Alla inlägg under augusti 2018

Av linnluvlee - 31 augusti 2018 21:28

Godkväll bloggen, försöker minnas vad jag gjorde igår men minns inte så antar att jag inte gjorde så mycket mer än o fick dagen att gå. Vet att vi iallafall var hos läkaren en snabbis men vi fick inte veta så mycket för Solna var inte klar med alla proverna så det är bara o fortsätta o vänta. Segt. Jobbigt.

Men nu vet vi iallafall att dom proverna som iallafall var klara var som dom ska. Så nu väntar vi på svar om ett prov som ska avgöra om jag ska få livslång behandling med blodförtunnande eller om jag bara ska gå på det vid graviditeter. Det första alternativet känns ju tryggare men vi får se vad de kommer fram till.


Så vi vet fortfarande inte vad som orsakade att förlossningen startade redan i vecka 22+0 men dödsorsaken är ju iallafall att han fastnade för han levde ju hela tiden innan det  Så tankarna går ju runt massor om jag kanske orsakade min sons död     


Thor låg ju sååå långt ner i livmodern hela tiden så tänk om jag åt så mycket och så växte han så det tillslut blev trångt därinne så han sjönk mer för att få plats samtidigt som maten jag stoppa i mig skulle få plats och han därför sjönk ner mer och tillslut låg o tryckte neråt o att jag då sen när jag lyfte vagnens olika delar gjorde så att han sjönk igenom o jag öppnade mig då. Tänk om det e det som hände då e det ju mitt fel isåfall   

Tror att det kan vara det som hänt eller att det beror på att dom sänkte dosen på Innohep sprutorna. Såvida dom inte kommer fram till något annat efter provsvaren och obduktionen så tänker jag att det e dom två rimliga förklaringarna. Å båda dom känns fruktansvärda. För isånafall har jag antingen haft ihjäl min son när jag lyfte liggdelen och chassit på vagnen eller också så har den läkaren som ordinerade den lägre dosen haft ihjäl vår son. Å båda alternativen känns lika hemskt. Och så himla onödigt om det e så att det e vad som hände.


Visst dom flesta gravida kan ju lyfta massor och leva som vanligt när dom är gravida men jag e nog extra känslig eftersom jag fick missfall när jag jobbade med lyft och eftersom hela graviditeten med Thor var riskabel så kanske räckte det att jag lyfte fem kilo för att han som låg så lågt ner skulle ramla igenom. 


Eller så var det för dom sänkte dosen på innohepen. Kan ha vart det för det känns ju lustigt att det sammanfaller i tiden med när han ändrade sig i magen. Isånafall så sparkade nog Thor utav helvete för att göra mig uppmärksam på att det var fel men så fattade jag inte det för att det var första gången som han började kännas mycket o jag trodde att det skulle va så för det lät så på sjukhuset som att det var normalt. Det känns som att det kan vara därför just för att det har visat sig nu att den dosen jag har på sprutorna NU är perfekt dos för mig NU som icke gravid och borde jag inte rimligtvis ha en högre dos som gravid än när jag inte är gravid o isånafall var ju den dosen dom ändrade till för låg.. Det känns märkligt att jag skulle ha samma dos när jag inte är gravid som när jag är gravid plus att jag nu har en väldigt låg dos. Och så just för att jag låg för högt i värdena och läkaren ifrågasatte om jag verkligen skulle sänka dosen endå men någon annan läkare tyckte det var en bra idé TROTS att jag låg för högt fortfarande.


Så grubblandet går nu i dom tankarna. Önskar så att jag kunde vrida tillbaka tiden och få min son tillbaka men vet ju att det aldrig går. Jag saknar han så. Tänker på Thor hela hela tiden. <3

Tänker på hur han har det nu, vart han är nu. Det vet vi ju inte. Om han är på bårhuset fortfarande eller om han har blivit flyttad till kyrkogården, vi har inte fått veta nånting ännu.

Tänker att han finns i himlen iallafall o att han e på bebisparty med alla andra änglabebisar o har det jättebra med sina änglakompisar. Vet inte om jag tror på himlen egentligen men tycker det är en fin tanke att tänka att man hamnar där sen. Å att alla döda barnen finns där uppe o har det jättebra o alla leksaker i hela världen å leka med. Det känns fint o tänka så.


Saknar han så! Han låg ju så långt ner hela tiden så det kändes mot slutet som att jag fick gå och hålla i magen så han inte skulle ramla igenom men så ramlade rumpan igenom endå. Antar att han låg och tryckte på mig hela tiden så tillslut så klarade inte min livmoder o hålla emot längre så det blev såhär ;(


Tänker ju att dom flesta gravida jobbar ju och lyfter jättetunga saker, tränar och rider och har sig. Men jag blöder så fort jag lyfter nåt när jag är gravid o jag vågade inte träna nåt när jag var gravid med THor för det kändes för riskabelt. Var väl tur att jag tog det så lugnt som jag gjorde för annars så hade vi nog förlorat honom tidigare ;/ å det hade för mig faktiskt känts ännu värre för att nu fick vi känna att vi faktiskt lyckades och veta att vi KAN få barn och vi kan få barn tillsammans, hade vi förlorat vår son i ännu ett missfall så hade vi bara vetat om att vi misslyckats, nu lyckades vi ju trots allt gå mer än halvvägs i den här graviditeteten och THor mådde bra o växte som han skulle han ramlade bara ut ;( Så det e bara jäkligt synd att det var så tidigt som han ramlade igenom och att han fastnade, hade det hänt två veckor senare så hade dom antagligen lyckats rädda honom för då hade han växt på sig mer o varit starkare. Saknar honom massor!


Så om jag nån gång lyckas bli gravid igen så får jag inte lyfta nånting överhuvudtaget under hela den graviditeten för ifall det e så att jag e så känslig att jag mister mina barn då. Så man inser ju att om jag överhuvudtaget ska kunna jobba så måste jag ha ett kontorsjobb alternativt ett jobb där jag bara sitter eller står upp så jag inte måste lyfta nånting på jobbet för det lär fan inte gå alltså. Lyfter jag igen i nästa graviditet så går nog den åt skogen också.

ANNONS
Av linnluvlee - 29 augusti 2018 16:30

Igår så var jag ute i förrådet o röjde nästan hela dagen. Tänkte att det e en bra grej o göra när man vill sysselsätta sig lite! Så idag åkte vi och slängde lite skräp och sen för o köpa en till hylla, men den visade sig ju vara slut så får kika igen senare om dom har fått in den igen.


Vi köpte istället mer hyllkonsoler som vi också behövde och så beställde vi en frysbox som vi har funderat på ett tag om vi ska köpa. Kan vi frysa in vatten så vi alltid har, kan vara en bra grej att ha tillgång till alltid ju och så får vi plats med mer mat med. Efter det så gick vi och förtidsröstade så nu har vi det avklarat också.

Vad snurrig jag blir i huvudet när jag är där det är mycket folk och myket intryck. Blir kaos i huvudet o man får inte riktigt koll. Är som att hjärnan har så fullt upp med att hantera sorgen nu så när det blir mycket annat o tänka på och ta in samtidigt så blir det snurrit i huvudet. Så det e skönt o vara hemma nu igen!


Sen vi kom hem har vi hunnit med lunch o skruvat o fixat lite i garaget. Så nu har jag precis kommit in o satt mig i soffan. Tänker på morgondagen. Har gjort det jättemassor dom senaste dagarna. Ska ju till sjukhuset igen imorgon så kanske får vi nå svar då på nåra av alla proverna som dom har tagit på mig och på Thor. Kanske så får vi nåt svar på nånting då och hur det blir med alla mediciner nu framöver och vad som händer framåt. Jag vet inte.

Det känns som att jag inte vet nånting o inte har koll på nånting, utan vi bara går och väntar o det är jättejobbigt. Vi vill ju veta, man vill ju kunna planera framåt o nästa ivf försök.

Jag e nervös inför imorgon, hur det ska gå. Vi har ju inte träffat den här läkaren förut så vi vet ju inte hur h*n är, å vi vet ju inte om vi får reda på nånting och isåfall vad det är. Om det är bra dåligt o om det är dåligt hur dåligt. Man vill ju på ett sätt veta varför det gick såhär så man kanske kan förhindra att det händer igen, men samtidigt så vill man ju inte att det ska vara något fel som ställde till det. Å jag vill ju att propparna ska vara borta nu o det vet jag ju inte hur det är med dom men jag vill ju inte sluta med innohepen för det känns ju för riskabelt.

Vi kanske inte får så många klartecken imorgon utan vi kanske kommer gå därifrån med lika många frågor fortfarande. Fast det har ju endå gått en månad nu så några provsvar borde vi ju kunna få. Någon slags återkoppling borde vi ju få tycker jag. Är iallafall nervös inför imorgon.


Känns som ett tomt hål i livmodern nu, som att kroppen inte riktigt fattar vart bebisen som ska vara där tog vägen. Vill inte ha den tomrumskänslan, vill det ska dit en bebis igen fort. Stramar i magen emellanåt iallafall så antar att det håller på o dra ihop sig o återgå till hur det ska va när man inte är gravid. Känns så fruktansvärt fel att man har genomgått en förlossning men så fick vi inget barn att ta med oss hem.

Tänkte på det när vi gick på stan idag att magen e ju fortfarande lite stor efter graviditeten så när jag börjar söka jobb igen snart så lär ju folk tro att jag är gravid men så är det bara för att vår son dog på förlossningen. I normala fall så spelar ju inte det någon roll för mammor är ju mammalediga de första månaderna efter förlossningen men jag som fick ett dött barn får ju inte vara mammaledig längre utan nu ska ju jag ut o söka jobb igen på fredag som om ingenting har hänt. Så som om det inte vore nog att man mår skit och är ledsen över att vår son dog så kommer man behöva vistas bland en massa människor som kommer o tro att man är gravid o så kommer man behöva förklara för dom att nä han dog på förlossningen för fyra veckor sen. 


Känns länge o vänta enda till den 19e september när jag har nästa återkoll sen, så får vi inte veta så mycket provsvar o sånt imorgon så lär det ju vara först då som vi får veta saker. Är jättejobbigt o gå o vänta på. Man vill ju kunna gå vidare. Man vill ju kunna planera framåt och försöka få ett till barn.


Känns så fel när vi var så inställda på att vi till jul skulle sitta i soffan med våran son och så blev det såhär. Så ska livet på nåt sätt bli som vanligt och återgå till det normala som om ingenting hade hänt. När allt man vill är o hoppa över all den här tiden o hoppa fram till man är i vecka 24 i nästa graviditet så man liksom får fortsätta leva där allt det underbara tog slut. Tänk att jag skulle ha vart i vecka 27 nu.

Så nu e man bara utkastad ur gravidklubben o ska inte gå på nå fler barnmorskebesök o den där föräldrautbildningen hann man aldrig bli informerad om eller kallad till. Nu får man inte vara med längre. Å alla andra gravida får bara fortsätta sina graviditeter. Det känns så tomt. Det är så fel.


Så vet man inte hur lång tid det tar tills man är gravid igen OM man ens lyckas bli gravid en gång till. Å fram till den eventuella dagen så står livet på paus. Så ska man klara av o jobba o leva som vanligt när allt man vill är o snabbspola fram livet till den dagen. All den här tiden emellan är ju bara transport, prcis som att dom sexton första åren i mitt liv bara var transport i väntan på att få leva och dom åren man var singel var bara en enda lång transport när man bara ville hitta rätt o bli gravid så man kunde få en familj. Känns som att livet mest bara går ut på att transportera sig framåt till den dagen då allt e bra. När kommer den dagen? Kommer den?

ANNONS
Av linnluvlee - 27 augusti 2018 19:32

Imorse så klädde jag på mig och gick ut i solen! Vart helt chockad när jag stod i köket o kollade på termometern o insåg att det var 21grader o sol ute. För mig så tog sommaren slut när vi misste Thor så efter det har jag inte haft en tanke på att det fortfarande är sommar o att man kanske borde vara ute lite. Men så idag fick jag det, så gick ut och plockade bär. Blev nästan ett kilo svarta vinbär och så en del lingon , tre hallon (årets skörd) och en del blåbär.


Sen så gick jag in och tog fram saftmajan och tänkte göra saft. Det blir ju så gott med hemmagjord saft. Brukar bli gott.. hehe

Det började med att jag först inte hittade den där grejen som ska sitta på slangen så att man kan stänga den. Den hade sambon tydligen tagit loss och lagt på ett bra ställe efter han hade gjort saften ifjol. Å det där med att lägga nåt på ett bra ställe vet ju alla hur det är, då hittar man ju det inte igen.

Så jag letade o letade men hitta den inte så fick klara mig utan den grejen. Löste det genom o sätta slangen i en kastrull istället o sen hälla tillbaka saften när den rann ur o de gick ju bra det med.


 


Så kokade jag saften, smakade lite på den o den smakade gott då när jag höll på tyckte jag. Gjorde saft på svarta vinbär och blåbär så det skulle ju bli jättegott!


Så kom älskling hem ifrån jobbet o satte sig vid bordet o smakade saften. Å den smakade jättegod svartvinbär och blåbärsmak  MEN med en touch av matolja..

Då hade ju han tydligen smort in hela saftmajan med olja förra hösten efter han hade gjort saft o sen ställt undan den o det visste ju inte jag när jag tog fram den o tänkte vara duktig o fixa god saft till oss. Så nu smakar all den saften som jag har gjort matolja. Ny smaksensation.


Vi har haft jätteroligt åt det nu såhär efteråt. "saften som aldrig rostar" "välsmord o inoljad svartvinbärssaft" haha höll på skratta i en hel timme efter det att vi hade smakat den, ja skrattar än :) Men alltså den vart inte god med oljan, den vart god själva saften men tänk er ett glas god saft o sen droppar ni en matshed olja i glaset ;) haha

Fast den här saften vart ju endå bättre än den vi lyckades åstadkomma ifjol. Den vart så så sur. Tror han bara sprang förbi med sockret då för den saften vart jobbig o dricka o det vart typ 10-15liter saft förra året. Å den smakade satan.

Fast det var nog mitt fel då för jag var på jobbet o han var hemma o kokade saft o så tappade jag bort en grej jag behövde så ringde o störde sambon i saftblandningen o bad han komma med en grej till mig, jag visste ju då inte att han höll på mäta upp socker till saften. Så det var mitt fel den saften blev så sur. Året innan det vart saften jättegod. Iår är den god men den där matoljan förstör


Tur det inte blev så många flaskor denna gång. :)



Iallafall idag så har jag verkligen ansträngt mig. Har tyckt det varit jätteroligt o vara i köket. Så fixade ihop en god lunch tänkte jag. Halloumi toast

Fullt lika roligt var det ju sen inte o äta den.


 


Halloumin och gurkan o salladen var jättegoda och rostbrödet var jättegott. Men så hade jag på en dressing som vi hade o den dressingen ihop med halloumin smakade på riktigt mögel i min mun. Så fick sära på brödet o äta mackorna för sig o äta halloumin med gurkan o salladen försig för det var vidrigt tillsammans. Köp inte Kens ceasardressing den e inte god alltså.


Så skulle jag fixa hop en jättegod middag till älskling kom hem också. Hade dukat fint med fintallrikar, fina bestick servetter o allt. Så råkade jag ju missa tiden på kycklingen så den vart ju hur torr som helst. Men jag försökte ju verkligen. Idag verka inget gå riktigt som jag hade tänkt. Men potatisen o grönsakerna vart ju goda iallafall!


Är morötter, egenodlad färskpotatis, tomater, soltorkad tomat, rödlök, basilika och paprika. Så in i ugnen. 


 


Nu ska jag gå oh sätta mig i soffan o se om vi kan hitta någon bra film att se. Filmen vi såg igår var jättekonstig så hoppas vi hittar någon bra ikväll!

Av linnluvlee - 26 augusti 2018 12:33

Nu har det visst redan blivit söndag. Å jag har inte gjort så mycket den här helgen. Har sett på en del filmer o så har jag ätit köttbullar fyra gånger och fläskfilé en gång o imorse så blev det korvbröd med ketchup till frukost. Å till efterrätt kanelgifflar. Tur att älskling kom hem nyss ifrån affärn kan jag äta lite mer o bättre :)

Blir ju lite halvdant med allt nu en del dagar. Det går ju verkligen upp o ner.

Har ju inte blivit så uppmuntrande inlägg här nu under augusti, men det hjälper mig ju iallafall o skriva av mig. Då mår jag lite bättre efter. Livet haltar ju framåt nu.


Nu så har jag iallafall köpt älsklings födelsedagspresent, fast det råkade bli lite mycket så har väl julklapparna klara redan också. Har ägnat tiden åt till att titta på brudklännningar och vigselringar med. Hade samlat ihop ett helt dokument med inspiration till bröllopet å så just då så gick strömmen så nästan allting försvann så surt när det blir så. Fast viktigare e ju att det gick bra för sambon som fick ström i sig. Orkar inte att det ska hända nånting mer jobbigt nu. E så jäkla glad att jordfelsbrytaren gick så han klara sig oskadd min man!


Att man mår bra och har varann e det enda som är viktigt i slutändan! Allting annat e ju sekundärt när det verkligen gäller.


 


Hursomhelst vi har fortfarande inte hittat felet på våran dammsugare så antar att det lutar åt att vi behöver köpa en ny centraldammsugare. E inge kul när grejer går sönder men det slits ju med tiden å den har ju suttit där i elva år nu så det e kanske dags o bytas ut.


Kollade ju som sagt på brudklänningar o jag har säkert tittat på tusen klänningar nu utan o komma fram till nån som jag gillar. Verkar vara väldigt inne med spets på kläningarna nu för det känns som att dom flesta klänningarna har hur mycket spets som helst o jag tycker bara att det blir för mycket plus att jag vill inte ha en brudklänning i spets för det associerar jag med drottning Silvias brudklänning o jag vill ju inte tänka på någon annan kvinna på min stora dag! 


 


Vet att jag iallafall vill ha en vit klänning med sånhär ringning upptill o utan ärmar. Tycker det är fint på mig. Å så gillar jag klänningar med draperingar på kjoldelen men vet inte om det passar på mig eller om det skulle kännas fel eller inte se bra ut på mig. Måste ju ta o boka tid för provning i nån bröllopsbutik nu under hösten så jag vet vad jag vill ha för klänning o förhoppningsvis hitta en. Känner jag mig själv rätt så lär det ju bli att jag får ta en klänning bara tillslut för att det närmar sig o jag inte kunnat bestämma mig eller hittat rätt o jag måste ju ha på mig nånting när vi gifter oss. Tycker det e så svårt. Vi ska ju gifta oss på stranden så tänker på ett sätt att en riktig bröllopsklänning kanske blir too much o det finns ju finare vanliga långklänningar med som kanske passar bättre på ett strandbröllop men vet inte riktigt om jag känner att det inte blir en riktig brudklänning då.


Chansade iallafall i juni o beställde hem denna men jag kände mig som en stor tårtbakelse o inte alls fin i den klänningen så en sån typ av klänning ska jag ju inte ha iallafall. 


 


Drar mig lite för o boka den där tiden i brudbutiken bara för jag inte tycker om o bli uppassad så. Har aldrig varit en sån tjej som tyckt om när nån annan ska hålla på och fixa med mitt hår eller när säljare kommer fram och inte bara låter mig kolla efter det jag vill ha själv först. Tycker det känns lite påträngande o när man provar brudklänningar blir det ju just så. Dom väljer ut o plockar fram o vakar över en som en hök. Jag vill ju känna o kolla på alla klänningar själv o själv se vilka jag vill prova. Vill inte att nån annan ska kränga på mig massa klänningar som det var i 9an när man skulle hitta balklänning. Men nån dag i höst måste jag ju iallafall ut o kolla. 


Så lika stort problem som jag har med o hitta en klänning verkar jag ju ha med o bestämma mig för vad jag vill ha för nån ring. Vet iallafall att jag vill ha en i guld för har ju insett nu efter ett år med silversmycken att jag tycker bättre om guld. Å så vet jag ju att jag vill ha stenar, men det finns ju tusen olika jättefina lika fina guldringar o välja på så hur ska jag veta vilken ring jag vill ha på fingret resten av livet. Så svårt ju.


Skönt att jag iallafall har helt klart för mig vad jag vill ha för brudbukett o hur jag ska ha mitt hår och hur jag ska dekorera allt vet jag på ett ungefär och maten till buffén vet jag också och gästlistan också. Så det e ju bara klänningen och ringen som är kvar och sen boka datum och vigselförrättare och göra klart alla inbjudningskorten som jag började på ibörjan av sommaren om jag minns rätt. Å tårtan också såklart. Samt fotograf för jag vill ju ha fina bröllopsfoton som minne!


Så det e vad jag har gjort igår. Idag så har jag försökt ge mig på o rita av fotona vi fått på Thor. Jag e inge bra på det här, det går ju inte ens o se att det e en bebis   


 


Om man bara hade varit duktig på att skissa kunde man ha gjort en teckning av han o satt upp. Jag har ju gjort en vägg med fyra silverramar som jag ännu inte har satt upp nå foton i. Hade tänkt att en ram ska vara bröllopsfoto på oss, en ram på vårat barn o sen dom andra två ramarna vet jag inte än kanske familjfoto o ett syskon. Men vi har ju ingen bild på Thor som vi kan sätta upp på väggen, för dom bilderna vi har på han e ju tagna efter obduktionen är gjord så dom vill man ju inte rama in o sätta upp. Så tänkte att om jag hade gjort en fin teckning målning av han hade vi kunnat sätta upp den i en av ramarna på den väggen. Men jag kan ju inte rita 

Det e ju jättesvårt. Så grymma alla är som är duktiga på det!



 


 Går åt mycket värmeljus här nuförtiden!

Av linnluvlee - 25 augusti 2018 19:19

Nu så har det gått 25dagar. Tycker det blir värre o värre med sorgen för varje dag som går. Mår bara sämre o sämre känner jag. Igår var det nästan outhärdligt ett tag, man känner verkligen att man har gått sönder helt inombords av att vi förlorade vår son. Idag känns det lite bättre än vad det gjorde igår, men det e mycket jobbigare nu än vad det var dom första veckorna.

Antar det har å göra med att chocken är borta nu o att det e mer vardag nu, jag är hemma mer o gör mindre saker o att nu e det ingen som bryr sig längre om att prata om honom eller frågar hur det e. Å det har gått längre tid nu sen jag fick hålla honom o det va ju den sista stunden som jag fick ha honom hos mig. För varje dag som går nu så kommer jag längre och längre ifrån min son. Å det känns så fel som det bara kan bli.

E tur att jag har min sambo annars hade jag nog inte valt o stannat kvar. Allt jag någonsin har velat ha är en familj. Det enda jag vill ha är en familj, min man och barn. Inget annat spelar någon roll.



E jättejobbigt o gå o vänta på provsvaren, man vill ju veta om dom visade nåt o vad isånafall eller om det inte går o säga varför det blev såhär för oss. Vi vill ju kunna gå vidare o försöka få ett lillasyskon till vår son. Känns som det e bara då som livet får nån mening igen. Hoppas jag får några svar på torsdag när jag ska till sjukhuset igen. Läkarna verkade vilja sätta mig på Waran nu istället för sprutorna eftersom nu är jag ju inte gravid längre, men aldrig i livet att jag tänker gå med på o byta ut innohepen för det enda jag vill är att bli gravid igen så fort det bara går o waran kan ju ge fosterskador så jag vägrar att byta ut innohepen till nåt annat, förstår inte ens hur läkarna kan tänka så när den enda anledningen till att vi ens diskuterar det här nu är att vi misste våran son. Då känns det ju som dom medvetet förstörde för oss så att vi förlora han bara så dom kan sätta mig på waran nu istället. När dom istället borde förstå att det enda som kan få oss att må bra igen är att vi får ett till barn. Känns elakt att dom ens vill fatta ett sånt beslut över mitt huvud utan att ens diskutera det med mig först. Men tydligen så tänkte denne läkaren som jag ska träffa nu först på torsdag det fick jag veta av nån som ringde mig i förra veckan. Men jag tänker inte börja käka nåt blodförtunnande som inte är okej att äta när man är gravid. Är inte beredd att ta den risken om jag eventuellt skulle lyckas bli gravid. Då tar jag hellre tio sprutor om dan om jag så måste. Så jag tänker inte gå med på att bli behandlad på torsdag som en vanlig icke gravid patient bara för att jag förlorade min son och inte är gravid längre.


Jag har ju gått runt och mått dåligt istortsett varje dag sen hösten 2012 för att jag har längtat så efter ett barn. Det e hemskt att längta och vilja få en familj men så lyckas man inte. Redan när jag bodde i Umeå o jobbade på flygplatsen så grät jag inombords varje gång nån glad stressad småbarnsförälder kom o bad mig värma mat. Vet inte hur många flaskor jag har värmt åt andra barn när jag bara har önskat fått värma mina egnas. Å varenda gång jag har jobbat och sett småbarn så har jag mått jättedåligt. När jag äntligen blev gravid så var det första tiden på över tio år som jag mådde bra igen, som jag äntligen kände att livet vände och började gå åt rätt håll igen o att det började ordna sig. Äntligen skulle jag också få en riktig familj. Äntligen skulle jag få leva det där familjelivet som jag alltid har drömt om och få göra allt det för mitt barn som jag själv gick miste om hela uppväxten. Men det var inte min tur det här året heller.


Det var naivt av mig att tro på att det skulle bli bra och att det skulle gå bra denna gången. Jag borde ha förstått att levande barn är sånt som andra föräldrar får. Andra föräldrar får se sina barn leka och köpa leksaker, vi får besöka kyrkogården. Föräldrar som inte ens har längtat eller kämpat för sina barn utan bara råkar få en hoppsan som dom egentligen inte ens vill ha, dom får levande barn som dom sen bara tar för givet och inte ens är tacksamma över. Min kusin ska få sin tredje nu i höst o hon ville inte ens ha han från början han råkade bara bli till o hennes graviditet går bra men vi som hade kämpat och längtat i flera år vi fick en komplikationsgraviditet som slutade med att vår son som vi längtat så efter dog. Jag hoppas hon förstår hur lyckligt lottad hon är och slutar beklaga sig. Jag hoppas folk som har sina barn i livet förstår att dom är lyckligt lottade och inte tar sina barn för givet. Jag hoppas att vi lyckas få ett syskon till Thor nästa år. Ett levande syskon. En lillebror eller en lillasyster.


Mammahjärtat har ett stort hål nu efter THor, vill göra allt för honom men jag kan inte göra nånting för honom mer än o minnas honom o lämna blommor, ljus o gosedjur på kyrkogården. Hur firar man farsdag och morsdag när man har sitt barn i himlen? Jag har ju fött han jag har ju haft en vanlig förlossning så jag är ju mamma nu men en mamma utan sitt älskade barn. Ingen annan kommer se att jag har en son nu, det kommer bara jag veta.


 


Nu vet man vad man gör den 1a augusti varje år för resten av sitt liv, man besöker kyrkogården och på allahelgona så besöker man också kyrkogården. Man kommer alltid o ha ett barn för lite här på jorden. Å allt man gör är sånt som Thor aldrig får chansen att göra. Thor får aldrig leka med leksaker, veta hur mycket vi älskar honom eller smaka våran mat. Han får aldrig göra nånting. Det gör ont.

Det gör ont att leva nu när sorgen är så stor.


 


Nu har jag iallafall fått tag i ett T halsband så nu kan jag alltid bära med mig Thor.


Av linnluvlee - 23 augusti 2018 18:22

Så har det gått 23dagar nu då! Så en vecka kvar sen e föräldradagarna man får slut. Kanske e lika bra dom tar slut då för känner det e totalt meningslöst o ens kliva upp ur sängen numera när inte sambon e hemma. Det e bara så tomt, ensamt o tråkigt då. Har absolut ingenting o göra, vet verkligen inte vad jag ska hitta på o nu e snart godislådan tom igen o jag har bara fyllt på den typ tre gånger sen Thor dog.


Undrar sen hur det ska gå när jag måste ut o jobba igen eller hitta ett jobb först då. För hela huvudet är som en enda stor röra nu o jag kan inte fokusera mig på nånting för hjärnan orkar typ inte det efter det som har hänt. Hjärnan känns som en enda stor karusell som snurrar runt runt o jag kan knappt inte ta in nån information eller komma ihåg saker. Å det e jobbigt o vara bland folk o jag e inte skärpt när jag kör bil. Så det lär ju uppenbarligen ta ett tag innan det här går nå bra. Fast hade man haft ett jobb hade man ju kunnat gå dit o jobbat ihjäl sig. Fast jag orkar inte vara med folk.


Hemma e det iallafall bara så tomt nu. Innan hade man ju bebisen i magen o mysa med o all längtan o hopp o förväntningar. Å jag kunde lätt få tiden att gå för det fanns alltid nåt skoj o läsa om bebis eller kolla på o alla bloggar jag följde. Nu finns det ingenting. Nu e livet bara precis som under alla dom där åren då man mådde skit för att det inte blev något plus nån gång. Nu e man tillbaka där. Nu e det bara tomt o meningslöst. Nu e det bara ensamt igen.


Saknar vår fina son så mycket! Saknar att ingen vill prata om Thor med mig, folk vill bara prata om en massa annat o det enda jag kan tänka på e Thor. Att vår son bor på bårhuset nu o inte här med oss. 

Satt o kollade på fotona vi fick på honom igår o försökte se vem av oss han blev lik. E svårt o se eftersom han inte fick bli färdigutvecklad o eftersom han blev obducerad först men han fick iallafall sin mammas näsa o sin pappas fötter. Tror han fick mina ögon med. Och långa ben. Undrar hur han hade blivit, vad han hade tyckt om o inte gillat. Vad han hade hittat på o hur hans personlighet hade blivit. Det får vi aldrig veta nu.

Å kläderna jag köpte till honom får han aldrig chansen att använda. Kanske om vi får en lillebror till Thor att kläderna blir använda då.


Sitter o försöker komma på en födelsedagspresent till sambon som fyller om några veckor. För jag hade ju köpt en barn Porsche bil som jag tänkte ställa i garaget o ge till sambon som han sen skulle ge till Thor, men den kan jag ju inte ge honom nu. Hade varit en jättebra idé iallafall, sambon som ju vill ha en Porsche men tyvärr så har man ju inte råd med en riktig. Nu vet jag inte vad jag ska ge honom. Å alla idéer som jag har haft så har dom grejerna visat sig vara slut nu, visst det kanske kommer in igen om några veckor men jag vill ju ha nånting o göra nu!!


Så har jag jätteträningsabstinens men tänkte ju att jag ska vänta till efter jag har varit på återkollen för förlossningen o sett så att allt är som det ska innan jag kör igång igen. För man ska ju ta det lite lugnt o inte göra vissa övningar direkt efter en förlossning o jag vet att jag inte kan ta det lugnt när jag tränar. Är man träningstokig så är man o då går man all in o kör hårt eller inte alls. Å jag vill dansa o man får ju inte hoppa direkt efter en förlossning så då kan jag inte dansa för dansar jag så kommer jag hoppa omedvetet så lika bra o vänta ett par veckor till med det.

Å jag vill inte gå ut o gå heller för då stöter jag på grannarna o då blir jag ju tvungen o berätta för dom att vi misste vår son för det har vi ju fortfarande inte gjort än. Plus att mitt ben blir ju så tungt när jag går längre sträckor med så det blir jobbigt att vara ute o gå. Det e ju bättre nu men det e fortfarande jobbigt med promenader.


Det känns bara så tråkigt o tomt o ensamt nu. Vet verkligen inte vad jag ska göra nu ikväll.

Av linnluvlee - 22 augusti 2018 19:03

Ny kväll idag då o jag kan säga att denna dagen gick fort! Vaknade halv sex imorse svintrött men behövde kliva upp efter nån timmes halvsömn till för skulle dels hämta min bil som vi hade inne på verkstan för kamremsbyte igår o sen så skulle jag förbi sjukhuset igen för o tömmas på sju rör blod till. Börjar bli rutin o vana det här nu med provtagningar känner jag. Enda fördelen med det e väl att man blir vän med sprutorna o så e det ju bra att dom kollar noga med.


Så efter det när vi kom hem så var det dags för frulle o det blev lövbiff med potatismos o sås. Haha lyx en vanlig onsdag. Det var jättegott! Sen så efter det så röjde vi i köket litegrann o så skulle vi dammsuga men upptäckte att våran centraldammsugare verkar ha gett upp. Så blev ingen dammsugning idag. För lat för o släpa in dom vanliga dammsugarna vi har, e ju så mycket smidigare med den här plus att jag slipper ryggont med den här dammsugaren annars så får jag alltid ont i ryggen när jag dammsuger för det e ju så kort skaft på traditionella damsugare. Så efter det vart vi trötta så vi gick och lade oss o sov. Man känner verkligen nu att kroppen känns helt utmattad o man har typ ont o är öm överallt för man är så slutkörd o det e som en enda stor gröt i huvudet. Vi tror att det e för sorgen o allt som hänt iomed att Thor dog så tror det e kroppens sätt o reagera på det som hänt oss. Att den liksom stänger ner o stänger av, så man vill orkar bara sova typ. Så har vi ju inte sovit så jäkla bra heller den här månaden. Man sover ju som en kratta o vaknar ju innan solen ens har gått upp så det e ju inte konstigt att man känner sig slut. Men iallafall har varit uppe i en timme nu!


Gårdagen började med att jag skulle åka o lämna in bilen på verkstan o sen efter det så stannade vi på hemköp så jag kunde hämta paket. När jag kom ut därifrån så höll jag på gå o sätta mig i fel bil påvägen tillbaka.. :) Va ju tur att det inte satt nån i den andra bilen för då hade jag öppnat dörren o klivit in haha. Så uppmärksam man e :) Var ju inte ens rätt färg eller rätt märke på bilen. Bara rätt storlek :) Men numera så går man ju runt i andra tankar. Kan inte låta bli o undra vad min reaktion och den andres hade varit om jag faktiskt hade satt mig i fel bil bredvid nån helt annan person. Tror jag hade blivit helt chockad när jag insett det o typ vettskrämd o skrikit haha bara för jag var så inne i mig själv då när det hände. Aja inte lätt o åka o hämta paket alla dar. :)


Man märker ju nu att allt sånt här vardagligt som man måste fixa med, köra bil, åka o handla, slänga skräp, ringa samtal, hämta paket, mejla medmera e jättejobbigt för dels så är man inte skärpt eller helt närvarande när man gör det så det blir som att man inte riktigt har koll på läget o när man ska lyssna så går det inte o höra för det blir bara en massa pladder som man inte riktigt orkar höra på o sen så blir det jobbigt för att när man pratar med folk så måste man vara trevlig för dom har ju inte gjort en nåt så man blir totalt dränerad på energi för eftersom man inte mår nå bra nu så orkar man inte riktigt vara trevlig o social. Man vill ju helst bara vara hemma o dra täcket över huvudet eller sitta på soffan o se film o trycka i sig godis. Men jag får vara hemma iallafall en vecka till innan jag måste ut i den stora verkligheten igen.

E konstigt det där hur livet bara rullar på där ute hos er andra medan här så har det typ stannat upp. Hos oss så fanns vår son men hos omgivningen o ute i vida världen så hann han inte så långt. Blir så konstigt. 


 


Har nog aldrig skrivit ett blogginlägg som jag behövt redigera texten på så mycket som nu heller. Ungefär vart tredje ord jag har skrivit har bokstäverna varit omkastade på eller så har dom varit ihopskrivna eller det fattats lite bokstäver här o var så knappt gått o läsa. har säkert missat fixa till nåt nu med.


Känns skönt när vi e iväg o umgås med folk så man får tänka på annat men samtidigt så är det skönt när jag bara får vara hemma o inte måste prata med nån. Har ju hela huvudet fullt med tankar på Thor o på förlossningen o allt som hänt o när vi inte vet vad provsvaren o obduktionen visar än. Å begravningen o alla papper vi behövt ringa om o fylla i o skicka hit o dit o kors o tvärs. Det e så mycket som snurrar runt i skallen nuförtiden. 


Igår vid lunchtiden så åkte vi iallafall till Nordingrå! Vi köpte med oss sallader från Kustgrillen i Docksta som var jättegoda som vi käkade när vi kom fram. Sedan så gick vi ner till skotrarna och tog en sväng med vattenskotern. Första o antgaligen enda turen för iår. Men det var jätteskoj som vanligt! Alltid lika roligt o unerbart o åka vattenskoter.

Sen så blev det också en tur med en större båt med sambos familj! Enda såna båtturen för iår det med. Det har ju blivit så blåsigt o verkligen börjat bli småkyligt o kallt nu. Det märker vi ju även inne i huset för nu e det kallt innan värmen inne kommer igång vilket tar några dar ju. Å igår så var det tolv grader i vattnet så det var kallt. Brrr


 


På kvällen sen så käkade vi middag på en pizzeria. Inser att jag nog måste börja beställa barnportioner för man får alltid så mycket mat så jag orkar väldigt sällan allt o det känns ju inge vidare o lämna ;/ Fick lika mycket strips igår på min kebabtallrik som sambon o jag brukar äta tillsammmans när vi gör strips här hemma. 


Jag skojade till det här om dan med dukningen hemma. Tog dom besticken som fanns i lådan (resten låg rena i diskmaskinen) Sambon ville inte äta lövbiff o pommes med besticken jag lagt fram. jag förstår inte.. :)


 


Sambon skojar ju lika mycket han. Satt o åt dumle i helgen när dom plötsligt försvann så har jag inte hittat dom men så hitta jag den här.


 


Tror verkligen att Thor hade blivit ett riktigt busfrö han, typ som Emil i Lönneberga eller Anderssonskans Kalle. Med oss till föräldrar så kan det nog inte bli nåt annat :)  Eller också så hade han blivit raka motsatsen. Å så mycket vi aldrig kommer få uppleva med vår fina son. Ska gå tända dom där ljusen nu!


Undrar om han hade ärvt min brist på talang eller om han faktiskt hade blivit bra på att måla.  Mamma e ju grym på att måla o min kusin också o min farfar var det. Men jag har ju inte fått den biten, skulle rita min Kia häromdan o förklara för sambon vad jag menade för del på bilen. Fint va? :)


 

Av linnluvlee - 20 augusti 2018 19:58

Godkväll bloggen! Nu har det snart gått tre veckor. Så fort tiden går egentligen. Å både idag och igår så har jag varit så trött. Så idag så har jag typ värk i hela kroppen bara för jag e så utmattad. Det har iallafall lättat lite med migränen nu vilket e skönt. 

Igår så gjorde jag knappt nånting på hela dagen. Tog sovmorgon till halv tolv då jag gick upp o åt frukost så resten av dagen försökte jag bara få gå tills sambon kom hem å vi gjorde middag o såg på bourne filmer. 


Nu när vi inte har vår son i livet o nu när jag inte är gravid längre blir det ju som att hela livet stannat upp å nu vet jag inte vad jag ska sysselsätta mig med längre. Förut så kretsade ju allting kring att vi skulle bli föräldrar. Då fylldes ju hela dagarna med längtan å msn kunde läsa om graviditeten o köpa saker till bebis. Jag skulle måla spjälsängen o inreda barnrummet. Å nu kan jag inte göra nåt utav det längre. Blir så tomt! Nu har jag inga bloggar längre o läsa för alla jag följde e såna som fått bebisar som lever iår å det pallar jag ju inte läsa nu när Thor inte fick leva. Öppnar jag mejlen svämmar den över av reklam från babybutiker o liberoklubben. Öppnar jag instagram e det bebisar o bebissaker precis överallt å det e bara jobbigt o se nu :/ Så nu sitter man här o har ingenting o göra med sin tid egentligen. För det man såg framemot o längtade efter e borta. 


Så det blir som att hela livet har stannat upp nu. Så e glad att det börjar bli höst o dagarna går fortare framåt iallafall för varje dag som går är närmare 2019 som förhoppningsvis blir ett bättre år o varje dag som går tar oss närmare ett till barn. 


Idag har vi sovit bort hela eftermiddagen o på förmiddagen var vi på stan o käkade årets för mig första glassbägare o så var vi o tittade på huset som sambon har hjälpt till o renovera. Så nu har vi precis klivit upp o ska äta middag. 

Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13 14
15
16 17 18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se