Annars är jag inte nöjd. Så att pressa sig själv till mer än max när man inte är redo o när det är för tidigt i sorgen leder bara till att man faller desto hårdare och djupare senare o att man misslyckas och bränner sina chanser, därför så måste det få ta tid. Så det får ta den tid det tar. För jag har bara en kropp och jag har bara en själ o när den går sönder så är det ingen som kommer o tacka mig. Så därför så tänker jag lyssna på mig själv mest!


För alla sörjer vi olika o alla reagerar vi olika på sorg o alla sörjer under olika lång tid och för en del är det bästa att gå tillbaka till jobbet direkt å låtsas som om ingenting har hänt medan för mig så e det inte det. Det klart skulle jag kunna jobba hemifrån eller sitta på ett kontor för mig själv eller dela ut tidningar eller post i brevlådorna då skulle jag fixa det redan nu, men eftersom jag har mest erfarenhet som säljare o ansiktet utåt så e det inte lika lätt o gå tillbaka såhär tidigt inte till det iallafall. Så det får ta den tid det tar.


Så igår så misslyckades jag iallafall med det jag hade tänkt, men det är okej för alla misslyckas vi ibland med saker. Så efteråt så gick jag o tittade i en butik medan jag väntade på skjuts. Så hittade dom här fina stenarna till thor.


 


Tänkte att eftersom vi inte har en gravsten på kyrkogården så tänkte jag fixa en fin liten minnesplats till Thor på tomten. Så ska köpa lite gröna växter och nån blomma och plantera det här.

Sen ska jag såklart snygga till och rensa det o så ska jag sätta dit en till solcellslampa så att det inte blir så himla mörkt där. Så ska göra det jättefint. 

Han ska få den här platsen som inte ser så fin ut justnu men det är precis vid våran bäck så resten av året rinner det vatten där och brukar vara jättefint.

Och så ser man det både från spabadet o uterummet och altanen så det blir perfekt!


 


Så efter jag hade handlat dom grejerna så satte jag mig på en parkering o väntade på sambon så vi kunde åka till kyrkogården och hälsa på Thor. Väl där så började jag frysa hur mycket som helst kände mig iskall när vi stod vid minneslunden och tittade till THors nalle och blommor. Vi glömde köpa med oss nya ;/ så ska fixa det och åka o byta dom i helgen så han har fina blommor där. Men nallen o blommorna var kvar där sen sist iallafall :)

Iallafall jag började skaka o hacka tänder o vart helt blå om läpparna så vi stannade inte så länge som jag hade velat. Ska pälsa på mig ordentligt till i helgen när jag åker dit igen. Tror jag frös så mycket just för att han e där död, för så kallt var det inte ute. Å jag blev ju varm direkt sen när vi varit där.



Tände ljuset som det står jag saknar dig på.


Iallafall sen när vi kom hem så hämtade vi posten och där låg brevet från kyrkogården om att Thor nu finns där. Dom spridde hans aska den 14september. Å jag vet inte detta men jag tror att dom gjorde det på kvällen faktiskt. För att det var den 14september som vi satt här hemma i soffan på kvällen o sambon var upptagen med formel 1 när jag sa till han att vi borde åka till minneslunden o hälsa på Thor, han är nog där nu.. En mammas insikt?

Så jag e glad att vi åkte dit den fredagen efter, helst ville jag ju att vi skulle åkt redan helgen före men då blev det inte så för att vi väntade på att sambos farfar skulle bli tillräckligt bra för o träffa oss så var därför THor fick ligga där en hel vecka innan vi kom ;/ Ville ju inte jag men vi visste ju inte heller då att han var där redan. Det vet vi ju nu. Men det måste vara moderskänslorna som gjorde att jag sa det där om att vi borde åka dit nu samma dag som dom spridde honom i minneslunden. Kände väl på mig omedvetet att det var dags eller jag tyckte ju iallafall att det var dags för det hade gått en vecka då iallafall.


       


Tog lite bilder igår när jag försökte peppa mig själv inför de jag tänkte göra. Förvånar mig hur jag kan se så glad ut på bilderna när själen gråter inombords. Tycker mitt hår blev fint, vad kan det inte se så fluffigt ut varje dag för


Nu ska vi snart åka in till stan och gå på bio! Ingen aning vilken film vi ska se, har glömt o fråga sa bara ja 



Av linnluvlee - Tisdag 9 okt 13:44

En ny dag en till dag. Får ta en dag i taget o se vad som händer. Har suttit o klistrat in mina låtar jag skrivit till Thor i hans minnesbok tillsammans med lite bilder ifrån minneslunden.


Den senaste blev såhär. Undrar hur många låtar han kommer o få tillslut med tanke på att det har blivit fem nu på bara två månader. Han har fått en godnattvisa också.



Can somebody please understand me


why this is still hurting me

I miss you so much

I know you're out of reach


I've touched you for the last time

I've hold you once

I'm thinking about you

night and day

You've gone away

baby why couldn't you stay

I miss you all day


I wish

I wish somebody could understand

How I feel inside

I feel so alone

Can't figure it out

I know that you've gone

I am left alone

x2


Been walking out

on my own endless path

wishing you you would come back

to me

Why did this happened

how can it be

Were are you now

I want you here with me


I wish

I wish somebody could understand

How I feel inside

I feel so alone

Can't figure it out

I know that you've gone

I am left alone

x3



Tänker att jag faktiskt ska ta och åka o köpa några smågranar eller småtujor och kanske nån idegran eller annan fin buske o kanske någon blomma och plantera bredvid våran bäck i trädgården o sätta dit några solcellslampor eller dom uteträdgårdsbjörnarna jag köpte till barnrummet o ställa där o göra lite fint med nå stenar o så. En liten fin plats i trädgården åt Thor, som jag kan plantera blommor i på somrarna och göra fint hos och sköta om eftersom att jag inte kan sköta om han längre, min son. Å nu när vi inte har en gravsten så kan vi ju göra så istället. För i minnelsunden så kan vi ju inte sköta om han på sånt sätt där kan vi ju bara besöka han hälsa på honom. Måste åka dit snart igen.


Jag försöker ju alltid tänka när svåra jobbiga saker händer att allting händer av en anledning, att det finns en mening med att dom sakerna händer o ibland att man kanske ska lära sig nåt av det eller annars att det bara var menat så. Att det var ödet.

Men jag kan inte komma på vad det kan finnas för mening med att ens barn dör. Jag kan inte komma på vad det är för mening med det. Kan inte komma på vad jag ska lära mig från det. Jag vet ju redan sen tidigare att det viktigaste i livet är att man har varandra och att man mår bra och tar hand om sig och varann å att man inte ska ta någonting för givet. Så jag kan inte komma på vad det var för mening med att Thor dog ;( Kanske att jag skulle få en fin ängel som tittar ner på mig o ser efter mig. Men jag saknar min son så!


Satt å läste om en som också förlorat sitt barn ungefär såhär o som också hade kvar alla kläder o vagnen o allt o som fortsatte o pyssla på. sa att hon fortfarande gick o vänta på sitt lilla barn även fastän hon visste att hennes barn var dött, men det är precis så det blir när man går igenom en förlossning men inte får ta med sig sitt barn hem. Man vet att ens barndog o inte lever mer men man förstår det samtidigt inte som man samtidigt förstår att det har hänt. Men det blir som att man fortfarande går och väntar på att han ska komma ut ur magen och börja skrika och bara väntar på att använda dom pyttesmå kläderna som ligger o väntar på honom. Så när jag läste det så insåg jag att jag också går och väntar på min son fortfarande även fastän jag ju vet att han inte finns med oss här längre o aldrig kommer o göra. Även fastän jag vet det och förstår det så går jag och väntar på honom men så kommer jag ju på att han dog ju jag har ju redan fött honom o han ska inte bo här. Så jag både väntar på honom och sörjer honom samtidigt. Förstår ju att han dog men det e som att man vill inte förstå så därför tänker man att han kommer sen men det gör han ju inte för han har ju redan kommit. Å kläderna o alla gosedjuren o vagnen får va där o vänta på att han får ett litet syskon.

Men det e väl kanske samma för dom som har förlorat äldre barn med att man går igenom en fas då man väntar på att barnet ska komma hem igen, att den bara är borta ett litet tag men så allteftersom tiden går så sjunker det in att mitt barn kommer ju inte hem igen. Precis som mitt barn inte kommer tillbaka till magen o inte får följa med oss hem från bb.


 

Av linnluvlee - Måndag 8 okt 22:03

Ännu en dag man har tagit sig igenom. Man har ju inget annat val än att ta sig igenom även om man bara känner för att gå och lägga sig på kyrkogården bredvid honom och gråta och stanna där förevigt.



Vi har ju fortfarande inte riktigt fått veta att han faktiskt är där ännu. Tycker det är så dåligt. Vi skulle ha valt en annan begravningsbyrå än den begravningsbyrån för ingenting har dom gjort rätt, eller rättare sagt dom har inte gjort nånting. Tycker det är så dåligt att vi aldrig fick någon som helst information eller några förslag på hur man kan göra när ens lilla barn går och dör. Fastän vi pratade med dom två gånger och berättade att vi inte visste nånting om begravningar eller vad man kan välja för alternativ på när man ska begrava sitt lilla barn och fastän jag frågade dom så informerade dom oss ingenting om nånting överhuvudtaget och inte heller gav dom oss några förslag. Och tillråga på det så glömde dom bort i en månad att meddela oss att dom skulle ha underskrift från oss på nå papper. Och som om inte det var nog så möttes vi av världens största jävla leende när dom tog emot oss på begravningsbyrån när vi var där för att skriva på det där pappret. Det känns inte riktigt rätt att nån står och ler sitt finaste gladaste leende när man möter ett föräldrapar som precis har mist sitt barn. Det känns så fel att le då!

Och så sa dom att det skulle gå fort o på bara nån vecka när vi gick därifrån så skulle vi få veta att vår son ligger där nu men flera veckor har gått nu o ingenting har vi hört. Å jag börjar tro att vi inte någonsin kommer o se röken av det där pappret från kyrkogården.

Så vi skulle ha valt en annan begravningsbyrå. Det mår jag dåligt över såhär i efterhand att vi valde dom när dom behandlade oss såhär dåligt ;/ Men när man precis har mist sitt lilla barn så orkar man inte resarcha o kolla upp olika o jämföra dom man tar ju bara första bästa begravningsbyrå när det inte finns nån där som hjälper en med att ta tag i dom allra svåraste bitarna utan man tvingas stå där o fixa dom själva när man knappt ens kan stå.


Det kommer alltid för mig sitta kvar orden när kuratorn sa att "kontakta begravningsbyrån dom hjälper er dom kan sånt där dom ger er information" om h*n bara visste hur fel h*n hade. Så kommer det alltid o sitta kvar när vi veckan efter var där o jag berättade hur jobbigt det var o ringa begravningsbyrån o h*n inte ens fattade varför det var jobbigt att ringa ett samtal som handlade om att begrava sitt eget barn. 


Tycker sjukvården har varit jättebra i allt som har hänt kring vår sons död, men den biten var inte bra. Har tänkt mycket idag på om man skulle gå och prata med nån om Thor, för knappt ingen vill ju prata om honom längre så men det går inte o gå och prata med nån som inte ens förstår att det är jobbigt o ringa sitt barns begravningssamtal. Så ja funderar på om man skulle gå med i Febe eller spädbarnsfonden. Vi får se hur det blir med det.


Känns svårt o sätta ord på alla känslorna, eller rättare sagt det finns så många ord och så många tankar man bär på när man har förlorat sitt barn så att man har svårt att få ner orden på papper eller att få ut dom ur munnen för man hinner liksom inte med innan tankarna har vandrat iväg för fort bort till nästa känsla o tanke.


Har tänkt mycket på förlossningen och veckorna före, den sista tiden som THor levde innan vi miste honom. Såg på instagram massa höggravida kvinnor som dansade och hoppade med den stora magen o tänkte direkt att det där hade jag aldrig kunnat göra med min bebismage ens i vecka 21 för iallafall den sista veckan så kändes den inte så stabil, det kändes som att jag var rädd för att han skulle ramla ut då om jag gjorde nånting ansträngande. Magen var visserligen hård och så men det kändes inte tillräckligt stabilt för att jag skulle kunna dansa o hoppa med magen som jag har sett många gör. Kanske var det trots allt därför som vår son tittade ut alldeles för tidigt även om dom inte tror att det var för svag livmoderhals så kan jag tänka mig att det kan ha vart det. Fast det vet vi inte. Men om jag har lyckan att bli gravid igen nån gång så kommer jag vara så jäkla rädd att lillan/lillen ska ramla ut, helt seriöst. Kommer typ bara vilja vara hemma och ligga i sängen i nio månader tills det är dags och föda för jag kommer vara så rädd att syskonet också ska komma alladeles för tidigt o dö ifrån oss.


Som förstföderska så vet man ju inte riktigt hur allt ska kännas i en graviditet o vad som är normalt och inte o sen så är det ju med så himla individuellt vad man klarar av och inte och hur man känner och inte för varje kvinna, varje barn och varje graviditet är ju unik så det e ju så himla svårt o veta om jag borde ha hajat till o sett nån signal tidigare. Dom sa ju ingenting på vården o man fick ju aldrig nån information från barnmorskan hur det skulle kännas när magen växte och bebisen började sparka och så. Å jag hann ju aldrig så långt så att jag hann få nån information om vad som är sammandragningar eller förvärkar, jag hann ju aldrig ens få nån information om föräldrautbidning eller nåt. Jag hade ju nästa möte med barnmorskan först veckan efter att vår son hade fötts. Så ja antar att mycket sån information som man normalt ska få och får hann jag helt enkelt inte få, men kanske hade det ändrat läget ja vet inte.


Surfar fortfarande runt på minnessaker, man kan inte få för många minnessaker, kan man? Såg att man kan göra såna glasblock med hand och fotavtrycken, såna hade jag velat kunnat göra men det går ju inte eftersom vår son dog men får vi ett syskon som lever så ska jag beställa såna. Så har ja fundera på o köpa den där skultuna skyddsängeln o så har jag sett nån änglamamma som gjorde en möbelkista med sitt barns namn på som hon samlade alla saker i. Kanske skulle man ha en sån.

Kanske skulle man skriva nånting fint på en sten och lägga på en utvald plats i trädgården och plantera fint runtom o sätta lite solcellslampor där med. Ja vet inte. Vi valde ju ingen sten till kyrkogården eftersom vi valde o ha vår son i minnelsunden. Kanske skulle man ha haft en sten o en riktig kistbegravning eller en urnbegravning med sten. Tydligen så finns det även minneslundar där man får ha namn med också men det visste vi ju inte, inget av det här visste vi när vi skulle bestämma vart Thor skulle bo för resten av livet? döden? evigheten? Å vi fick ju ingen information så vi visste ju inte vad man kunde välja på. Jag visste bara att det fanns traditionella stenar och så minneslunden som hade sett så fin ut när vi var där på sommaren för o hälsa på sambons släktingar.


Funderar på hur vi ska fira THors alla födelsedagar i framtiden. Nu blir det ju inga barnkalas vi får ju fira på annat sätt. Har sett många föräldrar som har picknick på kyrkogården o släpper ballonger o såpbubblor i luften. Det känns fint. Har köpt en bok att skriva i vad vi gör på THors födelsedag varje år iallafall.


När ens barn dör så faller hela ens värld samman o man känner sig så obeskrivligt ensam fast man e inte ensam om o uppleva detta fruktansvärda som man inte önskar någon. Vi e ju tusen föräldrar varje år bara i sverige som får va med om det här. Å om man därtill lägger till alla barn som dör i sjukdom eller olyckor så e vi ju ännu fler änglamammor och änglapappor där ute. Varje år ;( Vi e så många varje år som tvingas välja hur våra barns begravning ska vara. Det är så hemskt. Å det är lika hemskt vare sig barnet dör när den är 1, 4, 8, 12 eller innan den ens har sett livets ljus utanför mammas mage. Det e lika hemskt varje gång ett litet barn dör ifrån sina föräldrar. Det är bara annorlunda hur sorgen blir när man aldrig har fått lära känna sitt lilla barn mot hur den är när man har minnen från ett barn som levde. Men det e hemskt o förlora sitt lilla barn oavsett när det sker. 


Nu ska jag gå och försöka sova. Saknar min lilla bebis så! Saknar att drömma om han på nätterna, det hade jag velat göra det hade varit underbart men nu var det längesen jag gjorde det. Men jag tror Thor finns med oss endå. Han ser oss hela tiden o är den finaste lilla ängeln på himlen som tittar ner på oss! Har satt en teckning på Thor på frysdörren å idag så började den fladdra när jag tittade på den utan att jag hade gått förbi eller öppnat dörren eller nåt. Tänker att det var Thor.

Å ibland när jag tänder ljusen i Thors minnehörna å ska gå därifrån för o sätta mig ner i soffan så är det som att ljusen vill slockna igen men så fort jag vänder mig om igen o stannar kvar så lyser ljusen starkt igen. Så då brukar jag tänka att min lilla pojke inte vill att mamma ska gå att han vill att jag stannar kvar vid minneshörnan lite längre. Jag tänker på han varje dag varje minut. Å så fort nån vill prata om nånting så e det första jag vill säga nåt om Thor. Min lilla pojke är det enda som finns inuti mitt huvud nu. Hoppas att han har det bra där han nu är. Vad som nu händer efter döden.


 

Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11 12 13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se