Alla inlägg under november 2018

Av linnluvlee - 30 november 2018 12:29

Fredag och äntligen helg!! :) Äntligen får man vara ledig och kan koppla av och bara göra vad man vill ett par dar. Behöver jag för har varit så slut den här veckan o jag e så stel i ryggen så jag behöver tid till bara avslappning. Å det får jag nu! :)


Har varit o hämtat julklappar och slagit in dom nu under förmiddagen och så har jag skickat en del paket. Årets julklapp är ju tydligen begagnade saker eller om det bara var kläder det gällde? Så passade på och sälja lite. Ska nog lägga upp lite mer under helgen. Har så mycket som man aldrig använder. 


Så fick jag en stor grön och svart överraskning en kväll när jag kom hem ifrån jobbet. Eller okej jag kände på mig när jag hade en mil kvar hem att köra att undrar om det står en till skoter hemma nu när jag kommer hem..  och mycket riktigt när jag kom hem och skulle parkera så stod den här där. Så nu har vi en till skoter. Ska bara fixas en dubbeldyna till den. Och förhoppningsvis så kanske vi får den andra skotern såld snart! :) Fattas ju lite snö också nu! Har ju kommit litegrann ett par dagar men som ni ser ser det ju inte så vitt ut.


 


Så var det -17 häromdan så min bil frös och gick inte att starta och det insåg jag ju när jag hade 20 procent kvar i batteri på telefonen så hann bara ringa efter hjälp och sen så dog telefonen. Så jag satt i två timmar i en nerkyld bil utan nåt batteri kvar i i kolsvart mörker utan någon telefon tills jag äntligen blev hittad och fick hjälp att starta bilen. Haha så kallt det var. E tur att jag har filtar med mig i bilen och ficklampa till såna här gånger. Men det var ensamt och det var kallt höll på frysa tårna. Men så jag fick sitta där med filtarna och bara vänta och titta på stjärnhimlen och då tänkte jag att det var Thor som hölll ett öga på mig. Det var så skönt sen o äntligen kunna rulla hemåt och väl hemma sen så var jag helt slut.


Så igår hade vi storm här, blåste så mycket att våran hjort föll så nu ligger han på backen. 


 


Kolla så vitt och mycket snö vi hade idag den 30 november ifjol. Tog den här bilden då!


Så ikväll ska vi äta middag på restaurang med våra vänner. Ska bli kul och trevligt! Hoppas att det blir god mat där vi ska äta. Har haft sån idétorka vad jag vill äta till middag den sista tiden så jag satt o kollade igenom nästan en hel matblogg igår bara för inspiration. Så ska bli skönt äta ute ikväll.


ANNONS
Av linnluvlee - 25 november 2018 21:24

Blir visst lite jul här hemma trots allt. Plockade fram lite grann av julsakerna idag. Blir mycket mindre pynt än vad jag brukar ha iår och så blir det nästan inget rött den här gången utan kör på vitt guld silver och grått i år istället. Det känns mera fridfullt och inte lika juligt som rött. Rött känns som det blir för mycket den här gången. Vitt och silver e mera lugnande. Och nästan vackrare!


             


Så ska det upp några julstjärnor med och så förstås julgranen närmare jul. Det får räcka för i år.

ANNONS
Av linnluvlee - 24 november 2018 20:31

Funderar på att kanske ha bloggen öppen iallafall, känns ju så dumt o blogga när den är låst. Den e iallafall terapi för mig, för det känns alltid bättre efteråt som jag skrivit av mig.


E ju första advent nästa helg redan, så fort tiden går. Så funderar på om jag ska julpynta iår eller inte. Ena stunden känns det ju som såklart jag ska göra det. Det gäller ju o hitta lycka i det lilla i vardagen för att klara av sorgen. Men så känns det samtidigt som man inte har nån lust att fira jul o ta fram alla tomtar o granen o så när det blev som det blev iår. Men jag behöver ju å andra sidan inte plocka fram allt, jag kan ju plocka fram typ en tomte.

Eller det har jag ju redan gjort, Thor har fått en tomte och en liten julstrumpa.


 


Jag som brukar älska julen och få julkänslor mitt i sommarn o brukar vilja julpynta i augusti redan, men i år känns ingenting som det ska. Borde jag ta fram adventsljusstake och granen eller ska man strunta i det iår?


Julklapparna är ju iallafall fixade nu. Ska bara köpa fler gravljus att ta med till kyrkogården på jul. Ska man orka göra köttbullar, eller jo köttbullar kommer jag nog göra. Har fått nån slags besatthet av köttbullar ja vet inte vad det e men har haft det sen vi miste Thor. Men vet inte om jag kommer göra nån mer julmat än det. Prinskorv e klart kanske man orkar steka om man blir sugen på julbord.

Baka pepparkakor o bygga pepparkakshus som jag alltid gör varje år kommer jag nog inte o göra iår tror jag.


Det sägs i sorgearbetet när man har förlorat sitt barn att man ska ta sig igenom den första julen, det första nyåret, den första påsken, midsommaren, barnets födelsedag och årsdagen som barnet dog på innan man klarar leva vidare ordentligt, att man ofta behöver det innan man kan ta sorgen till nästa steg där den inte gör sig påmind varje dag. Kankse blir det lättare sen efter det då.

Av linnluvlee - 24 november 2018 19:38

Det känns som om varenda människa jag istortsett möter tror att jag precis har slutat gymnasiet, har fått den frågan flera gånger den senaste veckan. Folk har alltid (dom jag mött) trott antingen det eller att jag e typ 22. Å visst det e ju bra att se ung ut, då ser man ju gammal ut senare i livet, men ibland så e det bara jobbigt. Just för att det är ju faktiskt en viss skillnad att vara 30 och att vara 20, å nu e jag ju 31 till o med. Så det har ju faktiskt gått ganska många år sedan dess.


Å ja får väl stå ut med att dom flesta tar mig för tio år yngre, för jag har ju faktiskt inte åldrats sådär jättemycket. Jag har blivit lite fetare o lite rynkigare men annars så.


Såhär såg jag ut 2007, vilket var det året som jag tog studenten. Minns att innebandyettorna frågade mig några dagar innan hur gammal jag var o när jag sa att jag gick i trean så trodde dom mig inte så var kul o se deras min sen ett par dagar efter när jag tog studenten :)


Å andra sidan så trodde 6orna att jag gick i sexan när jag gick i nian, det var inte så kul ;/


 

Så 2008 har vi här

  

2009

 

2010

  

2011

 

2012

 

2013

 

2014

 

2015

 

2016

 

2017

 

Så nyaste bilden på mig 2018

 


Haha slog mig nu att jag har samma frisyr på alla bilderna utom tre, ioförsig så har jag samma frisyr på dom tre.


Å så har man ju tyvärr blivit surare ju mer åren gått ;/ men det e ju för att man har varit med om så himla mycket o det har inte direkt stärkt en. Var bättre när man var ung och naiv, var lättare vara glad då. Innan man behövde gå igenom allt som knäckte en. Nu e jag mera allvarlig men önskar att jag kunde vara sådär glad som när jag var yngre. 

Nån vacker dag kanske.

Förhoppningsvis en vacker dag






Av linnluvlee - 24 november 2018 16:59

Godkväll bloggen. Lördagkväll idag nu. Har precis avnjutit en god middag bestående av timjanstekt fläskfilé med apelsinsås och klyftpotatis. Nom nom.

Mår inte så bra idag, fysiskt. har mått illa och känt mig konstig ett par dar nu så har visst dragit på mig nåt virus. Men det går ju över. Är ju såna tider nu.


Nu så har jag beställt alla julkapparna utom en. Funderar på vad jag ska ge bort till den sista personen, vi får se vad det blir. Är ju så bra erbjudanden och sånt nu när det är black fridayhelg så bra att passa på! Har även bokat hotell i Gävle nu, vi ska åka och hälsa på min bror framöver, se hur han har det. Funderade först på att boka spa hotell i Gävle men det verkade ligga så långt utanför och var så dyrt så det fick bli best western. Det blir säkert bra det med!


Känns lite konstigt att ha bloggen låst nu så ingen kan läsa den, men det e nog för det bästa nu. Slipper jag ta emot elaka kommentarer från såna som bara vill strö salt i såren när livet är som värst. 


Ska lyssna på musik nu under kvällen. det mår jag bra av! Älskar ju musik. Så har vi tänt brasan och Thors ljus eller lysen som jag säger. 


Var till kyrkogården häromdagen och hälsade på honom. Var så kallt och fruset där nu, alla blommorna hade fryst och även nallen men det var samtidigt så fint och fridfullt där. Tycker om att vara där. Bara jag som åker dit ju. 

Känner mig väldigt ensam numer, får ibland känslan av att jag inte vet vars jag ska ta vägen. Även fastän jag ju vet att jag har sambon och vänner och så, men det e ju det att jag inte känner att någon förstår mig nu, så då känner jag mig ensammen bara för att jag blir missförstådd och får stödet på fel sätt än de jag behöver. 

Känner mig väldigt vilsen numer med. är nog fortfarande lite i chock över att vi förlorade Thor och djupt ner i sorgen så jag vet ibland inte riktigt vad det e jag gör eller vad jag borde göra. Men det e en av sorgeprocessens faser så det e ju helt normalt med tanke på vad som har hänt.


Körde runt häromkvällen med å följde en stjärna på himlen, stannade bilen och försökte fota stjärnhimlen som e så fin men det vart bara svarta bilder så jag har inte tillräckligt bra kamera för att fånga hur fint det e.

Av linnluvlee - 23 november 2018 17:28

Godkväll bloggen! Ledsen igen. Jag var glad men så självklart var någon tvungen att lämna en taskig kommentar om att jag kanske inte borde ha barn bara för att jag inte har superlätt att bli gravid och att mina gener inte borde föras vidare och att jag tänker för mycket på att bli gravid och borde söka psykologhjälp. Så jag har bestämt mig nu för att låsa bloggen.


För att jag har den här bloggen först oh främst för att skriva av mig och för att bearbeta det som jag går igenom i livet, det är mitt sätt att hantera alla motgångarna i mitt liv och det gör att jag mår bättre , när jag får skriva av mig.


Å nej jag tänker inte uppsöka en psykolog för att jag har dåliga erfarenheter av dom och saknar helt förtroende för dom. Kurator funkar inte heller för mig för att jag har svårt att öppna mig muntligen och litar inte på okända människor överhuvudtaget och jag vet att det inte funkar för mig eftersom jag redan har provat. Jag provade det direkt efter förlossningen med Thor men den kuratorn jag fick träffa sa ingenting som jag inte redan visste så det gav ingenting. Jag kunde inte heller öppna mig för denne och kände inte att jag blev lyssnad på när jag väl gjorde det så det gav ingenting. Kyrkan finns ju också men då vet jag inte ens vart man ska vända sig för jag har ju knappt aldrig ens vart i en kyrka i mitt liv och man ser ju aldrig nån som jobbar där när man besöker kyrkogården. Däremot så funderar jag på att ta kontakt med någon av alla vi som förlorat barn grupperna men eftersom att jag mår dåligt så har jag ännu inte hittat kraften till att göra det och eftersom att ingen i omgivningen hjälper mig så får vi se vilken dag jag fixar att ta tag i det.


Man ska ju nämligen orka och fixa att göra allting själv när man mår som sämst för att det finns ju ingen där som hjälper än att orka eller som visar någon som helst förståelse. Men nej jag är inte tillräckligt stark själv än för att orka ta tag i den biten att själv ringa nån på febe, spädbarnsfonden, vsfb. Jag fixar inte det än, även om det säkert skulle vara bra för mig. Jag fixar inte det och ingen finns där och hjälper mig med det, och ingen ger mig tid och förståelse vilket e det som jag känner att jag behöver utan istället så sätter alla bara press på mig som istället knäcker mig totalt men det är det ingen som verkar bry sig om. Det e det värsta nu hur omgivningen och människor bemöter mig, att ingen visar förståelse. Det e faktikst det som knäcker mig nu, omgivningens och människors attityder och inte själva sorgen eller barnlösheten. Hur oförstående och iskalla folk är mot mig. Å ja jag skulle säkert må bättre av att träffa någon stödgrupp för andra som har varit med om liknande saker, men då e det just det att ingen hjälper en att orka ta kontakt och jag orkar inte det nu jag försöker bara överleva dagen. Så vi får se när jag orkar ta den kontakten. Det jag behöver nu är framförallt tid och utrymme och ingen press eller krav på mig. 


Att lämna såna där kommentarer är bara som att strö salt i såren. Självklart så vill man bli gravid igen så fort det bara är möjligt efter att man har förlorat sitt barn. Å självklart så kretsar livet kring gravidtankar när man sysslar med ivf. Å självklart så blir livet bättre när den enda anledningen till att man mår dåligt är för att man längtar efter att bilda en familj och vill ha barn men inte lyckas. 


Men den personen som hade mage och vara så elak att lämna den kommentaren har väl aldrig önskat och velat och längtat så mycket efter någonting. Min blogg är iallafall min bearbetning och mitt sätt att hantera det jag går igenom. Och ja mitt liv handlar om att skaffa barn för det e det jag vill uppnå i mitt liv. Jag vill ha en familj. Det har jag alltid drömt om. Jag älskar barn och att bli gammal och inte få levande barn då ser jag ingen mening med att bli gammal faktikst för att en familj e det jag vill uppnå med mitt liv. Dom allra flesta människorna vill väl endå ha barn? Kanske inte män men dom flesta kvinnorna vill väl endå inte leva hela sina liv utan barn? En del människor vill göra karriär, en del vill ha familj, en del människor vill åka hela jorden runt. Jag vill ha en familj med barn!Jag vill se dom växa upp, leka med dom, lära dom saker.


Jag vill ta mitt barn till lekparken oavsett om det regnar eller snöar ute. Jag vill lära mitt barn baka och laga mat. Jag vill visa mitt barn saker och uppmuntra mitt barn till att bli en människa som vill hjälpa andra , som respekterar andra , som är en bra kompis och som tror på sig själv. Jag vill ordna barnkalas och jag vill skjutsa mitt barn till aktiviteter som det barnet gillar (om det  barnet vill det). Det finns massor med föräldrar där ute som trots att de inte ens tar hand om sina barn råkar ha barn, så att säga att jag skulle vara sämre förälder än dom bara för att jag behöver lite hjälp att bli gravid är bara elakt och dumt. För jag skulle göra allt för Thor om jag bara kunde! Jag försöker göra allt jag kan för honom nu när han har gått bort. 


Det liv jag vill leva innehåller barn så då e det väl inte så jäkla konstigt att jag tänker på barn. Jag är 31 jag blir inte yngre och om tio år lär det vara för sent så ska jag kunna uppnå mitt livsmål och min dröm ja då är det nu jag ska se till och förverkliga den och det är det jag försöker allt jag kan för att lyckas, För att jag anser att har man en dröm oavsett vad den gäller så gör man sig själv en stor otjänst om man inte försöker uppfylla den.


Och ja jag har nyss förlorat min son vem vilken förälder tror du Anders som lämnade den elaka kommentaren mår bra efter att den har förlorat sitt barn? Det finns föräldrar som mår så dåligt efter det så att dom avslutar sina liv till o med. Nu tänker inte jag gå den vägen men det är inte konstigt att jag nu mår dåligt! Och det är inte konstigt att jag tänker på att bli gravid nu när jag längtar efter barn som är min stora dröm och mitt mål här i livet och nu när jag dessutom precis har förlorat mitt barn. Och när man gör ivf så ja då upptas hela livet av att bli gravid eftersom det är så många mediciner och kontroller och allt man ska göra, då är det oundvikligt att inte tänka på det. Och ja jag blir äldre och äldre för varje dag som går så ni män kan ju bli pappa hela livet om ni så vill men den möjligheten har inte vi kvinnor!


Så snälla bespara mig såna elaka kommentarer och sluta läs min blogg om det inte passar! Jag skriver av mig för att det får mig att må bättre och för att jag behöver det. Vill ni läsa så varsågod men bespara mig dom elaka kommentarerna tack.


Det finns ingen anledning att strö salt i sår.




" Dom minsta kistorna är dom tyngsta att bära "

Av linnluvlee - 22 november 2018 09:51

Hejhej bloggen, nu har jag haft några fler tuffa dagar här. Måndagen och tisdagen lyckades jag ta mig igenom men igår så blev jag ihopparad med en gravid kvinna att ha inskolning med o jag känner bara såhär att hur empatilös, känslokall, oförstående och tanklös kan man bli? Varenda vettig människa fattar väl att det inte blir något bra när man sätter en person som för tre månader sen förlorade sitt barn på förlossningen tillsammans med en glad och förväntansfull gravid i samma bil? Det blir ju inte bra åt nåt håll. Så jag lärde mig absolut ingenting på hela dagen igår för jag satt bara där och försökte kämpa emot tårarna och hålla masken, sen bröt jag ihop på rasten och sen försökte jag bara hålla tillbaka tårarna resten av passet o sen efteråt på vägen hem från jobbet bröt jag ihop igen.

Så är jag även bara timvikarie men jag blir helt dränkt i timmar som jag inte ens har blivit tillfrågad om jag kan eller vill ha ens o jag fixar inte att jobba heltid än för bara att ta sig igenom en dag ens känns övermäktigt. Så livet e verkligen en enda stor hemsk mardröm. Å ingen verkar ha någon som helst förståelse.


Så självklart så dök den där smileygubben upp på ägglossningstestet i söndags så vi fick avbryta den här behandlingen och får inte sätta in något embryo det här året eftersom att nästa månad så ska dom ju hem och fira jul. Så då blir det ju inget. Så jag har ringt och jag har ringt och tjatat på kliniken så äntligen kom vi överens idag om att vi ska få köra på samma behandling som jag ville och som resulterade i min son Thor, fast det blir först i januari det eftersom nu är det ju för sent för att bli av iår. Så om dom bara hade lyssnat på mig frånbörjan så hade vi kunnat satt in ett ägg redan nu i höst men så ville kliniken inte lyssna. Jag fattar inte vad det är som är så svårt för läkare att faktiskt lyssna på patienterna? Hade vi gjort som jag sagt så hade vi fått sätta in ett ägg nu och så hade jag med största sannolikhet blivit gravid igen och så hade jag kunnat fått må bra bättre men näe det e ju så svårt för läkare att lyssna på sina patienter, så jag är så glad att dom lyssnade idag. Hoppas nu bara att det verkligen blir så också. För det enda jag vill e att få bli gravid igen nu så fort det bara går. Å det känns som att det krävs ett mirakel för att jag ska bli det utan ivf så nu e det bara överleva tills januari då.


För det e så det känns. Har absolut inga julkänslor eller nånting det här året. Vet inte ens om jag kommer att bry mig om att julpynta nåt eller ta fram julgranen vet inte om jag kommer ha lust till det. Vi skulle ju ha bjudit hem alla till oss och jag skulle pyntat och donat och bakat och så skulle vi ha haft Thor med oss i soffan och så skulle allt ha blivit underbart men istället för det så kommer man sitta där tom och ledsen och utan honom och så fick man sitta i bilen igår på jobbet och höra på när kollegan som är gravid sitter o säger att hon ska fira den drömjulen som vi skulle ha firat iår. Men det här året blir det nog inte nåt julfirande för har inte lust till nåt. Ska åka till Thor på kyrkogården det e allt jag vill göra på jul.


Så blir jag så fruktansvärt ledsen och förbannad på alla människor som ska jämföra sina tidiga missfall med att vår son dog under förlossningen och det är för fan inte samma sak. Att få missfall är jättetråkigt jag vet jag har haft det också men att föda sitt döda lilla barn som ser ut som vilken liten bebis som helst bara lite mindre  och när det barnet dessutom lever under hela förlossningen enda fram tills dom låter han sitta kvar fast alldeles för länge tills han dör det e för fan inte samma sak. Så att tro att man förstår när man bara har haft tidigt missfall det gör man inte det kan man inte så snälla låt bli! Det e ett barn jag har förlorat och kärleken och det band en mor får till sitt barn när det föds och kommer upp på bröstet blir inte mindre bara för att barnet dog under förlossningen. 

Blir så trött på alla totalt blåsta och urholkade människor som helt saknar förståelse och empati för att detta är hemskt!

Det är fruktansvärt att förlora sitt barn som mamma eller pappa oavsett om det är ett barn som aldrig hinner slå upp ögonen eller om det är ett barn som har blivit några år och eller precis ska börja sitt vuxna liv. det e hemskt oavsett, det e bara på olika sätt. Så att jämföra det med missfall som sker tidigt  är som att hugga en kniv i den förälder som just har mist sitt nyfödda barn och sen vrida om kniven medan den sitter fast i bröstet.


Kan folk inte bara visa lite förståelse? Och tänka efter lite före hur dom själva skulle må om deras barn inte andades på förlossningen?


Så igår blev sambon påkörd med sin bil så e så glad att det bara var bilen som tog skada och inte han. Orkar verkligen inte med att fler saker ska hända oss nu. Det har ju hänt hur mycket som helst det här året så vi har vekligen ett otursår. Det finns inget annat att säga om 2018 för det har varit så så mycket det här året, har vart nånting negativt som hänt oss i princip hela det här året med några veckors undantag. Vill bara att det här året ska ta slut nu för vill inte att det ska hända oss fler negativa saker nu. 


Så har jag ringt och försökt få tag i vår sons obduktionsrapport som vi fortfarande inte har fått sett. På förlossningen så sa dom att det skulle ta tre månader men 113dagar har nu gått och vi har fortfarande inte sett röken av den och när jag ringde igår så sa dom att det skulle dröja ett halvår till så man undrar ju vad dom håller på med? Nästan ett år för att färdigställa en rapport när obduktionen gjordes inom en månad? Får vi inte se den känns det ju som att sjukhuset döljer någonting, för det finns ingen annan anledning att inte låta oss ta del av och själva läsa den. Det e ju vår son så det är ju vår rättighet.


Blir så trött för att hela det här året har varit såhär, allt har bara jäklats för oss, gått fel och alla bara strulat till det för oss. Varför?


Så nu har jag iallafall fått veta att de där dagarna jag jobbade i våras när jag hade den där kanindräkten på mig som höll på att kväva mig till döds när jag fick så svårt att andas i dräkten och där jag inte fick ut min lön iallafall kommer att få en femhundralapp för att dom konkursade igen. Skulle ha fått 4338 kr i lön för dom fyra dagarna jag jobbade och jag kommer få 500. Visst det är bättre än ingenting men det känns ju förjävligt. Jag skulle aldrig ha tagit det jobbet men jag kunde ju inte veta att dom skulle blåsa mig så! Jag höll ju på att dö på kuppen med eftersom jag fick så problem med andningen var hemskt för jag fick verkligen ingen luft.


Inte konstigt att man inte mår bra när det är så här mycket som har strulat och hänt. Blir ju trött bara av att läsa det jag har skrivit nu och så går jag runt och bär på allt detta i mitt huvud, inte konstigt att jag känner mig överbelastad.

Av linnluvlee - 18 november 2018 11:56

Hejhej på er! Söndag idag och snart e helgen slut, väntar en jobbvecka igen. Fort tiden går o visst är helgen alldeles för kort? :) Hur som, idag har vi dukat fram lite pepperkakor och precis provsmakat cidern jag skrev om i förra inlägget. God förmiddagsfika en söndag! Lättar upp stämningen lite när livet annars är så jobbigt numera. Så var kul att få möjligheten att prova den!


Imorse var jag väldigt nere igen. Saknar min lilla bebis så mycket! Men så vet jag att vi får aldrig se honom igen. Å vi vet inte om och när heller som det blir ett syskon till Thor. Å det sliter och tär på en jättemycket. Så livet e bara jobbigt numer så gäller å försöka hitta dom där lilla små ljusglimtarna i tillvaron och hålla fast vid dom.

Har fortfarande inte fått någon smileygubbe på testet så det kommer antagligen inte o bli något mer försök iår, för glada gubben får ju inte dyka upp idag eller imorgon eftersom kliniken är stängd på helgen så vårt enda hopp nu är ju att gubben kommer först på tisdag onsdag torsdag eller på fredag för annars så får vi vänta till i januari för nästa gång lär ju inte gå eftersom kliniken är stängd halva december. Så det känns väldigt hopplöst numera. Att få ett livs levande barn e ju allt jag vill. Men förmodligen så kommer det o dröja. Så jag får ta en timme i taget en dag i taget för att orka nu. Det e hemskt att förlora sitt lilla barn o det är hemskt att vara ofrivilligt barnlös.


Igår var jag så trött och hade ont i hela kroppen efter jag hade sovit så lite och dåligt hela veckan så igår blev det en lugn dag hemma där jag inte gjorde så mycket. Såg lite film på kvällen och vi funderade på skotrar vilket märke och vilken modell vi ska köpa.

Å i fredags blev det jobb tio timmar och så 40 minuter resväg dit och så 40 minuter hem igen så när jag kom hem var jag så slut så jag åt middag och sen slocknade jag. Hoppas inte jag kommer o vara så trött varje dag för då kommer jag inte o ha nåt liv.

Hade med mig oxfilé och potatisgratäng i matlåda första dagen på jobbet  för det var de enda vi hade då som jag kunde ta med mig, så nu kan det bara gå utför med matlådorna. Haha


Känner mig slut i huvudet och förvirrad då det har hänt så himla mycket nu och på kort tid så hjärnan hinner liksom inte med riktigt och så när jag har sorgen över Thor på det dessutom. Så känner jag mig stressad nu med när vardagen rullar igång igen. Var så skönt att bara vara hemma och få lugn och ro att sörja men så får jag inte göra det längre för att då tjatar omgivningen på mig så men en dag i taget det e så jag får ta det. En dag i taget.


 

Hoppas vi får användning för allt det här nästa år. Vill så få gå ut och gå med den där vagnen. Vill bara vara i det här rummet, älskar det mitt favoritrum i hela huset nu för det är där inne jag får lugn och ro. Vill skruva upp alla hyllorna och dekorera dom ställa upp lite saker o sånt som det var tänkt att jag skulle få göra. Men så får det vänta tills det faktiskt e dags för Thor att bli storebror.

Å det blir så knas och fel för att då kommer Thor att vara storebror men han kommer alltid att vara sådär liten coh aldrig bli större så hans lillesyskon kommer ju o bli större. Det blir ju jättekonstigt.


Tänk att jag skulle ha varit i vecka 38 nu om allt hade gått som det brukar göra. Om allt bara hade fått gå bra även för oss. Känns så tomt här nu utan vår lilla plutt. Saknar han så.

Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
<<< November 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se