Direktlänk till inlägg 11 november 2018

Fars dag

Av linnluvlee - 11 november 2018 20:45

Fars dag idag , sån konstig dag det här när man har sitt lilla barn i himlen. Vi är ju pappa och mamma nu till Thor fast vi har ju inget levande barn. Men föräldrar är vi ju fast vi inte fick behålla våran son här på jorden.

Vet inte hur man gör med dom här dagarna nu, fars dag och mors dag. Firar man dom? Ska man inte fira dom? Vilket som känns ju lika konstigt. Firar man tycker väl omgivningen som har levande barn att man är knäpp, för dom räknar väl inte föräldrar till änglabarn riktigt som en av dom. Firar man inte så blir det ju fel för att man har ju ett barn dock i himlen så då blir det ju som att man låtsas som det barnet inte har funnits. Så vilket fall så blir det ju väldigt tunga dagar. 


Visste inte om vi skulle fira fars dag eller inte, visste inte hur sambon kände det så jag fixade iallafall iordning en farsdag present till honom från Thor. Designade dom här tshirtarna till honom o så köpte jag en liten hammare nyckelring o tog fram ett gäng kritor o skrev ett kort till han med fel hand så det blev som att ett barn skrivit det. Vill ju att han också ska bära med sig Thor på något sätt. Vet inte om det blev rätt eller inte. Sänder en extra stor tanke idag till alla pappor som har förlorat sina barn.


 


Så annars är det ungefär som vanligt numera. Mår så dåligt för det inte är nån som fattar hur jobbigt allt är för mig nu. Bara såna vardagliga saker e skitjobbiga att orka med när man mår såhär dåligt i sorgen. Men det fattar ingen eftersom jag typ är den enda som sörjer att vår son dog. Så jag är helt ensammen med mina känslor o jag har verkligen gått helt sönder inombords men omgivningen bara kräver en massa av mig, att jag ska vara som förut som i vanliga fall o fixa o göra allt som vanligt. Att jobba nu när jag mår såhär känns nästan oöverstigligt och outhärdligt just för att det ställer såna krav på en när man är på en arbetsplats o jag bara känner att jag bryter ihop närsomhelst. Men omgivningen tycker det e dags att jag jobbar nu o kräver det av mig. Så det gör att jag mår ännu sämre så livet justnu känns fan helt outhärdligt. Det känns ärligt talat som att jag drunknar i min sorg över vår döda son och över alla krav som omgivningen ställer på mig. Det gör det hela bara ännu värre, för att ingen låter mig bara vara, ingen låter mig vara ledsen, ingen låter mig sörja honom, ingen låter mig få känna alla känslor som jag vet är fullt normala att känna när man sörjer. Ingen låter mig göra allt detta. Ingen låter det ta tid. Å det jag behöver för att orka för att ta mig igenom för att överleva för att kunna må bra igen, det stavas T I D är just det tid. 


Men absolut ingen fattar detta! Så resultatet av det blir bara att jag mår ännu sämre för att all den pressen jag får satt på mig ifrån omgivningen pressar mig till det yttersta så till den grad att jag knäcks o bryter ihop o känner att jag knappt orkar med att leva längre. Å allt bara för att ingen vill ge mig andrum och tid som e det jag behöver. Ingen ger mig chans att få vara hemma och ifred , att på riktigt få sörja Thor. Jag behöver bara få vara själv ibland o få ge mig själv tid o inte ha en massa krav på mig  jag behöver bara tid. Men näe folket vill inte ge mig tid alls, det bara krävs av mig att jag ska vara glad o social o städa hemmet pedantiskt o klara av att jobba o låtsas som om ingenting har hänt. Å jag går bara sönder inombords o det känns som att jag bryter ihop.


För att folket i min omgivning inte låter det få ta tid. Allt jag behöver e tid o allt jag vill e att få va ifred för jag orkar inte vara bland folk hela tiden nu när jag sörjer Thor. Det har bara gått tre månader så det e ju faktiskt ingenting när det gäller sorg men det fattar ju inte folk.


Det känns så hemskt att livet skulle bli såhär. Att just vi skulle drabbas av att vår son som jag kämpat i fem år för att få skulle gå och dö, så att jag nu skulle sitta här o känna att den sorgen och omgivningens krav e övermäktig. Livet för mig nu är en mardröm. Å ingen låter mig vara ledsen över det ens, ingen låter mig prata om hur jag känner det å ingen vill lyssna när jag säger att jag behöver tid o att jag inte mår bra o att det knäcker mig. Ingen låter mig ens berätta det. Att ta sig igenom dagarna nu när jag är hemma det går för det mesta bra, men att ta sig igenom dagarna nu på jobb och ute i verkligheten bland folk e övermäktigt, då vill jag bara få va ifred för jag fixar inte att vara där det är mycket folk nån längre stund. Men näe ingen vill ge mig den tiden som jag behöver, ingen vill tillåta mig o komma tillbaka i min egen takt, folk bara pushar på och tjatar o pressar mig så att jag knäcks. Å jag vill bara lägga mig ner och gråta för att ingen förstår. Så det känns som jag e helt ensammen nu med min sorg. Det var inte såhär livet skulle bli. 


Å det känns inte som att jag får säga nånting om hur jag känner det för nån. Det känns inte som att det finns någon plats för min sorg o för mina känslor någonstans. Livet skulle ha varit bra nu o vi skulle ha haft vår son i livet om det inte vore för att sjukhuset hade ihjäl honom. Å jag skulle ha mått bättre nu än vad jag gör nu om vi bara hade fått kommit igång snabbt med ett nytt försök istället för att dom ska krångla och dra ut på det. Då hade jag haft lite hopp om ett till barn, ett levande barn. Men som dom drar ut på det så känns det nästan som att dom vill att jag ska må så dåligt som möjigt när ju det enda som kan få mig att må helt bra igen är att jag får hålla mitt levande barn i famnen. Det går inte att med ord beskriva den känslan som infinner sig hos en mamma när hon har fått föda sitt döda barn. Att se sitt eget barn ligga där utan att andas gör att ens hjärta går sönder så det är inte ett dugg konstigt att jag går runt och känner som jag gör nu såhär bara tre månader efter det e bara så synd att inte omgivningen förstår det

Det e bara så synd att jag pressas så hårt nu så att jag knäcks helt så livet e ett enda stort helvete nu för ingen ger mig andrum till att sörja utan istället så ställer alla bara en massa krav å det blir för mycket för mig nu. Så det gör mig så ledsen för det känns som att hela livet rasar samman för mig nu, Igen. 

Har tappat räkningen genom åren hur många gånger som jag har fått hela mitt liv raserat o har fått börjat om igen från noll, så jag blir bara så ledsen nu för att jag mår så dåligt nu för att vår son dog o så känns det som att omgivningen ställer såna krav på mig nu som i just denna tid nu när jag är mitt uppe i sorgen över Thor känns helt o hållet övermäktiga så då känns det som om om jag inte fixar allt detta nu som ställs på mig så faller hela livet ihop igen som ett korthus vilket gör att jag ju mår ännu sämre. Så livet för mig nu är enda stor mardröm, varje dag känns hemsk att ta sig igenom, för sorgen över min son är ständigt närvarande o så har jag sån press på mig från omgivningen att jag knappt klarar hålla huvudet över vattenytan eller det e iallafall så det känns nu. 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av linnluvlee - Söndag 8 dec 23:01

Redan söndagkväll, känns som denna helgen och andra advent gick lite väl fort. Kan ioförsig bero på att jag har haft noll energi så har sovit ganska mycket o tagit tag i lite saker som behövde göras. Nu har jag precis kokat alla nappar o nappflaskor ...

Av linnluvlee - Fredag 6 dec 20:53

Nu så har jag mat i magen men fick istället magknip så de e inte så skönt. Så lyssnar jag ju på musik på min Spotify nu ikväll å nånting som faktiskt börjar störa mig på riktigt nu är ju att när låtarna som jag har på mina spellistor tar slut så fort...

Av linnluvlee - Fredag 6 dec 19:11


Redan fredagkväll o idag har inte energin varit på topp, men blev ju en minst sagt lång dag igår så e kanske inte så konstigt hehe. Såg Avicii konserten igår på kvällen som så många andra så var uppe nästan hela dygnet. Sov på soffan en timme också m...

Av linnluvlee - Torsdag 5 dec 14:14

        Nu så har vi kommit hem efter att ha varit iväg med min bil o nu håller jag på att smälta allt. Har varit så stressad o uppe i varv pga allt med bilen så nu märker jag att det tar ett tag för kroppen att fatta att nu kan jag slappna a...

Av linnluvlee - Onsdag 4 dec 04:22

Hejhej igen. så sjukt segt det är att vara vaken såhär o inte kunna sova alltså. Men men försöker göra lite nytta. Det värsta är ju att jag kommer bli trött o sömnig sen på dagen istället. Har insett nu att jag behöver åka o köpa bläckpatroner o frim...

Presentation

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
<<< November 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se