Alla inlägg under oktober 2019

Av linnluvlee - Torsdag 31 okt 03:19

Godmorgon bloggen. Klockan är tre å vaknade nu som jag brukar. Sover oftast uppdelat numer, typ tre timmar åt gången o uppdelat på tre tillfällen under dygnet så får ju min sömn totalt sett men bara inte längre sammanhängande oftast. 


Idag har jag sånt där aurorasamtal så e nervös iinför det. E så rädd inför förlossningen o det oavsett hur den kommer o gå. Så rädd att något ska gå fel igen. Å så rädd nu att inte bli lyssnad på o förstådd. 


Mina ben skakar när jag tänker på förlossningen och så får jag hjärtklappning och tungt att andas o det e ju nu tre månader före o av att jag bara tänker på det hur ska det då bli att kroppen reagerar när det väl sätter igång o e dags. 


E skräckslagen inför förlossningen. Rädd att bebisen ska fastna och dö eller bli skadad. Rädd att jag ska dö eller få någon allvarlig komplikation att något ska gå så fel. 


Lyssnade på en podd igår om en förlossningsläkare på Danderyd som sa att om man e så rädd för att föda vaginalt så kommer kroppen att motverka och inte frigöra de hormoner som behövs vid en vaginal förlossning vilket leder till att förlossningen blir svår och komplicerad. 

Så om jag ska föda vaginalt o är skräckslagen och är i paniktillstånd då lär ju kroppen låsa sig o de sluta med akutsnitt i sånt fall. Å det e ju värre med akutsnitt än ett planerat snitt känner ju jag. Speciellt eftersom jag har blodförtunnande o är riskgrupp. Då är det ju alla gånger bättre med ett planerat än ett akut eller urakut snitt. 


E rädd inför ett snitt också just för att jag är rädd för någon allvarlig komplikation eller att dö på operationsbordet. Men med ett snitt kan bebisen iallafall inte fastna som Thor gjorde . 


Vid ett snitt gör det ingenting om jag är i fullständig panik och skräckslagen för då gör läkarna allt å tar hand om bebisen o mig. Medan om jag ska föda vaginalt e det ju helt upp till mig att styra min kropp och hur det ska gå till när jag skakar redan nu får svårt att andas o hjärtklappning av bara tanken på att föda o när jag samtidigt ser Thor ligga där död o börjar gråta. Hur jag ska kunna klara av att fysiskt föda då i det tillståndet det förstår jag inte. 


Som jag känner det nu e jag livrädd. Det blir inga fler barn eller graviditeter även om jag innerst inne hade önskat mig fler men jag kommer inte våga gå igenom det här igen. Så känner jag. Å den här graviditeten är så jäkla tuff psykiskt o jag har inte haft en hel vecka på hela graviditeten utan oro. Å jag saknar dessutom helt stöd ifrån människorna vi känner. Det är ingenting jag kommer glömma sen när bebisen är född att de inte fanns här nu och stöttade mig och visade intresse i lillebror. 

Det gör hela den här graviditeten ännu jobbigare. Å så rädslan inför förlossningen o att förlora det här barnet också på det.


För mig är ju förlossningen på liv och död efter vad jag har varit med om. Min rädsla är ju att det ska gå snett nånstans o att jag eller bebisen ska dö eller bli skadad. Thor dog ju under förlossningen. Så jag vet ju worst case scenario. Jag vet inget annat jag vet inte hur det är att ha en lyckad o komplikationsfri förlossning o kan inte se att det kommer att bli det. 


Så nu e jag rädd att de inte ska förstå detta eftersom de inte har gått in trots allt jag har sagt tidigare. E rädd för den bristande förståelsen o för att de inte sätter sig in i min situation utan bara maler på om en lyckad vaginal förlossning. 


Så jag har det idag och så ska jag göra en gravdeloration till Thor att ta med till kyrkogården imorgon. Det e ju allahelgona så då måste jag dit. Vill ju vara hos min pojke då. Det blir ju inget halloween för mig någonsin igen för denna helgen e ju Thors helg för all framtid. 

ANNONS
Av linnluvlee - Onsdag 30 okt 11:27

God lunch på er! Idag mår jag lite bättre för fick sova mycket bättre inatt. Ingen mardröm och sov hela natten sammanhängande tills klockan var fem då bebis blev hungrig o ville ha mat så var ju bara kliva upp o äta dagens fruksot nummer ett.


Sen fick jag sova lite till till det var dags o ta sprutorna o sen efter det har jag varit uppe. Lite av snön har smält bort men är så glad att det äntligen har kommit! Blir ju så fint ute då!


Har nyss ätit upp en hel form med äppelpaj eller det blev typ äppelmos och havregryn haha för dom där äpplena var tydligen perfekta för mos. Men gott blev det ju iallafall.

Tycker det är så svårt det här att äta massor så även jag ökar i vikt den här graviditeten för jag kan inte äta så mycket större portioner än vanligt för det finns inget utrymme i magen så det tar liksom stopp. Så är magen oftast så hård och spänd med så det är svårt att äta därför men så fort magen blir mjukare trycker jag alltid i mig nåt direkt så jag äter ju endå två frukostar, lunch, middag, frukter under dagen och så mellanmål och både han och magen växer ju. Bara inte jag som växer nåt eller så mycket. Fast jag gick ju faktiskt ner i vikt i början av graviditeten så efter det så har jag ju gått upp iallafall fem kilo så tror inte det är nån fara sålänge han växer som han ska.

Vet inte om det kan va genetiskt heller för mamma gick upp typ 6kilo under sina graviditeter så ja vi får se vad jag landar på det är ju tre månader kvar. 

Jag hade ju även extremt svårt att gå upp i vikt innan jag blev 27. Då gick det ju liksom inte hur mycket jag än åt så hände det ingenting. Men äter ju så det borde inte vara någon fara för bebisen. Var ju trots allt bara två veckor med sen sist jag var där och vägde mig.


Hittade så fina tyger igårkväll när jag satt o surfade så beställde hem ett gäng för ska låna en symaskin o sy en del till bebisen tänkte jag. Har ju lyckats sytt en fin delfin en gång och en kjol när jag gick i skolan så även om jag inte sytt sen dess så borde jag ju kunna lyckas tycker jag, hoppas jag..

Hittade massa tyger med formel 1bilar, motorcyklar, gulliga pandor och renar o driftingbilar o krossad marmor o annat. Han kommer bli så cool i detta. En mössa kan ju inte va så svårt o sy o en filt om inte jag lyckas sy några byxor åt han som jag tänkt.


Nu sitter jag o lyssnar på musik, innan så sjöng jag för bebisen. Hoppas han gillar det. 

ANNONS
Av linnluvlee - Tisdag 29 okt 18:54

   


Varit ute nu och tänt lyktan för min pojke. Tycker det blir så fint i mörkret när han får lite ljus. Längtar till julbelysningen ska fram med hur mysigt blir inte det :) 


Stannade ute en stund o tittade på alla stjärnorna med o försökte fånga dom på bild men det e svårt å fota den vackra stjärnhimlen. Men älskar stjärnorna. Blir så glad när jag ser dom för då tänker jag på Thor. Tänker att stjärnorna är Thor o alla hans kompisar och andra som gått bort som tittar ner på oss som e kvar från himlen. Det värmer mitt hjärta o tänka så o gör mig glad :) 


Sitter i soffan nu o har så grymt mycket sammandragningar. Var på stan tidigare idag o shoppade o fick så ont i magen då. Får alltid massor sammandragningar och ont om jag är ute och promenerar. Fick tom sätta mig ner o vila inne på fjällräven medan mannen kollade. Så känns så skönt att vara i soffan. 


Fast känns lite tomt o ensamt. Hade gärna haft sällskap men älskling drog på bio med en polare så det blir jag o lillebror i magen. Vågar ju inte kolla på nå action eller scifi eller sånt nu när jag sover som jag gör. Har tom ont i hårbotten idag som att jag fysiskt känner av att de brann fast de var förra året det hände. Nä snälla program på tvn för mig nu :) 


Men ja känns lite ensamt. Det gör det. Har beställt mössa o byxor med pepparkakor på till bebis hur söta som helst. Nu är ju han beräknad o födas först nästa år o efter julen men jag tyckte dom var så gulliga o älskar ju julen så han får ha pepparkakor o renar o allt på sig i februari haha :) tänker förlänga julen till dit för den e ju så mysig. För inte kommer jag ju vilja ägna bebis första veckor åt att städa bort alla julsaker. Så dom lär ju bli kvar om inte mannen tar bort dom. 


Blev tröja o mössa till mannen på stan o trosor till mig under vår lilla shoppingtur som varade en hel timme haha. Jag tycker det var lite onödigt o köpa nya underkläder men älskling slängde en del av mina häromdan o sa att vi måste handla för min rumpa har vuxit så så det börjat se lite roligt ut nu med mina trosor. Så han fick som han ville sved dock lite i plånboken. 


Fått en tid till aurora med få vi se om det hjälper nåt. Mår ju jättedåligt nu iallafall. Har nästan tappat rösten med förresten. Grät så mycket i förra veckan så jag har blivit hes o rösten numera spricker så de går knappt prata ibland. Rösten håller liksom inte o de blev så efter jag grät så beror nog på det. 

Av linnluvlee - Tisdag 29 okt 04:05

Hejhej bloggen. vaknade tre inatt av en mardröm igen så det var slut på den här nattsömnen det. Men hann endå få fem sex timmars sömn så det e ju bra det iallafall.

Drömde att det brann o jag kunde inte rädda Thors alla saker i minneshörnan. Å så fick jag flashbacks ifrån när mitt hår brann o vi skakade ur all sot och all glöden ifrån min hårbotten. Ush

Kläder och prylar och sånt det kan man ju alltid skaffa nytt. Men Thors saker vi fick efter han dog dom e ju oersättliga. Det e ju allt vi har kvar ifrån honom, det enda vi har av honom och så minnet.


Hans fotavtryck och nallarna ifrån spädbarnsfonden och minnesboken jag har gjort och det där bbarmbandet o dom andra sakerna. Det går ju inte ersätta så jag blev så jäkla ledsen av den där mardrömmen. Så nu kan jag inte sova. Kommer ägna dagen åt att fota av allting så man iallafall har det på bild också.


 


Så blir jag så less på att läkarna säger att dom förstår för det gör dom ju inte för hade dom förstått så hade dom ju aldrig ens försökt få mig att föda vaginalt igen efter det som hände. Dom sätter sig ju inte in i min situation överhuvudtaget. Dom tänker ju inte ens på hur det måste kännas.

Å den där aurorabarnmorskan var på semester, det e ju höstlov så hon är väl hemma med sina levande barn. De har väl alla säkert levande barn hemma. Dom borde tänka lite hur det hade kännts ifall det var deras barn som låg på kyrkogården efter deras vaginala förlossning.


Ser Thors livlösa o lealösa kropp framför mig. Halsen var ju lång och utdragen det både syntes ju och står även i obduktionsrapporten att det blev så under förlossningen för att dom drog i honom så nacken gick av. Vi hörde ju hur det knakade. Det var då jag skrek.


Kommer inte att föda lillebror vaginalt frivilligt, då blir det under tvång för att läkarna och barnmorskorna tvingat mig och då blir det också en anmälan efter.


Läste en annan blogg häromdagen om en kvinna som fått beviljat snitt någonstans utan problem o utan att ens ha haft en hemsk förlossning tidigare o utan så starka skäl som jag har. Är jättebra att hon fick det hon ville men det är ju så jävla sjukt att jag som har fött mitt barn vaginalt och sett och hört han dö under förlossningen får slåss emot läkare som inte ens försöker förstå. Det är ju helt sjukt. Det är ju inte rättvist och det är ju inte ens säkert.


Så har jag även läst att barnmorskorna på sahlgrenska tycker att det är omständigt och besvärligt att ändra rutinerna så att ingen kvinna tvingas gå mer en än vecka över tiden efter att en forskningsstudie fick avbrytas för att sex barn hann dö i magen i graviditetetsvecka 42 för att dom inte fick tillräckligt med näring plats och syre för dom inte plockades ut i tid. Det är ju helt sjukt, man VET att det är en fara för bebisen att vara kvar i magen så länge. Flertalet barn dör i magen i den graviditetesveckan varje år och har så gjort de senaste 20 åren och man vet det endå så skiter man i det. Liv e tydligen inget värd utan man tycker att lite svinn lite döda bebisar och sörjande föräldrar och syskon får man räkna med. Trots denna studie så verkar det tydligen bara vara Falun ännu som har ändrat sina rutiner resten av förlossningsklinikerna i sverige tycker inte det är nödvändigt än. De vill alltså att fyra hundra barn ska dö varje år och att fyra hundra mammor och pappor ska åka hem tomhänta ifrån förlossningen.

Blir så ledsen när man vet dessa saker och man kan ändra på det och minska antalet barn som dör i magen och så skiter man i det.


Thor hade antagligen inte ens dött om det bara hade gjorts en odling på mig sent i förra graviditeten men det gjordes aldrig trots att det inte är säkert att man får symtom när man är gravid, långtifrån alla får det och det är inte heller lika lätt att veta att de man känner är en infektion eftersom man kan känna likadant utan att ha en infektion när man är gravid. Trots att jag hade flera blödningar och trots att jag gjorde hur många vaginala ultraljud som helst och det i sig ökar risken för infektion. Trots att infektioner är vanliga hos gravida. Trots allt detta så gjorde man ingen odling och förlossningen satte igång för jag hade en infektion och han dog. Infektion är en av de vanligaste orsakerna till att man föder för tidigt och man vet detta men man gör inte de man kan för att upptäcka det så bebisar dör. Man vill alltså ha sörjande föräldrar och att barn ska dö innan de ens får chansen att leva.


Blir så ledsen varje gång en människa kläcker ur sig att han hade endå inte överlevt eller det var det bästa när han föddes så tidigt han hade varit så skadad. Det fick vi höra typ direkt efter han hade fötts av personalen som var med. Det är så fruktansvärt sårande att höra det. Han dog i onödan för han hade inte fötts så tidigt om de hade upptäckt min infektion. Han fick aldrig ens en chans att leva. Det finns mirakelbebisar som är födda så tidigt och lever helt normala liv som vilket annat barn som helst idag. Men framförallt är det ju  bara så jävla onödigt och sårande att ens yttra dom där orden. Då är det likabra att vara tyst. annars är det som att man medvetet vill såra.


Barnmorskan tyckte jag skulle sjunga vaggvisor för lillebror i magen. Men jag klarar bara sjunga andra sånger sånt man hör på radion. Fixar inte att sjunga godnattsånger. är så rädd att han ska somna i magen då för gott.. sjöng godnattsånger för Thor. Sjöng alltid vaggvisor för honom. Det vågar jag inte nu utan lillebror får lyssna på annan musik.

Har inte ens haft mage att plocka bort julbocken ifrån förra året. Den står ju vid THors minneshörna på golvet. Så fixar inte ens att ställa undan den när den är hos THor så den står framme året om.

Påskägget ligger kvar i trädgården hos han. Fixar inte att lägga undan det heller.


Mamma tyckte jag skulle gå ur svenska kyrkan eftersom dom vet att vår son har dött han är ju begravd hos dom men vi har aldrig hört ett knyst ifrån dom. Vi fick aldrig träffa någon sjukhuspräst och vi fick aldrig några kontaktuppgifter till svenska kyrkan heller och man har aldrig hört ett ljud ifrån dom efter att vår son dog. och dom ska finnas där sägs det jo tjena. verkligen inte.

Tycker det är så dåligt. Tycker vi borde ha fått träffat en präst när han dog. Tycker svenska kyrkan gått kunde ha kontaktat oss eller skickat ett brev hem när de visste att vårt barn dött. 

Man kanske borde gå ur den dom finns ju inte ens där när man drabbas av det värsta man kan uppleva som förälder. Och dom ska vara medmänniskor sägs det. 


Tycker det är så dåligt att när ens barn dör så läggs allt ansvaret och alla initiativ på den helt förkrossade och sörjande föräldern. Man ska fixa allt själv, får inte hjälp med någonting och både omgivningen och alla instanser tycker det är föräldrarna som ska ta alla initiativ i en tid när man knappt orkar med att äta. Ingen finns där.

och sånt glömmer man inte. 


Lite tankar som jag haft i huvudet sen jag vaknade. Nu kan jag börja den här dagen utan att bära runt på det. Nu kan jag börja den här dagen med ett tomt blad.

Av linnluvlee - Måndag 28 okt 15:41

Idag mår jag bättre så det känns bra starta veckan så! Blev så glad igårkväll när jag gick ut med soppåsen  o insåg att det snöar ju! Så som jag har längtat efter denna snön. Gjorde mig jätteglad barnsligt glad haha :) tittade upp mot himlen o försökte se stjärnorna o tänkte på Thor. Att han fixat snö till mamma. :) 


Blir ju mycket finare med lite vitt på träden och betydligt ljusare o så än de gråa trista som är på hösten. Sen så känns de som det är jul snart när snön kommer och så känns de då som att det inte är så långt kvar på den här väntan på bebis! 


 


Mätte magen idag igen och den hade växt två centimeter sen sist så nu är magen 27 cm å hjärtljuden var bra å han väger cirka 900 gram nu o växer som han ska. Min lilla skrutt som sparkar på massa. Han sparkade barnmorskan idag igen och den där dildoliknande staven dom kör på magen o så vände han på sig flera gånger under den lilla stunden. Min buse! Mammas älskling :) 


Ska dock försöka äta lite mera för hade inte gått upp nåt i vikt så antar bebis har ätit upp min mat o jag mina kärlekshandtag haha ;) 


Idag var även första gången på evigheter i den här graviditeten som det gick att borsta alla tänderna även på morgonen utan att spy. Så skönt innan har det bara gått på kvällen eller enbart med underkäken så skönt att det äntligen börjar vända å gå lättare de här! Stort plus!


Så var jag och hämtade ut paketet med alla amningsbh jag beställt o fanns faktiskt några som kommer passa så är jätteglad för det :) å till min förvåning i den större storleken jag chansade på med så vissa va ju tom för små. Nu ska jag bara fundera på ifall jag behöver byta till en storlek större på ett par. Så svårt å veta hur dom lär växa de sista tre månaderna ju. Går ju inte upp så mycket i vikt i mig själv mer än magen så men tror jag kanske borde byta upp en storlek på ett par av dom. Jag får se hur jag gör. Hitta ingen amningsbh till natten dock så de få ja leta vidare efter. 


Det var lite positiva saker som startar den här veckan för en gångs skull. 


Efter barnmorskebesöket stannade jag på affären o handlade lite mer mat. Så nu sitter jag bara i soffan o kopplar av hehe. Har kommit på middag idag iallafall :) blir kyckling sås o potatismos dagen till ära. Å lunchen bestod av prinskorv stekt potatis o wokade grönsaker. Typ pyttipanna ju helt okej när man inte kommer på nåt bättre o de ska gå snabbt. 




Av linnluvlee - Söndag 27 okt 12:15

  


Kan ni inte hjälpa mig lite? :) vad ska ni äta för mat idag? Har noll fantasi och matlust men det e ju viktigt att jag äter något bra. E lättare o tänka att bebis ska ha mat än att jag själv behöver äta så e ju tur att jag är gravid. Å justnu sparkar han mig sådär mellan benen igen så det känns som allt e på gång. Antar att min oro stressar honom :/ men försöker koppla bort den nu till jag ska ta upp det imorn med barnmorskan. 


Men har ni nån idé vad jag kan äta idag? Har ätit kyckling typ hela veckan. Har lövbiff, kebab, köttfärs, rödspätta, torsk, kyckling och fläskytterfilé hemma. 

Så nåra minipotatisar, pommes, ris o pasta o grönsaker. Mjölk vatten o creme fraiche 


Står helt still så blir makaroner till lunch men bebis kan ju inte bara leva på makaroner o geléhallon. Så har ni något förslag? :) 

Av linnluvlee - Söndag 27 okt 03:47

Hejhej bloggen. Klockan är tre o vaknade nu o kan inte sova. Blev bara typ tre timmar sömn inatt, somnade med gråten i halsen. Känns länge till det är måndag o dags för besök hos barnmorskan. 

Känns som jag lever i en mardröm. 


Det är ju helt sjukt hur man blir behandlad av vården och av människor efter att man har förlorat sitt barn.  Som om inte det är hemskt nog. 

Ingen förståelse eller empati finns. Ingen som sätter sig in i ens situation. Det e ju inte smärtan jag är rädd för det e ju för att jag vet att om jag tvingas till att föda vaginalt igen kommer det kännas som ett övergrepp och psykisk tortyr och åstadkomma mig mer trauma så jag får posttraumatiskt stressyndrom av det. Å det enda dom åstadkommer nu på specialistmödravården är ju att ge mig mer psykiskt lidande. Och dom stressar mig och bebisen i onödan. 


Jag känner mig maktlös. Känner att jag nästan hellre dör än föder bebisen vaginalt. 


Får kämpa med att äta för jag har ingen lust till det längre efter jag var där i onsdags och pratade med läkaren. Hon fick mig o tappa livslusten. Sen dess gör jag inget annat än gråter. Jag klarar inte av att göra någonting ligger bara ner och mår skit o känner att jag inte orkar mer. 

Av linnluvlee - Lördag 26 okt 20:13

   

Godkväll bloggen mår skit idag också för att jag tvingas fajtas så. Det stressar mig ger mig hjärtklappningar, mer smärtsam foglossning och onda sammandragningar för att inte tala om att lusten till att äta eller ta tag i något helt försvinner. Känns som att mödravården vill jag ska må så dåligt som möjligt i den här graviditeten som att det inte räcker med att vår son dog. 


Dom gör ju justnu inte att jag mår bättre iallafall. Har dock inte gråtit idag men ögonlocken hänger ju ner. 


Försökt hitta kontaktuppgifter till chefen på förlossningen vid Örnsköldsviks sjukhus men det står ingenstans. Suttit å läst socialstyrelsens riktlinjer, statistik och rekommendationer vid förlossningar med. Känns inte som det finns så mycket mer att läsa om förlossningar och risker och så jag har redan läst på och fått klart för mig vad de olika förlossningssätten innebär och har för olika risker. Känns inte som dom där aurorasamtalen kommer tillföra så mycket mer än mera oro o ångest och tårar och stress men jag måste ju gå på dom vet bara inte än när jag ska få komma dit. Hoppas att det blir snart. Tycker dom kunde ha skickat mig dit för flera månader sen faktiskt. 


Har nästan lust att skriva till socialstyrelsen och på allvar fråga dom om dom anser att det är rimligt att jag ska tvingas föda vaginalt efter vad jag har gått igenom och efter hur jag mår efter det. För vad deras riktlinjer säger så ska jag inte behöva det men det e ju upp till läkaren o bestämma. 


När jag tänker på att föda vaginalt igen är det nästan så jag föredrar att återförenas med min döda son. För det känns så hemskt att behöva det igen. Frågade mamma ifall hon hade velat föda mig vaginalt ifall min storebror hade dött vid förlossningen och hon sa direkt att det hade hon inte klarat. Tror ärligt talat inte att någon kvinna som har mist sitt barn för att det dog under en vaginal förlossning vill föda eller psykiskt klarar av att föda vaginalt igen efter det utan att bli ännu mera traumatiserad. Är du kvinna som läser? Har du barn? Ifall ditt första barn hade dött under förlossningen hade du fixat att föda ditt andra barn vaginalt? Hade du känt att det var rimligt att kräva det av dig? 


Får ont i magen när jag tänker på det här. Å att jag inte blir lyssnad på. Känns som jag lever i en mardröm. Kommer ju inte ha några glada minnen ifrån den här graviditeten sen och absolut inte ifrån förlossningen om den blir vaginal. 


Känner inget förtroende längre för mödravården vid Örnsköldsviks sjukhus. Känns inget kul att gå dit på kontroller men jag gör det för bebisen för att jag vill få ett levande barn. Känns jobbigt att behöva ringa till förlossningen o höra ifall mina smärtor i magen skulle bli värre inom det närmsta. Känns som att jag drar mig för det. Å så ska det ju inte va. Men det blir ju så man känner när man inte känner att man blir förstådd eller lyssnad på. 


Hoppas att vi får en frisk pojke så man slipper ha så mycket med vården att göra sen för den är ju under all kritik i Sverige. Det e ju ett lotteri vad du får för bemötande och vård beroende på vart du råkar bo och vem du får träffa. 


Man känner sig så maktlös. Lilla människan mot dom typ.



Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7 8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19
20
21 22
23
24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Oktober 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se