Senaste inläggen

Av linnluvlee - Onsdag 12 dec 19:24

Nu så e det ju snart lucia! Så ikväll ska det bakas lussekatter och pepparkakor här då vi inte gjort det redan. Köpte även ett pepparkakshus i förra veckan men får se om det blir att jag bygger ihop det iår eller om det får sparas till nästa jul. Känner mig inte lika taggad på husbygge längre som jag gjorde när jag stod där i affären. Har inte mycket julkänslor iår av förklarliga skäl. Vi ar ju inte ens nån snö heller, det om något brukar ju iallafall kunna höja julstämningen litegranna!


Har nyss kommit in ifrån en härlig timme i spabadet ute på altan. Så vackert med alldeles nattsvart himmel och stjärnorna långt där uppe som lyser så fint. Såg även ett flygplan ikväll. Var längesen vi badade nu men gud så skönt och härligt det var! 

På eftermiddagen så var vi ute och gick en promenad ut i skogen med och sambon sprang före och upp på ett berg för att hinna se och fota solnedgången innan solen gick ner, själv var jag ju så seg så att när jag väl kom upp så hade sambon gått ner och ringde och undrade var jag var. Men jag klättrade faktiskt upp medan han tog stigen, jag tyckte den såg så halkig ut med all frosten på och med min otur det här året ville jag inte chansa så det kändes säkrare att gå där det var lite mer fotfäste därför det tog mycket längre tid.. hehe 


Så har vi troligen idag och igår ätit årets första sista och enda julmat. Vi brukar ju aldrig gå på julbord och varken min släkt eller sambons släkt brukar ha någon julmat på jul så årets enda prinskorvar och julköttbullar är nu ätna! Tycker det är lite tråkigt för jag gillar traditioner men när omgivningen är i majoritet så e det inte mycket att göra! Tanken för denna julen var ju att vi skulle skapa våra egna traditioner med Thor men det blir ju lite svårt nu när vi misste honom.


 


Har läst igenom den här boken nu med. Jag som aldrig brukar läsa böcker, men tänkte att denna kanske var bra för mig att läsa eftersom Marcus Birro också har förlorat barn på samma sätt som vi, två barn till o med varav det ena i exakt samma graviditetsdag som vi misste Thor i. Så denna boken handlar om just det.

Tyvärr är vi många som har drabbats av det här att förlora sin bebis sent under graviditeten ;( Vet att både Marcus Birro, Rickard Olsson, Johanna Toftby, Malin Wollin och så den där NHL spelaren och en massa massa andra par varit med om samma som vi. Detta tragiska som mödravården alltid säger det händer inte, risken är så liten efter att man sett på rutinultraljud att allt är bra men jo det hände alla oss ;( Känns ju som en tröst iallafall att dom flesta endå som har fått ett dött barn även har fått levande barn sen efteråt, e bara att hoppas att vi också får det tillslut.. Saknar min lilla bebis så mycket hela tiden varje dag! Blir en sväng till kyrkogården på jul. Det känns viktigt.


ANNONS
Av linnluvlee - Måndag 10 dec 14:36

Eftersom det här året äntligen (finally! :-) ) börjar lida mot sitt slut så tänkte jag att jag skulle sammanfatta hur det här året har varit för mig. Vi börjar med allt det positiva som e det som man ska försöka o fokusera på. Såklart finns det ju även småsaker men ja tar bara med allt det stora som hänt i år. Så..


Positiva saker som har hänt det här året

   Vi fick låna en gummibåt

   Vi köpte en traktor/baklastare

   Vi köpte en bowrider (båt)

   Vi köpte en snöskoter

   Vi köpte en till snöskoter

  Vi fick den första skotern såld :-)

    Jag blev gravid

  Vi blev mamma och pappa till en helt perfekt och frisk fin liten pojke   

   Vi har fått fiber.. fast det är seriöst långsammare än de internet vi hade förut..

   Jag fick ett nytt jobb :-)


   


Det har varit ett dyrt år då vi köpte både båt, skotrar, traktor, barnvagn, bilbarnstol och en massa annat samtidigt som jag har jobbat så himla lite.


Så har det ju även hänt en hel del dåligt det här året. Väldigt mycket har hänt. Orkar inte rabbla upp alla såna vardagliga småsaker som alltid inträffar hos alla utan tar bara med dom stora sakerna


Så all skit som har hänt det här året

   Gummitbåten höll på sjunka flera gånger

  Spaken på traktorn fastnade så den gick inte att köra och rutan ramla av

   En skruv gick av på båtmotorn så det tog två månaders slit innan den var loss

   Våran son dog under förlossningen ;/

  Året började med ett pågående missfall ;/

  Begravningsbyrån strulade till allt och glömde bort ge oss information om vår sons begravning och obduktion

   Jag fick en blodpropp i hela vänsterbenet från ljumsken enda ner till ankeln

   Jag fick allergin av fragminsprutorna jag fick för att behandla proppen

   Jag fick två riktigt kraftiga blödningar

   Jag fick antagligen proppen av läkemedlet jag fick för att stoppa blödningarna

    Vi har varit på akuten fyra gånger

   Jag blev uppsagd från mitt jobb jag hade ibörjan av året

   Hoppade på ett tillfälligt jobb som jag sen inte fick ut nån lön ifrån endast semesterersättningen ett halvår senare

   Höll på att kvävas till döds av den där kanindräkten jag hade på mig under det där jobbet

    Mitt andra jobb fick jag aldrig ut någon semester hos  och inte heller några pengar för den som jag enligt lag har rätt till och de ville dessutom att mitt barn skulle dö

   Vårat vatten frös i mars så vi var utan vatten jättelänge

   Veckan före midsommar brann vattenpumpen upp så vi hade inget vatten då heller

    Dom grävde av en kabel så vi var utan internet i en månad

    Sambos farfar gick bort ;/

   Sambos mormor gick också bort ;/

   Sambon blev påkörd när en annan bil skulle köra om honom på e4an

    Jag och en annan bil backade in i varandra samtidigt

   Sambon blev inkallad helt i onödan visade det sig

    Min bil startade inte av kylan och min telefon dog samtidigt

    Mitt hår började brinna

   Vi har haft jättemånga strömavbrott i år


 

Jag har skrivit sju låtar efter att Thor dog

How on earth

I opened my heart

Light all the candles

Sov gott

Thor

Understand

We will always love you




Det sorgligaste som hänt oss

 

Thor dog ifrån oss bara dagar efter att vi hade sett att allt var bra på ultraljudet och bara minuter efter att vi hade hört hans lilla hjärta slå

 

Det lyckligaste som hänt

 

Vi blev föräldrar till Thor, det både lyckligaste och sorgligaste ögonblicket på samma gång


Det jag är mest stolt över

 

Jag lyckades släcka elden i mitt eget hår själv trots panik innan det hann sluta i total katastrof

 


Det hemskaste jag varit med om

 

Att behöva fatta beslut om hur min sons begravning skulle vara och dessutom bli dåligt bemött av begravningsbyrån och mötas av total oförståelse hos kuratorn

Har läst att många par som drabbats såhär har fått träffa en sjukhuspräst med som välsignade deras bortgångna barn men någon sån har vi aldrig erbjudits eller fått kontakt med

 

Det jag har lärt mig

 

Kommer inte på någonting jag direkt har lärt mig det här året har mest bara hanterat sånt som jag redan visste eller kunnat, finns säkert nånting men inget stort och såntdär avgörande som jag kommer på att jag lärt mig. Mycket har bara varit slutsatser jag dragit återigen som jag redan vetat efter tidigare saker som hänt i mitt liv. Har väl mera fått användning för kunskap som jag redan besitter än lärt mig nya saker under året. Har väl lärt mig lite saker i jobb och under graviditeten men kommer inte på nånting specifikt


Det roligaste vi gjort

 

Alla turer i vintras med snöskotern och när vi åkte ut till Ulvön på skoter

 


Årets resa

 

Vi åkte till Norge till mitt släkthus jag inte sett på trettio år

 


Årets låt

 

Aerosmith - I don't wanna miss a thing som dom spelade på radion efter förlossningen


Årets slutsats

 

Jag lever än

 


Årets motto

 

Full fart framåt (om än i snigeltakt nu så är den enda vägen framåt)


Årets mest tänkta tanke

 

Jag saknar dig Thor och vad händer oss härnäst?


Årets misslyckande

 

Jag har kunnat förutse mycket nästan så att jag undrar ifall jag är synsk ibland, men jag kunde inte förutse att vår son skulle dö och det har jag skuldkänslor för, för jag kunde förutse att det var en son och jag visste att han skulle födas för tidigt jag bara kände det på mig men jag kunde inte se att det skulle ske såhär ;/


Det har varit ett fruktansvärt jobbigt år och det e väldigt mycket som har hänt i år, så jag är så glad att det här året börjar lida mot sitt slut för 2019 måste bli ett bättre år än detta! Det har hänt oss så mycket! Och det värsta som kan drabba en förälder är att ens barn dör.

Jag kan ändå trots att allt detta som vi har drabbats av under det här året har hänt så har det ändå varit ett bättre år än många år jag har överlevt , jag har haft bättre år än det här men jag har även haft år som har varit ännu tuffare och ännu jobbigare. Men jag är så glad att vi snart får lägga det här året till historien och börja på ett nytt år. Ett mycket bättre år än detta!


2019 måste bli ett bra år!


Vi har haft en fantastisk snörik vinter och en helt magisk varm sommar! Samt som jag trodde det skulle bli en fin inledande höst och ett regnigt slut på året.


       


Nu längtar jag efter 2019 och hoppas att det blir ett bra år för alla!


ANNONS
Av linnluvlee - Fredag 7 dec 14:12

   


Igår så klädde jag granen. Är jättenöjd, tycker den blev jättefin i år! Vitt, guld och silver körde jag på detta året precis som dom andra juldekorationerna jag plockat fram. Så hittade jag ibörjan av hösten guldbokstäver på Rusta så köpte ett T i guldfärg som får symbolisera Thors plats i granen. 

Så nu e det julstämning för fullt hos oss! Snöade lite lätt idag också fast kom mest snöblandat regn och så det smälte mycket så inte allt landade på backen så det e bara lite vitt ute. Var jobbigt och köra i det snöregnet också eftersom att det var några minusgrader samtidigt så frös snödropparna mot vindrutan medan jag körde så blev väldigt svårt och se. Men gick bra, var ju bara iväg till posten o hämtade dom sista julklapparna som jag nu suttit och slagit in. 

Å på hemvägen sista biten så spelade dom thors låt. Så jag blev så glad! Det värmer i hjärtat när jag hör den.


Så när jag kom in i hallen igen så tog jag lite kort på mig, ville se hur mitt hår såg ut efter gårdagen.. så nu när jag satt o kollade på bilderna jag tog ser jag att det är en stor "fläck" på jackan eller spegeln på några av bilderna men den finns inte på alla.. Å jag tittade på jackan nu och det finns ingen fläck på jackan och vi har endast en liiten fläck som är rund och som är mycket högre upp på spegeln så kan inte vara den heller jag fotat. Å jag vet inte vad ni tycker men jag tycker faktiskt att det ser ut som Thor... för han var ungefär sådär liten när han föddes o det ser ut ungefär som hans lilla huvud, armar och ben.. Men han är bara med på vissa av bilderna. (tog alla samtidigt) A jag vet inte hur man ska förklara det där. men det ser ju ut som en liten dansande person.


         


Iallafall anledningen till att jag tog dom här bilderna e för att jag ville se hur stor skadan blev på mitt hår, igårkväll så hade vi suttit i soffan och kollat på film och tänt ljus som vi alltid gör. Sambon blev trött så gick och sov tidigare medan jag satt uppe en stund. Sen skulle jag släcka ljusen och då började mitt hår brinna så det brann hela högersidan nästan enda upp till örat innan jag äntligen fick elden att slockna. Fick panik coh gallskrek och hoppade runt o minns att jag hann tänka hjälp jag brinner vad fan gör jag nu? Å så bara doppade jag huvudet i en filt som låg på soffan och lyckades tydligen uppenbarligen att släcka branden i mitt hår och som även uppstod på filten med filten och soffan till hjälp. Så när elden var släckt kom sambon ut som hade vaknat av världens skrik som säkert väckte alla grannarna med.

Så resten av kvällen natten var vi väldigt skärrade och vi kunde inte somna sen på bra länge. Så vi var uppe och sambon dammsög mitt hår ifrån aska o sot och så duschade jag och vi kammade och borstade igenom allt hår. och slängde ut filten och lite annat på vädring i uterummet över natten. Sen tröståt vi lite godis och sen gick vi äntligen och försökte sova. Det gick att somna tillslut.


Men alltså jag är så så så så sjukt glad att det endå gick så bra som det gjorde. Det enda som är förstört är den filten som jag använde o släcka elden med. Soffan klarade sig helt, alla grejerna där omkring och t o m luvtröjan jag hade på mig. Och viktigast och framförallt jag själv klarade mig ju helt. Visst håret e lite avkapat på sina ställen på ena sidan av huvudet men det går ju alltid att klippa och växer ju ut nytt. Det kunde ju ha slutat så sjukt mycket värre om jag inte instinktivt hade varit så snabb med att släcka håret. Så jag är så tacksam och glad att jag trots att jag fick panik visste exakt hur och vad jag skulle göra. Annars så hade det ju inte slutat såhär bra. Men nog är man skärrad.  Å det har hänt oss så sjukt mycket saker det här året så att det inte går att tänka något annat än att det här är ett otursår för oss. Så ska bli så skönt sen om 24 dagar när det övergår i 2019. Liksom vad mer sk ahinna hända oss? Man blir ju på riktigt rädd inför dom resterande veckorna nu. Kan inte med ord beskriva hur glad jag är att det gick så bra som det gjorde och jag hade verkligen änglavakt igårkväll av den finaste ängeln på himlen, Thor som såg till så att allt gick bra med mamma.


Så blir inga fler levande ljus här hos oss på bra länge nu. Ska köpa fler batteriljus att använda istället. Thor får ha såna hädanefter, vågar inte annat nu. Så vill jag även med tanke på vad som nyss hände, en olycka händer så lätt och det kan så fort gå illa så om ni ska köpa julklappar till någon som har allt och som ni inte vet vad ni ska ge till, köp en brandfilt eller en brandsläckare det borde alla hushåll ha! Så hoppas jag förstås att ingen behöver använda det!


Så i tisdags dagen då THor skulle ha fötts blev jag ju så glad och lite överraskad, det var nog med största sannolikhet fel på det här testet men iallafall jag fick ett svagt plus. Så hann tänka att vad speciellt det hade varit om det nu faktikst hade varit så att jag var gravid nu och fick plus på dagen då Thor var beräknad. Men strecket var ju så svagt så vågade inte riktigt lita på det o sen efter det så har jag fått negativa test så det var antingen fel på testet som gav mig det här svaga plusset eller också så var det så svagt för att jag inte fick behålla det. Så dagen efter var jag lite mera nere än vad jag var i tisdags. Men med tanke på allt som har hänt oss i år så är det kanske bäst att det blir en graviditet först nästa år. Men hade varit så underbart om det hade stämt. Så inte ens trippeldos letrozole + ovitrelle funkade på mig. Vi fick ju avbryta vårat ivf försök i höst eftersom kliniken hade stängt den dagen vi skulle ha fått göra återföringen så vi får ju därför vänta till i januari, men så jag tänkte att det kunde ju inte skada att endå testa med ovitrellen också men det funkade ju inte. Å jag tror att det är för att jag behöver tillskott av både progrestron och östrogen för att bli gravid för det fick jag med THor. Och letrozole gör tvärtom dom tabletterna sänker kroppens östrogen så att jag tror att det är därför som dom inte funkar på mig. Så vi får snällt vänta till i januari o hoppas på bättre tur då!


 


Så nu ska jag gå och förbereda middagen. Ska äta kyckling med pasta och så ska jag svänga ihop nån god sås till det med svamp och ost i tänkte jag. 



Av linnluvlee - Tisdag 4 dec 20:17

 

 

Idag eller imorgon va dagen som vår lilla pojke egentligen var beräknad att komma till oss. På kliniken så sa dom att det var den femte men på spec mödravården och barnmorskan sa den fjärde december enda fram till vi hade vårat rutinultraljud bara två veckor innan vi förlorade honom. Då såg allt fint ut och dom gissade på att han skulle komma redan den 1:e. Men så blev det ju inte 

Vår fina älskade och efterlängtade pojke blev en liten ängel som vi saknar så! 

 

Inte underligt att dom här dagarna känns så svåra. Det e ju iallafall en tröst att veta att det är fullt normalt det man känner. Känner mig stolt som har tagit mig igenom den första av dom här två dagarna! Har lagat god mat och pysslat om Thors minneshörna. Vi har fått en adventskalender av mamma, tror hon försöker pigga upp oss, så idag låg däri en fin liten glas Björn den fick va hos Thors grejer. 

 

Tyckte det var lite roligt när paket kalendern kom med posten för vi fick bara dom tolv första luckorna :) så min första tanke var ju då att haha då fick nog brorsan lucka 13-24 då haha! Skulle vara så typiskt mamma men vi skulle få dom andra senare för posten hade inte så stora kartonger dom har ju slutat med dom som fanns förr. Saknar ”riktiga” posten tänker att den storleken på kontor skulle behövas nu under juletider när ombuden drunknar i paket. Då hade det varit bra med dom gamla stora postkontoren.men men. Nog om det.

 

Saknar min lilla bebis så otroligt mycket! Han finns alltid i mitt hjärta och med mig. Å nu finns han däruppe nånstans o vakar över mig o ser till så allt blir bra sen med tiden.Mammas fina lilla ängel! 

 

Tänker mycket på Thor. När jag ser våra vänners söner o så så tänker jag speciellt på Thor. Å undrar hur han hade blivit, vad han hade haft för personlighet och om han hade varit lugn eller sjövild. Sånt vi aldrig får veta. Fick mig en glad överraskning idag på Thors dag så tror att Thor haft ett finger med i spelet. Hoppas nu bara att det verkligen e så att det stämmer nu också! 

 

Så har vi snart inte länge kvar på det här året. Vilket år det har vart. Hoppas ju verkligen att 2019 blir vårt år. Det e 26 dagar kvar så man undrar ju mer vad som ska hända. Har liksom hänt oss 25 grejer hittills iår o det e ju mycket speciellt med tanke på att ett år bara har 52 veckor. 

 

Av linnluvlee - Söndag 2 dec 21:21

Godkväll bloggen, inget uppmuntrande inlägg här inte men kanske mår jag bättre efter jag printat ner det som gör mig ledsen. Thor skulle ju födas om två dagar egentligen. Så ni kan ju föreställa er hur det känns just nu ikväll när det närmar sig den dagen som skulle blivit den lyckligaste dagen i mitt liv typ och så blev Thor en stjärna på himmelen istället för en levande liten bebis.


Mamma o pappa älskar och saknar dig så! Lilla Thor

 

Går ju tyvärr inge bra o fota stjärnorna på himmelen , men brukar kolla på dom o tänka att Thor är en av dom. Å att han finns där uppe och har det bra.


Saknar min lilla bebis så enormt mycket! Å den känslan som infinner sig nu är en känsla av att det känns som man drunknar i sina egna andetag för man e så ledsen. Å det känns så jobbigt att det är söndagkväll o att jag snart ska upp och gå till jobbet. E tur det bara är fem timmar jag ska vara där och behöva hålla undan gråten för annars skulle jag fan inte klara det, inte imorgon alltså.


Så trött på alla förståsigpåare och människor som säger att "det är väl bra komma ut lite och jobba och få annat att tänka på?" Det är inte bra nånstans! Det får mig bara att må sämre för det sätter bara press på mig och tvingar mig att dölja min sorg och stänga inne mina känslor som endå kommer att bubbla upp och explodera förr eller senare. Hade varit bättre för mig att bara få vara hemma och få ta itu med sorgen först men man känner sig ju så tvingad o göra som folk säger ;(  Så jag hoppas bara inför varje dag innan jag kliver ur bilen att jag tar mig igenom dagen utan att börja gråta o bryta ihop förrän jag är på väg hem igen. Så det finns inget bra med att komma ut nu. Inte såhär tidigt. Senare absolut ja, men inte redan inte för mig.


Å näe det är inte som att man får "annat att tänka på" för det är inte precis som att man glömmer bort sorgen och att ens barn har dött. Så man tänker inte på "annat" bara för att man tvingas vara på ett jobb redan nu, man försöker bara göra allt man kan för att inte visa vad man tänker på. Det efan helvetet på jorden nu o leva, när omgivningen inte förstår hur fruktansvärt jobbigt detär att göra såna där vanliga saker nu när ens barn har dött.

Bara en sån sak som att åka till affären för att handla mat nu e fan asjobbigt. Å igår så var jag tvungen att åka och handla för vi hade knappt nån mat kvar hemma o det fanns bara tre droppar shampoo kvar i flaskan upptäckte jag när jag stod i duschen ;/ sambon handlar så lite när han handlar så det tar ju slut direkt. Så jag for och handlade mat igår för 3000 spänn bara så jag skulle slippa fara dit igen på ett bra tag. Men det e jättejobbigt att bara vistas i en mataffär numera, allt folk överallt o vart man än tittar så ser man barnvagnar och så är det jobbigt när man kommer till kassan och så måste man titta rakt på en människa, sån enkel ögonkontakt klarar jag inte ens av längre, inte nu efter att Thor dog. Då vill jag inte vara bland människor längre, jag klarar inte av där det händer mycket o är mycket folk o ögonkontakt e jättejobbigt. 

Varför är det så egentligen ? Att man upplever att en sån sak som att bara gå in i affären o köpa mjölk e jobbig när man har drabbats av en tragedi och är helt knäckt? För ja menar man behöver ju egentligen inte skämmas för det är ju inte som att det är ens eget fel att man har drabbats av en tragedi, det var ju bara så det blev, det var juhelt enkelt bara vår "tur" nu. Så varför upplever man det så jobbigt att ens prata med nån bara några meningar och bara ens titta på andra människor. Det e ju inte som att det är vårat fel att vårt barn dog.

Läkarna har ju till o med sagt att det antagligen inte hade gjort någon skillnad om vi hade kommit in tidigare.


Å eftersom jag hann gå med i liberoklubben så möts man av rabattkuponger på blöjor när man går till brevlådan och hämtar posten för o inte tala om alla mejl man får nu när det börjar närma sig tiden för den tiden förlossningen skulle ha varit, så nu tycker dom att det är läge och skicka ut alla mejl om förvärkar och vattenavgång och bla bla bla, så det är dags för det nu? Jag tycker faktikst att all sån där information får man alldeles för SENT! Detsamma med föräldrautbildningen och allt man ska få veta för att förbereda sig inför förlossningen och information om hur sparkar känns, förvärkar, vattenavgång , när förlossningen och allt sånt startar, allt sånt kommer alldeles för SENT! Tänk om jag hade kunnat fått all sån information när jag var i vecka tolv, då kanske livet hade sett annorlunda ut nu. Men näe all sån där viktig information som man behöver veta nä den ges inte förräns efter vecka 25 eller nåt. Alldeles för sent för en förstagångsgravid. 


Så fattar jag mig inte på folk på instagram, har fått hur många meddelanden som helst nu med förfrågningar av olika slag på bebisprodukter som "följ ditt barns utveckling med vår bebisfilt" som exempel och jag har bara lust att skriva tillbaka till dom att hur ska Thor få med sig den upp till himlen eller tycker ni jag ska gräva ner den tillsammans med mitt barn på kyrkogården? För uppenbarligen har dom inte läst texten eller en endaste hashtag innan dom gillar bilden och skickar sina grattis och glada förfrågningar. Men såklart så orkar man inte förklara för varenda människa


Livet e inte lätt när det går fel. Så förut idag satt jag och kikade på en del av alla bloggar som jag brukade följa förut. Jag slutade ju följa varenda en efter vi förlorade THor. Jag kan liksom inte relatera till deras underbara bebisliv. Såklart jag är glad att det går bra för dom, men jag kan liksom inte relatera till att livet är bra. För näe det är inte bra, längre. Vårt barn har dött och det förmörkar även sånadär bra saker som att det är roligt att vi har en ny skoter och en fin båt som vi ska döpa om till Thor.. Tyvärr så förminskas glädjen av dessa glädjeämnen i livet av att vi förlorade vårat barn. Å hur mycket man än försöker låtsas och intala sig positiva saker så är det fortfarande den bistra verkligheten man lever i.

Så det blir svårt att relatera till folks lycka när ens eget liv slås i spillror.


Så idag är det ju den första advent så vi har tänt adventsljusen, å jag ska fylla i vad vi gjort i Thors minnesbok som vi fick av spädbarnsfonden. Lagade köttbullar till middag. Kan inte förstå varför jag har blivit så besatt av just köttbullar, men jag tror det är för att jag åt det i början när jag var gravid med Thor, så det blir nån slags omedveten tröst att käka det hela tiden nu. Annars så lyssnar jag bara på musik nu under kvällen. Ska gå och ta min spruta nu strax med.

Satt o kollade på familjen Hammarströms igårkväll på tvn. Var kul och intressant o se en familj som hade samma målmedvetenhet och beslutsamhet som jag hade när jag var yngre med dansen. Kunde inte låta bli och undra hur långt jag hade kommit om jag inte hade fått min första blodpropp som satte stopp för allt. För när jag väl har ett mål då finns det inget som kan få mig att tappa fokus eller sluta förräns det e uppfyllt. Det e få männsikor som har samma fokus och vinnarinstinkt och det där drivet som man behöver om man ska nå toppen. Det e det som skiljer ut dom som lyckas nå hela vägen från dom som inte gör det, med talang såklart. Tänk att man var så vältränad så man dansade och tränade i 22 timmar i veckan. Och så nu känns det tungt att ens gå 500 meter med mitt ben sen den senaste proppen. Tänk om jag hade blivit lyssnad på den första gången. Vilket lidande och vilken tid det hade sparat mig i livet. Å så hade jag inte ens behövt få den här proppen i somras då ens. För det bekräftade ju bara det jag redan vetat i tolv år men som ingen läkare hade lyssnat på. Nu har jag iallafall bara ett mål. Thor ska få ett levande syskon! Punkt slut!


Så jobbigt och frustrerande bara eftersom att hade vi gjort som jag hade sagt så hade jag med största sannolikhet varit gravid redan nu men så eftersom jag återigen inte blev lyssnad på så får vi vänta till januari vilket känns som att vänta i en hel evighet. Det e ju bara lite drygt en månad men det känns som hundra år tills dess. Å så är det jobbigt mest också för att jag känner mig själv så väl så att jag vet att jag kommer att må bättre när jag är gravid med Thors syskon och dom som säger annat dom känner mig bara inte men jag VET att det är så för är det nånting jag har fått under alla åren som gått så är det självinsikt.




Av linnluvlee - Fredag 30 nov 12:29

Fredag och äntligen helg!! :) Äntligen får man vara ledig och kan koppla av och bara göra vad man vill ett par dar. Behöver jag för har varit så slut den här veckan o jag e så stel i ryggen så jag behöver tid till bara avslappning. Å det får jag nu! :)


Har varit o hämtat julklappar och slagit in dom nu under förmiddagen och så har jag skickat en del paket. Årets julklapp är ju tydligen begagnade saker eller om det bara var kläder det gällde? Så passade på och sälja lite. Ska nog lägga upp lite mer under helgen. Har så mycket som man aldrig använder. 


Så fick jag en stor grön och svart överraskning en kväll när jag kom hem ifrån jobbet. Eller okej jag kände på mig när jag hade en mil kvar hem att köra att undrar om det står en till skoter hemma nu när jag kommer hem..  och mycket riktigt när jag kom hem och skulle parkera så stod den här där. Så nu har vi en till skoter. Ska bara fixas en dubbeldyna till den. Och förhoppningsvis så kanske vi får den andra skotern såld snart! :) Fattas ju lite snö också nu! Har ju kommit litegrann ett par dagar men som ni ser ser det ju inte så vitt ut.


 


Så var det -17 häromdan så min bil frös och gick inte att starta och det insåg jag ju när jag hade 20 procent kvar i batteri på telefonen så hann bara ringa efter hjälp och sen så dog telefonen. Så jag satt i två timmar i en nerkyld bil utan nåt batteri kvar i i kolsvart mörker utan någon telefon tills jag äntligen blev hittad och fick hjälp att starta bilen. Haha så kallt det var. E tur att jag har filtar med mig i bilen och ficklampa till såna här gånger. Men det var ensamt och det var kallt höll på frysa tårna. Men så jag fick sitta där med filtarna och bara vänta och titta på stjärnhimlen och då tänkte jag att det var Thor som hölll ett öga på mig. Det var så skönt sen o äntligen kunna rulla hemåt och väl hemma sen så var jag helt slut.


Så igår hade vi storm här, blåste så mycket att våran hjort föll så nu ligger han på backen. 


 


Kolla så vitt och mycket snö vi hade idag den 30 november ifjol. Tog den här bilden då!


Så ikväll ska vi äta middag på restaurang med våra vänner. Ska bli kul och trevligt! Hoppas att det blir god mat där vi ska äta. Har haft sån idétorka vad jag vill äta till middag den sista tiden så jag satt o kollade igenom nästan en hel matblogg igår bara för inspiration. Så ska bli skönt äta ute ikväll.


Av linnluvlee - Söndag 25 nov 21:24

Blir visst lite jul här hemma trots allt. Plockade fram lite grann av julsakerna idag. Blir mycket mindre pynt än vad jag brukar ha iår och så blir det nästan inget rött den här gången utan kör på vitt guld silver och grått i år istället. Det känns mera fridfullt och inte lika juligt som rött. Rött känns som det blir för mycket den här gången. Vitt och silver e mera lugnande. Och nästan vackrare!


             


Så ska det upp några julstjärnor med och så förstås julgranen närmare jul. Det får räcka för i år.

Av linnluvlee - Lördag 24 nov 20:31

Funderar på att kanske ha bloggen öppen iallafall, känns ju så dumt o blogga när den är låst. Den e iallafall terapi för mig, för det känns alltid bättre efteråt som jag skrivit av mig.


E ju första advent nästa helg redan, så fort tiden går. Så funderar på om jag ska julpynta iår eller inte. Ena stunden känns det ju som såklart jag ska göra det. Det gäller ju o hitta lycka i det lilla i vardagen för att klara av sorgen. Men så känns det samtidigt som man inte har nån lust att fira jul o ta fram alla tomtar o granen o så när det blev som det blev iår. Men jag behöver ju å andra sidan inte plocka fram allt, jag kan ju plocka fram typ en tomte.

Eller det har jag ju redan gjort, Thor har fått en tomte och en liten julstrumpa.


 


Jag som brukar älska julen och få julkänslor mitt i sommarn o brukar vilja julpynta i augusti redan, men i år känns ingenting som det ska. Borde jag ta fram adventsljusstake och granen eller ska man strunta i det iår?


Julklapparna är ju iallafall fixade nu. Ska bara köpa fler gravljus att ta med till kyrkogården på jul. Ska man orka göra köttbullar, eller jo köttbullar kommer jag nog göra. Har fått nån slags besatthet av köttbullar ja vet inte vad det e men har haft det sen vi miste Thor. Men vet inte om jag kommer göra nån mer julmat än det. Prinskorv e klart kanske man orkar steka om man blir sugen på julbord.

Baka pepparkakor o bygga pepparkakshus som jag alltid gör varje år kommer jag nog inte o göra iår tror jag.


Det sägs i sorgearbetet när man har förlorat sitt barn att man ska ta sig igenom den första julen, det första nyåret, den första påsken, midsommaren, barnets födelsedag och årsdagen som barnet dog på innan man klarar leva vidare ordentligt, att man ofta behöver det innan man kan ta sorgen till nästa steg där den inte gör sig påmind varje dag. Kankse blir det lättare sen efter det då.

Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se