Alla inlägg under januari 2019

Av linnluvlee - Torsdag 31 jan 08:17

Nu så fick jag klart den! Fanns en mening med att jag vaknade i gryningen idag. Så nu har Thor fått en till låt. Ska skriva in den i hans minnesbok idag. Och klistra in lite barndekor och så. Kommer bli fint!


Look inside your empty bed

See your little clothes

The picture of your feet

Makes this mom happy but a little weak

Knowing you can never grow old


and I won't be able to hold you

I won't be able to wipe out a tear from your face

i can't hug you

see your first two steps

see you smile

tell those first words

see you learn and grow


and I won't be able to hold you

I won't be able to wipe out a tear from your face

there's a whole inside that nothing can ever replace

nothing can replace you

I wish that I could tell you I love you

That I would have  told you

more


how it feels to be a mum

without you here

a mom without her son in her arms

with a broken heart

she can't hold you in her arms

it's just a whole in her heart

missing you in her empty arms


and I won't be able to hold you

I won't be able to wipe out a tear from your face

there's a whole inside that nothing can ever replace

nothing can replace you

I wish that I could tell you I love you

That I would have  told you

more


ANNONS
Av linnluvlee - Torsdag 31 jan 06:56

Igår var jag ledsen och extra känslig hela dagen för alla hormoner, först var jag ledsen för att jag inte vågar tro på att det blir ett plus, sen såg jag den där kommentaren så då vart jag ledsen för det och sen så kunde jag inte släppa de där om att jag borde ha lyckats fått barn när jag var yngre , för då började jag tänka på hur mitt liv faktiskt såg ut då. Så jag grät istortsett hela dagen igår, nonstop. Vart tvungen och stänga av telefonen för att jag inte pallade mer och fick gå och lägga mig tidigt för att jag var så ledsen.


När jag var 18 och gick i gymnasiet, då var jag lycklig, då var livet en dans på rosor och allt var underbart, jag levde det liv jag älskade. Det enda minuset var att när jag var ute med mina tjejkompisar på krogen så stod deras pojkvänner och förklarade snällt för mig att det var för att mina bröst var för små som inga killar var intresserade. Tillslut så träffade jag en kille och det var besvarat och livet skulle ha fortsatt varit underbart. Planen var att fortsätta som dansare några år, sen bli danspedagog och idrottslärare, kanske PT och skaffa barn och familj före 30. Men det blev inte så, livet ville inte att jag skulle ha det så.

Jag blev svårt sjuk så när jag var tjugo låg jag hemma i sängen och funderade på vilken musik jag ville ha på min egen begravning. Under 3 år så var jag så sjuk, jag hade sån värk i kroppen dygnet runt så det kändes som att jag vart nermanglad av en lastbil. Under denna tiden vart jag även misshandlad. Jag förlorade varenda kompis jag hade och dansen var bara att glömma. Jag försökte dansa hur många gånger som helst, men det slutade alltid med att jag inte kunde andas eller föll ihop. Och jag som hade varit så vältränad. Tills jag en dag låg i sängen och vaknade upp utan att det gjorde ont. Jag vart helt chockad undrade vad som var fel för jag hade nästan glömt bort hur ett liv utan smärtan var.

Jag började toksöka jobb för jag bara var tvungen att komma därifrån, men jag fick inget jobb så istället sökte jag universitetet för att då fick jag nya kompisar tänkte jag och jag kunde flytta bort och få ett slut på misshandeln. Man fick söka 16 universitetsutbildningar så det gjorde jag. Och så sökte jag varenda KY som jag kunde tänka mig att gå för att ingen ville hjälpa mig att fly misshandeln så jag vart tvungen att själv hitta en väg ut. En väg bort.


Det gjorde jag jag kom in i Östersund. En stad som hatade mig från första början jag satte min fot där. Den obehagliga magkänslan jag fick när jag först kom dit borde ha fått mig att vända om direkt men jag hade inte så mycket till val då. Så jag flyttade dit. Det gick bra ett tag, men jag var helt sönder efter att ha förlorat precis allt och efter misshandeln. Jag fick massa kompisar, men träffade inte en enda kille under dom två åren som jag bodde där. Jag passade inte in i den där stan och jag kommer för resten av mitt liv inte sätta min fot där igen. Livet blev inte bättre förräns jag tog mitt pack och pack och flyttade ifrån staden som gud glömde.


Det var först när jag kom upp till umeå som jag mådde bra igen. Det tog mig ju några år att komma på fötter igen och bygga upp mig själv igen efter allt som hänt och bygga upp mitt liv. Meningen var att jag bara skulle byta skola och fortsätta läsa klart min utbildning på Umeås universitet istället, kom in där, var bara det att när jag väl kom dit för att börja så satt lärarna och sa ute i korridoren att dom inte ville ha mig där för att det var besvärligt. och dom hade aldirg ens träffat mig men jag kände mig inte ens välkommen och inte ville jag ha lärare som satt och prata så om mig i korridoren mitt bland alla andra elever högt och tydligt. Så där gick även min utbildning åt helvete.

Så jag gick lite kurser istället och fick nya kompisar. Livet gick bättre. Sökte massa jobb men jag fick inget. Träffade lite killar men hitta ingen pojkvän förräns jag var 26. Började jobba då med. Blev dumpad av pojkvännen och sen så blev det lite dejtande innan jag hittade min sambo och flyttade hit.


Så jag har inte valt att vara barnlös, och jag har inte väntat, jag har försökt men livet har inte velat gå den väg jag vill och hade önskat. Livet har varit ett rent helvete under dom här åren fram tills att jag träffade mitt ex. Jag hade gärna fått allla mina barn också före jag var 27, jag hade helst av allt velat träffat en kille tidigare än vad jag gjorde. Jag trivdes aldrig som singel men nu hitta jag honom inte förräns sent och det blev inget barn som singel heller.

Jag hade verkligen önskat att jag hade fått varit frisk och kunnat levt mitt liv som alla andra när jag var 20-24 men jag vart sjuk och jag missade dom åren. Därför hamnade jag efter. Jag hade önskat att nån hade gett mig ett jobb när jag sökte alla dessa jobben när jag var 23-24 så att jag inte hade behövt börjat studera då när jag bara valde att studera för att jag var desperat. hade nån bara gett mig ett jobb då så hade jag fortfarande haft kvar den där möjligheten att idag faktikst studera till någonting som hade gett mig ett jobb, men nu är den dörren också stängd för mig å allt för att ingen ville hjälpa mig ur misshandeln.


Så när den där människan som skrev den där kommentaren redan hade fått alla sina tre barn, ja då hade mitt liv bara börjat ordna upp sig. Men jag har försökt få barn enda sen 2012, för jag hade hellre valt att ha varit ensamstående mamma än singel som jag var utan barn. Men helst av allt så hade jag önskat att jag hade fått varit frisk då och fått hittat mannnen i mitt liv tidigare och flyttat ihop och fått barn mycket tidigare. Jag har alltid velat att det skulle bli så och alltid vetat att jag vill ha tre fyra barn. Men livet har ju inte blivit så. Jag hade också önskat att jag bara hade kunnat fått ett jobb tidigare och slapp sitta i den här situtionen nu.


Men livet ville inte ta den väg som jag ville och försökte få den att ta. Livet ville förstöra för mig och verkar ha fortsatt att göra det, när vi förlorade Thor också och med konkursen och allt annat skit som hände förra året. Jag bara hoppas att det vänder nu iår och att vi får vårat levande barn.


Mitt liv dom första sex åren efter gymnaiset har varit så jobbigt så att jag kan inte ens tänka på dom åren utan att bli ledsen. Efter det så började det ordna upp sig och mitt liv började bli som vilken annans som helst, det blev mycket bättre. Så jag fick en sen start på grund av omständigheter som jag inte kunde råda över. Å då blir allt sånt med barn och jobb och så förskjutet men jag har kämpat och jag har försökt under alla dessa åren men trots det sitter jag fortfarande kvar på samma plats och utan ett barn i famnen och med ett barn på kyrkogården nu. Så det är inte självvalt och det är därför som det gör så ont att läsa såna kommentarer och höra såna saker ifrån folk vars liv har sett annorlunda ut. Folk som har haft det lättare på vissa områden.


Jag tappade dom första åren som vuxen, dom där åren som är så viktiga. Dom där åren när många hittar sin partner, många får barn, många är ute och reser. Dom åren förlorade jag och jag får aldrig tillbaka dom. Å så är det med det.


Men enda sen jag var 25 så har jag kämpat och försökt att få det livet jag vill ha med sambo, barn och fast jobb. Sen att livet inte har velat gå den vägen för mig än det är så det är. Så jag har inte valt att sätta mig själv i den här situationen som 32åring. Livet valde det åt mig trots att jag stretade emot. Livet blir inte alltid det man vill att det ska bli, det blir inte alltid som man hade önskat och tänkt sig. Det är bara o hoppas att min framtid blir bättre än mitt förflutna. 

ANNONS
Av linnluvlee - Onsdag 30 jan 16:37

Ifall ni tror att det är så enkelt som att man hoppar i säng när man är ung säg 20 och så blir man med barn direkt och så har man sina barn sen så kan ni inte ha mer fel! För er kanske det var så lätt, grattis isåfall! Glad för eran skull! På riktigt!


Men för tio procent av den svenska befolkningen så är det inte så lätt att få barn, att bli gravid. För en del av dessa tio procent så är det inte ens lätt vid 15-25 års ålder. 


Det är inte så att man frivilligt väntar till man blir äldre, över 30. För vissa är det så ja, men för väldigt många så är det inte så. Det finns ganska många unga par med barnlängtan som försöker och försöker år ut och år in utan att det blir en graviditet iallafall. Jag har varit på ivfkliniken fem gånger och dom allra flesta jag har sett där har inte varit kvinnor och män som närmar sig 40 utan dom allra flesta har varit unga, vissa väldigt unga, en del som oss runt trettio.  Och då får man tänka på att det finns många som får hänga där i flera år också. Och för att ens få komma dit så måste man oftast ha försökt i typ två år som sambos! Så bara för att man är ung så behöver det inte vara lätt att bli gravid och alla får inte oönskade graviditeter och gör aborter.


Hade jag blivit gravid för tio år sen så hade jag inte ens kommit på tanken att göra en abort. Det är bra att det finns för dom som väljer det men hade jag blivit gravid som yngre så hade jag haft det barnet idag. Men nu blev jag inte det. Jag gjorde inte ett dugg för att förhindra en eventuell graviditet för jag visste att jag ville ha barn och hade gärna fått barn redan då men främst för att jag inte kan äta ppiller men näe det var iallafall ingen som lyckades med att göra mig gravid. Så det var uppenbarligen lika svårt för mig då annars så hade ju läget idag sett annorlunda ut.


Å det är inte lätt för alla. För tio procent av den svenska befolkningen så är det svårt. Fatta tio procent, det är två tre stycken i varje skolklass. Det är en av dina tio närmsta vänner, det är tio personer på en arbetsplats där det jobbar hundra. Det är så många som får kämpa för att få barn och ibland i många år. Vissa av dessa förblir barnlösa. Och att säga såna saker som att varför väntade ni? Eller du borde ha passat på för tio år sen är sånt som svider oerhört att höra. Speciellt eftersom situationen ofta inte är självvald och man kanske har försökt så länge redan. Och det är fruktansvärt tärande att vilja och försöka men det inte vill sig.


Men det finns massa mediciniska orsaker som gör att det inte bara är att hoppa i säng så blir det en bebis nio månader senare.


Det finns kvinnor som föds utan livmoder

Det finns kvinnor med bara en äggledare eller defekta eller trasiga eller blockerade äggledare

Det finns kvinnor med endomitrios då blir det svårare

Det finns kvinnor med pcos/pco som helt enkelt har för mycket ägg för att det ska funka som det ska

Det finns dom som har haft cancer

Det finns dom utan ägglossning

Det finns kvinnor med dåliga ägg

för att nämna några exempel.


Det finns män som inte har några spermier

Det finns män vars spermier simmar så långsamt och är så trötta så att dom inte orkar simma enda fram till målet

Det finns män som har spermier som simmar åt fel håll, åt alla håll utom dom rätta

Det finns män som har defekta spermier

Det finns män som har haft cancer

Det finns dom som har blivit sterila av sjukdomar


För alla dessa män och kvinnor så kan det krävas mer än att bara hoppa i säng för att få lyckan att bli förälder. Och för väldigt många av dessa så är det så redan när dom går i gymnasiet eller dom första åren som vuxna men oftast så kanske man inte vet om det förrän man börjar närma sig trettio och har kommit på att man vill ha barn och börjat reflektera över varför det aldrig funkar.


Så det är inte så lätt för alla. Och det kommer bara bli värre och värre i framtiden för forskning har tydligen kommit fram till att mäns spermier blir sämre och sämre för varje generation och de är betydligt sämre idag än för trettio år sedan tydligen. Lägg då till alla tjejer som blir sterila av de där livmoderhalsvaccinet för de kan man tydligen bli ifall man har otur. Och lägg därtill folk som blir sterila av sjukdomar och sen att många väntar och kommer på vid trettiofem att dom vill ha barn. Det lär inte bli så många barn då sen i framtiden.


Å nu hade man oturen att vara en av dom som behöver extra hormoner för att bli gravid. Kanske så beror det på att man lekte med hormonstörande leksaker om man var barn på nittiotalet, kanske hade man bara otur, i vilket fall så hade det varit enkelt för mig att bli gravid som tjugoåring eller som tjugofemåring så hade jag ju suttit här med ett barn i skolåldern minst idag. Istället så har jag bara min sexmånadersbebis på kyrkogården.


Och av alla dagar när det är ett halvår sen den jag älskar mest togs ifrån mig och dog så får jag en kommentar som sårar mig hur mycket som helst. För jag har inte väntat , jag har försökt och jag har till o med låtit bli och försökt men inte gjort nåt för att förhindra det men endå inte blivit gravid förrän vi fick hjälp.


Och jag har dessutom hela kroppen fullproppad med hormoner nu och är väldigt känslig nu så om man inte har någonting snällt och stöttande att säga så gör man bäst i att behålla det för sig själv och låta bli att kommentera tack. För det kommer inte att tas emot på ett bra sätt. Man behöver inte säga allt man tänker och att skriva till en som kämpat i sju år för att bli gravid att för mig var det minsann lätt och jag började när jag var ung är faktiskt rent ut av elakt. Man mår redan så otroligt dåligt av att längta efter det barn som dröjer så man vill inte höra såna saker också det räcker som det är. Och speciellt inte på den dagen när det har gått sex månader sen ens efterlängtade bebis dog!


För alla är det inte lätt. För en av tio så är det svårt! Tänk på det! 


Grattis ifall du hörde till dom nio som det gick lätt för och var glad och tacksam för att du fick bli förälder. och för att du inte behövde kämpa.

Men låt bli och hälla hela saltkaret på oss som inte har det lika lätt. Vi har det nog jobbigt endå.

Av linnluvlee - Onsdag 30 jan 10:02

Då har man kommit till ruvardag åtta idag då. Fortfarande segt men kortare tid nu att vänta till vi vet. Känner fortfarande stortsett ingenting. Stramade lite i magen igår på sidorna och så blödde jag näsblod, det gjorde jag när jag vart gravid med THor också, fast då hade jag ju inte blodförtunnande det har jag ju nu så det kan ju bero på det.


Så lite lätt molvärk i magen som kommer o går. Så vi får se, jag håller hoppet uppe men tycker att jag borde känna mer ifall det här funkat men kanske inte. Har ioförsig blivit svårare o ta sprutorna nu gör mycket ondare ta dom igen. Men jag kanske bara är öm efter ingreppet. Så har jag fått svårt igen äta upp den sista maten på tallriken, tycker att det smakar äckligt efter ett tag så kan inte äta upp allt även fast det var gott eller helt okej i resten av tallriken.  Så jag vet inte kanske så har det funkat. Vill ju så gärna veta men det e ju för tidigt att testa än och se. Å vill ju bara att det ska bli ett plus. Vill inte ha nåt mer minus. 

Tycker ju att brösten borde vara iallafall lite ömma? Men de gör inte ont alls. Tycker att jag borde känna mer av alla medicinerna. 


Så nu har vi varit utan våran pojke i ett halvår. 183 dagar sen. Ganska lång tid endå men det e fortfarande oerhört jobbigt, håller på att leta en fin nalle med hjärta till Thor han ska få på alla hjärtans dag. HIttade en jag ville ha från me to you med en måne men den var slutsåld så får välja en annan nalle till han. Tröstköpte massa choklad igår som jag tänkte äta bara för att jag är så ledsen och det känns så tomt nuförtiden. Känner liksom en slags fysisk tomhet och helt tom inuti sen han dog. Känns som jag har ett hål inom mig. Så köpte lite godis tyckte att på hans 6månadersdag så kunde jag få äta det iallafall men så var det inte ens gott när jag tog en chokladkaka. Så lade resten av godiset åt sidan får vi se hur länge det får ligga där. Kommer säkert glömma bort det och hitta det om bra länge. 


Drömde om Thors nallar och hans minneshörna inatt när jag sov. Synd att jag inte fick drömma om Thor också bara hans fina saker. Nu är hans minnesplats i trädgården och säkert på kyrkogården också helt täckt i snö. Det har kommit några decimeter nu så vi har mycket mera snö nu. Blir älskling glad, får han köra traktor och skoter. Jag ska ju låta bli båda dom nu ifall jag e gravid. För dom här första veckorna e ju så väldigt viktiga när ägget ska fästa och växa fast så jag gissar man är känsligare än om man hade turen att bli gravid naturligt. Tänk vilken tur alla har egentligen som inte behöver fundera på ifall de blir några barn eller inte utan dom bara får dom när dom vill ha dom endå utan nån direkt ansträngning o sen så går det lika lätt för dom få syskonen sen. Så dom kan välja hur många barn dom vill ha. Såklart kanske inte tidpunkten för de är den allra bästa alltid men hur ofta blir det att allt händer på rätt tidpunkt liksom. Å dom slipper åtminstone sitta o fundera på hur ett eventuellt liv utan barn skulle bli   . Och dom slipper försöka i flera år utan resultat o sen när det gick vägen ja då sluta det med en plats på kyrkogården. Här ska det planteras blommor till sommaren.

Hade jag fått välja hade jag haft flera levande barn nu när jag fyller 32 i sommar. gammal man blir. Men nu hoppas jag bara att jag iallafall får vara gravid med ett barn då som föds levande först i höst.

Av linnluvlee - Tisdag 29 jan 17:37

 


Idag faller snön ner och vägarna är oplogade och det är moddigt och jobbigt att köra men endå fick jag för mig att idag just idag så skulle jag åka på loppis o leta kaffekoppar o tårtskedar. Så kom hem med lite som jag fyndade. Så synd bara att det är så ont om öppna loppisar såhär års dom flesta är ju öppna under sommaren och i princip den enda jag känner till låg i ett hus som dom nu har rivit. Men hittade sex koppar med fat och assietter iallafall och ett gäng finare skedar. 


Jag tänkte ju inte på förra sommaren när vi började planera bröllopet och bestämde oss för vilka vi skulle bjuda att gästerna faktiskt skulle ha nånting att dricka i och äta på och äta med också. Det har jag ju insett och kommit på nu :) Så behövdes lite mer. Kommer bli ett rejält hopkok det här, men det e ju hemma trädgårdsbröllop och det kan ju bli fint endå :)

Fattas fortfarande några skedar och ett par kaffekoppar så måste hitta några fler. 


Insåg idag när jag kom hem med mina fynd att det e lite storleksskillnad på mina andra assietter och dom jag köpte på loppisen. Hmm vissa får plats med mycket tårta och mycket kaffe andra lite mindre. Det kanske inte gör nåt?


Det passar ju iallafall fint ihop det här. Blir lite blandat guld och silver, metall, vitt porslin och bestick. Blir rosa rosor på en del koppar och fat också men det lär ju matcha blommorna och brudbuketten om inte annat. Synd bara att det blir så många olika knivar och gafflar, har inte lyckats hittat nåt enhetligt och känns dumt o köpa massa nya bestick när vi har en åtta olika bestickset eller nåt plus uddabestick redan.


       


Mattallrikar blir iallafall blandat Montazamis från Fyrklövern och så vita Mateus och ett gäng vita gamla mormorstallrikar med pluppdekor. E som små pluppar runtom vet inte vad man ska kalla det?


Tänker att antingen så får jag blanda hejvilt och mixa och matcha lite när jag dukar eller också så gör jag olika porslin som är enhetligt på varje bord så att varje bord har sitt eget. Haha jag älskar porslin så märks det att jag inte kan hålla mig till ett enda likadant.


Beställde hem några nya fina frukt/salladsskålar igår med. Glad när jag insåg att vi kommer behöva fler så jag fick en anledning o köpa skålarna jag kollat på ett tag.


Av linnluvlee - Måndag 28 jan 16:55

Godkväll påer! Denna dagen känns seg eller jag känner mig seg, känns som jag har en enda stor gröt i huvudet eller tapetklister. Känner mig sömnig fastän jag är vaken men jag klarar inte riktigt av att tänka nåt idag. Kanske har varit för mycket i huvudet på sistone så hjärnan bara beslutade sig för att ta semester haha. Känner mig tom av saknad och känner mig orolig. Känner oro för hur det ska gå, ifall det blir ett plus eller ifall det blir ett minus. Och ifall det blir ett plus hur det ska gå sen då. Och annars hur jag ska orka ifall det blir ett minus. Förra året var så dränerande och tufft och kämpigt och fullt av sorg och tårar. Så man känner sig bara så dränerad nu. Sålänge man är fast i ivfkarusellen så kan man inte planera sitt liv o sålänge man är fast i barnlösheten så kan man inte ha fullt fokus på nånting annat för att det här är så jobbigt så att det påverkar allt vare sig man vill eller inte. Å den enda vägen ut ur det är ett levande barn. Sorgen och saknaden över Thor finns där hela tiden. Det går inte en minut utan att jag saknar honom. Å det är jobbigt att vara utan sitt lilla barn.


Nu var det längesedan jag var till kyrkogården och minneslunden. Måste åka dit igen den här veckan. Tycker det e så himla tråkigt bara att det inte är någon som vill följa med mig dit att jag får åka dit själv varenda gång o titta till min pojkes nallebjörn och byta blommor och tända ljus. tycker det hade varit fint ifall nån följde med nån gång men e knappt att sambon ens åker dit. Men det är olika hur vi är och vad vi vill o klarar av så e det ju. Å på vilket sätt vi sörjer o hur vi ser på döden.  Å jag får dåligt samvete såfort det har gått för lång tid sen jag var där o tittade till min lilla pojke. Känns som att jag överger min bebis då. Känner fortfarande som att jag har lämnat bort honom även fast jag vet att det var för att han dog som dom var tvungna o ta honom ifrån mig. Men det e ju dom där moderskänslorna som kommer direkt till sitt barn, dom försvinner ju inte bara för att han dog. Det e ju nåt man alltid har som mamma, det där bandet den där kärleken som man får när barnet växer inom en.


Å idag känns det som ingenting fungerar. Jag känner mig så seg i huvudet. Kan inte tänka. Ska jag läsa så kan jag inte fokusera. Ögonen studsar hit och dit. Försökte skriva en låt till Thor igen tänkte det kunde hjälpa mig men jag kom inte så mycket längre än halva refrängen. Brukar aldrig gå såhär segt. " Iwon't be able to hold you I won't be alble to wipe out a tear from your face...."


 

å nu har jag kört fast så vi får väl se hur länge det tar innan jag blir klar med den. Känner mig deppig idag. Känner  mig ensam älskling har åkt o jobbat. Den här dagen är ioförsig snart slut o imorgon är en ny dag, då mår jag säkert bättre o är lite klarare i skallen än vad jag är idag.   


Tänk att det har gått ett halvår snart 181 dagar har det gått idag. Så det är imorgon eller natten mellan imorgon och på onsdag som det är ett halvår sen du dog ifrån oss. Så glad att vi fick till en så bra ultraljudsbild på honom. E nog inte alla föräldrar som får en såhär bra bild på sina bebisar i magen. Beror ju på hur dom ligger och vad dom har för sig i magen under ultraljudet. Så söt min lilla pojke var. Undrar vad som gick fel. Vi får nog aldrig se den där obduktionsrapporten. Dom undanhåller den nog för oss. Andra föräldrar har ju fått sett den inom tre månader o det ska man ju ha rätt till men inte vi. Hoppas så att det växer ett syskon i min mage nu o att det blir ett plus i nästa vecka. Måndag har jag testdag o då är det nymåne också å dagen efter börjar nytt år enligt kineserna, då blir det Grisens år istället för vad det är nu blir så man kan ju hoppas att det dyker upp ett plus och blir som en slags nystart då.


Känner för att åka till affären och köpa ett helt ton med godis och åka hem igen och sätta mig och tröstäta. Fast vi har ju bestämt oss för att inte äta godis och sötsaker nu och det har ju gått bra nu i fyra veckor, fast jag vill fortfarande ha gottis. 

Av linnluvlee - Måndag 28 jan 12:20

Ruvardag 6 idag och jag känner fortfarande i princip ingenting. Mår lite lätt illa ibland ytterst korta stunder men att må illa e ju nåt jag har gjort nästan varje månad dom sista fyra åren så det e ju inte nåt man kan lita på. Så nu kommer oron och tankarna på att detta kanske inte har gått vägen ;/

E ju väldigt tidigt än så det kan ju bli ett plus men det kan ju lika gärna bli ett minus igen. Med Thor var det så uppenbart att jag hade blivit gravid att det hade funkat jag visste det direkt och jag kände det på mig och jag hade tecken på det redan nu då. Å jag fick ett solklart starkt plus redan på dag 9 då.


Det var så uppenbart för jag vart så himla hungrig det är jag inte nu. Eller jag har varit hungrigare enda sen i julas när vi slutade med onödigt socker men bortsett från det så e det som vanligt. Med Thor fick jag spya i munnen redan första veckan efter återföringen och jag blev väldigt trött och brösten kändes. Inget av det har hänt nu. Jag vart också väldigt svullen om magen och den är inte svullen nu. 


Å den första återföringen vi gjorde var jag också svullen och hade ont i brösten den gången vart det ju plus sen minus så det ägget fastnade ju men blev bortstött ganska fort. Å den här gången så känns det inte ens att jag tar hormonerna. Tar ju samma dos på femanest och lutinus nu. Fast kroppen kanske har blivit van? Kanske är det för att jag även har blodförtunnande nu som effekten inte känns lika mycket vem vet eller också så har det här bara inte gått nå bra. Det var ju faktiskt strul när vi skulle sätta tillbaka embryot och dom fick ju byta instrument och hålla på och fick tydligen använda sig av nåt dom aldrig hade använt förr men som man kan använda o det kändes ju inte lugnande när man satt där. Och så hade ju ägget redan börjat kläckas före insättningen så det fanns en bubbla på ägget som inte fanns på dom två tidigare äggen. Så jag vet inte.


Så inte så konstigt egentligen att man blir rädd att det har gått åt skogen. Denna väntan är ju så seeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeg. Fast om man tänker på det hur många gravida som har blivit naturligt gravida känner av det såhär efter bara runt två tre veckor det gör man ju oftast inte så det finns ju en chans endå att det här kan gå bra men när man "ruvar" och går och väntar såhär på testdag så överanalyserar man ju allt. Vi får se.


Vågar inte tänka nåt vågar inte tro nåt denna gången. Vill väl göra smärtan och besvikelsen så liten som möjligt ifall att det här inte har funkat. Men hoppas ju såklart.


E ju så väldigt tidigt än. Men man jämför ju såklart med när jag vart gravid med Thor och även med den första insättningen vi gjorde. Å med Thor så var det ju så himla uppenbart så tidigt. Men alla graviditeter e ju olika så det är ju fortfarande möjligt. Jag får intala mig själv det. Seg väntan bara.

Av linnluvlee - Söndag 27 jan 16:37

IVFen

Söndagkväll nu snart och snart tagit mig igenom ruvardag 5. Går framåt men känner fortfarande inget sådär speciellt. E ju lite tidigt för det kanske men har för mig att jag iallafall hade mer biverkningar dom båda andra gångerna av hormonerna men kanske minns fel. Iallafall så är det segt och nervöst att vänta såhär. Man letar ju tecken. Man vill ju att det ska funka att det ska ha gått vägen och ägget ha fäst nu på ett bra ställe men det e lite drygt en vecka kvar till testdag nu. Men med Thor har jag för mig att jag kände saker redan nu då även fast det troligen berodde på medicinerna men endå. 


Helgen

Igår så var vi på stan och tog en tre timmars fika med sambos systrar med partners. Var trevligt o sitta där ett tag och sen efteråt åt vi mat tillsammans och såg på en film innan vi rullade hemåt igen. Så vi var borta nästan hela dagen igår. Väl hemma igen fortsatte vi o se på punisher (serie) så vi kommer ha sett klart alla avsnitten sen ikväll så då har vi ingenting att se på igen haha.


Bröllopsplaneringen

Idag så letar jag mera porslin till bröllopet, har ju fått ja från iallafall hälften redan så vi lär behöva iallafall fler kaffekoppar och assietter och kaffeskedar eftersom jag inte vill duka med det blåa vi har. Skär sig ju då eftersom vi ska ha vitt och sen rosa blommor till. Kan vi ju inte ha blått porslin. Så har jag checkat av lite ungefär hur många tårtspadar, salladsbestick, serveringsfat, salladsskålar och annat som vi kan servera i som vi har. Försöker räkna ut ifall det är nåt som fattas där och isåfall vad så jag har gott om tid på mig att fynda nåt fint och billigt nånstans. Det svåraste kommer ju vara att veta hur mycket mat som kommer att gå åt helt klart. Men ska bli så kul! Jag älskar ju laga mat och fixa och dona så ser framemot det jättemycket så skulle aldrig i mitt liv få för mig att leja bort detta till nån restaurang när det är typ enda gången jag får fixa såhär mycket själv hemma :)

Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4 5
6
7
8 9 10 11
12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28 29 30 31
<<< Januari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se