Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av linnluvlee - Torsdag 23 sept 20:24

I helgen var vi på surströmmingsskiva hos våra vänner och hade jättetrevligt! Alltför längesedan sist. Barnen hade jättekul också nu är det ju ett gäng småttingar så väntar bara tills dom blitt större allt dom ska hitta på ;) Scottis sprang runt runt o körde bil runt långbordet inne i garaget där vi satt. Vi var ute och tittade på traktorerna och sen senare under kvällen blev det mer lek och fika inomhus denna gången. Som sist vi hade surströmmingsskiva fast ingen surströmming för mig i iår heller. Det luktar ju inte gott o kan inte tänka mig att det är gott heller.. God köttfärspaj blev det istället för mammorna o barnen. 

Så idag har det blåst storm och spöregnat här hela dagen så vi har varit inne. Scottis är lite småsjuk så ingen föris denna veckan o vi håller oss bara hemma. Så har inte så mycket att skriva känner jag. Idag har jag iallafall planerat mannens tårta som jag ska baka i nästa vecka när han fyller. Scott har börjat säga tack nu med :) min stora lilla kille! 
Spjälsängen har jag flyttat bort i dagarna så nu fick vi ett stort tomt utrymme där den stod och känns knas att inte ha spjälorna att bli intryckt i nattetid när jag sover haha :) vi har sladdarna till internet där med så nu vill han gå dra ut dom hela tiden så funderar lite vad jag ska ställa där framför. 

Å idag var första dagen på väldigt länge som jag mådde bra och inte har känt jobbighetskänslor inombords konstant hela dagen. Ibörjan när thor dog så var man ju mera ledsen grät mer och så. Sen tog tårarna slut och sen dess så går jag runt och det känns så jobbigt inombords hela tiden o det går inte över vad jag än gör knappt så har jag den där känslan. Men idag kom jag iallafall på mig själv att reflektera över att jag inte kände så så jag är så glad för det :) Har läst mig till att det är rätt vanligt känna såhär efter ens barns död att det liksom är nästa fas när tårarna är slut som man går igenom typ innan det sakta börjar kännas bra att leva igen. Jag längtar till den dagen jag får vakna upp igen och känna mig helt igenom glad och tillfreds med det liv jag har. Att det inte känns så jobbigt inombords. Vet den dagen kommer vet bara inte när jag landat där.


Den senaste veckan har känts rätt tuff mentalt också för jag har ju varit tvungen mer eller mindre att tänka bakåt i mitt liv iomed mitt jobbsökande o cvskrivning o så det blir ju liksom oundvikligt då även om jag helst skulle velat raderat ut större delen av mitt liv helt för jag haft det så tufft och gått igenom så mycket. Man ska inte grubbla o tänka på det som varit men just i denna situation så blir det ju litegranna oundvikligt till viss del och min bakgrund gör mig så sorgsen och så ledsen ärligt talat när jag tänker tillbaka på allt jag varit med om och hur tufft jag haft det under vissa år. Att jag inte kan utbilda mig till nåt vettigt idag för att jag gjorde andra val för över tio år sen som var rätt just där och då och räddningen för mig då. Jag kan inte låta bli att minnas de där åren när jag var så sjuk och som förändrade allt för mig. Å sen att thor dog med. Jag har ju knappt jobbat sen före han dog vilket ju är fullt förståeligt efter hur jag har mått, men det blir ju liksom så att hur jag än vrider o vänder på det så kommer jag alltid tillbaka till att han dog o det är därför som jag är där jag är nu

Man kan inte radera det som varit det man har gått igenom och varit med om men ibland gör det så ont att tänka på att man helst hade velat. Man kan inte ändra det som hänt eller de val man har gjort så man borde inte lägga nån energi på att tänka tillbaka men ibland är det svårt när situationer kräver att man gör just det. Jag vet att de val jag har gjort endå trots allt var de bästa just där och då i den situationen jag befann mig i men det är jobbigt just för att det egentligen är val som jag har tvingats ta men som jag egentligen inte skulle ha valt om utgångsläget hade varit ett annat bättre. O om jag inte hade blivit sjuk så hade inte min yrkesbana varit en enda soppa. 
Å om Thor inte hade dött så hade jag mått bra o det hade varit så mycket enklare då o jag hade varit sådär glad som man förväntas va. 

Försöker hitta mening med allt som sker men kan inte hitta nån mening med att mitt barn eller någon annans barn för den delen dör. Kan inte hitta nån mening med att jag förlorade tre år av mitt liv för jag var så sjuk. Det enda jag ser är konsekvenserna av det men ingen mening. Kanske ser jag nån mening med det när jag är 95 o sitter på hemmet o tänker tillbaks. 

Har varit några jobbiga dagar iallafall. Går fortfarande och tröstäter varje vecka sedan han dog. Har egentligen faktiskt börjat tycka att läsk och godis inte ens är speciellt gott längre men jag försöker bara döva min sorg med nåt och kväva den där jobbiga känslan jag går runt och bär på nästan konstant. Ibland känner jag mig som hulken precis innan han blir grön typ. Det e så jobbigt. Jag vill liksom bara få må bra och kunna njuta av livet men allt det togs ifrån mig där när mitt barn dog. 
Det är aldrig nån som frågar längre hur jag mår eller som låter honom räknas. Men även fast han inte är här hos mig så har de förändrat mig för alltid som människa. 
Jag önskar bara att det inte kändes så jobbigt. 
Nu ska jag försöka sova. Natti natti 

Av linnluvlee - Fredag 17 sept 08:41

 


Igår hämtade jag ut dessa fina jultallrikarna på posten. Jag älskar ju julen o tycker att det är den mysigaste o bästa tiden på året så klart jag ska ha disneytallrikar att duka med! Jag som även gillar porslin och att kunna duka fint, så har börjat samla på dessa nu fast dom säljs inte längre i denna designen så får leta på tradera efter delarna. Har inte riktigt bestämt mig för till hur många personer jag ska samla ihop till  för vi är ju inte många i det här huset på jul är ju bara vi tre men ska väl iallafall samla ihop till sex personer det e ju vad man "brukar" ha. Då räcker det även till tolv personer ifall man skulle bli flera nån gång om hälften får lite mindre tallrikar, passar ju bra till barnen till exempel. Tycker att dom är så fina! 


Så har jag börjat längta till det snöar nu och drömde faktiskt häromnatten att det gjorde det! Så fint när det är vitt ute tycker jag. Längtar till vintern nu för hösten är den tid på året som jag tycker minst om. Finns ju fina höstdagar och igår var magiskt med dimman på vattnet o det kan vara fint med alla färgglada träden och så men ja december är min favorittid på året! 


Har börjat planera Scottis adventskalender nu med, först så hade jag tänkt göra nissebrev till han men tror att han nog kommer förstå det lite bättre först nästa år så ska spara den idén till då då är han ju nästan tre. Så iår blir det en hemmagjord kalender med lite olika små o billigare saker i. Har kommit på 16 idéer än så har några till att klura på, men tänkte jag ska lägga i nån småbil och ett annat fordon i kalendern sen så tomteluva och förkläde, nåt han får hänga upp i julgranen, russin, luciaglitter, pepparkaksform, kam, ficklampa, tomte, bilbanetejp och någon annorlunda frukt o lite så i hans kalender. 

 

Hittade så snygg reflexjacka häromveckan när vi var på jula. Perfekt för Scottis härute där de helt saknas lysen och blir så kolsvart när det är mörkt ute. För vår son älskar ju att vara ute så han lär ju inte bli stoppad av lite mörker men då vet jag att han syns. Tips till er föräldrar med lite störe barn med som kanske vägrar reflexer helt eller är dåliga med att använda dom, såg jackan finns i större barnstorlekar med! 

Å fredag idag så är snart helg! Bara lite o fixa med först. Idag får pappsen hämta på föris, jag lämnade imorse. Men ligger i sängen nu och försöker faktiskt vila för jag behöver verkligen det men det går ju inte vila när man får chansen? Var så trött imorse så jag knappt stod rakt och igår eftermiddag så höll jag verkligen på att somna stående så var tvungen dricka en burk cola för att ens hålla mig vaken till kvällen när Scott skulle sova. Å igår när Scott sov i bilen (han sover bäst där) så körde jag runt lite o kollade på massa hus och efter jag hade vänt vid en vändplan och medan jag körde där vägen var så smal att man fick köra mitt i så fick jag helt hjärnsläpp antagligen för jag var så trött redan då så jag bara började reflektera över vilken sida man ska köra på sen och det vet jag ju egentligen men justdå stod de ju still men tur var körde en annan bil ut innan jag kom så långt. Så ja jag behöver verkligen få sova men går liksom inte när jag väl varit uppe. Jag har ju inte sovit mer än fem timmar en enda natt sen Scott föddes, han sover fortfarande inte hela nätter o justnu sen han började förskolan sover han oroligt och vaknar många gånger vilket gör att tillslut under en natt när jag blivit väckt tillräckligt många gånger så kan jag inte somna om igen sen. Så ja nu är min chans att faktiskt få sova och då går det såklart inte.

Jag tar ju även alla nätter eftersom jag inte jobbar än o scotts pappa jobbar mer än heltid. Så ja I need to sleep.


Nästa vecka är föris stängd en dag så funderar lite på vad vi ska hitta på då! Vill gärna ta den dagen och passa på att faktiskt hitta på någonting då möjligheterna till det kommer bli mindre sen när man väl har börjat jobba nånstans. Funderade på junsele djurpark först men den är tydligen stängd såhär års så kanske man skulle fara på Leos lekland eller nåt annat. Funderar på var det finns lekparker i Umeå? Vet att jag sett en rolig när jag bodde där men minns ju inte ens i vilket område den ligger. Det är ju faktiskt inte sånt man tänker på när man är barnlös. 

Nä nu ska jag försöka borra ner huvudet i kudden och sova en stund innan jag har viktiga saker att ta tag i innan det blir helg. Hejssvejs önskar er en fin helg! :) 

Av linnluvlee - Torsdag 16 sept 02:42

Hejhej bloggen, ligger vaken och kan inte sova. Känner mig sorgsen efter Thors begravningsdag antar känslorna kom såhär i efterhand. Tänker på honom o att han inte finns kvar fysiskt nu. Bara i hjärtat i minnet o som stoft. Å som ande? Saknar honom så otroligt mycket! Önskar att jag hade fått se honom växa upp att det inte hade hänt då skulle jag mått bra nu. För jag var så lycklig den där julidagen före han tog sitt första tappra enda o sista andetag.


Ligger o tänker på hur tufft mitt liv har varit o hur mycket jag har behövt kämpa, mer än väldigt många. Borde ge mig själv en klapp på axeln oftare o känna mig stoltare över allt de som jag faktiskt har klarat av o att jag trots all skit livet har serverat mig så står jag endå kvar här trots allt.


Tänker på de val jag har gjort de beslut jag har tagit o hur min resa har sett ut. Det e starkt att som sextonåring med social fobi packa väskan o flytta till en helt ny stad där jag inte känner en kotte, bo själv och ställa mig i mitten längst fram på scen. 

Det e starkt att börja plugga på universitet och klara av det även om det sen inte gick riktigt som jag först hade tänkt mig, när man är helt nedbruten psykiskt efter misshandel och dessutom riktigt jävla sjuk efter att vården förmodligen hade missat att jag haft proppar i lungorna. Att vara så sjuk så man trodde man skulle dö och ha så ont så det känns som att nån står och hoppar på en konstant och så trött så man knappt kan hålla sig vaken och så trots detta faktiskt klara studierna även om det blev en ihopkokad utbildning islutändan. Men det e inte alla som skulle klarat det. 

Det e också starkt att inte ha sovit någonting överhuvudtaget på natten inför sitt halvnatt/morgonpass på jobbet, köra till jobbet stå i kassan ensam med åtta meter lång kö med hungriga gäster och fortfarande leverera service och veta att det e ingen som kommer kunna öppna en till kassa för vi är inte tillräckligt många. 

Sen så är det starkt att gå igenom sex missfall fyra ivfer ett avbrutet försök åtta års ofrivillig barnlöshet en förlossning där man hör nacken gå av på sitt eget barn och endå tvingas föda vaginalt igen och trots allt detta endå vara beredd o göra om hela proceduren igen utan att blinka. 

Det är också starkt gjort av mig att jag fortfarande faktiskt dansar efter 30 år (!) trots att jag haft propp i högerfoten två gånger i hela vänsterbenet och högst troligt även i lungorna. 

Så ja jag borde ge mig själv en klapp på axeln o känna mig lite stoltare över mig själv än vad jag i dagsläget gör för jag har endå lyckats med mycket! Och framförallt jag står ju kvar här på jorden! 

Jag är trots allt driven o målinriktad även om målet har fått bytas ut lite med tidens gång efter massa käppar satts i hjulet för mig. O jag ger ju iallafall inte upp! Jag bara omdirigerar vägen lite ibland 


Tre timmar kvar till det börjar bli dags att kliva upp undrar ifall jag kan lyckas sova liten stund till nu när jag har babblat av mig vad som försegick i mitt lilla huvud denna gång. 

Av linnluvlee - Tisdag 14 sept 19:53

 

Hej bloggen, idag har vart en dag med blandade känslor. Faktiskt har jag känt mig ganska så glad tidigare idag utom precis när jag klev in i bilen efter besöket på kyrkogården och så nu under kvällen. Men resten av dagen har inte känts så himla jobbig. Idag är det ju tre år sen min sons aska spreds i minneslunden. Känns hemskt o tänka att det bara är aska kvar av min lilla pojk min lilla bebis som jag har fött o hållt om känns finare o tänka att han är en ängel nu. Han är min ängel! 

Idag efter jag hämtat Scottis på förskolan åkte vi mot Kramfors för att hälsa på hans storebror. Vi stannade på sibylla och åt lunch o sen åkte vi vidare till kyrkogården. Denna gången hade jag tagit med mig en Ljung till honom och ett gravljus som alltid att tända. Efter vi tänt ljus o gett han blomman tittat till hans nalle o så promenerade vi bort till den andra lunden där mannens farfar ligger. Känns ju som en skum "utflykt" man gör åker fram o tillbaka till kyrkogården men vad gör man inte för sitt barn även om de råkar ha dött. Önskar att jag hade valt ha han i en kyrkogård här istan istället men när jag valde gudmundrå trodde jag verkligen att nån mer skulle bry sig att det inte bara skulle bli jag tänk så fel man kan ha. Man känner egentligen ingen förrän det värsta har hänt en. Det e då det visar sig. 

De var iallafall flera där som arbetade med att klippa gräset och så det tyckte Scott var spännande med traktorn o röjsågen o alla olika gräsklippare. Så fick han ju en liten bil med när vi var på sibylla som han valde. På hemvägen sen stannade jag i ullånger vid den där lekparken vi var vid i somras så han fick springa av sig lite men han var bara intresserad en kort stund sen smet han iväg mot glassbaronen istället.Tror han kom ihåg att det fanns glass där för dit styrde han stegen och så gick han in på cafeet så jag fick snällt följa efter o köpa glass till oss. Det va vi värda en sån här dag. Glassen var jättegod med tog en av deras menyer.

Sen hemma har vi lekt inne och ute och ätit mat o så. Mannen tycker det e dags att ta bort spjälsängen eftersom Scott aldrig sover i den o knappt ens har gjort det, han brukar mest leka i den på kvällarna ibland. Jag håller väl med om att vi kan plocka bort den men jag vill ju gärna ha kvar den för jag har ännu hoppet om ett till barn även om jag vet att den resan inte är lätt o kanske inte ens blir verklighet men hoppet e det sista som överger en right. Min man tycker vi kan kasta bort sängen eller elda upp den, tror han e nöjd med att bara ha Scott faktiskt. Jag däremot kommer aldrig känna så med bara ett levande barn för jag upplever varje dag hela dagarna att ett barn fattas att vår familj inte är hel att det inte känns komplett o jag känner mig inte färdig. Jag längtar efter ett till barn jag vill så va mamma till flera o har velat det sen jag var barn.. O jag vill inte att Scott ska behöva växa upp ensam för kompisar kan aldrig ersätta syskon så är det o utan syskon så fattas det relationer i livet som är självklara o det kan man inte komma ifrån. Sen så jag älskar barn o livet känns bara så halvt med bara Scott i livet o Thor död speciellt när min dröm alltid ha vart fyra barn. O varje gång jag ser familjer med mer än ett barn så känner jag som jag gör att här fattas det. Jag kan liksom inte komma ifrån den känslan. O då vet jag endå att jag har oddsen emot mig o att jag kommer inte att kunna få femanest igen. Men har man längtan så har man. Sen får livets gång utvisa hur det blir i slutändan. 

Å nu under kvällen kom sorgen o saknaden efter Thor över mig. Men är glad att jag hade möjligheten att hälsa på honom idag. Sjöng för honom i bilen imorse med efter jag hade lämnat Scott på föris innan jag kom hem igen o satte mig på kontoret. Håller på att uppdatera min linkedin känns som rekryterare tycker man ska ha den men jag känner ingen som använder det. O jag tycker sajten e asjobbig att redigera på och uppdatera och den är trög för ibland så fattar den inte att jag har sparat ändringar o laggar och ändrar tillbaka o ska jag vara ärlig så fattar jag knappt sidan. Jag har aldrig varit sån som person som gillar att mingla nätverka o hålla på jag tycker typ att det e det värsta som finns. Jag är lite för blyg för det och bär med mig så mycket spår ifrån min tuffa uppväxt som gör att jag inte riktigt vågar eller känner att jag duger. Men jag får väl se till o finnas där iallafall men det e så jobbigt för efter att Thor dog så har jag ju förändrats en del som människa vilket gör att jag egentligen passar för en annan typ av jobb idag mot vad jag jobbade med innan. Liksom ingen vill möta en sur receptionist typ o jag kan inte vara den där spralliga glada tjejen längre så är det. 
Så eftersom jag pluggade o använde mitt CSN när jag var sjuk för tio år sedan så kan jag inte skola om mig till nåt heller. För det skulle isåfall krävas att jag jobbade massor samtidigt då och det skulle jag för det första inte ens klara med tanke på att jag alltid haft det svårt i skolan o sen så vill jag inte missa scotts uppväxt heller o speciellt inte när jag missar hela Thors liv o det kanske inte blir något till barn ens.

Men hade jag inte pluggat då så hade jag valt o utbilda mig till förskollärare nu men de kommer jag aldrig kunna bli. Hade jag fått jobba som de så hade jag sen kunnat validera de jag saknar eftersom att jag ändå har 120hp i pedagogik varav 30 är på förskollärarprogrammet men eftersom jag får nej varje gång jag söker så lär det ju inte heller hända. 

Gjorde ett sånt där test vad man borde jobba som utifrån vad man faktiskt är duktig på och tycker bäst om att göra o svaren jag fick var ju bara sånt här som inte efterfrågas som dansare som var planen men ju inte längre går inredare som jag inte kom in på utbildningen till florist var med kock också och designer och allt sånt där annat kreativt som är svårt att få jobb inom. Jag är ju först och främst kreativ det e min starkaste egenskap. O det som typ efterfrågas är att man ska vara lagd åt det tekniska hållet fatta naturvetenskap o data o allt sånt o jag tror inte jag har fått den delen av hjärnan seriöst. Min 1,5 åring utklassar mig ;) ska jag skratta eller gråta? Men ikväll så tog jag fram hans trehjuling som stod omonterad i garaget sen han fått den i present för jag tänkte att då kanske jag kan hålla honom borta ifrån alla dunkar o verktyg o annat. Men alltså jag fatta ju inte ens hur jag skulle sätta ihop den så min handyman fick ju fixa det o Scottis fattade ju direkt vilken del pappa skulle ha och var delen till pedalerna skulle sitta o hjulen. Så jag får känna mig utklassad av en ettåring ;) 

Så Scott provade att cykla med mammas hjälp lite nu ikväll o han var så duktig! Å verkar tycka det e roligt med :)


Så ja funderar lite med om man kanske skulle skaffa en hemsida o lägga upp allt som jag faktiskt är bra på som man sen kanske kan länka till istället. Bra eller dålig idé? För jag är ju främst duktig på kreativa saker och sen så kan jag service med eftersom det e det jag har jobbat inom och är utbildad inom. Reagerar ofta på att servicen är så sjukt dålig på många ställen ha funderat lite på ifall det bara är jag som råkar ut för saker eller ifall det e så att jag väntar mig mer och har högre krav eftersom

jag trots allt vet hur en bra service är. Tror nog det senare eller jag hoppas att det e så iallafall. 

Igår var första gången som Scott inte var ledsen när jag lämnade han på förskolan och så var han strålande glad när jag kom och hämtade han :) min fina skatt! Å när jag kom med bilen och precis klev ur så kom det några barn till staketet och sa är du scotts mamma du är scotts mamma ska du hämta Scott? Så barnen har redan lärt sig vilken bil jag kör och vem som är hans mamma :) vilket välkomnande man fick! :) o så roligt och värmande det e att se sitt barn vara glad när man hämtar :) 


Så ska jag rensa i Scottis garderob med så fort jag får tid. Han har så sjukt mycket kläder skulle kunnat haft två barn till här hemma i samma storlek typ, har nog köpt lite för mycket.. vet inte om det e omedvetet psykologiskt eftersom jag hela tiden går runt och tänker barnen och även ibland säger barnen även fast jag bara har Scott som är i livet men jag är ju faktiskt tvåbarnsmor. Det kan ingen ta ifrån mig. 

Nu ska jag försöka sova för imorgon väntar en ny dag så då får vi se vad som händer. Natti Natti!

Av linnluvlee - Fredag 10 sept 04:28

     

I onsdags gick Scott och jag på utflykt till en grillplats o strand en lång bit bort. Det var så skönt väder ute även om det var molnigt. Scott är hemma dom här dagarna eftersom jag är lite småsjuk o mår lite skumt o dom vill att barnen är hemma då. Tycker det e bra så inte fler blir sjuka. Fördelen med att bo såhär som vi gör att vi kan endå vara ute på såna här små utflykter för man ser inte en enda människa här på vardagarna knappt såhär års o om man gör det så finns de gott om plats så man behöver inte va på precis samma ställe. 


Så jag förberedde vagnen o packade med oss matsäck o så gick vi ut jag o Scott eftersom han vill vara ute. Först gick vi som vanligt bort till campingen o lekparken o så hittade vi en traktor att kolla på o en grävare o en lastbil. Sen fortsatte vi vår lilla promenad o då hittade vi dom här djuren. Finns tydligen kaniner tuppar höns där. Första gången jag ser dom för dom har inte vart där tidigare gånger jag har gått förbi just där men kul det finns djur här för Scott att gå kika på. Har helt missat dom förr. 

Så synd det inte finns mer barn härute för det är verkligen helt perfekt för barnfamiljer egentligen det finns ju allt här. Massa lekparker, stränder, skog, berg, fotbollsplan, basketplan, djur mm det e bara barnen som fattas. 
Skolbussen går ju här så finns ju något äldre barn och några tonåringar o sen är det Scott. Men e knappt nå hus lediga härute o är dom så är det ofta väldigt små hus och sen tror jag det avskräcker många barnfamiljer att bo såhär just för att det mest är pensionärer o äldre som bor här. Men det är synd för det skulle vart perfekt om det bara fanns några till barnfamiljer här i närheten. Finns inga tomter heller att bygga på fast kommunen gör kalhyggen överallt. Men ja dit jag ville komma var iallafall hur glad jag är att vi kan bo här o att det finns ju allt :) 


Vi fortsatte våran promenad bort bland husen, såg en till grävare o sen en som skulle paddla kajak det tyckte Scott såg jättespännande ut så vi fastnade där en stund innan vi fikade och lekte i sanden med alla stenar, kasta macka o lite annat. 

På väg hem sen sov Scott så sött i vagnen. 

 


Så har han hunnit springa in till grannarna igen o hälsat på. Sprungit efter en robotgräsklippare som sen jagade honom. Gungat på deras gungor och druckit vatten ur en fontän. Bland annat. Sötaste! Så bra han lär känna dom som bor här tycker jag. Fast han är modig men lite blyg. Scott pratar ju inte så mycket än även om han kan säga både okej ja nej tack hungrig det jä va gott mm men borta pekar han mest på allt. 

  


Så bytte jag till snickarbyxor på honom efter han vart o hjälpt grannen som måla huset. Nästa år måste vi nog måla vårt hus så då får han hjälpa till. Har ju skjutit på det nu två år pga proppen jag fick o sen när Scott var så liten. 

Så igår regnade det massor när jag o Scott lekte på stranden. Blev alldeles sandiga o blöta. Så fick spola av kläderna med vattenslangen. Scott har hoppat i vattenpölar med såklart o lekt med brevlådan. 

Nu är det mitt i natten till fredagsmorgonen o jag vaknade men kunde inte somna om. Så ligger o funderar på vart vi ska gå idag jag o Scott. Han är ju ett utebarn gillar inte att vara inne. Så jag får glatt klä på mig o gå ut även i spöregnet :) Känner mig så seg i benen nu och har ont i huvudet så hoppas att det går över.  Å hoppas att det inte vräker ner regn idag också duggar lite gör ju inget men man blir ju helst inte helblöt. 

Å nästa vecka så är det tre år sen Thor begravdes så måste åka till kyrkogården då känner jag. 

Det går så upp och ner hur jag mår. Men nu går det ju iallafall upp och inte bara ner. Så det går ju framåt. Får vara glad för varje framsteg. Ena stunden så är självförtroendet på topp o jag känner att mycket är möjligt o sen nästa stund känner jag mig typ värdelös o sorgsen. Men jag ska ta mig upp och det ska bli bra! Det har jag bestämt o jag är ingen som ger upp så det kommer bli så det får bara ta den tid det tar det får jag låta det göra. Å nu vaknade min lilla sömntuta. 




Av linnluvlee - Måndag 6 sept 21:15

         

Under söndagen for vi in till stan och gick först på barnens dagsfirandet där Scott tyckte det var kul med tåget och så fick han en present i fiskdammen. Vet inte riktigt vad han fick men tror att det e slajm, haha måste googla har inte riktigt koll. Tror iallafall att jag sparar den till han är lite större. 

Kändes som det mest var för lite äldre barn partajet så vi promenerade vidare och gick förbi skejtparken och så hittade vi en rolig lekpark som jag inte visste fanns, den ligger så dolt bakom träden så har aldrig sett den. Å informationen om var det finns lekparker i kommunen är inte jättebra tycker jag. Men den ska vi iallafall besöka fler gånger för Scott hade jätteroligt där! Och roligt att det var så mycket andra barn där också och lekte. Efter en stund gick vi mot stan och in på leklust där jag köpte en present till honom. Klart Scottis ska få en leksak på barnens dag när föräldrar brukar bli uppvaktade på mors dag och fars dag. Så köpte dom där paw patrol bilarna så fick han den orangea nu så får han dom andra senare. Köpte dom i miniformat för helst ville jag köpa dom större med löstagbara figurer i till han men de blir ju jättedyrt om man ska köpa allihopa så då fick de bli småbilarna för han har ju faktiskt inga små bilar än. Den blev iallafall väldigt uppskattad :) 

Han fick såklart ratta bilen dom har utanför affären med innan vi gick tillbaka till den där lekparken och fortsatte leka där en stund. Sen promenerade vi bort till villakiosken där vi köpte glass att fika som vi satte oss vid skejtparken och åt. Tänkte det skulle vara skoj för han o se dom äldre barnen där och de tyckte han ju fick ta bort honom för han sprang runt o ivägen när dom åkte :) min lilla buspojke som älskar att se vad dom äldre barnen gör o vill göra samma fast han är för liten än. 

Så före vi åkte till stan hann vi även med besöka campingen också. Scottis är så nyfiken på minigolfbanan o jag får jaga honom där så han inte tycker upp alla flaggorna. Känns inte riktigt okej ju att han gör det. Min son är så busig. 

Å idag när jag kom till förskolan o hämtade honom stod han med dom stora barnen från andra avdelningen vid staketet o väntade o så fort han såg mig sprang han mot grinden leende :) så glad blir man ju då! Idag har jag köpt reflexvästar till Scottis med, tänkte de bra ha en liggande i bilen plus att de blir ju snart mörkt ute även på dagtid så kan va smidigt ha på han en här ute i skogen. Så han syns! 
Sightseeing har det blivit idag med och så en sväng på jula. O nu var denna dagen slut också så dags o sova. Tycker dagarna går så fort. 

Av linnluvlee - Lördag 4 sept 19:51

 

Scott har skyfflat grus från uppfarten upp till trädäcket med traktorn idag, så har han kört med traktorn i potatislandet med. Min fina lilla smarta kille. Sen ville han gå med vagnen i skogen idag också så de har vi gjort. Han var jättenyfiken på dom stora svamparna vi såg med men tror dom e giftiga måste kolla i svampboken nån dag så jag vet vad som växer häromkring. 
Imorse var vi även en sväng till lekparken och efter mellisen tog vi en sväng med bilen. Vi åkte på öob o köpte mera saxar för jag tappar bort dom hela tiden så kände vi behövde fler. Glömde köpa mera bläckpennor med för dom försvinner också hela tiden. Sen åkte vi på Lidl o köpte lite frukt och hade tänkt köpa en bil med till Scottis men den var slut. Sen blev det en tur till dollarstore innan vi fortsatte åka bil eftersom Scottis hade somnat. 
Hemma sen åt vi lunch. Å var meningen vi egentligen skulle ha fått besök så vi hade varit o handlat till fika men de blev inte så. 

Är glad att vi iallafall kom iväg och att jag trotsade att jag mådde dåligt imorse och endå tog med mig Scott och åkte dit jag hade planerat. Är det nånting jag har lovat mig själv så är det att Scott inte ska bli drabbad av att jag inte mår helt hundra för att hans bror är död. Sen så vill jag lära honom att alla känslor är okej att känna. Och så har jag lovat mig själv att inte bli en såndär förälder som bara sitter hemma och att vi aldrig hittar på nånting typ. När jag växte upp var vi i princip alltid hemma och gjorde sällan nånting. Inte ens sånt som hade kunnat varit nästintill gratis bara man varit lite kreativ och engagerad så ja jag har bestämt mig för redan innan jag blev mamma att jag ska göra tvärtom. Jag har ju gjort allting annat tvärtom mot mina föräldrar hela livet så likabra fortsätta på mitt spår. Jag har alltid gått min egen väg och varit trygg i mina egna beslut och vågat stå på mig. Det e jag stolt över. Å är stolt över mig själv idag att jag fullföljde de jag hade tänkt ut för dagen även om den inte började så bra för mig känslomässigt men sen under dagen har jag faktiskt mått bättre så är glad för det :) 


Imorn är det tydligen barnens dag läste jag i tidningen 7 så det ska hända nåt i stan för alla barn så det tänkte jag ta med Scott på. Tror det blir kul för honom :) och sen så eftersom det faktiskt är barnens dag så tänkte jag att han ska få nån ny leksak också samt så ska jag fixa en present med till ett ettårskalas vi blivit bjudna på! Så siktet inställt på att det ska bli en bra dag :) 

Av linnluvlee - Fredag 3 sept 19:19

 

Igår fick Scott va hemma igen från föris då han inte hade en bra dag. Vi alla människor har ju dåliga dagar ibland o igår var det Scottis tur. Han ritade några streck på ett papper med bläckpenna så tog fram kritor till honom att rita med istället men han tycker fortfarande inte om att rita riktigt. 

Idag däremot har han varit som vanligt en glad kille o hunnit med både föris och leka inne och ute hemma. Se på bamse på kvällen och nu leker han för fullt. 

Själv har humöret gått lite upp och ner. I onsdags kände jag mig jätteglad fram till på kvällen och samma sak idag. Det e så jobbigt. Jag kan sitta och vara helt i nuet och känna mig taggad på livet och att det här blir bra för att sen en stund senare komma på mig själv att må skit igen för att sorgen och saknaden efter Thor slår ner som en blixt från klar himmel igen. Och igen och igen. Det är så jobbigt att må såhär och känna sig så ledsen. Att ha stunder nästan varje dag då jag gråter inombords. Att det har gått mer än tre år sen sist jag kände mig riktigt glad på riktigt. Som jag kände lycka. 
Förut idag satt jag och skrev massa olika jobbansökningar och kände bara att det här skulle funka och det här skulle bli bra och kännas kul och så nu ikväll känner jag precis tvärtom att jag bara vill få va i min egen lilla bubbla o slippa allt vad socialt och träffa människor heter. Att det känns jobbigt just för att det krävs att man ska vara så glad och social och trevlig. Det liksom förväntas av en och ibland sen Thor dog känner jag bara att jag vill slippa människor, typ ha det mest osociala jobb som finns. Jag har liksom inget problem med att jobba jag har bara problem med att vara glad. För jag känner inte så längre sen Thor dog. Jag känner inte glädje på riktigt längre. Bara lite halvt. O det värsta är ju att jag känner att det jag känner är halvt. Att jag varit gladare. Att jag vet att jag hade mått bra och kunnat njuta av livet om Thor bara hade sprungit runt här tillsammans med sin lillebror. 
Men han togs ifrån mig o kvar sitter jag här som en halv människa typ. 

Önskar så att jag bara fick må bra och kunde vara glad på riktigt igen. Att inte ha den här sorgen och tomheten och jobbighetskänslorna som kommer på besök hela tiden inuti huvudet och i hjärtat. Att jobba blir lite som när man stod bakom scen med en skadad fot som värkte massor, tog ett djupt andetag och tittade fram på scen där ingen i publiken anade att man egentligen hade svinont och knappt kunde gå normalt. O sen så fort man klev av och kom bakom kunde man slappna av. E typ så det kommer o bli. Man liksom fixar det och man klarar det o man får hålla uppe en fasad som kommer rämna direkt man stämplar ut. Så det känns. Känns som jag aldrig kommer bli "bra" igen och vara sådär glad som person för att thors död gör att jag har gått sönder för mycket inuti. Kanske känner jag annorlunda om tio år om fem år eller om ett år men så det känns nu såhär tre år senare. 

Det e så jobbigt att må såhär, ena stunden hyfsat okej och ganska glad och känna att livet funkar och är så bra som det kan bli för att i nästa stund bli helt nedslagen för att nånting gör att sorgen gör sig påmind. Vet ju att det har ju blivit mycket mycket mycket bättre under dom här åren efter som har gått så det kommer väl antagligen bli bättre o bättre ju mer tid som går men det e bara så jobbigt att känna såhär. 


Igårnatt så drömde jag om Thor med. Drömde att jag tittade upp bland molnen och den blåa himlen och där såg jag Thor sitta och omfamna en måne såg det ut som sen zoomade jag ut och så försvann han och så väcke scottis mig. Kanske därför som det känts extra jobbigt dom här dagarna. 

Presentation

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se