Direktlänk till inlägg 25 mars 2020

Fear

Av linnluvlee - 25 mars 2020 09:10

 

Godmorgon på er! Hoppas ni har det bra :) inatt var Scottis såklart jättepigg å ville inte sova, inte konstigt när han hade somnat på mig tidigare under kvällen efter matningen så inatt blev det bara två timmars sömn för den här trötta mamman. När mannen kom hem ifrån nattskiftet blev vi "utkörda" ifrån sovrummet som vanligt så att han ska kunna få lite sömn å orka jobba så jag lade mig på soffan istället å försökte sova med scottis på mitt bröst. Det gick ju sådär. För det första gjorde den låga temperaturen i vardagsrummet mig för vaken å sen så krälade Scott runt tills han petade ut mig över kanten å tog över hela soffan, haha älskade lilla plutt ;) så ja nu sitter ja upp å tittar på medan han sover. 
Vet dom minsta inte ska ligga på mage men nu sitter jag ju här å tittar på när han andas å håller koll. Vill inte vända på honom o väcka honom när han sover så sött. 
Funderar starkt på om jag ska beställa hem en till säng, en säng till scotts rum som han kan ha när han har växt ifrån spjälsängen så jag kan få lite sömn där eftersom mannen sover på dagen emellanåt å Scott håller igång hela nätterna å såklart även efter att pappa har kommit hem å vill sova. Scott vill inte sova då. Så det skulle vara skönt med en till vuxensäng men känns inte som de e riktigt läge nu å köpa massa saker. Men hade varit superskönt. 
Vi har visserligen en sån där ikea hopfällbar gästsäng men alltså den e ju inte skön å mannens fötter får inte ens plats utan dom hamnar utanför i den haha så är den stenhård med så där vill man ju helst inte ligga. Får se hur vi gör. 

Igårkväll föll all sorgen över thor, oron med allt som händer i världen med Coronan å rädslan som följer med att det ska hända mig, Scott eller min man nånting över mig, så när jag gick o lade mig med Scott hade jag världens dödsångest. 
Med ett barn på kyrkogården så är det ju helt oundvikligt att känna sig odödlig det går ju inte att komma ifrån att man vet hur skört livet e å hur jäkla snabbt det kan vända. Är så rädd att jag ska bli sjuk å dö ifrån Scott eller att min man ska bli smittad när han jobbar eller handlar eller tränar eller nåt å att vi ska förlora honom eller att Scott ska bli sjuk så vi förlorar honom också efter allt vi har gått igenom med thor. Så ibland får man leva med att det kommer sånahär känslor. Har ju varit riktigt dålig för en tio tretton årsen då jag ibörjan av de hade bland annat lunginflammation å blodpropp mm så jag trodde helt ärligt att jag skulle stryka med redan då eller iallafall inom dom kommande tio åren från då men så sitter jag här nu å lever å mår förhållandevis bra å är mycket friskare (peppar peppar) något jag inte trodde där och då skulle bli verklighet. Jag var liksom så dålig då så att jag planerade vad jag ville ha för musik å dekorationer på min begravning. Men min kropp klarade sig igenom det hur nu det ens är möjligt å livet kom tillbaka. Å jag blev bara normalsjuk när jag hade svininfluensan å har efter de tagit mig igenom två blodproppar å min första sons dödsfall. Så jag klarar säkert det här också å min man å Scott med, men ja rädslan den finns ju där. Shit vad mycket jag har gått igenom egentligen. 
När jag tänker såhär i efterhand så lever jag kanske idag tack vare att jag var i princip elitidrottare innan de hände så kroppen var tillräckligt stark för att klara av det när jag blev sådär sjuk, tog ju flera år sen för att faktiskt repa mig även om kroppen aldrig blir vad den var före så idag har jag ju betydligt sämre förutsättningar. Jag älskar ju egentligen att träna och att röra på mig men tyvärr har mitt hjärta gjort att jag tvingats till ett liv som soffpotatis vilket jag försöker göra det bästa jag kan av :) men ja det får ju konsekvensen att man inte är lika stark som man borde vara i den här åldern. Duracellkaninen jag än gång var fick helt enkelt sämre batterikapacitet sen om det egentligen beror på blodpropparna lunginflammationen hjärtsäcksinflammationen eller hjärtmuskelinflammationen eller om det hade varit oundvikligt endå med mina arytmier det vet jag inte men det gjorde iallafall att en aha upplevelse föll över mig igårkväll att jag kan faktiskt dö av de där viruset om jag har otur. Man går ju inte runt och tänker så tack och lov men igårkväll fick jag det uppvaknandet. Men jag lever än trots allting jag drabbats av. 

Så som förälder e man väl alltid även rädd att det ska hända ens barn nånting så den oron känner jag ju även över Scott! Han mår ju super å växer o utvecklas o är pigg å glad å verkar även ligga lite före många bebisar i utvecklingen plus att han känns väldigt smart, känns som att han "förstår" när jag pratar med honom å som att han vet mer än vad man borde veta när man bara e åtta veckor gammal, nästan som att det bor en vuxen person därinuti haha. ;) Så ja min oro för honom e ju inte alls befogad men det e nog ganska vanligt å naturligt å känna om man tänker efter men inte så att jag oroar mig om jag låter bli att överanalysera allt för då känner jag mig väldigt lugn o trygg med honom men jag är för bra för att tänka för mycket. Men just det att jag tar ingenting för givet för jag har upplevt för mycket i mitt liv å jag är för medveten om saker. 

Så saknar jag thor hela hela tiden. Han e ju min förstfödda han skulle ju varit här men så kan han inte va det. Det kommer man ju aldrig över men man lär sig att leva med sorgen. Vet inte hur många gånger jag har varit nära å säga thor till Scott å om honom men det e väl för jag alltid bär thor inom mig å han alltid finns med mig i hjärtat å i tankarna. Scott finns ju med i livet medan thor kan jag bara ägna mina tankar åt. Känns som en käftsmäll varje gång folk säger att Scott e mitt första barn eller frågar om han e min första, de kan ju inte veta å de menar ju bara väl å av intresse men det blir ett slag i hjärtat varje gång för Scottis e ju nummer två av syskonen å kommer alltid vara lillebror i familjen. Fast det vet ju inte folk å det ser ju inte människor så det e nåt jag får brottas med hela livet att folk inte ser det osynliga å därför råkar såra av misstag. 

Så ibland får jag sånahär stunder då alla känslorna bara kommer. Å då får det vara så då får dom komma. Det går ju över. 
Bestämde mig iallafall igår för att skjuta fram återbesöket efter förlossningen för jag vill gå så att jag ser att ingenting är fel efter de sytt eller så men jag orkar inte ännu gå för att det blev så traumatiskt för mig med den här förlossningen också och framförallt dom dagarna vi låg inne med Scott. Tycker det känns så jobbigt att behöva gå för jag kommer aldrig kunna prata om någon av mina förlossningar eller tiden på bb utan att bli ledsen å må skit. Det var hemskt så som personalen behandlade mig när vi låg inne. Super att de höll koll på scott å hjälpte honom men fyfan för hur de höll på med mig å amningen. Det kommer jag aldrig klara att tänka på utan att bli ledsen så därför känns det så jobbigt att göra återbesök för jag vill aldrig behöva prata om scotts förlossning eller första vecka i livet igen just för att dom höll på som dom gjorde personalen. Å under återbesöket så måste man ju prata om det men jag vill egentligen bara se så det har läkt som det ska. Ingenting annat. Så ja nu har jag skjutit fram de "problemet" ush så dåligt jag mår när jag tänker på när vi låg inne å att behöva prata om förlossningen. Vill inte tänka på det men nu iomed återbedöket kommer det ju upp men vill helst bara glömma å gå vidare. 


Nu blev det inte ett så roligt inlägg men ibland e det bara så himla skönt att lätta hjärtat å skriva av sig. Å jag hoppas att vi alla får fortsätta att må bra o leva å att det här som händer nu blåser över så folk kan leva som vanligt igen. Å såklart att alla tar de försiktigt nu å försöker undvika att smitta nån eller själva bli sjuka. Ta hand om er! Viktigt ju! 


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av linnluvlee - Torsdag 23 sept 20:24

I helgen var vi på surströmmingsskiva hos våra vänner och hade jättetrevligt! Alltför längesedan sist. Barnen hade jättekul också nu är det ju ett gäng småttingar så väntar bara tills dom blitt större allt dom ska hitta på ;) Scottis sprang runt runt...

Av linnluvlee - Fredag 17 sept 08:41

  Igår hämtade jag ut dessa fina jultallrikarna på posten. Jag älskar ju julen o tycker att det är den mysigaste o bästa tiden på året så klart jag ska ha disneytallrikar att duka med! Jag som även gillar porslin och att kunna duka fint, så har b...

Av linnluvlee - Torsdag 16 sept 02:42

Hejhej bloggen, ligger vaken och kan inte sova. Känner mig sorgsen efter Thors begravningsdag antar känslorna kom såhär i efterhand. Tänker på honom o att han inte finns kvar fysiskt nu. Bara i hjärtat i minnet o som stoft. Å som ande? Saknar honom s...

Av linnluvlee - Tisdag 14 sept 19:53


  Hej bloggen, idag har vart en dag med blandade känslor. Faktiskt har jag känt mig ganska så glad tidigare idag utom precis när jag klev in i bilen efter besöket på kyrkogården och så nu under kvällen. Men resten av dagen har inte känts så himla...

Av linnluvlee - Fredag 10 sept 04:28

      I onsdags gick Scott och jag på utflykt till en grillplats o strand en lång bit bort. Det var så skönt väder ute även om det var molnigt. Scott är hemma dom här dagarna eftersom jag är lite småsjuk o mår lite skumt o dom vill att barnen ä...

Presentation

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se