Inlägg publicerade under kategorin Barnlängtan

Av linnluvlee - Torsdag 7 nov 21:18

Godkväll bligen :) Idag har vi vart på sjukhuset å tittat på bebisen, var visst ett tillväxtultraljud vi skulle göra idag o se så lillebror växer som han ska i magen o de gör han han verkar växa väldigt bra o väger nu 1199 gram stod det på skärmen. Å idag går jag in i vecka 28 så max tolv veckor kvar nu till han är här :) å jag längtar så mycket! 


Lider av massa halsbränna nu på kvällarna men sover faktiskt lite bättre antagligen för jag e så trött. Har börjat känna blodflödet pulsera massor i ryggen i benen o ibland på andra ställen med o det e ju så satans irriterande. Frågade läkaren ifall det var normalt men kunde inte svara på det mer än att blodflödet ökar ju nu i kroppen. Har haft såhär ibland förr genom åren å frågat olika läkare om vad de beror på men ingen som har kunnat svara. Men jag känner liksom hjärtslagen i ryggen o de känns i ben o armar med ibland å detta pulserande e väldigt störande. Ibland känns det i huvudet med. Har googlat men inte hittat någon förklaring där heller vad det beror på. 


Brukar iallafall hjälpa ifall jag tar nånting hårt o trycker mot ryggen där pulsen slår så idag myser jag med en sodastreamflaska istället för maken eller mjukisdjur eller nån kudde eller nåt annat gosigt haha. 


Har börjat fått klåda med på benen. Vi har ju slutat ta sprutorna i magen sen en tid tillbaka då magen e så hård o stor nu så det e svårt ta dom där o så känns det ju lite läskigt så tar dom istället på låren nu men då får jag klåda de får jag inte på magen. Vet inte om det e för att jag tidigare tagit fragmin jag inte tål i låten o de ligger kvar i hudlagret eller om de bara blir så nu av dom här med. 


På sjukhuset idag fick jag även frågan om hur jag ställer mig till donation direkt jag klev in för o anmäla mig , det verkar ju vara nån kampanj nu för att få fler folk att anmäla sig men jag känner ju bara såhär när det gäller mig själv att ska man donera när man har dött vill man ju ha hela delar ifrånbörjan man vill ju inte donera bort nåt som e trasigt eller fungerar lite halvdant. Å mitt hjärta e ju dåligt mina lungor e dåliga min skalle har jag slagit i o spräckt o vad finns det mer? Min lever vet jag inte hur den mår efter all alkohol man hällde i sig när man var yngre o det mesta e ju lite snett o vint på mig så näe jag känner mig inte som nån bra kandidat. Min mage växer ju inte ens rakt. Men ja jag är söt o perfekt o bra som jag e endå men kanske inte de man vill dela med sig av. Känns ju taskigt. Men ja skriver om det här iallafall ifall de e nån som e lite friskare som känner att de e bra o göra för det e ju trots allt väldigt viktigt. 


   


Tygerna jag beställde hem till bebisen. Skulle haft nåt tyg med motorcyklar också bara. Smart jag e förresten som köper hem en massa tyger innan jag ens vet ifall jag kan sy o när jag inte har en symaskin heller men tänker att de där löser jag.. maskin ska jag låna över jul o sy får jag väl lära mig om jag e sämst helt enkelt men jag tror jag fixar att sy de e trä symaskinen jag kommer ha problem med för de lärde jag mig aldrig i skolan jag fattade helt enkelt inte den där delen på maskin som ser ut som ett dragspel. 


 


Blev middag idag med :) idag provade jag ett recept på ris o julmustkyckling tycker det blev helt okej mat att äta men gick inte lika väl hem hos mannen. Men det e ju så svårt att komma på mat varje dag för jag vill ju variera o prova nytt o inte alltid äta samma. Å mannens förslag lyder alltid pizza hamburgare tacos köttfärssås korv med bröd i den ordningen. Så det e ju ingen idé att fråga om man inte vill äta nåt av de för de e alltid dom svaren jag får. Men ja de viktiga va att de blev middag även idag o jag tycker de blev rätt gott endå men mannen e lite kräsen så får tänka ut nåt annat till imorn. 




ANNONS
Av linnluvlee - Tisdag 5 nov 13:58

Nu har man snart passerat vecka 27, en dag kvar bara sen så går jag in i vecka 28 :) yey det närmar sig, tolv veckor kvar av graviditeten bara o igårkväll kom foglossningen rejält. Har lite gått o väntat på den haha för när jag var gravid med Thor kände jag av den redan i vecka 8 o ganska mycket väldigt tidigt men då jobbade jag å andra sidan o gjorde väl mer rörelser som belastade bäckenet o ryggen mer, så kan ju bäckenet ha ändrat sig lite från den graviditeten med till den här vilket gjort att jag känner av det först nu. Nu har jag iallafall fått ont i höften så kanske får jag svårt o gå senare i graviditeten vi får se.

Jag har ju planerat att gå på massa julmarknader iår men vi får ju se hur det blir med det. Nån av dom ska jag förhoppningsvis kunna besöka iallafall.


Så har tröttheten slagit till med full kraft med. Sovit så mycket i helgen o även igår var jag väldigt trötter, idag är det lite bättre tack o lov :) Så har mitt ena bröst börja klia en massa o även svida lite så idag fick jag beställa salva o sånt jag egentligen hade tänkt jag skulle vänta med till januari men det verkar ju som jag kan behöva det tidigare än jag trott. Har fått veta att jag tydligen e mjölkersättningsunge med så vi får väl se om amningen kommer o funka sen när bebis är här eller inte.


Har letat tröjor med till bebis. Det spås ju bli vargavinter lagom till han föds o det blir ju kallt sen har vi ju även ganska kallt inomhus med för jämnan enligt mig när vi inte eldar så känns ju som man behöver ha ett par tröjor till han dom första veckorna så behöver köpa nån mer minitröja och det är ju så svårt att hitta. Finns ju så lite tröjor att välja på i storlek 50 o 56 är som att butikerna verkar tycka att bebisar inte behöver någon tröja den första månaden men mitt i vintern så behövs det ju faktiskt o 62 kanske han drunknar i den första tiden då. Har kollat alla bebisklädesbutiker o märken nu o hittade bara tre olika hyfsat fina så får väl bli dom, finns ju inte så mycket o välja på trots att det är vintersäsong nu o det lär ju vara ännu svårare o hitta sen när han e född när dom säljer sommarkläderna.

Blir ju ingen sväng på mellandagsrean iår heller för då e jag ju höggravid så då kommer jag vilja vara hemma o mysa om jag känner mig själv rätt.


Nu har jag även fixat juklapparna. Eller vi har mannens familj kvar men det får han lösa för förra året när jag hade så bra idéer så skulle vi ju tydligen inte ens ha julklappar där så blev lite tokigt när vi hade köpt o inte dom så iår tänker jag inte ens engagera mig eftersom vi inte ens vet ifall det blir som förra året eller inte. Men min halva julklappar e iallafall klara. Jag som alltid e ute i god tid. Ska ge bort en liten resa så har suttit o gjort en liten reseguide dit nu. Sånt tycker jag e kul :) behöver bara komma på två stycken klappar för trettio spänn till julklappsleken. Det e ju lättare sagt än gjort men får väl bli ett besök på rusta eller öob innan jul. Det är ju iallafall tradition här.

Har även börjat fundera hur jag vill att våra jular ska se ut. Vi har ju ännu inte skaffat oss några riktiga jultraditioner jag o mannen men när vi får en levande bebis e det ju dags o skapa egna som han får växa upp med och minnas!


Har iallafall bestämt mig att så fort jag har gjort bort tvättberget vi har o målat allt som ska målas o gjort klart alla bitleksaker medmera till bebisen då får jag sätta igång o julpynta o baka julgodis o lussebullar o bygga pepparkakshus o så. Ska bli så mysigt men ja jag har en hel del tråkig handtvätt att ta hand om först innan jag får göra det roliga o dekorera. 

Men tänker att jag vill få bort allt sånt innan bebisen kommer för då blir det så mycket annan tvätt endå.

Ska måla konsolerna till hyllor som ska upp i barnrummet svarta med och så tänkte jag måla ett par skolådor att ha som förvaringsboxar därinne istället för att köpa förvaringslådor. Har ju hur mycket skorkartonger som helst så det är ju perfekt som förvaringslådor som man kan göra själv.


Så ja vi får väl se hur lång tid det här tar med tanke på att jag sover bort halva dagarna nu när jag är så trött och inte klarar av att stå upp mer än en timme innan jag får ont så det hinner ju säkert närma sig december innan det kommer upp nåt julpynt. Tog iallafall fram renen o slingorna vi brukar hänga upp i trädgården igår så dom kommer väl upp tidigare.


På torsdag har jag även läkarbesök igen, försöker o inte ens tänka på det för då mår jag bara dåligt. Mådde dåligt igår förmiddag när jag tänkte på det och förlossningen igen så försöker att aktivt inte tänka på det för det känns så jobbigt att ingen fattar att ett kejsarsnitt e det bästa för mig efter vad som hände sist. Vet inte vad jag ska säga eller göra för att få läkarna att förstå att jag inte fixar att föda vaginalt igen jag känner mig inte trygg med det o att inget händer bebisen då. Det känns som man pratar med en vägg. Så försöker o inte tänka på det till jag ska dit igen. Men det känns jobbigt inför torsdag det gör det.

ANNONS
Av linnluvlee - Fredag 1 nov 05:47

Godmorgon på er! Idag är det allahelgona så ska åka till Thor o hälsa på honom. En sån här dag så är det där jag vill vara. Skulle inte kännas bra annars om jag inte varit där o tittat till honom. Skulle inte kunna ha trevligt imorgon när vi ska ut o äta trerätters om jag inte först har varit hos Thor då skulle det bara gnaga i mig. Så dit ska jag åka.


Måste fixa en granbukett åt han först för hann inte med det igår. Hade så mycket tankar på förlossningen inför aurora samtalet så hade hjärtklappning hela förmiddagen så jag sov bort den i princip å sen när jag kom hem o hade gjort mat var det mörkt ute så kunde inte plocka kottar o kvistar till buketten han ska få eftersom jag inte såg nånting. 


Var iallafall jätteskönt o gå på aurorasamtal. Vet inte vad jag behöver för att lugna mig o göra mig mindre skräckslagen inför förlossningen och så så det e lite svårt o veta vad man ska jobba på då. Men var iallafall skönt o prata om när Thor föddes o om vad jag e rädd för nu. Känner mig lite tryggare med akutsnitt nu iallafall så det e ju ett babysteg på vägen. 

Ska få komma dit o se förlossningssalen före det e dags igen också så jag iallafall slipper få alla flashbacks ifrån förra året när jag väl kommer in o ska föda sen. Det rör ju om alla känslorna o känns ju sjukt jobbigt så tror det kan vara bra o iallafall smälta det som går först. 


Har även sagt till dom att det är otroligt viktigt att de alla vet vad som hände sist o att dom är förberedda o att jag med största sannolikhet kommer vara livrädd då det e dags efter hur det gick sist så dom är medvetna om det. Men ja utöver det så vet jag inte vad jag behöver för att bli mindre livrädd att något ska hända bebisen eller mig. Vet inte hur jag ska bli lugnare. Vet ju bara att bebisen ska ju ut på ett eller annat sätt.


Innan jag födde Thor hade man ju bara normal rädsla o tankar att man var rädd för att spricka helt osv. Men nu e jag ju inte rädd för det utan för att något ska gå så fel som sist o att bebis inte ska få följa med oss hem. Eller att jag ska få nå allvarliga komplikationer eftersom att jag vet att jag e högriskpatient eftersom jag haft flera proppar. Så det tänker man ju också på. Jag kan liksom inte tänka att det händer inte mig. Men var iallafall skönt o komma dit faktiskt. 


Smärtan e jag iallafall inte rädd för för jag vet ju att det gör ont jag har ju fött barn en gång å jag tror inte ens jag hade Nån bedövning. Eller jag vet inte vad dom gjorde faktiskt jag var ju så chockad men hade ju iallafall varken eda eller lustgas de vet jag ju. Å jag levde ju i fem år med kraftiga smärtor i kroppen så smärtan vet jag iallafall att jag kan bemästra. Men e rädd att bebis ska fastna o dö eller skadas eller att jag ska få en hjärnblödning stroke hjärtinfarkt eller lungemboli mitt i allt eftersom att jag vet att jag får proppar lätt. Det e lite jobbigt att jag vet för mycket jag kan liksom inte vara sådär naiv och lyckligt ovetandes. Det e bra med denna kunskap i andra sammanhang men inte när det gäller just den här situationen. Å jag vet ju att det är så extremt liten risk att något sånthär händer men eftersom att de var så liten risk att drabbas av infektion o föda barn i vecka 23 som sen fastnade och dog och det hände mig så känns ju min personliga risk mycket högre än hur få som faktiskt drabbas känns ju som att det skulle ju vara jag då..

När det redan gått illa en gång för bebisen å när jag har lätt o få proppar så det gör ju att det känns som min risk e högre än för dom som inte varit med om detta eller behöver blodförtunnande. För dom e det nog inte så stor risk. 


Försöker tänka positivt o att allt ska gå bra denna gången å att vi sitter här i februari med honom levande o jag planerar ju som att han ska leva här med oss. Köper ju typ allt jag ser till honom som jag tycker han ska ha men ja efter vi förlorade Thor vågar jag inte riktigt tro på det o ta lillebror för givet. Jag vet ju hur fel det kan gå o hur snabbt det kan vända trots att det nyss såg bra ut. 

Tror nog att det blir i december eller januari han föds faktiskt. Jag hoppas bara att det går bra allting o helst vill jag ju inte att han ska födas på min pappas födelsedag eller på mitt ex födelsedag. Så hoppas han väljer en annan dag att ploppa ut :) dom sa iallafall att jag inte behöver oroa mig för att gå över tiden med lillebror det känns bra. 


Men ja nu kurrar magen så dags o ge bebis mat. 

Av linnluvlee - Torsdag 31 okt 03:19

Godmorgon bloggen. Klockan är tre å vaknade nu som jag brukar. Sover oftast uppdelat numer, typ tre timmar åt gången o uppdelat på tre tillfällen under dygnet så får ju min sömn totalt sett men bara inte längre sammanhängande oftast. 


Idag har jag sånt där aurorasamtal så e nervös iinför det. E så rädd inför förlossningen o det oavsett hur den kommer o gå. Så rädd att något ska gå fel igen. Å så rädd nu att inte bli lyssnad på o förstådd. 


Mina ben skakar när jag tänker på förlossningen och så får jag hjärtklappning och tungt att andas o det e ju nu tre månader före o av att jag bara tänker på det hur ska det då bli att kroppen reagerar när det väl sätter igång o e dags. 


E skräckslagen inför förlossningen. Rädd att bebisen ska fastna och dö eller bli skadad. Rädd att jag ska dö eller få någon allvarlig komplikation att något ska gå så fel. 


Lyssnade på en podd igår om en förlossningsläkare på Danderyd som sa att om man e så rädd för att föda vaginalt så kommer kroppen att motverka och inte frigöra de hormoner som behövs vid en vaginal förlossning vilket leder till att förlossningen blir svår och komplicerad. 

Så om jag ska föda vaginalt o är skräckslagen och är i paniktillstånd då lär ju kroppen låsa sig o de sluta med akutsnitt i sånt fall. Å det e ju värre med akutsnitt än ett planerat snitt känner ju jag. Speciellt eftersom jag har blodförtunnande o är riskgrupp. Då är det ju alla gånger bättre med ett planerat än ett akut eller urakut snitt. 


E rädd inför ett snitt också just för att jag är rädd för någon allvarlig komplikation eller att dö på operationsbordet. Men med ett snitt kan bebisen iallafall inte fastna som Thor gjorde . 


Vid ett snitt gör det ingenting om jag är i fullständig panik och skräckslagen för då gör läkarna allt å tar hand om bebisen o mig. Medan om jag ska föda vaginalt e det ju helt upp till mig att styra min kropp och hur det ska gå till när jag skakar redan nu får svårt att andas o hjärtklappning av bara tanken på att föda o när jag samtidigt ser Thor ligga där död o börjar gråta. Hur jag ska kunna klara av att fysiskt föda då i det tillståndet det förstår jag inte. 


Som jag känner det nu e jag livrädd. Det blir inga fler barn eller graviditeter även om jag innerst inne hade önskat mig fler men jag kommer inte våga gå igenom det här igen. Så känner jag. Å den här graviditeten är så jäkla tuff psykiskt o jag har inte haft en hel vecka på hela graviditeten utan oro. Å jag saknar dessutom helt stöd ifrån människorna vi känner. Det är ingenting jag kommer glömma sen när bebisen är född att de inte fanns här nu och stöttade mig och visade intresse i lillebror. 

Det gör hela den här graviditeten ännu jobbigare. Å så rädslan inför förlossningen o att förlora det här barnet också på det.


För mig är ju förlossningen på liv och död efter vad jag har varit med om. Min rädsla är ju att det ska gå snett nånstans o att jag eller bebisen ska dö eller bli skadad. Thor dog ju under förlossningen. Så jag vet ju worst case scenario. Jag vet inget annat jag vet inte hur det är att ha en lyckad o komplikationsfri förlossning o kan inte se att det kommer att bli det. 


Så nu e jag rädd att de inte ska förstå detta eftersom de inte har gått in trots allt jag har sagt tidigare. E rädd för den bristande förståelsen o för att de inte sätter sig in i min situation utan bara maler på om en lyckad vaginal förlossning. 


Så jag har det idag och så ska jag göra en gravdeloration till Thor att ta med till kyrkogården imorgon. Det e ju allahelgona så då måste jag dit. Vill ju vara hos min pojke då. Det blir ju inget halloween för mig någonsin igen för denna helgen e ju Thors helg för all framtid. 

Av linnluvlee - Onsdag 30 okt 11:27

God lunch på er! Idag mår jag lite bättre för fick sova mycket bättre inatt. Ingen mardröm och sov hela natten sammanhängande tills klockan var fem då bebis blev hungrig o ville ha mat så var ju bara kliva upp o äta dagens fruksot nummer ett.


Sen fick jag sova lite till till det var dags o ta sprutorna o sen efter det har jag varit uppe. Lite av snön har smält bort men är så glad att det äntligen har kommit! Blir ju så fint ute då!


Har nyss ätit upp en hel form med äppelpaj eller det blev typ äppelmos och havregryn haha för dom där äpplena var tydligen perfekta för mos. Men gott blev det ju iallafall.

Tycker det är så svårt det här att äta massor så även jag ökar i vikt den här graviditeten för jag kan inte äta så mycket större portioner än vanligt för det finns inget utrymme i magen så det tar liksom stopp. Så är magen oftast så hård och spänd med så det är svårt att äta därför men så fort magen blir mjukare trycker jag alltid i mig nåt direkt så jag äter ju endå två frukostar, lunch, middag, frukter under dagen och så mellanmål och både han och magen växer ju. Bara inte jag som växer nåt eller så mycket. Fast jag gick ju faktiskt ner i vikt i början av graviditeten så efter det så har jag ju gått upp iallafall fem kilo så tror inte det är nån fara sålänge han växer som han ska.

Vet inte om det kan va genetiskt heller för mamma gick upp typ 6kilo under sina graviditeter så ja vi får se vad jag landar på det är ju tre månader kvar. 

Jag hade ju även extremt svårt att gå upp i vikt innan jag blev 27. Då gick det ju liksom inte hur mycket jag än åt så hände det ingenting. Men äter ju så det borde inte vara någon fara för bebisen. Var ju trots allt bara två veckor med sen sist jag var där och vägde mig.


Hittade så fina tyger igårkväll när jag satt o surfade så beställde hem ett gäng för ska låna en symaskin o sy en del till bebisen tänkte jag. Har ju lyckats sytt en fin delfin en gång och en kjol när jag gick i skolan så även om jag inte sytt sen dess så borde jag ju kunna lyckas tycker jag, hoppas jag..

Hittade massa tyger med formel 1bilar, motorcyklar, gulliga pandor och renar o driftingbilar o krossad marmor o annat. Han kommer bli så cool i detta. En mössa kan ju inte va så svårt o sy o en filt om inte jag lyckas sy några byxor åt han som jag tänkt.


Nu sitter jag o lyssnar på musik, innan så sjöng jag för bebisen. Hoppas han gillar det. 

Av linnluvlee - Tisdag 29 okt 04:05

Hejhej bloggen. vaknade tre inatt av en mardröm igen så det var slut på den här nattsömnen det. Men hann endå få fem sex timmars sömn så det e ju bra det iallafall.

Drömde att det brann o jag kunde inte rädda Thors alla saker i minneshörnan. Å så fick jag flashbacks ifrån när mitt hår brann o vi skakade ur all sot och all glöden ifrån min hårbotten. Ush

Kläder och prylar och sånt det kan man ju alltid skaffa nytt. Men Thors saker vi fick efter han dog dom e ju oersättliga. Det e ju allt vi har kvar ifrån honom, det enda vi har av honom och så minnet.


Hans fotavtryck och nallarna ifrån spädbarnsfonden och minnesboken jag har gjort och det där bbarmbandet o dom andra sakerna. Det går ju inte ersätta så jag blev så jäkla ledsen av den där mardrömmen. Så nu kan jag inte sova. Kommer ägna dagen åt att fota av allting så man iallafall har det på bild också.


 


Så blir jag så less på att läkarna säger att dom förstår för det gör dom ju inte för hade dom förstått så hade dom ju aldrig ens försökt få mig att föda vaginalt igen efter det som hände. Dom sätter sig ju inte in i min situation överhuvudtaget. Dom tänker ju inte ens på hur det måste kännas.

Å den där aurorabarnmorskan var på semester, det e ju höstlov så hon är väl hemma med sina levande barn. De har väl alla säkert levande barn hemma. Dom borde tänka lite hur det hade kännts ifall det var deras barn som låg på kyrkogården efter deras vaginala förlossning.


Ser Thors livlösa o lealösa kropp framför mig. Halsen var ju lång och utdragen det både syntes ju och står även i obduktionsrapporten att det blev så under förlossningen för att dom drog i honom så nacken gick av. Vi hörde ju hur det knakade. Det var då jag skrek.


Kommer inte att föda lillebror vaginalt frivilligt, då blir det under tvång för att läkarna och barnmorskorna tvingat mig och då blir det också en anmälan efter.


Läste en annan blogg häromdagen om en kvinna som fått beviljat snitt någonstans utan problem o utan att ens ha haft en hemsk förlossning tidigare o utan så starka skäl som jag har. Är jättebra att hon fick det hon ville men det är ju så jävla sjukt att jag som har fött mitt barn vaginalt och sett och hört han dö under förlossningen får slåss emot läkare som inte ens försöker förstå. Det är ju helt sjukt. Det är ju inte rättvist och det är ju inte ens säkert.


Så har jag även läst att barnmorskorna på sahlgrenska tycker att det är omständigt och besvärligt att ändra rutinerna så att ingen kvinna tvingas gå mer en än vecka över tiden efter att en forskningsstudie fick avbrytas för att sex barn hann dö i magen i graviditetetsvecka 42 för att dom inte fick tillräckligt med näring plats och syre för dom inte plockades ut i tid. Det är ju helt sjukt, man VET att det är en fara för bebisen att vara kvar i magen så länge. Flertalet barn dör i magen i den graviditetesveckan varje år och har så gjort de senaste 20 åren och man vet det endå så skiter man i det. Liv e tydligen inget värd utan man tycker att lite svinn lite döda bebisar och sörjande föräldrar och syskon får man räkna med. Trots denna studie så verkar det tydligen bara vara Falun ännu som har ändrat sina rutiner resten av förlossningsklinikerna i sverige tycker inte det är nödvändigt än. De vill alltså att fyra hundra barn ska dö varje år och att fyra hundra mammor och pappor ska åka hem tomhänta ifrån förlossningen.

Blir så ledsen när man vet dessa saker och man kan ändra på det och minska antalet barn som dör i magen och så skiter man i det.


Thor hade antagligen inte ens dött om det bara hade gjorts en odling på mig sent i förra graviditeten men det gjordes aldrig trots att det inte är säkert att man får symtom när man är gravid, långtifrån alla får det och det är inte heller lika lätt att veta att de man känner är en infektion eftersom man kan känna likadant utan att ha en infektion när man är gravid. Trots att jag hade flera blödningar och trots att jag gjorde hur många vaginala ultraljud som helst och det i sig ökar risken för infektion. Trots att infektioner är vanliga hos gravida. Trots allt detta så gjorde man ingen odling och förlossningen satte igång för jag hade en infektion och han dog. Infektion är en av de vanligaste orsakerna till att man föder för tidigt och man vet detta men man gör inte de man kan för att upptäcka det så bebisar dör. Man vill alltså ha sörjande föräldrar och att barn ska dö innan de ens får chansen att leva.


Blir så ledsen varje gång en människa kläcker ur sig att han hade endå inte överlevt eller det var det bästa när han föddes så tidigt han hade varit så skadad. Det fick vi höra typ direkt efter han hade fötts av personalen som var med. Det är så fruktansvärt sårande att höra det. Han dog i onödan för han hade inte fötts så tidigt om de hade upptäckt min infektion. Han fick aldrig ens en chans att leva. Det finns mirakelbebisar som är födda så tidigt och lever helt normala liv som vilket annat barn som helst idag. Men framförallt är det ju  bara så jävla onödigt och sårande att ens yttra dom där orden. Då är det likabra att vara tyst. annars är det som att man medvetet vill såra.


Barnmorskan tyckte jag skulle sjunga vaggvisor för lillebror i magen. Men jag klarar bara sjunga andra sånger sånt man hör på radion. Fixar inte att sjunga godnattsånger. är så rädd att han ska somna i magen då för gott.. sjöng godnattsånger för Thor. Sjöng alltid vaggvisor för honom. Det vågar jag inte nu utan lillebror får lyssna på annan musik.

Har inte ens haft mage att plocka bort julbocken ifrån förra året. Den står ju vid THors minneshörna på golvet. Så fixar inte ens att ställa undan den när den är hos THor så den står framme året om.

Påskägget ligger kvar i trädgården hos han. Fixar inte att lägga undan det heller.


Mamma tyckte jag skulle gå ur svenska kyrkan eftersom dom vet att vår son har dött han är ju begravd hos dom men vi har aldrig hört ett knyst ifrån dom. Vi fick aldrig träffa någon sjukhuspräst och vi fick aldrig några kontaktuppgifter till svenska kyrkan heller och man har aldrig hört ett ljud ifrån dom efter att vår son dog. och dom ska finnas där sägs det jo tjena. verkligen inte.

Tycker det är så dåligt. Tycker vi borde ha fått träffat en präst när han dog. Tycker svenska kyrkan gått kunde ha kontaktat oss eller skickat ett brev hem när de visste att vårt barn dött. 

Man kanske borde gå ur den dom finns ju inte ens där när man drabbas av det värsta man kan uppleva som förälder. Och dom ska vara medmänniskor sägs det. 


Tycker det är så dåligt att när ens barn dör så läggs allt ansvaret och alla initiativ på den helt förkrossade och sörjande föräldern. Man ska fixa allt själv, får inte hjälp med någonting och både omgivningen och alla instanser tycker det är föräldrarna som ska ta alla initiativ i en tid när man knappt orkar med att äta. Ingen finns där.

och sånt glömmer man inte. 


Lite tankar som jag haft i huvudet sen jag vaknade. Nu kan jag börja den här dagen utan att bära runt på det. Nu kan jag börja den här dagen med ett tomt blad.

Av linnluvlee - Söndag 27 okt 03:47

Hejhej bloggen. Klockan är tre o vaknade nu o kan inte sova. Blev bara typ tre timmar sömn inatt, somnade med gråten i halsen. Känns länge till det är måndag o dags för besök hos barnmorskan. 

Känns som jag lever i en mardröm. 


Det är ju helt sjukt hur man blir behandlad av vården och av människor efter att man har förlorat sitt barn.  Som om inte det är hemskt nog. 

Ingen förståelse eller empati finns. Ingen som sätter sig in i ens situation. Det e ju inte smärtan jag är rädd för det e ju för att jag vet att om jag tvingas till att föda vaginalt igen kommer det kännas som ett övergrepp och psykisk tortyr och åstadkomma mig mer trauma så jag får posttraumatiskt stressyndrom av det. Å det enda dom åstadkommer nu på specialistmödravården är ju att ge mig mer psykiskt lidande. Och dom stressar mig och bebisen i onödan. 


Jag känner mig maktlös. Känner att jag nästan hellre dör än föder bebisen vaginalt. 


Får kämpa med att äta för jag har ingen lust till det längre efter jag var där i onsdags och pratade med läkaren. Hon fick mig o tappa livslusten. Sen dess gör jag inget annat än gråter. Jag klarar inte av att göra någonting ligger bara ner och mår skit o känner att jag inte orkar mer. 

Av linnluvlee - Lördag 26 okt 20:13

   

Godkväll bloggen mår skit idag också för att jag tvingas fajtas så. Det stressar mig ger mig hjärtklappningar, mer smärtsam foglossning och onda sammandragningar för att inte tala om att lusten till att äta eller ta tag i något helt försvinner. Känns som att mödravården vill jag ska må så dåligt som möjligt i den här graviditeten som att det inte räcker med att vår son dog. 


Dom gör ju justnu inte att jag mår bättre iallafall. Har dock inte gråtit idag men ögonlocken hänger ju ner. 


Försökt hitta kontaktuppgifter till chefen på förlossningen vid Örnsköldsviks sjukhus men det står ingenstans. Suttit å läst socialstyrelsens riktlinjer, statistik och rekommendationer vid förlossningar med. Känns inte som det finns så mycket mer att läsa om förlossningar och risker och så jag har redan läst på och fått klart för mig vad de olika förlossningssätten innebär och har för olika risker. Känns inte som dom där aurorasamtalen kommer tillföra så mycket mer än mera oro o ångest och tårar och stress men jag måste ju gå på dom vet bara inte än när jag ska få komma dit. Hoppas att det blir snart. Tycker dom kunde ha skickat mig dit för flera månader sen faktiskt. 


Har nästan lust att skriva till socialstyrelsen och på allvar fråga dom om dom anser att det är rimligt att jag ska tvingas föda vaginalt efter vad jag har gått igenom och efter hur jag mår efter det. För vad deras riktlinjer säger så ska jag inte behöva det men det e ju upp till läkaren o bestämma. 


När jag tänker på att föda vaginalt igen är det nästan så jag föredrar att återförenas med min döda son. För det känns så hemskt att behöva det igen. Frågade mamma ifall hon hade velat föda mig vaginalt ifall min storebror hade dött vid förlossningen och hon sa direkt att det hade hon inte klarat. Tror ärligt talat inte att någon kvinna som har mist sitt barn för att det dog under en vaginal förlossning vill föda eller psykiskt klarar av att föda vaginalt igen efter det utan att bli ännu mera traumatiserad. Är du kvinna som läser? Har du barn? Ifall ditt första barn hade dött under förlossningen hade du fixat att föda ditt andra barn vaginalt? Hade du känt att det var rimligt att kräva det av dig? 


Får ont i magen när jag tänker på det här. Å att jag inte blir lyssnad på. Känns som jag lever i en mardröm. Kommer ju inte ha några glada minnen ifrån den här graviditeten sen och absolut inte ifrån förlossningen om den blir vaginal. 


Känner inget förtroende längre för mödravården vid Örnsköldsviks sjukhus. Känns inget kul att gå dit på kontroller men jag gör det för bebisen för att jag vill få ett levande barn. Känns jobbigt att behöva ringa till förlossningen o höra ifall mina smärtor i magen skulle bli värre inom det närmsta. Känns som att jag drar mig för det. Å så ska det ju inte va. Men det blir ju så man känner när man inte känner att man blir förstådd eller lyssnad på. 


Hoppas att vi får en frisk pojke så man slipper ha så mycket med vården att göra sen för den är ju under all kritik i Sverige. Det e ju ett lotteri vad du får för bemötande och vård beroende på vart du råkar bo och vem du får träffa. 


Man känner sig så maktlös. Lilla människan mot dom typ.



Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se