Inlägg publicerade under kategorin Barnlängtan

Av linnluvlee - Lördag 18 jan 13:07

Så med bara elva dagar kvar till igångsättning, elva dagar!! Så tänkte jag knåpa ihop en lista med lite grejer som jag inte kommer sakna med att va gravid. Snart har jag ju tagit mig igenom hela :) kan ni fatta? Jag som hela tiden varit så rädd att föda extremt tidigt igen men nu sitter jag här i vecka 38 och undrar om det blir den 29e han kommer eller inte. Läst mig till att en igångsättning kan ta allt från tre timmar till tre dagar. Det senare känns ju inte sådär jätteroligt men med en igångsättning behöver jag inte gå över tiden iallafall, å så kan dom ha koll på mig o bebis o mitt blod o så kan jag slippa föda i sal elva där Thor dog så kan jag åtminstone få se andra saker. 


Iallafall denna bebisen är bortskämd alltså. Thor var också ioförsig för under ingen av mina graviditeter har jag kunnat äta uppvärmd mat, varje gång jag försöker mig på nån matlåda så blir det ratat av bebis o kommer upp igen. Ingen micromat duger heller utan allt måste vara nylagat nygjort. Så inte kan man göra det enkelt för sig. Så detta kommer jag inte att sakna. 

Har en teori dock att det kommer upp om man som gravid äter något som inte är bra för bebisen. Vet inte ifall det finns nån sanning i det men tänker så eftersom det inte funkar med gårdagens mat eller tandkräm i munnen. 


Kommer inte sakna alla problem med tandborstningen. Inte kul att ha det såhär men snart e det som vanligt igen hoppas jag :) 


Denna paranoida rädslan att ta en fika på stan eller äta ute. Det är så jobbigt för ibland så måste jag ju äta borta å eftersom Thor dog så tar det emot så mycket att stoppa in nånting från en restaurang i munnen nu när jag är gravid. Nu blev det ju sibylla iförrgår å pommes häromveckan på döner kebab å lite till gånger har det blivit av. Men gud vad skraj jag e varje tugga jag tar alltså. Kommer kännas så skönt sen att inte ha den här rädslan. Tycker ju dock att det borde vara samma med listeria o toxoplasma när man ammar bebisen men hittar ingenting om det å BVC sa att det var lugnt så hoppas det e så! Förutsatt att nu amningen funkar, tar det inte förgivet eftersom jag tydligen e flaskbarn själv o för att det inte känns som det e nån mjölk i mina tuttar men tänker ta det som det kommer å prova iallafall så får vi se. Har köpt hem ersättning ifall det strular eller inte funkar alls. Men ja det ska bli så skönt att slappna av lite å våga äta igen även ute och på resande fot. 


Att duscha har vart så jobbigt sen i mitten av höstas nån gång. Bebisen gillar det inte! Han försöker hitta vägar ut ur livmodern då känns det som å det är alltid efteråt som trycket neråt är som värst. Då kan jag knappt gå alltså. Så att duscha på förlossningen kanske vore en idé. 

Går lite bättre när jag hela tiden pratar med honom men det är inte skönt att duscha den här graviditeten. Får väl se hur bra det går sen med en nyfödd men planen e iallafall att passa på duscha när mannen e hemma eller annars sätta bebis i babysittern framför duschen så han hela tiden ser mig o jag e nära. Får väl se ifall detta funkar eller inte. 


Att behöva hjälp med stödstrumporna och ta på sig skorna kommer jag inte att sakna. Så krångligt det här när mannen jobbar natt å jag måste få av mig strumporna själv å det gör lika ont i magen varje gång när den är ivägen för att jag ska nå. Skorna har jag löst med att ta mannens stora skor då om jag tvunget måste gå ut. Rör mig ju endå bara här hemma omkring då så det får se lite roligt ut. Klumpfot :) men dom e det ju bara kliva i o sen ur. Perfekt! 


Att inte ha några kläder som passar. E bara några enstaka plagg nu som jag kan använda utan att dom skaver. Mannens tröjor passar ju knappt ens så jag längtar till jag kan ha alla mina gamla vanliga kläder igen :) börjar sakna dom nu! 


Förhoppningsvis så återgår min röst till det normala efter graviditeten med, nu e jag eller bebis i målbrottet låter det som haha ;) har inte kunnat sjunga för honom sen i september när rösten blev såhär knas så jag hoppas att jag kan det sen efter. Att det här inte är bestående. 


Denna ständiga rethostan som kommer varenda gång jag dricker något. Inte roligt alltså men det hänger säkert ihop med föregående. 


Jag hoppas att jag får lite mindre testosteron i kroppen när lillebror är född för nu känner jag mig som ett pälsdjur som hör hemma på zoo då håret växer så snabbt å fan överallt. Sa till mannen häromdagen när vi var hos svärmor att jag kanske skulle behöva sån där trimmer man använder till hundars päls. Skämt åsido hoppas det blir bättre sen. 


Halsbrännan kommer jag ju inte sakna heller. Har aldrig druckit såhär mycket samarin under hela mitt liv förut som de senaste veckorna. 


Det är väl det som jag inte kommer att sakna med att vara gravid å sen all oron jag har känt. Kommer säkert å sakna bebis sparkar å rörelser å magen den första tiden. 


Så har jag drömt lite om förlossningen, såna drömmar man inte vill ska hända. Har drömt att det blev kejsarsnitt fast utan bedövning.. , att bebis föddes hemma å läkarna å min barnmorska visste ingenting så när jag kom på nästa besök så hade jag med mig honom. 

Såhar jag också drömt att det blev snitt men att dom snittade mig på vänster höft för att det var lämpligast ställe å plocka ut honom på. Alltså.. vad drömmer jag härnäst? 


Nu snöar det för fullt här igen yippi! :) kanske blir vitt ute igen till bebis kommer. Vill ju ha det vitt o fint med snö när jag ska promenera med barnvagnen. 

ANNONS
Av linnluvlee - Torsdag 16 jan 17:21

Nu har jag o bebis kommit in i vecka 38 :) Så nu har vi 13 dagar kvar. Eller ja om det inte startar av sig självt kan det tydligen ta allt emellan tre timmar o tre dygn för bebisen att titta ut vid igångsättningen, men jag hoppas väl lite att det startar av sig själv nån dag före eller så. Vi får se, känns skönt att ha ett datum iallafall före. Så nu har jag nedräkning för fullt som ni märker.


Känns inte som det e på gång nåt, e lika trött som förra veckan o lika mycket sammandragningar, halsbränna o molvärk o ryggvärk har jag men nu kan jag även lägga till att mina höfter blir ömma och värker när jag sover men det rekommenderas ju att man sover på sidan för att det ska vara bäst för bebisen. Vi kallar också bebisen för bebusen nu eftersom min iphone skriver bebusen varje gång jag skriver bebisen på den så ändrar den till det. Fattar inte alltså, min telefon ändrar normala ord till såna man typ aldrig använder eller till saker som inte ens är ord. Skulle skriva tack i ett sms häromdan o telefon bara tackling

Igår blev det iallafall ett besök hos barnmorskan och nu hade magen växt en centimeter :) o han ligger fixerad o hjärtslagen ligger fortfarande på 148 det har dom gjort stortsett varenda mätning. Stadigt och bra. Vi sammanfattade graviditeten o så allt stämmer inför förlossningen nu. Nu har jag ju också blivit höjd igen med mina sprutor så nu borde jag ha rätt dosering. Annars så försöker jag att inte tänka på själva förlossningen utan bara på allt annat så jag ska må så bra som möjligt. Det funkar ganska bra änsålänge.


Igår blev det en sväng på ica o sen hämta paket, hem o göra middag, vi åt Gillis kycklingcurry o ris o sen blev det tv resten av kvällen. Idag har vi vart söderut o hämtat sommardäcken till min subba (subaru) o sen tittat in hos svärmor och sen efter det kommit hem o eldat i brasan. Inte mycket mer än så änsålänge. Nu väntar köket och lite matlagning så det blir middag ikväll också och sen hamnar jag antagligen i soffan om jag inte plötsligt får en massa energi så jag orkar baka igen.


Bakade chokladmuffinsen häromdan o dom vart ju mycket snyggare än mina blåbärsmuffins, dock blev det ju ännu färre.


 


Och så de senaste jag sytt till vår pojke. Tycker jag börjar bli bra på det här. (in progress på bilden)


 

ANNONS
Av linnluvlee - Måndag 13 jan 05:22

Godmorgon bloggen, idag känner jag mig nere, saknaden o sorgen gör sig påmind ordentligt igen. Saknar min lilla bebis så!

Tror ärligt THor ramlade igenom, att jag tappade honom och att den där infektionen som dom säger var orsaken kom först efteråt när de redan hade satt igång.

För när jag tittar på bilderna från när han låg i magen så låg han ju hela tiden så långt ner, magen hängde ju ner på ett sätt som den inte gör nu med den här bebisen i magen. Jag upplevde också att jag kände den sista tiden att jag skulle tappa honom och att jag då var tvungen att gå runt och hålla i magen så känns det inte med lillebror i magen alls, inte ens nu när jag är så långt gången som i vecka 37. Jag kan röra mig på ett helt annat sätt i den här graviditeten och jag smådansade till o med i förra veckan, det hade aldrig gått med THor i magen, han låg så långt ner och det kände jag av hela den graviditeten så jag tror faktikst att när han blev tyngre och började sparka och röra sig mer så föll han igenom, att hans rörelser och tyngd gjorde att jag öppnade mig för att han kom ju ut precis som han faktiskt låg och han låg hela graviditeten och tryckte på neråt. Tror att infektionen kom in först när det redan hade startat faktiskt.


För det känns inte som jag ska tappa den här bebisen i magen o även när lillebror orsakar tryck neråt så är det inte ett sånt tryck som jag hade med Thor. Den här bebisen ligger mycket högre upp än vad THor gjorde även fastän han har borrat ner huvudet nu och ligger ganska lågt. Men inte som Thor gjorde.


Saknar Thor så mycket! Var längesen jag var till kyrkogården nu men ska försöka komma dit en gång till innan förlossningen, får se när älskling har tid så vi kan åka dit. Saknar honom så mycket.

Det går ju aldrig över, sorgen , den kommer ju göra sig påmind och vara smärtsam genom hela livet vissa dagar vissa stunder men med tiden så lär man sig hantera det o det blir en del av livet, en del av vem man är efteråt, efter att ens barn dog.


Det tycker jag kommer vara jobbigt sen när lillebror är här varje gång man träffar nån ny människa som ställer den rätt så vanliga normalt oskyldiga frågan " är det första barnet?" "har han några syskon?" "när ska han få syskon?" dessa frågor kommer vara så jobbiga att få.

Å tror nog att alla som har barn får dom någon gång så dom kommer att vara omöjliga att inte få, å personen som frågar kommer att fråga det av intresse och med glädje i blicken och mitt hjärta kommer brista inombords och det kommer svida nåt fruktansvärt i hjärtat om jag inte är ärlig och berättar om Thor och berättar jag om Thor har jag dödat den konversationen och varit en glädjedödare. För dessa personerna kommer ju inte att veta, dom kommer ju inte att veta att deras lilla fråga dom ställer av intresse kommer göra så ont att besvara. Det kan dom ju inte veta.


Så kommer det göra mig ledsen att mina pojkar inte kan leka tillsammans och att dom inte får möjligheten att växa upp tillsammans som andra syskon. Det hade ju varit underbart för dom, när de bara hade skiljt ett år eller 1,5 mellan dom. De skulle haft varann genom hela livet som brorsor har men så kan det aldrig bli. Istället får storebror vaka över lillebror ifårn himlen. Det vet jag att han kommer göra.


Så alla Thors födelsedagar utan honom. Den 1a augusti varje år. Att det alltid fattas ett barn vid middagsbordet, ett barns julstrumpa är tom på jul eller jag kommer ge han någonting varje jul men det blir ju inte som med lillebror som lever.


När lillebror är född och vi ser hur han lever och utvecklas så kommer det ju bli mer uppenbart för oss allt vi missar med Thor, allt han aldrig får chansen att göra och allt vi aldrig får upptäcka och se han göra.

Lillebror kommer ju få veta att han har en bror men som inte fick leva, att han föddes för tidigt. Det kommer ju komma frågor och som jag måste besvara på ett bra lättförståligt sätt. Jag tror ju dock att man blir väldigt ödmjuk som person om man växer upp i en familj som inte är hel, där det fattas någon. Våran familj kommer ju aldrig att bli komplett, det kan den ju inte bli igen när man förlorat ett barn. Eller ja när vi alla har gått bort ingen vet ju med säkerhet vad som händer efter döden.

Jag tycker det är fint att tänka att Thor bor i himlen nu iallafall och att stjärnorna som lyser är våra nära som gått bort. Tror att THor finns med mig nu på nåt sätt på sitt sätt.

Jag har ju skrivit en barnbok om Thor till lillebror som jag ska trycka upp och ge till honom om nåt år. Tänker att det är ett bra sätt att förklara på.


Tänker redan nu under graviditeten på syskon till thor och lillebror. Hur det kommer o bli. Lillebror kommer ju säkert vilja ha syskon o när han vet att han har en bror men som inte finns fysiskt sett med oss mer. Så vet vi ju inte ens om vi kan ge honom och Thor ett till syskon.

Jag har ju haft jättesvårt att bli gravid och även svårt att behålla mina graviditeter, det här är ju min sjätte graviditet minst.

Å dom mediciner jag har haft som har lett till Thor och lillebror dom kan jag ju inte ta igen eftersom jag inte får det nu när jag haft mina blodproppar, det e ju för farligt.

Jag har ju inte heller haft några lätta komplikationsfria graviditeter, jag har ju inte kunnat jobbat nån av mina graviditeter och jag har ju fått blodproppar under båda graviditeterna.

Det känns ju som jag har varit gravid nu i flera år, med alla ivfer och alla mediciner och kontroller och undersökningar och ägglossningstester och försök under alla dom här åren som har gått.

Å när Thor dog och hur jag har mått under den här graviditeten så vet jag inte om jag orkar gå igenom en till ivf eller en till graviditet. Vet inte om jag orkar det psykiskt sett.

Det har varit så tufft och en så lång resa till att faktikst få ett levande barn och jag har mått så dåligt under alla år vi kämpat. Vet inte om jag orkar det mer.


Vi har ju tre embryon kvar, tre försök, tre potentiella syskon till Thor och lillebror. Tre försök som kan bli ett till barn. Varje sånt försök kommer ju kosta oss 20lax där vi inte vet utgången, ifall det blir ett levande barn, ett dödfött barn, ett missfall eller ett misslyckat försök där det inte tog sig. Varje år kommer det kosta oss 3 tusen att ha kvar dessa potientiella syskon i frysen uppe i Umeå.

Som det känns nu så tror jag inte att jag någonsin kommer palla med att vara gravid igen efter hur jag har mått nu dom här månaderna med lillebror i magen, men det känns ju som man vill spara embryona utifallatt så man iallafall har den möjligheten kvar ifall man skulle ändra sig nån gång. Det blir ju dyrare om man måste göra ett helt nytt äggplock plus att det är ännu mera risky med medicinerna då, då snackar vi typ 70 000 och mediciner med ännu högre risker att få nya blodproppar.

Så det känns ju som att det isåfall blir dom där tre embryona o inget nytt äggplock.

Mirakel kan ju inträffa man kan ju bli gravid endå naturligt även om det inte känns som det är så himla troligt efter alla år av försök

Kommer ta framtiden som den kommer, låta tiden visa mig vad som känns rätt att göra. Jag tar inte för givet att det kommer att gå igen, jag tar inte förgivet att jag kan bli gravid igen och få ett till barn. Jag vet inte ifall jag skulle klara psykiskt att gå igenom en till graviditet och en till förlossning efter lillebror är född och förhoppningsvis lever.

Vet inte vad jag skulle göra ifall ett mirakel skulle inträffa och jag helt plötsligt en dag skulle stå där och vara gravid igen fast spontant, det känns för långsökt att det skulle hända, men om det skulle hända vet jag inte vad jag skulle göra.

Jag vill kunna ge lillebror och Thor ett levande syskon. Jag har alltid önskat mig flera barn och velat ha en stor familj men vet inte om jag skulle klara gå igenom allt det här igen faktikst.

Räknar väl med att det blir vi tre (fyra), jag mannen o lillebror på jorden och sen så Thor i himlen. Att det är så vår familj kommer att se ut.


Idag och så femton dagar kvar nu till förlossningen, förutsatt att det inte sätter igång tidigare. Känner lite oro ifall jag inte kommer fatta tillräckligt i tid att det nu är på gång. Med Thor fanns det ju ingen tid, det kom ju inte smygande att det var på gång utan jag vaknade ju mitt i natten av att det redan var igång för fullt och liksom för sent redan att stoppa även fast vi inte alls fattade det då.

Dom säger ju, barnmorskorna och läkarna och även andra som har fött barn att jo men ni har tid på er, det kommer vara en värk här och sen kan du hinna duscha, vara hemma en stund, att så fort går det inte o bla bla bla. Men med Thor gick det ju så fort så jag tänker ju att det inte finns nån tid utan att det här kommer ju att gå undan, det brukar ju statiskiskt sett gå fortare med andra barnet och med alla kvinnor i min släkt har det gått undan. Vissa har inte ens hunnit till förlossningen och vissa som när jag föddes hann bara nätt o jämt in till förlossningen, ingen har ju haft en såndär lång och utdragen förlossning som verkar rätt vanligt och som dom pratar om så jag har svårt att se att jag kommer ha det och att det kommer att finnas tid till att lalla runt hemma, tänker  mig att det blir pang på och bråttom nu igen denna gången också. Jag vet inte. Men då fattar jag ju att det är dags, går det sådär himla segt kan det nog dröja innan jag riktigt fattar eftersom att jag har haft sammandragningar sen vecka 12-16 nån gång och molvärk hela den här graviditeten. Det klart går vattnet först då fattar jag ju. Men smyger det sig bara på med sammandragningar och lite molvärk här och där då känns det ju som det har gjort typ hela graviditeten o då lär jag nog inte fatta förrän sent. Så ja lite nervöst e det, men jag längtar till det är överstökat. Till lillebror e född och skriker. Då kan jag känna ett annat lugn än vad jag har gjort under hela den här graviditeten. Såklart kommer en annan oro istället då att infinna sig, den som alla föräldrar känner att man inte vill att det ska hända ens barn något men den oron känner ju alla så det är en annan sak.


Nu måste jag käka samarin igen och så mera frukost. Kanske kan jag må lite bättre nu under dagen också för det känns så skönt att ha skrivit av sig lite nu.

Av linnluvlee - Fredag 10 jan 19:53

Godkväll på er denna fredagen! Nyss ätit upp jättegoda kakor vi hittade när vi var på Ica idag o handlade. Fick så mycket sammandragningar, förvärkar plus att jag tror min bebis sparka på min blindtarm när vi var inne i affären så ja trodde det var på gång nu men icke. Var nog bara för jag hade burit nåra kartonger före det. För nu känns det rätt lugnt igen. 


E lite sömnig nu igen så får se om jag somnar eller orkar se en film ikväll. Imorgon ska vi iallafall få trevligt besök av några vänner, vi ska spela spel o laga god mat ihop så det blir kul! Jag hade ju förberett lappar med olika grejer att hitta på ihop som varje par fick dra på bröllopet i somras så har det tråkigt nog inte blivit så mycket av det ännu men detta stod iallafall på en av lapparna. Så åka båt o spela minigolf som blev av under sommaren. Ska jag vara helt ärlig så minns jag knappt ens vad jag skrev på lapparna å än mindre vem som fick vad ;) men kul idé iallafall så man ses lite oftare. Så det blir kul imorgon. 


Idag hämtade jag ut nåra paket med kläder till bebisen, längtar till han får använda dom. Finns ju så mycket sött och tufft till dom små! 

Del två av min pushpresent till mig själv hade också kommit, ska visa sen när jag fått hem alla fina delar :) 


Har tittat massa mer på bilden jag visade er igår också och även hittat ett nallehuvud om man vrider på bilden så finns den ovanför bebisfötterna. Ju mer jag kollar på de jag ser i tröjan också så ser det ut som gipsfötterna vi har av Thor och som hans huvud och den där nallen ser ut som den han har hos sig på kyrkogården.. så det känns som jag har fotat min lilla bebis å att han har tagit med sig sin nalle o krupit ner hos lillebror i magen.. blir alldeles tårögd när jag ser det att det ser ut som Thor o hans nalle.. 

det e klart han vill vara hos mamma på det enda sätt han kan så då dyker hans spöke upp på kort ibland.. å nog därför det händer skumma saker med ibland. Min lilla älskade änglapojke finns med mig hela tiden på sitt sätt fastän jag vi inte kan se honom. Saknar honom så! Hela tiden 🧸 


Bebisen i magen sparkar hejvilt med o trycker ut sina små fötter på sidorna å magen buktar åt alla håll men antar det är trångt därinne för han nu. Snart får vi träffa honom 💕

Av linnluvlee - Torsdag 9 jan 12:45

 


Hejhej idag e en känslomässigt jobbig dag just för att jag har legat vaken hela natten o grubblat, man blir ju knäpp på sig själv men ni vet ju hur tankarna börjar gå om man inte kan sova å ligger där o försöker. Men men en del dagar e tyngre än andra å imorgon e nog en lättare dag hoppas jag. 


Idag känner jag mig iallafall ledsen och orolig men min oro är säkert inte ens befogad för allt annat ser ju bra ut men jag liksom vet för mycket för mitt eget bästa inte så bra alla gånger det. 


Fick iallafall tre till timmars sömn imorse när älskling kommit hem å gjort mig sällskap :) vaknade sen av en rejäl spark lagom till det var dags å ta spruta igen så börjar undra ifall min bebis redan kan klockan haha :) tur han väckte mig iallafall. 


Sen dess så har jag ätit mera å kollat instagram men de e ju ingen som uppdaterar så jag har ju inget å kolla på ( vet ju att normala folk jobbar nu men endå) iallafall såg igårkväll på den här bilden ovan ibörjan av inlägget så tänkte se ifall ni ser samma som jag? Eller om jag inbillar mig att jag ser en fot och ett bebisspöke i mitten på tröjan längst ner. Bebisen ligger med huvudet neråt och fötterna vid revbenen så det kan inte vara bebisen.. spöke Thor? :) 


Iallafall nu så längtar jag till tiden efter graviditeten när vi har bebisen här levande. Kommer bli underbart :) å jag längtar till jag inte känner mig lika stor och tjock och till mina vanliga kläder passar igen. Tycker magen e jättefin nu men jag känner mig inte lika fin som gravid med lillebror som jag gjorde med Thor i magen å sen så är det jobbigt att inte ha några kläder som passar men nu e det nära ju. :) 

Av linnluvlee - Torsdag 9 jan 04:14

Nu har jag o bebisen kommit till vecka 37. Var jättetrött igår igen så gick o lade mig vi nio redan o när jag sen blev väckt en tredje gång av bebisen så var jag helt säker på att jag hade sovit hela natten men så var klockan bara halv ett och sen dess så har jag inte kunnat sovit nåt.

Så blev 2,5 timmes sömn denna natten så alltså måste klockan ha vart typ elva när jag var uppe den andra gången o tittade på klockan o trodde jag hade satt på mig den åt fel håll för tyckte visarna såg så konstiga ut men det berodde nog på tröttheten.

Iallafall efter det så vart jag hungrig så gick upp och åt nattmacka och frukt och sen så har jag inte kunnat somna igen för jag har sån halsbränna å samarin hjälper inte, o sen ju mer jag ligger vaken desto mer tänker jag så nu har jag blivit jätteorolig igen att nånting ska gå fel såhär på slutet av graviditeten. Känns inget bra e så nära nu ju, 20 dagar kvar tills det är igångsättning i vecka 39+0 hade helst haft den ännu tidigare men det var det eller dagen innan beräknad förlossning. Är så orolig nu.


Var hos barnmorskan igår onsdag och min mage hade inte växt nånting nu på tre veckor, det skulle ju kunna bero på att bebisen har vänt på sig och sjunkit ner mera men oron kommer ju men hon lät inte nå orolig iallafall o det kände jag mig inte då heller men nu gör jag det.

I tisdags var vi ju hos läkaren men då kollade hon inte bebisen eller flödet i navelsträngen plus att hon var så tyst om vad hon egentligen såg så vi vet inte så mycket hur det såg ut då. Förra veckan gjorde vi ju dock ultraljud o då såg hon att flödet i navelsträngen och mängden fostervatten såg bra ut och han låg med huvudet neråt och växte även om han nu inte låg över kurvan längre utan istället under den.. men endå inom det normala.


Men nu när man legat vaken hela natten så blir jag så orolig att han kanske inte växer tillräckligt längre o att moderkakan eller navelsträngen fungerar sämre nu för dessa saker har ju hänt EFTER att dom valde att sänka min dos med blodförtunnande oh en för låg dos med innohep vet jag ju kan orsaka blodproppar i moderkakan så det är jag ju jätteorolig för. Känns inte alls tryggt överhuvudtaget när dom sänker mig. Har läst mig till nu under natten att det iallafall verkar rätt vanligt att magmåttet stannar av lite mot slutet av graviditeten och att det även kan visa mindre när bebisen sjunker eller vänder sig också så det är ju säkert ingen fara men just det att jag VET att flera bebisar somnar och dör i magen mot slutet av graviditeten för dom får sämre med näring av olika anledningar gör mig orolig nu. Just för att det har stannat av och han inte är lika i förhållande till normalvärdet längre när han har legat över förut och nu efter dom sänkte mitt blodförtunnande så ligger han under o magen har inte växt. Så då blir jag ju orolig att de har sänkt mig för mycket med innohepen och saboterat nånting, blodproverna har ju inte svaren kommit på än heller så ingen vet ju än de utgår ju bara ifrån att det e bra nu. Men såna här tankar kommer ju nu.


Jag har ju iallafall gått upp i vikt två kilo till sen före jul så antagligen så är det ju ingen fara men när vi ju förlorade Thor och när förlossningen med honom satte igång i samband med den lägre dosen på sprutorna och de gav mig en stor propp igen i somras när dom sänkte min dos så känns det lite oroväckande nu. Å tydligen så ska dom sänka min dos ytterliggare under själva förlossningen o det har dom bestämt utan att ens ha sett senaste provsvaren än. Känns ju inte tryggt faktikst med tanke på att en förlossning även om den är vaginal ökar risken för blodproppar och det känns som det är större risk för mig att få det än att jag får stora blödningar. Känns som ingen vet vad jag ska ha för dos varken på spec, blodläkarna eller nån annan så det känns som rysk roulette. Kommer ha med mig extra sprutor i olika doser iallafall till förlossningen ifall att nånting händer så man kan fixa det snabbt. För sjukhusen brukar ju inte ens ha innohep eftersom det e fragmin man får i normala fall som jag inte tål o apoteken har ju aldrig innohepen i lager. Det e ju alltid väntetid.


Ju mer jag tänker på det så vill jag bara att förlossningen ska starta nu och bebisen ska ut nu. För det känns som han nu har det bättre utanför magen än i min kropp just med tanke på mitt blod. Men har en ny tid hos barnmorskan i nästa vecka så då ska jag be henne kolla magen igen. Idag när hon skulle mäta blodtrycket också så fick hon göra om det för det visade först inte att jag hade något blodtryck alls i kroppen men sen andra gången så visade det jättelågt typ 90/50 eller nåt sånt. Vet inte om blodtrycket påverkas av mängden blod i kroppen eller om blodflödet är för dåligt för att jag ligger för lågt eller högt i doseringen av mitt blodförtunnande nu eller om jag ligger fel? HIttar ingenting om det när jag googlar. Så e det 13 dagar till jag har nästa läkarkontroll så jag kan se så att bebisen växer och att flödet i navelsträngen funkar. E så orolig för att jag ska få proppar i moderkakan och att det ska påverka bebisen negativt.

Den proppen jag fick i somras gick ju enda upp till magen nånstans, exakt hur långt kunde han ju inte se eftersom jag var gravid så det e ju ingen som vet så då tänker jag ju att ingen vet hur långt upp den gick, ingen vet med säkerhet att den är läkt och är borta och ingen vet ännu om jag ligger rätt i doseringen efter senaste sänkningen eftersom provsvaren ännu inte har kommit. Det gör mig ju inte lugn alltså.


Bebisen sparkar och rör sig iallafall som han gjort hela tiden så det känns inget konstigt så iallafall, än.

Känns som dom här 20 dagarna nu är läääääänge men det är det ju inte, men jag vet ju att det kan slå om på en sekund som det gjorde med THor från att ha varit bra till att han sen dog. 


Men läkaren var helt tyst om vad hon såg på dom två senaste kollerna så justnu när jag varit vaken hela natten och tänkt för jag inte kunnat sova nåt igen så lugnar det mig ju inte. Men jag vet iallafall att sätter det igång så stoppar dom det inte. Å händer det nåt så ska jag åka in direkt o annars så har vi igångsättning den 29e


Jag bara hoppas att vi får en levande bebis denna gång. Det e inget jag vågar ta för givet och jag blir rädd varje gång jag lyckas föreställa mig bebisen levande och hur det kommer vara sen för det gjorde jag med THor o han dog. Vi har ju planerat och planerar ju för att lillebror ska leva och jag har ju köpt alla bebissaker och jag vet inte hur mycket kläder den här bebisen kommer ha alltså, men endå så vågar jag inte tänka så och lita på att han kommer att leva när han föds. För jag är så rädd så rädd att något ska gå fel nu såhär på slutet, vi var ju så nära förra gången med Thor men så snubblade vi på målsnöret och förlorade honom, fick begrava vårt barn. Jag vågar inte ens skicka in ansökan om fp än för jag är så rädd att bli snuvad på mammaledigheten med en levande bebis igen. Att det ska hända oss en gång till.


Känns inte som det är någon förlossning på g än iallafall och det ska det ju inte heller va såhär i vecka 37 även om det hade varit skönt för psyket. Nu känns det som jag borde äta nånting igen o sen kanske försöka sova lite till när mannen kommer hem från nattskiftet.

Av linnluvlee - Tisdag 7 jan 18:17

Nu är jag tillbaka! :) Fråga mig inte vad jag gjorde i söndags för det minns jag inte, men igår var vi iallafall upp till Umeå. Hade en såndär libero babybox att hämta ut o eftersom man måste hämta den på maxi o det inte funkar med kvantum så fick det bli en tur dit upp. Valde Umeå eftersom det ju är närmre o så känns det som dom har ett bättre sjukhus ifall det skulle ha hänt nånting, om inte annat så hittar vi lite grann där iallafall. Annars så hade vi ju likaväl kunnat åkt till Härmösand eller Sundsvall dom har ju också maxi. Synd o lite trist att det inte finns här i övik bara, för alla dom andra grejerna än matvarorna tycker jag är så kul att kolla på just maxi. Lyckas alltid hitta nånting så blev att vi köpte mat där och ett par saker till bebisen. Ångrar mig att jag inte köpte en söt babytröja dock som dom hade där men lyckades övertala mamma att köpa den åt mig nere i norkan istället, så den e fixad nu med :)


Tycker det är så sjukt svårt att hitta bebiströjor i storlek 50, det e ju mitt i vintern o vi har ju kallt i huset så vill ju våran son ska kunna ha någon tröja som han inte drunknar i den första veckan men det finns ju knappt å köpa någonstans, ingen affär knappt säljer ju tröjor i den storleken och bebisar har ju svårt att kontrollera värmen ibörjan så det e ju jättedumt att det inte finns att köpa. Alla bebisar är ju inte jättestora när dom föds o det vet man ju inte innan heller så jag vill vara förberedd med nån tröja i den storleken å har letat i över ett år efter det faktiskt o hittar man väl nån så är den jätteful. Så nu står jag i valet och kvalet om jag ska beställa en ful tröja eller inte, för det är det enda som finns.


Hursom helst vi gick även på ikea när vi var där och köpte lite småsaker för presentkort vi hade och så åt vi såndär döner kebab, jag tog flames pommesen eller vad dom hette o dom var kanske lite väl starka för bebisen men gick ner, men alltså jag är så satans rädd när jag måste äta restaurangmat nu när jag är gravid eftersom vi förlorade THor dagen efter vi hade varit ute och ätit. Vet att dom allra flesta restauranger sköter sig och att risken att smittas av nåt är minimal men det tar emot så mycket psykiskt att våga äta ute nu den här graviditeten men igår var jag så hungrig så hade inget val. Har börjat blivit mycket mer hungrig nu igen, bebisen tar allt jag äter så måste fylla på med mer mat nästan varje timme nu.


Nu e det ju förresten bara tre veckor kvar till igångsättning! Imorgon och så 21dagar till. Känns tryggare att vi har fått ett datum nu, men känns jättejobbigt inför när det e dags men jag försöker att inte tänka på det för då blir det jobbigt.

Idag var vi hos läkaren igen och när vi satt där i väntrummet så kommer det massa par med sina nyfödda dit o då fick jag alla flashbacks ifrån precis efter Thor hade dött och jag satt där för jag hade sån där återbesök återkontroll eller vad det kallas. Minns hur jag satt där och bara grät då och hur jobbigt allt var. Denna gången får vi förhoppningsvis också ha våran lilla bebis i babyskyddet som dom andra mammorna och papporna. Vi hoppas det. Vi hoppas allt går bra denna gången.

Kommer kännas så sjukt himla konstigt sen när bebisen får följa med oss hem..


Imorgon lämnar jag iallafall vecka 36 och går in i veka 37. Å nu är magen så stor att det är jättesvårt att hitta nånting att ha på sig. Gravidkläderna jag köpte är i princip för små, köpte ju massa tights på hm och då först i min vanliga storlek eftersom det stod man skulle ta den i deras måttguide men det funkade ju inte märkte jag ju nästan direkt så beställde ju en storlek större men nu kan jag inte längre dra upp dom över magen för då klämmer det åt. Klänningar e ju stort sett bara glömma eller jag har två sånadär som man kan dra i hur mycket som helst men dom ligger i tvättmaskinen så igår hade jag på mig den här tröjan som jag fick höra hela dagen av min man hur ful den e " det ser ut som en såndär randig fängelsetröja" ja den e kanske inte den finaste o sitter inte så bra men den går ju iallafall på fortfarande. :)


   


Å mannen har ju inga stora kläder jag kan låna heller, nån enstaka fleecetröja men de ligger också i tvätten nu så idag fick det bli magtröja haha, lutar nog åt att det blir såhär jag går klädd nu resten av graviditeten.

För känns ju väldigt onödigt att gå och köpa nåt tält nu bara för att när bebisen kan titta ut när som helst i princip.


 

 


Förresten haha här ser ni hur snett min mage växer ;) Inte sett det så tydligt förut men här syns det ju. Barnmorskan har sagt att det beror på bebisen men jag tror mer det beror på mitt snea bäcken och att höfterna är lite olika. Står ju inte helt rakt heller på bilden men ja magen e lite sne haha :) Han sparkar iallafall på därinne och verkar må bra! Det e det viktigaste! Å imorgon har vi barnmorskan igen.


Igårmorse när jag klev upp så hade vi helt magisk himmel, glad jag hann ut o fota innan det försvann. Sen när vi kom till Umeå så var himlen där blodröd och neråt hörnefors så var den mer orangegul och mellan nordmaling och husum så var den blålilagul. Jättefint och annorlunda, tror det e första gången jag sett himlen ha så många olika färger under en och samma dag på så få timmar emellan.

Skulle gärna fotat dom andra färgerna också men satt ju i bilen så gick inte nå bra det.


   


När vi kom hem sen så var jag iallafall så trötter så somnade väldigt tidigt igår så orkade inte titta in här då. Söndag minns jag verkligen inte vad som hände. 


Av linnluvlee - Torsdag 2 jan 16:02

Nu har vi vart på ny kontroll o de gick bra, lillebror mår bra o allt såg fint ut. Tror han har fixerat sig nu för han låg väldigt långt nere med huvudet nu så det e det jag känner av samt att livmodern når enda upp nu så så fort jag inte är helt rak i kroppen eller böjer mig pytte så värker de i lungorna. Men det e som det ska. Min livmodertapp hade krympt med så de verkade inte som att jag kanske har så himla långt kvar, som att jag nog inte behöver oroa mig så mycket för det men nu har jag iallafall fått ett datum för igångsättning i slutet av januari ifall de inte startat tidigare. Så nu kan jag iallafall känna lite trygghet i det även om min oro inte går att smita undan ifrån o inte heller känslorna.

Kan ju inte få så mycket smärtlindring heller eftersom jag har blodförtunnande men har iallafall bett om lustgas och sån där värmekudde o så kunde jag få typ alvedon eller nåt så ja det e ju bara ladda för att det här kommer göra ont. Men jag får försöka tänka på alla dom kvinnorna som fött på vägen till förlossningen o inte hunnit fram dom lär ju knappast ha haft nån smärtlindring alls å det gick ju med Thor.

Så ja vi får se när den här bebisen tittar ut, nu e jag inte längre orolig för när det blir iallafall även om det såklart underlättar om det startar när mannen e hemma annars vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig till förlossningen för jag åker helst inte taxi o övik har ju bara ett taxibolag dessutom så har man otur finns de ju ingen bil liksom men ska höra med grannarna för annars har vi ju ingen som bor tillräckligt nära vi kan be om skjuts. Min magkänsla och sättet läkaren pratade idag får mig att tänka att han kanske kommer i mitten av januari, men vi får som sagt se ju. Tvillingar brukar ju födas i vecka 36-37 så det känns ganska lugnt så iallafall. Det känns bra.


Efter det åkte vi och handlade lite, mannen ville äta tacos men vi glömde köpa tacokrydda så nu har vi blandat egen så får vi se hur det blir. Vad jag ska äta däremot vet jag inte än, har inte klarat äta köttfärs i nån annan form än köttbullar någon av mina graviditeter så idag får vi äta olika igen. Det ska bli skönt sen efter graviditeteten när jag kan äta vanligt igen. Såvida inte bebisen reagerar på nåt jag stoppar i mig.


På nyår åt jag iallafall det här, som blev väldigt gott! Hasselbackspotatis med gräddsås och marinerad fläskfilé. Har ätit samma fast med pommes idag till lunch med så det blev lika gott. 



 


Till marinaden behöver ni (1tsk grillkrydda, 1tsk vitlök, 1tsk sambal oelek, 3msk sweet chilisås, 3msk soja samt 1dl olja) skiva fläskfilén och ta bort allt fettet och lägg sedan i en skål tillsammans med marinaden  och ställ in i kylen i några timmar. Stek sedan fläskfilén i stekpanna eller tillaga den i ugn ca 25-30min i 200grader (från kall ugn kanske ska tilläggas) eller längre tid på lägre temperatur om ni vill ha köttet ännu mörare.


Till såsen använde jag 2,5dl grädde och sen hällde jag i soya till den fick färgen ovan på bilden och 3msk sweetchilisås, lite vitlök, grillkrydda och 1tsk sambal oelek och kokade ihop såsen. Jättegott och rätt enkelt! Funkade med både pommes eller hasselbackspotatis till. Bubbla päronsaft var däremot inte lika gott till, det ska jag inte göra igen.


Så med andra ord så blev jag hemma på nyårskvällen men det kändes okej, nyår kommer ju igen varje år och det blir lite olika varje år. Såg på unga mammor och so you think you can dance på tvn och åt gott. Hade tänkt tagit fram vanliljglassen älskling gjort och ätit med hemgjord hallonsylt till efterrätt med men märkte när jag letade i frysen att den var borta. Mannen hade tydligen tagit med sig den till jobbet. Fast han fick ingen glass han heller för gratängen jag hade gjort välte tydligen i bilen så vitlöksgrädden for ut över glassen så det blev vaniljglass med vitlökssmak.. haha :) så ja igår köpte vi ny glass istället, vanilj o straciatella mycket godare!


Så tyckte jag så synd om våra fåglar för när snön låg kvar ute så kan dom inte ha hittat mat för dom hade ätit sönder alla röda fejkbären på båda våra dörrkransar så jag tänkte dom kunde få vårat pepparkakshus men tydligen så ska man inte ge den sortens mat till fåglar så husets öde blev ett jordskred rakt i soptunnan istället. Tycker liksom inte det är gott att äta upp huset som man har dekorerat och stått framme i en månad, men det e tradition och hör liksom till att bygga ett varje år.

Så iallfall har fått köpa en ny dörrkrans med till iår, passade på på rean e ju då man ska köpa alla julsakerna egentligen ifall man känner att man saknar nåt. Den andra gick att rädda men den ena blev så ful.


 


Annars har dagens lilla tidsfördriv varit det här


 


Tyckte alltid färglägga sånthär var jättekul när man var liten och gick i skolan, inte fullt lika roligt sen när man vart äldre och man fick svårare saker att göra på lektionerna. Jag har iallafall sparat alla sånahär pysseltips och saker som finns med i gratistidningarna genom åren så jag ska ha pyssel att ta fram sen till vårat barn när fantasin tryter fast vem vet vår son kanske inte ens kommer gilla sitta still o måla eller pyssla o sånt det får vi ju se. Blir spännande vad han blir för en liten filur. Vad han kommer tycka om att göra, kommer upmuntra honom till det han vill och se vad han själv vill och inte försöka stöpa in honom i nån form eller så. Tror på att man ska uppmuntra de positiva hos ens barn och pusha dom i det man märker att dom gillar och såklart låta dom prova men inte styra dom till vad man själv hade velat.

Presentation

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13 14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se