Alla inlägg under mars 2021

Av linnluvlee - Onsdag 31 mars 21:37

Godkväll bloggen igen. Blir inte av med den där känslan, så jobbigt att gå runt och bära på den och inte kunna få ut den ur kroppen. Resten av familjen sover o själv sitter jag uppe och trycker i mig godis. Denna veckan har jag saknat Thor så jäkla mycket. Jag känner mig som en halv människa sen mitt barn dog. Jag är en halv människa. Tack livet :/ 

Jag typ lever för att Scottis finns. Men en bit av mig dog med Thor tyvärr. Å det har varit väldigt jobbigt den här veckan för jag känner mig så kass som mamma som inte varit till kyrkogården och gjort påskfint än o som inte tagit bort all snön och gjort fint för honom i trädgården. Snön är jätteisig och i princip fastfrusen där så har bara fått bort en del snö än. Så jag känner mig så kass. Kass som änglamamma till min ängel. Till min son. 

Så bloggen e min ventilation. Dit jag vänder mig när jag behöver rensa och prata av mig få ut tankarna ur huvudet. Jag har ingen syster eller bror eller föräldrar eller bästa vän eller någon alls jag kan prata med så. Ingen som jag kan räkna med alltid finns där för mig. Jag har bloggen som denna "person" då känns det som jag iallafall har nån att prata med. Så kommer min man o stressar på mig för han vill umgås när jag behöver få ventilera all sorg som vi inte kan prata om så blir kvällen bara skit 😢 o det värsta är inte att jag är ledsen nu det värsta är ju att kvällens mående brukar spilla över sen på nästkommande dag o förpesta den också när man ju helst av allt bara vill somna o vakna upp till en bättre dag, en såndär dag då allt bara känns sådär underbart och härligt igen. 

Har alltid tänkt att allting händer av en anledning men kan fortfarande inte komma på såhär snart tre år efter vad fan det skulle va bra för att vår son dog ifrån oss och tog lyckan ifrån mig och lämnade mig där som en halv person? å en halv person utan någon som förstår så man får famla omkring där i mörkret på botten själv när vi borde göra det tillsammans men jag är uppvuxen med att man går till kyrkogården och tar hand om dom döda och sköter om deras grav. Min man är inte det. Kanske för att alla inte fick en grav. 
Jag tror på att det finns nånting efter döden, att våra själar föds igen eller att det iallafall finns nåt mer sen. Min man ser det bara som att är man död så är man död. Då finns det inget mer och eftersom att man är död så behöver man inte bry sig typ eller nåt sånt. Så eftersom Thor inte fick leva utan somna direkt han föddes för alltid så är jag ensam sörjande. Den enda som bryr sig och som saknar honom. För han ser det som att han inte fick leva så. Men han levde i min mage. Jag kände honom sparka för livet. Jag kände honom ramla igenom och före det var det som jag var påväg tappa honom. Jag såg honom leka i mina drömmar när jag låg och sov. Han är min son min förstfödda jag kan inte glömma honom låtsas som han inte finns funnits fanns. Så därför kan vi inte prata för det är bara jag. Å när man liksom känner att man har ett behov o så blir kvällen såhär. Varför livet? Varför ska livet vara kantas av sorg och olycka och ensamhet.


Om bara Thor hade fått leva så hade livet varit underbart och jag hade mått bra och varit världens lyckligaste för det var jag när han låg i magen. Nu e man halvglad och halvdöd typ. Gladaste för att Scottis är här och förgyller men samtidigt denna tomhet och sorg och smärta och saknad över mitt andra barn. Denna tomheten och känslan av att halva jag fattas. O saknaden efter honom. Mitt förstfödda barn. 

Det kommer kännas så jobbigt alla framtida människor man kommer möta som kommer ta för givet att Scott e vårt första barn. Att han är ensambarn. Att vi bara har ett barn. För jag är mamma till två även om bara ett av barnen syns och jag bara får möjlighet att ta hand om mitt ena barn. Alla som kommer vara helt ovetandes och klumpigt nog fråga om barn nummer två eller varför vi bara har Scott eller säga att han är vårt första barn. Han är vårt första LEVANDE barn. Men vi har TVÅ barn. Kommer va som att bli huggen med en kniv i bröstet varje gång det kommer upp men dessa människor kommer ju inte att veta. Väljer jag att berätta dödar man den konversationen väljer man att inte berätta dödar man resten av sin halvdöda själ. För då känns det som om jag inte låtsas om Thor. Det gör för ont inombords. Så varför varför varför ska man tvingas behöva gå igenom detta helvete? Föräldrar ska inte behöva begrava sina barn. Snart tre år har gått o det blir aldrig detsamma. 

Jag är så rädd hela tiden att det ska hända Scott nånting eller min man också. Man vet ju aldrig vart livet tar en och när Thor dog så rycktes en bit av mig bort och marken ifrån mina fötter. Det som inte händer hände. Så jag känner ingen trygghet till livet längre. Jag känner mig rädd för framtiden. Den känns så oviss och otrygg. 

Av linnluvlee - Onsdag 31 mars 18:44

Godkväll på er! Har inte haft tid o titta in här nånting de senaste för jag har varit ensam med scottis en hel vecka och jag prioriterar ju såklart honom då, min fina lilla skatt! Så nu e mannen äntligen tillbaks o får ta scott en stund så jag kan fixa lite o ventilera mitt huvud här :) Fast det började så bra den här kvällen men så fort jag behöver göra någonting själv oavsett vad det är så ska han alltid störa o undra när jag är klar och typ stressa på mig och jag blir så less ;/ blir som att behöva göra allting på accord då och då försvinner ju den där avkopplingen helt. Då blir det ju bara en enorm stress istället. jag lät honom åka till fjällen med polare en hel vecka och nu vill jag ha en timme för mig själv o fixa lite vid datorn, packa paket, blogga och då kan jag inte ens få det. Det var så lugnt och skönt när jag och skrutt var själva. Det borde vara så självklart att om den ena åker iväg sådär så får den andra lite tid o fixa/göra saker sen efter. Suck nu känns det inge bra. Tar ju min tid endå men vill ju det ska vara självklart och inte bli påstressad. Det förstör ju hela känslan. Nu vart det jobbigt i mitt huvud. Blev alldeles matt av alla tankar. Hade mycket tankar i skallen redan innan, har alltid det dygnet runt nonstop men nu blev mitt huvud typ överbelastat.


Denna veckan som gått har varit lite uppochner. Har saknat Thor nåt djävulskt. I lördags fick jag typ panik för jag kom på att jag inte har fixat några blommor till honom nu i påsk och inte heller fixat några fjädrar. Tog in påskris från trädgården en dag och letade och letade efter fjädrar som jag vet att jag ska ha några oöppnade förpackningar av någonstans men kommer inte ihåg var jag lagt dom så hittade bara några redan använda fjädrar jag fick ta och kände mig som en hemsk mamma till Thor som inte tänkt på och fixat det till han nu i påsk. Beställde blommor sen med blombud men buketten som kom sen var jätteful för jag gillade inte blommorna som var i så nu vet jag inte ifall jag ska ta med den endå till honom på kyrkogården i helgen eller ta påskris, kan man ha fjädrar på kyrkogården ens? Eller om jag ska köpa några nya blommor. Har påskliljor att ställa i en kruka i trädgården till han iallafall och påskägg ska han få där med. Måste bara skotta bort mer snö där först. Så känt mig som en hemsk änglamamma den här veckan.


Scottis blev 14månader i måndags! Tänk så stor han blivit. Å nu klättrar han överallt, försöker ta sig upp i spjälsängen från utsidan. Scott klättrade upp själv i soffan för första gången för en vecka sen med. och så har han precis börjat med att försöka klättra över soffkanten så nu går det undan. Han har en vilja av stål och blir superledsen så fort han inte får som han vill. Och han kan ju inte få som han vill exakt jämt. Det funkar ju inte så livet. Han har även saknat sin pappa massor dom här dagarna då han har varit borta så det har varit lite tuffa stunder då han inte varit så lätt att trösta. Men annars så har det gått bara fint och vi har haft det mysigt! Lekt, varit ute i solen och haft det härligt. Så nu har man provat på att vara ensammamma en vecka och det gick ju mycket bättre än vad jag trodde! :) Haha hade tänkt mig innan att jag inte skulle hinna med all disk o sånt där då scott som jag sagt tidigare inte är den lättaste att göra det med och nu sover han bara en gång på dagen också men det gick ju utan nå problem. Var bara en dag det inte gick alls så gick ju jättebra. Så känner mig jätteduktig då jag som sagt inte trodde det skulle gå så bra som det faktiskt gick. Sovit bra alla nätterna har min skatt gjort med :) 

Scottis har redan hittat sitt påskägg med så han fick det redan nu eftersom han plockade ur bilarna och började leka med dom direkt. Hade lagt i en lamborgini, en polisbil, några plastbåtar och en plånbok i ägget till han. Tanken var att ha lite russin och majskrokar och frukt till han med men nu hann han ju hitta ägget före.  Bad mannen köpa ett ägg till oss också när han var och handlade och han kom hem med det allra största påskägget som fanns. Verkligen ett bautaägg.


Så idag har vi varit ute och gungat och lekt. Vi hade tio plusgrader så plockade fram uteleksakerna men Scott tycker inte det är så roligt än, han har inte riktigt vant sig eller lärt sig använda händerna med vantar på så det blir lite svårt för honom. Scott tycker det är jätteroligt att leka gömma sig bakom min rygg och stå bakom mig och hålla händerna på min rygg medan jag "letar" efter honom :) Det är bara så härligt o bära runt på min son och få krama om honom eller när han klappar på mamma o väcker mig på morgon. Han är min stora fina sol!


Nu funderar jag på om jag ska gå och ta en dusch eller sätta mig en stund i spabadet efter jag har hängt all tvätten och haft igång nästa maskin. Tvättkorgen har svämmat över lite den här veckan så jag har det jag gör. Skulle behöva sätta mig i badet tror jag, tanken var ju att jag skulle rensa huvudet på tankar här lite bara och sen gå ut till dom andra i vardagsrummet igen för innan så mådde jag ju bra men nu blir jag inte av med den där stresskänslan i kroppen, känner mig jätteuppjagad och har svårt att landa igen och komma till ro inombords så tror jag behöver mitt bad. Kanske sitter jag där halva natten, hellre det än o ligga i sängen sen o inte kunna sova. För jag vet att jag inte kommer kunna sova sen senare ikväll om jag inte lyckas bli lugn inombords igen nu. Jag hanterar inte stress så bra längre och jag blir typ uppstressad när min man kommer in stup i kvarten o undrar när jag är klar med det jag gör. Klarar inte av sånt eller när nån står bakom en o glor över axeln typ som lärarna gjorde i skolan när dom skulle kolla om det gick bra?! Nä såklart det inte gjorde det alls när dom stod där ge mig lite space liksom. 


Av linnluvlee - Fredag 19 mars 13:32

 

Idag så är det då tre år sen jag blev gravid med Thor i magen. Fördelen med o göra ivf man vet exakt när bebisen är gjord. Om man nu ska se det positivt att man behövt göra det. Å imorgon så är det änglabarnens dag och bärvitt 20mars, en dag för att uppmärksamma alla barn som aldrig fick chansen att växa upp utan som dog för tidigt i sin mammas mage, under förlossningen eller strax efter. Så dessa två dagar har vi vita kläder på oss. Blir jätteglad om ni också har på er nå vita kläder imorn. Glad att det finns en sån dag men samtidigt sorgligt att vi är så många som bär med oss våra änglar i hjärtat. Barnen ska ju vara här med oss! 


 

I övrigt då så har jag känt mig mycket gladare under den här veckan än den förra. Livet rullar på som vanligt ungefär. Scotty älskar att bada, han har börjat gå och sätta sig i badbaljan och vänta på att jag ska fylla den med vatten. Sen vill han inte kliva upp när jag tycker han har badat klart. Helt otroligt även hur stark Scott är. När vi var hos kusinen så hade dom flera tvåliters petflaskor fyllda med vatten och Scott tog två av dom och lyfte upp och ställde som ingenting. Alltså en i taget då men han väger ju själv bara drygt tio kilo o så lyfter han två kilo utan problem. Så imponerad av min lilla grabb. Långt kastar han med när leksakerna far iväg. Hård som pt är han också. Scott brukar leka med mina träningsredskap och ibörjan av veckan hittade han ett såntdär maghjul vi har o så tyckte han det var jätteroligt när mamma visade hur man använde det så jag fick ju aldrig sluta haha lilla killen vill att mamma ska träna ;) måste ju dock stärka de inre magmusklerna lite till först efter graviditeten har ju fortfarande en del problem med dom. Kom ju av mig i höstas med träningen med då när min kroppstemperatur sjönk så drastiskt så efter det har jag inte riktigt hittat tiden när Scott e så överallt, e ju ett träningspass bara jaga efter honom och bära runt på honom och flytta honom ifrån allt han inte ska dra i och riva ner eller när vi leker och jag kör runt honom i Porschen. Men ja kanske går lite lättare nu komma igång igen eftersom Scott tycker det är så kul se mamma träna. Märks att han är min grabb. Vet inte riktigt vad han har ärvt av sin pappa egentligen mer än bus. Blir så glad av att se min skatt. Han har börjat leka med och bita sönder min innebandyklubba med och jag tog fram vårat airhockey tänkte att det skulle vara kul för honom men han var lite för liten än. Blir kul sen när han är lite större. 


Nu blev denna mamman sugen på att baka så får se vad det kan bli för något. 


Av linnluvlee - Söndag 14 mars 21:30

Lördag idag o idag har jag mått bra! Känns så himla skönt o få såna dagar efter man har haft några dåliga på raken. Hade en till jättetuff dag i veckan, drömde på natten att vi hade ett till barn en lillebror, att Scott var storebror och vi var på sjukhuset för det var nåt fel på pojkens ben så de gav honom massa sprutor i benet men så vaknar jag upp o så känner jag bara hur fel den drömmen var för Scott är ju lillebror Thor är det ju som är storebror. Å bara en av mina söner är i livet. Så då kom ju såklart alla känslorna saknaden o sorgen över mig. Kändes så fel i den drömmen att något annat barn var lillebror o att Scott var äldst när han ju inte är det o när det känns så långsökt med ett till barn. Just för vi har haft den långa resan vi haft till att ens få ha Scott här idag. Kommer liksom inte palla gör om den långa resan igen och när jag ändå inte kan få samma medicinering igen heller som visat sig funka men pga propprisken och så. Då känner jag att ska det bli något fler barn vilket jag önskar men då ska det ske ett mirakel och lyckas utan ivf tror jag att jag vill eller så känner jag det nu iallafall o vad har jag kanske sex tio år kvar till klimakteriet typ känns inte som så höga odds. Å det i sig är en stor sorg men blir dubbel sorg när jag tänker på Thor med. Saknar honom så. Mådde inte så bra den dagen när jag vaknade upp efter att ha drömt den drömmen. Är ju oftast så att jag har mina sämsta dagar när jag inte har kunnat sovit något bra. Å sen under dagen när Scottis hade somnat i vagnen blev jag sittandes i soffan o tänkandes på när Thor föddes. När vi kom till gyn från akuten där på natten o läkaren bara neeeej när hon såg mig för hon insåg att det här kommer inte sluta något bra o en stund senare när hon sa du ska föda nu han är på väg ut när de hade helt misslyckats att försöka stoppa den förlossningen. Å barnläkarna ifrån Umeå var så sega. Å sen hur de drog i honom så nacken bröts. Å hur livlös han var när han väl kom ut o halsen var liksom utdragen det var väl det han dog av även om det inte var en bra vecka att födas i heller. Å tystnaden som uppstod i rummet fast vi var tio pers därinne de blå plastbitarna i apelsinjuicen ifrån istärningspåsen o känslan när Thor låg där på mig o jag inte visste vad jag skulle göra. E glad att en av hans kaniner väger typ lika mycket som han gjorde då känns det typ likadant som när han låg på mig den där dagen. Den enda gången jag fick ha min förstfödde hos mig. Sånt där som man inte glömmer. Minnen som jag alltid vill bära med mig även om dom är sorgliga och brutala så vill jag endå ha dom eftersom det är de enda minnena jag kunde skapa med honom utöver tiden i magen. Men det känns ju rejält när jag tänker på det. Så haft en jobbig vecka nu. Den nittonde är det ju tre år sen Thor blev till också. Vi vet ju när eftersom det var då vi fick tillbaka han som blastocyst. Så lycklig och glad man var och såblev det såhär det var ju inte så det skulle bli. 

Så ikväll söndag blev en jobbig kväll med. Läste om ett annat barn på tidningen så många vi är som förlorar barn :( så tragiskt och himla onödigt vad finns det för mening med att barn dör eller blir sjuka? Alla barn borde få leva och växa upp friska. Men så ser det ju inte ut tyvärr. Försöker hitta styrka i de att andra föräldrar före mig gått igenom samma sak o kan dom så kan jag typ man har ju inget val än o leva vidare även om livet på ett sätt även stannat föralltid. 


Så hela fredagen var riktigt tuff. Gjorde så ont inombords. Å jag sover kasst när jag väl sover o jag snittar på fem timmar varje natt sen Scottis föddes o blir väckt ungefär sjutton gånger varje natt av att Scott vaknar o jag är själv med honom dygnet runt större delen av veckorna inklusive nätterna för mannen jobbar mer än heltid så det var väldigt skönt häromdagen med när han o Scott for till farmor fick jag en stund för mig själv att vila lite o bara ro om mig för en stund. Det blir väldigt tufft när man själv spricker av sorg o måste trycka bort den när jag är själv med Scott. Så det var skönt för en stund samtidigt som jag saknade ihjäl mig efter Scott och det kändes helweird att vara ifrån min levande son samtidigt som jag går runt och är ledsen för att jag saknar min andra son som inte fick leva. Men jag vet att han har det bra hos farmor o med sin pappa med så jag passade på i vanlig ordning att städa o dona, sjunga lite o nu minns jag inte vad jag gjorde mer men det var säkert nåt vettigt :) är ju så sällan jag har sån här tid över så när jag väl har det då har jag ju dels allt de som behöver göras o hinna med o sen allt man har fått skjut upp att göra plus sen allt man vill hinna med o göra också. Blir typ femtioelva grejer o man hinner kanske fem.  Hade tänkt sätta mig i spabadet men de hann jag inte denna gången. Är osäker med på om vattnet ens var varmt heller för vi hade haft strömavbrott dagen före så kanske skulle vattnet endå varit iskallt bada i o det gillar jag inte. Vi har fått mera snö igen med. Nu är det återigen vitt överallt ute o jag som var så jäkla glad över att det hade börjat smälta bort så Scott kunde gunga igen o vi kom fram med vagnen på de flesta vägarna här i omgivningarna o snön rasade från taket o allt o så bara blev det vitt precis överallt igen. Känns som vintern aldrig vill ta slut. Jag gillar ju snö och jag gillar ju vintern men i slutet av en årstid då e jag verkligen less och mer peppad på den nya årstiden som ska komma. Så nu vill jag ju ha vår och grönt. 

Igår var iallafall veckans bästa dag vill jag nog säga. Vi tog en tur till kusinen så hon o Scott fick leka och ses o dom är bara för söta tillsammans o när dom ska peta på varandra o kommunicera :) så kul att se med att kusinen blivit lite mera som Scott nu. Bjöds på goda muffins med frosting o äpple till barnen. Var skönt o komma iväg lite händer ju inte alltför ofta numera. Kan det inte bli normala tider igen.


Så har jag sett på mello deltävlingarna med såg inte på finalen för jag bara hade haft tid att se en deltävling tidigare så jag såg på dom andra deltävlingarna istället igårkväll och idag. Tycker inte att det var så många bra bidrag detta år eller flera halvbra men inte superbra. Sen så har jag lyssnat massa mer på musik, denna gången på en gammal spellista som jag inte lyssnat på på flera år. Hittade points of authority m linkin park på den. Gjorde en koreografi till den typ de sista jag gjorde innan jag blev tvungen att lägga ner. Tänk att jag än idag minns större delen av koreografin trots att det är fjorton år sen nu i mars. Det var en jättebra dans gjorde den och en till som danslärarna ville jag skulle göra soloperformance av.. men det blev aldrig nåt för mitt hjärta hade ju börjat fucka ur då. Så jag var för sjuk tyvärr men det var synd för jag var ju duktig. Men ja dom danserna sitter än även om jag e lite rostig idag då :) Livet blir verkligen inte som man tänker sig det så egentligen borde man väl kanske sluta tänka hur man vill ha det för det blir ju endå inte så i slutändan iallafall inte för mig men det är så viktigt att ha mål och drömmar. Och det är okej att falla om och om och om igen sålänge man fortsätter ta sig uppåt igen med. Du kan inte komma någonstans om du ger upp. Så man måste fortsätta klättra även när det e som tuffast även fast man önskar att livet var så mycket lättare som det är för vissa. 

Nu när jag har skrivit av mig kanske jag kan lyckas med att somna också jag känner mig iallafall bättre nu än när jag började skriva så det hjälper ju i vilket fall. Godnatt på er! 

Av linnluvlee - Söndag 7 mars 20:46

Så har ytterliggare en dag passerat snart. Scott ligger här bredvid mig i sängen och sover så gott! Min älskade lilla efterlängtade skatt! Min stora glada sol i livet :) Har tagit bort hans ena vila på dagen nu då somnar han äntligen tidigare för natten som små barn bör göra. Eller det är tredje natten nu det funkar! Så idag har vi busat och lekt som vanligt och nu har snön smält bort så pass att vi har börjat kunna använda gungan ute med, jätteroligt för Scott och så övar vi på att gå ute med. Annars har det blåst storm ute hela dagen och det är is överallt så går knappt att gå ute på vägen ens. Det sandas ju så dåligt. 

Så har jag ägnat en del av dagen åt mina tankar på Thor och en stor del utav den här dagen har jag googlat och läst. Läst om hur man ändrar sin inställning till livet. För det handlar ju om inställning. Står man ska drömma och att man alltid kan uppnå det man drömmer om fast det är ju inte riktigt sant för min dröm är ju att Thor skulle vara i livet och det är ju inte möjligt. Står massa annat med som inte heller är verklighetsförankrat och tillämpbart när man befinner sig där jag gör o när ens barn har dött. Men det är sånt som ligger utanför ens makt att påverka sånt som bara händer en endå. Som man sen inte kan göra nåt åt. Läst en del skrivet av andra änglamammor med o där känner man ju igen sig helt. Justnu går jag ju runt och är arg, jag är så sur på livet att jag får spänningshuvudvärk för jag ser så sur ut och så vill jag ju inte ha det. Måste bli bättre på att slappna av lite i ansiktsmusklerna och inte vara så arg på livet jag fick. Jag är tacksam att jag har Scottis , ett hus o min man o mat i magen o allt det där men gud vad ont det gör att det jag älska tagits ifrån mig. Min andra son, dansen och en del av mig. 


Det känns så ytligt och otillämpbart de jag läser om hur man ska tänka för att må bättre inombords och få ett liv som känns mer meningsfullt och glatt. Som att dom som skrivit det inte varit med om en riktig motgång någon gång. Men ja man kan ju inte ändra de man drabbas av bara hur man sen förhåller sig till det och hur man tänker. Jag vill ju vakna upp och känna glädje känna att livet blir bra endå. Just nu vill jag bara säga åt livet att fuck off

Jag saknar hur jag var innan, jag var en bättre version av mig själv innan Thor dog och speciellt innan jag tvingades sluta med dansen med. Inte alla motgångar gör en starkare vissa förstör mer än dom gör gott. Jag tycker inte längre att livet är sådär underbart och härligt att leva som man en gång i tiden tyckte, å det är tyvärr inte för att jag är deprimerad eller nåt det e bara jag som har förändrats av allt jag har förlorat som har tagits ifrån mig som jag älskar och tvingas leva utan. Vill vakna upp och känna att det känns underbart o leva igen men det sitter så långt inne. Imorgon är en annan dag en ny vecka en ny dag en ny chans att vakna upp och kanske känna sig lite gladare. Kanske får jag sova gott inatt och vaknar upp utan att känna mig surare än en citron imorn, man kan ju alltid hoppas! 


Av linnluvlee - Lördag 6 mars 19:45

   

Idag har vi haft vårat femte minikalas för Scottis, vi träffade våra vänner o deras bebis utomhus nere vid stranden o fikade lite varm choklad och hembakade cookies. Så konstigt väder vi har haft idag med, det var soligt o plusgrader ibörjan av dagen sen började de regna o bli kallare sen när vi möttes upp började de blåsa storm o sen hagla för att sen nu under kvällen övergå i typ snöstorm med riktigt kraftiga vindbyar. Så det var trevligt o ses men vi hade inte nån tur med vädret haha ;) lite lite solglimtar fick vi en kort stund men annars blåste det hur mycket som helst. 

Deras bebis är ju sju åtta månader mindre än Scott och det känns så längesen han var så liten. Kommer knappt ens ihåg att min pojke varit sådär himla liten o bara gosat o varit stilla o inte varit runt överallt  för han är ju verkligen överallt nu. Älskar honom så mycket så glad att ha min son här önskar bara att jag hade turen att få ha båda mina söner här hos mig. Längtar så efter en till. Vill så gärna ha ett till barn. Men vet att det är svårt. Men känner mig inte klar livet känns inte komplett det gör det nog aldrig ioförsig eftersom Thor fattas mig men det känns som att det är bara då jag kan få gå igenom en graviditet o kanske kanske kunna njuta av den och kanske kanske få en förlossning som inte känns så fruktansvärt brutal. Drömde faktiskt igårnatt att jag var på sjukhuset och födde barn på en toalett utan att jag visste om att jag ens var gravid och barnmorskan som var där och hjälpte till skrattade och sa "haha nu har du genomgått tre förlossningar och ingen av dom har varit normal" o det var en pojke igen som såg ut som Scott och han vägde 2800gram o jag bara undrade vilken vecka han föddes i o det tog typ nån minut innan han började skrika. Alltså nu vill jag ju inte genomgå en förlossning som är sådär men det var endå lite härligt att drömma för i den drömmen så fick jag ju hålla ett till barn. Så det gjorde mig lite glad även om drömmen var rätt störd. Scott ligger här bredvid och sover så sött nu. Så gosigt att sova här bredvid. Ska jag bara få uppleva detta en gång. Han växer ju så fort sen e han ju för stor för att vilja hänga med mamma :) Hur som så fantastiskt o få se honom utvecklas o växa upp o han är så sjukt lik mig. Vill inte ha strumpor på sig i skorna, de ville inte jag heller som riktigt liten kan ioförsig bero på att jag hade en geting på mig en hel dag i strumpan på dagis :/ ajaj 

skrutt kastar maten o tallriken i golvet de gjorde ja med o envis e han med en stark vilja. Och busig som sin mamma o pappa. Våra vänner frågade oss idag vem han har fått sin busiga sida ifrån o vi bara pekade på varandra kan liksom inte bli något annat än ett litet busfrö ;) Nu har Scott börjat med att försöka klättra upp överallt med, han försöker klättra upp i soffan, i tv-bänken medmera. Å igår så gick han första gången utomhus. Vi har ju inte hittat några bra skor till han att ha utomhus nu när det är kallt och isigt än som han kan gå i så lite problematiskt med det. Men gick lite halvt  ett par skor som typ har blivit för små för han men har beställt såna nu i en större storlek så hoppas håller tummen att dom ska gå att ha fram till sneakersen kan börja användas ute. Så har jag beställt ett gäng med gummistövlar med att prova på min lille skrutt. Har ju sånt problem med att dom flesta barnskor är för trånga i skaften/vristen för Scott att få ner fötterna i vilket gör att vi måste gå upp flera storlekar för att få på dom men då kan han inte gå i dom för dom e alldeles för stora för foten. Varför varför varför gör dom inte barnskor som går att öppna hela vägen ner till sulan ordentligt och som går att få på och helst kanske går att dra åt och justera upptill så de inte blir för vida och ramlar av foten för de e ju ett annat problem som lätt blir. Vet att det finns såna skor men långtifrån alla barnskor är lätta att få på små barnfötter. Har ju jobbat i skoaffär så vet vilket elände de kan va även på andra barn än mitt eget. De liksom tillverkar skor som inte går att få på foten. Trots att storleken ska vara rätt och inte alltid stämmer måtten som anges heller. 

Hursom känts lite jobbigt de här dagarna med saknar Thor enormt mycket, tänker på han ständigt. Önskar han var här hos mig sin mamma. Tänker på hur livet slog om där och då och förändrades över en natt. Hur inget blev detsamma hur skit allt blev o hur mycket sämre det blev. Missförstå mig inte jag är överlycklig nu att Scott är här men jag är inte densamma jag känner mig inte hel längre. Jag är inte naturligt glad längre jag ser mig inte längre som en glad person som jag än gång i tiden gjorde. Det krävs roliga stunder, händelser skämt eller andra ansträngningar för att jag ska dra på smilbanden. För det sitter så långt inne nu :/ o relationen är inte lika bra som den var innan vi förlorade Thor. Å jag känner mig ensam på ett sätt som jag inte gjorde före han dog. Det e liksom sånt som förändrades när han togs ifrån oss sånt som inte blir detsamma igen o som jag får leva med nu efter o som påverkar mig ständigt o som jag förknippar med hans död för det hänger ju ihop. Man är skörare har lättare att bryta ihop. Jag bröt ihop häromkvällen så jag bäddade ner mig o Scott i sängen så vi kunde sova för jag ville inte att han skulle se hur ledsen jag kände mig o jag klarade inte att trycka undan alla känslorna. 

De närmar sig slutet av mammaledigheten o jag bävar inför när det är dags att börja jobba med något igen. Det känns så jobbigt för det förväntas att man ska vara så glad och social och jag är ingen glad människa längre jag kommer känna mig så falsk som måste spela glad kommer bli så himla ansträngande vill helst av allt bara jobba hemifrån så det inte ställs såna krav på en eller med nåt där jag inte måste vara ansiktet utåt och ha så mycket kontakter med folk som jag alltid haft innan. Det krävs så mycket av en då som person. Jag känner inte att jag kan stå bakom det längre efter att Thor dog. Jag ler inte i onödan längre. En gång i tiden var jag lycklig och sådär sprudlande glad sken som en stor sol och jag hade en gnista i ögonen som jag har saknat varje dag jag har sett mig i spegeln sedan dess det var 2007 o sen dog Thor o nu har jag blivit ännu surare :/ känner mig falsk om jag ska se glad ut för jag är då oftast inte så glad längre. Inte på den nivån att jag kan se glad ut längre utan ansträngning iallafall. Kanske skulle ha döpt bloggen endå till luvlee lemon som jag tog namnet ifrån hade passat mig nu ;) nämen alltså jag mår inge bra justnu. Har tröstätit glass o kakor senaste dagarna känner mig ledsen jag saknar Thor. Jag saknar kärlek så trött på allt vardagsgnäll så trött på att inte ha någon att vända mig till. Så trött på mina föräldrar som jag aldrig vet vart jag har nånstans så trött på att livet ger än citroner o på att leva utan mitt ena barn. Så trött på den här pandemin o så trött på alla småsaker som tycks irritera min man så som att nåt blev fel typ att jag missat att disken inte blev ren i diskmaskinen o råkat ställa in den i skåpet eller råkat få hela locket att ramla av vattenkannan så det blivit spillt vatten över hela bänken och ut på golvet eller jag missat nån liten fläck när jag städat eller vad som så trött på allt. Herregud vi har förlorat vår son vårt barn ligger på kyrkogården småsaker e inte vad som är viktigt här i livet. Inte sånt man ska lägga sin energi på här på jorden. Justnu är jag bara så trött på allt. Saknar Thor det e väl där skon klämmer, jag bär sorg i mitt hjärta så livet känns tungt o visset för tillfället. Nu ska jag sova får vi se hur jag sover inatt brukar inte sova mer än fem timmar per natt. Jag hoppas det känns bra imorn när jag vaknar. Att det där leendet kommer tillbaka. I Miss it, Godnatt på er! 

Av linnluvlee - Torsdag 4 mars 09:03

God förmiddag! Idag var vi uppe med tuppen. Så kallt och kyligt härinne idag så då blir jag klarvaken tidigt och Scott vaknade också tidigt idag. De sägs ju att det ska vara svalt i sovrummet då sover man gott men på mig så har det tvärtom effekt för den kyliga luften gör mig piggare måste ha det varmt och gosigt för att kunna sova. Så vi gick upp lite väl tidigt imorse så nu sover Scott igen :) 


Dagens humör e glad, solen skiner ute det e vår och snön har äntligen börjat smälta bort :) snart kommer barmarken yippi så man kan gå med vagnen på lite roligare ställen. längtar! 
E samtidigt lite småsur nu på morgonen för jag löste in min clubbonus igår på Kappahl o beställde lite tröjor till Scott och nu ser jag att dom har 25 % idag så jäkla surt om jag bara hade väntat 1dag med att beställa så hade jag sparat 150spänn! Känns så surt men de kunde jag ju inte veta ju. Tur jag inte beställde nåt dyrt som skalbyxor som jag först tänkt köpa innan jag läste kommentarerna att dom går sönder direkt. Å speciellt när det tog mig hela förmiddagen igår att ens få klart beställningen för Scott kräver uppmärksamhet varenda vaken sekund typ så gick med vagnen när jag beställde klart så surt alltså jag skulle ha väntat. Lite arg på Kappahl nu faktiskt! Visst 150 spänn är inte så jättemycket men de hade varit skönt att haft dom till nåt annat som scott behöver. Så typiskt men kunde ju inte veta att de skulle ha rabatt bara dagen efter heller sånt får man ju inte veta iförväg som medlem. Å inte blir de nå billigare om ja gör om beställningen nu heller o returnerar den första på grund av frakten. Nej så surt stör mig jättemycket nu. Men e ju bara släppa de händer ju men surt när de slår på en halv dag liksom. 

Har beställt nya sneakers till mig nu med också. Har ju hål i mina jag hade i höstas och sen har jag ju bara tygskor. Så hoppas dom e sköna dom jag beställt annars får jag beställa några andra måste ju ha vårskor. Så svårt bara för de finns ju hur många vita snygga sneakers som helst att välja på nu och dom kostar ju ungefär lika mycket allihop så jättesvårt veta vilka man ska välja :) men hoppas dom blir bra! Scott älskar ju sina iallafall vill ha dom på jämt. Å det är fortfarande den där bilen som gäller här. Så trött på att köra den nu haha efter en hel vecka med den där fjärrkontrollen i handen. Skulle ha köpt nåt självkörande :) men ja ska man bara köpa en leksak till en ettårig pojke välj en radiostyrd eller självgående låtande bil. Å där var den lilla tuppluren för Scott slut. Seriöst han sov typ i fem minuter.


   

Presentation

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2021 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se