Inlägg publicerade under kategorin Förlora ett barn

Av linnluvlee - Torsdag 10 juni 01:50

Haha det slår ju aldrig fel blir jag väckt av Scottis vid den här tiden på nattem klarar jag sen inte av att somna om så då ligger man vaken o tänker mellan halv två o fyra typ så drygt det är! Vill ju kunna sova som vanligt folk. För jag är ju trött jag behöver ju sova men är bara inte lätt för mig att somna under denna delen av sömncykeln. Har typ min djupsömn under den tiden på morgon då man brukar kliva upp när man ska på jobbet och så. Så ja några timmar sömn har jag hunnit få hittills iallafall :) så nu får man väl skriva av sig lite här så man kan fortsätta sova sen och hoppas att Scott inte vaknar allt för tidigt och vill ut och leka. 


   

Jag häromdagen! Ser endå förvånansvärt pigg ut för att bara ha sovit fyra timmar den natten. 

I måndags tog vi en kvällstur med båten ut till vågön och satt där på stranden och fikade i solen, Scott lekte i sanden och vid vattnet kastade vi stenar en stund. Sen så tänkte vi gå på kvällspromenad på ön men vi vände efter en stund för det var så mycket mygg så nu har man kliande myggbett typ överallt. Å igår var vi bara hemma och lekte utomhus hela dagen. Jag gick och drog runt på Scott i olika vagnar och andra grejer med hjul på nonstop i typ tre timmar så jag vart helt seg i benen igen. Lite jobbigt att han inte kan stanna kvar på samma ställe i flera minuter och leka så mamma kan få sitta ner och vila lite nä här ska det springas fram och tillbaka kors och tvärs och vara och leka överallt hela tiden. Jag fattar verkligen inte vad det är som är så kul med att vara ute men han får ju som han vill. 25 grader i skuggan har vi haft denna dagen med. Så så varmt. Man vill ju gå runt nästintill naken när det inte finns nån svalka någonstans men vi har ju grannar så det går ju inte. Tycker verkligen folk att det är skönt och härligt ute när det är runt trettio grader och helt vindstilla? Utomlands där det brukar bli runt fyrtio grader känns det ännu varmare då? Har aldrig varit i ett varmt land så har ingen koll på hur värmen där brukar kännas. 

I tisdags så åkte skrutt med pappa till farmor så jag fick lite tid att söka jobb på och kolla igenom min garderob lite. Hade på mig en jättefin klänning när vi åkte båt i måndags på kvällen men tyvärr så var den lite för liten så fick inte upp dragkedjan hela vägen så när vi kom hem och hade gått upp till huset jag och Scott så fick vi vänta utanför en stund och han skulle busa och äta upp all fikan och springa iväg och jag sprang efter och klänningen åkte typ ner till midjan så ja jag insåg att jag behövde ta mig tiden o faktiskt rensa bort sånt som verkligen inte passar längre. Så nu är halva garderoben iallafall gjord :) å lite tur att vi bara var hemma på tomten, så det inte var nån där som direkt såg ;) 

Jag var även och postade lite paket den dagen och vad är det ens för restriktioner  som gäller nu? Hälften som gick in i affären hade munskydd och hälften hade det inte så jag gick in utan men väl inne så kändes det som om man skulle ha haft det. Känns som Sverige är pajasland med alla motsägelsefulla restriktioner. Satt i bilen före och försökte googla vad det är som gäller nu och jag hittade inte ens det nånstans snabbt så jag kollade ju på alla andra som kom in och ut ur affären. Jag har ingen koll, har bara varit inne i en affär en gång tidigare iår hittills men nu är det väl dags o ta sig ut i civilisationen igen nu när det bara är åtta veckor kvar av mammaledigheten. Har ju istortsett bara varit hemma och hållit mig härute på våran halvö hela den här mammaledigheten så känner mig lite lurad på en normal mammaledighet när man äntligen får ett levande barn liksom så händer pandemin så inget är som det brukar. Trodde att jag skulle känna mig mer redo att komma tillbaka nu efter endå än vad jag faktiskt gör men det beror nog också på att man inte har kunnat hittat på allt det som man hade sett framemot och knappt träffat nåra människor det här året. Positivt är iallafall att jag mår bättre nu än vad jag gjorde efter att Thor hade dött och fram till att Scott föddes. Så nu kommer jag iallafall kunna koncentrera mig på mitt jobb när jag väl jobbar sen och inte som då när jag grät mig igenom alla raster, grät i bilen före jobbet och ville köra ihjäl mig till och från jobbet varje dag. Och mitt mantra varje jobbpass som surrade runt inuti huvudet var "du behöver bara ta dig igenom den här dagen" bara idag" Helvetet på jorden kändes det som helt ärligt att behöva gå och jobba när ens barn hade dött och man mådde så dåligt borde ha fått vara sjukskriven då faktiskt. För det var ett rent helvete. Så på det sättet så kommer det iallafall bli enklare i höst för att jag nu inte mår så längre. Men ja jag trodde att jag skulle känna mig mer redo och peppad. Tycker väl främst egentligen att det är själva intervjuerna som är dom jobbiga jag har att se framemot för jag tycker inte om att skryta om mig själv och lyfta fram varför jag är så bra jag är inte sån som person. Men men jag har sommaren kvar att ladda! :) 


Två dagar kvar nu med till man fyller år igen. Fick en födelsedagspresent i brevlådan igår, ett presentkort på en blomaffär så nu ska det handlas blommor till trädgården nån dag till veckan. Vill ju plantera massor fint där hos Thor i hans minnesplats så det ska fixas. 

Å nu tog fantasin slut på vad jag ska skriva om så tittar in igen nån annan dag! Hejs svejs:) 

Av linnluvlee - Onsdag 2 juni 20:14

 


Lite bilder ifrån idag och söndagen då det var mors dag. Idag var vi ut med båten och stannade till ute på trysunda där vi blev kvar stort sett hela dagen. Vi har ju äntligen fått supervarmt så vi tyckte det passade jättebra med en båttur ut dit nu innan alla sommargäster kommer dit. Så vi var nästan ensamma på ön, några till var där men inte många. Vi åt jättegoda lunchbaguetter med curryröra i nom nom dom måste vi åka dit och äta igen! Scottis fick pannkaka. Sen promenerade vi runt omkring på ön, tog lite kort och bara var o visade Scott och tittade på fiskemusem, stränderna, kyrkogården, husen osv. Sen gick vi tillbaka till cafet och köpte varsin glass. Sen gick vi till båten för att åka hem men då kom jag på att jag trodde att jag hade tappat min telefon så vi fick gå och leta efter den runt halva ön.. Scott blev dock lyckligtvis trött så han somnade i vagnen och ungefär då så inser jag att jag har letat slarvigt och att telefon ju ligger i vagnen ;) min man blev inte så glad men jag blev jätteglad för vi hittade den ju tillslut :) fast ja det hade ju varit smart ifall jag inte haft den på ljudlös hade vi sluppit gå tillbaka och leta. Så vi blev kvar på ön en timma längre och satt i solen medan Scott powernapade och sen tog vi båten hem igen o då var klockan fyra så det var jättemycket vågor så vi skulle ha stannat längre egentligen för man ska undvika åka båten här runt fyra om man inte vill de ska bli så stötigt. Men underbar dag och utflykt hade vi iallafall :) Älskar sånt här! 
Väl hemma sen började jag med middagen och sen har jag plockat iordning tvättat o grejat medan de andra lekt ute. 

         


Scott tyckte glassgubben var jätterolig! :) 


   


Kaoset där jag samlat scottis alla urväxta kläder och lite prydnadssaker man behövt flytta undan, spännande rum tycker Scott det är, igår hittade han en ros o gav till mamma! Sötaste coola pojken med dubbla kepsar. Äntligen har han börjat låta kepan vara kvar på huvudet ibland iallafall. 


 

Så i måndags och i söndags lekte vi på stranden o i sanden. Fast mest vill han ju springa ut på bryggan, så vi kan inte stanna sålänge där och leka för ibörjan går det bra och han är duktig hålla mamma i handen när vi ska gå på bryggan men sen så blir han för ivrig så efter ett tag får vi lämna stranden o hitta på nå annat. Scott fick iallafall känna på vattnet i havet med och tyckte det var jättekul att kasta i sina leksaker jättelångt ut så mamma fick bli blöt när jag skulle hämta dom så han kunde kasta i dom igen. 


      


Så på mors dag började vi dagen med att gå till lekparken och gunga liten stund och se på när dom klippte gräset där. Sen lekte vi hemma ett tag och sen fick jag för mig att vi kunde åka lite båt det såg ju så fint ut på havet och var strålande sol så jag packade med oss en massa fika, baguetter med olika innehåll, dricka, jordgubbar, brownie, vindruvor och sen åkte vi ut till vågön och fikade! Å vi var helt själva på ön var verkligen bara vi där ute då. Scott tyckte det var roligt åka båt och spännande. Sen efter vi hade fikat klart blev han för tröttis men ville inte sova i vagnen så vi åkte båten hem igen så stannade inte så länge denna gången men blir fler turer dit i sommar. Sen hemma lekte vi typ stort sett hela dagen, vattnade blommorna i thors minnesplats och så. Det var väldigt mycket känslor i mig denna dagen och jag kände mig som en helt rutten mamma för jag inte åkte till kyrkogården men det kändes bara alldeles för jobbigt och gjorde så ont i mig just då så jag klarade inte av att fara enda dit. Vill inte sätta mig och köra när jag mår riktigt kasst inombords och har nära till tårarna. Det där hålet inombords när man tvingas leva utan sitt barn alltså. det går inte att med ord beskriva hur smärtsamt det är och det gör ju liksom så ont psykiskt i en så att det hålet det känns i hjärtat i kroppen som att man faktiskt typ har ett isande hål i kroppen och känner av det fysiskt. Så ja jag tänkte på Thor hela dagen och bar med mig honom i hjärtat men jag kände mig hemsk som änglamamma som inte var hos honom men jag försökte ta mig igenom dagen och göra det bästa av dagen tillsammans med lillebror Scott som väckte mig i sängen med att ge mig min telefon han hittade på golvet, sen krama mig och ge mig en teckning han hade ritat. Bästa bästa pojken! 
Men bara så jobbigt att man som änglamamma kommer behöva genomlida varenda mors dag under hela resten av ens liv med sorg närvarande, att man inte bara kan få ha dagen till att njuta och känna sig lycklig som mamma som mammor som har alla sina barn i livet har möjlighet att faktiskt göra. Det e så orättvist. Så tänkte jag ju såklart på alla kvinnor med som längtar så otroligt mycket efter att faktiskt få bli mamma men inte haft den lyckan än, det var ju ofrivilligt barnlösas dag dagen före alltså i lördags. Jag hoppas att alla ni sitter med era små nyfödda nästa mors dag! 

Så har vi sett en massa massa fjärilar dom här dagarna och massa fåglar och ekorrar, Scottis gillar att titta på djuren. Massa olika små flygplan har vi sett också. och igår när skrutt lekte med sin traktor så tog han lös sitsen på den eftersom han då upptäckt att han kan sitta bättre på traktorn (smart kille) och sen ville han ha dit den igen och då när jag satt tillbaka sitsen är det lite skräp från trädgården på den och det är format som ett T alltså vad är oddsen? Tecken från Thor igen :) Det värmer så mycket att se att han finns med mig överallt. En del tror ju att allt har en naturlig förklaring o att man ser det man vill se ju o så kanske det e men sen han dog så har det hänt för mycket sammanträffanden och märkliga saker och tecken när jag behövt dom som bäst så jag tror att min pojke finns där som en skyddande ängel o håller lite koll från ovan <3


Nu väntar sängen här natti natti



Av linnluvlee - Lördag 29 maj 18:33

Hejsan denna mamman känner sig helt slut nu o klockan är inte ens sju. Full rulle här med mitt lilla busfrö så redan vid fem behövde jag lägga mig o vila lite haha tur vi är båda hemma den här helgen för förra helgen när jag var själv med skrutt var helt kaos. Ni vet sånadär dagar då allt bara blir för mycket och man  blir helt slut som förälder. Såna dagar då middagen blir enklast möjliga mat man kan komma på o då man verkligen ramlar i säng när man äntligen får chansen att sova. Så var förra helgen för mig o veckan efter det har varit lite upp och ner. 

Vi hade ju våran andra bröllopsdag i tisdags, då grillade vi ryggbiff och jag gjorde potatis o grönsaker i ugn. Så efteråt hade jag planerat för dessert men hela kvällen blev rätt knas så en satt inne o åt glassen o en satt ute i kylan och åt medan skrutt sprang runt som ett yrväder och scotts bamsetallrik står i frysen fortfarande helt orörd. Kan med andra ord säga att firandet inte gick som det var tänkt. Hade tänkt ha med några bröllopsbilder med i det här inlägget men nu bloggar jag ifrån mobilen där jag bara har bilder på skrutt o Thor så 


Vi firade ju iallafall pappersbröllop som är två år så jag gav bort två Porsche böcker och själv fick jag en rosbuske som jag satte ner i jorden först idag när jag fick en till ros inför morgondagen som ju är nästa sak att fira, morsdag. Kan nog va lite därför jag är så trött nu ikväll, det tar ju energi när känslorna kommer upp och blir jobbiga. Under eftermiddagen kom det där hålighets tomrumskänslan upp inom mig den som äter hål i hjärtat för att Thor är död. Det slukar ju energi imorgon är det ju morsdag. En dag med många blandade känslor. Saknad och tomhet efter Thor minnen från när jag förstod att Scott låg i magen och glädjen och lyckan över att Scott e här nu. Så en dag med mycket känslor väntar mig imorgon. 

     


Eftersom det är morsdag snart fick Scott rita lite under förra helgen. Fast han lekte ju mest med kritorna men detta är iallafall hans första teckning :) Å efteråt rev han sönder den.  Provade även att göra trolldeg men det är han lite för liten för greja med än.


Så i veckan har vi haft fint och soligt vissa dar men inte så jättevarmt tyvärr men vi är ju ute typ hela dagarna. 

   


Å idag när jag planterade mina nya rosor hittade jag denna gröna lilla rosen bland minnessakerna i Thors plats i trädgården. Blev så glad när jag såg den känns som det är en ros från min lilla pojke. Ska fixa massor fina blommor dit snart och göra om där lite därför får ni ingen bild än. 

I övrigt då så har Scottis fått en dagisplats nu så i höst börjar han på förskolan. Så stor han redan har blivit så man måste börja lämna bort honom, vill inte. Stanna tiden vill ju inte missa nåt med honom. Men det är ju en del av livet och utvecklingen. Så har börjat fixa mera kläder inför förskolestarten. Han ska gå på en ur och skur förskola så då är det ju extra viktigt med bra kläder och mycket ytterkläder och vantar och sånt. Tror det kommer bli jättebra och passa Scott han älskar ju att vara ute.
Så nu är det bara för den här mamman o börja leta nå jobb. Så fort denna mammaledigheten har gått. Inte hunnit med det man har velat ju med tanke på Corona så det känns ju lite trist men det e som det e. Synd bara ja inte visste vi skulle få en plats några dar tidigare bara för jag hittade ett jobb som hade varit perfekt men så sökte jag inte bara för jag inte trodde han skulle få en plats o då hade jag ju inte kunnat börjat ändå. Men det går fler tåg. Hoppas jag hade ju varit så bra bara för det var ju inga helger utan bara måndag till fredag som jag helst bör hitta så det matchar förskolan. 

Av linnluvlee - Söndag 16 maj 20:39

Så var den här helgen slut! Idag har vi träffat kusin på lekparken och lekt en stund och så efter det blev det lite fika mera lek och sen kom även ett större barn och hälsade på med förälder. Mannen gjorde glass som vi åt med lönnsirap på och Scott fick massa frukt. 
På kvällen gick vi även ner på stranden och snyggade till sanden efter alla traktorspår som blivit. För nu har vi äntligen sjösatt båten! :) 


I fredags blev den satt i vatten, även traktorn hamnade i vattnet och mannen fick bada i det kalla vattnet. Men det gick tillslut. Problemet var ju att sanden är så djup och så lös iår så man sjunker ju bara rätt ner, den brukar vara hårdare men iår är den ju som kvicksand. Jag och Scott stod iallafall och tittade på när både båten och traktorn satt fast i sanden och lite uttråkad som jag var då (Scott tycker det är jätteroligt) det tog rätt lång tid och det inte gick tittade jag upp på molnen och på den blå himlen och då ser jag ett hjärta till vänster och bredvid hjärtat så ser det ut som en nalle som kramar om en kudde typ och sen så till höger om detta så syns ett stort stort T och precis i det ögonblicket som jag ser detta på himlen så lyckas mannen dra lös båtvagnen och flytta den och då har han provat både med vinsch o band o massa annat innan. Så jag tänker att han fick lite hjälp av Thor vår lilla pojke däruppe. Värmde i hjärtat av att se det där budskapet men direkt efteråt han dragit lös båten så försvann det och det var bara vanliga moln på himlen. Men jag ser det som en liten hälsning från ovan! 
Tog dock mera jobb än så innan båten äntligen låg i vatten men tillslut så! 

Och igår var vi iväg på ettårskalas! Fick Scott träffa o leka med andra barn igen. Märker att han tycker det är roligt med lite äldre barn och spännande att se vad dom gör och när de leker och busar. Yngre barn som är i hans ålder e inte lika spännande men kan nog vara för att dom är lite mindre än honom och mest kryper ännu. Scott är väldigt mammig just för tillfället också och vill mest vara i famnen när vi träffar andra och krama mina ben och så, han blir lite blyg men han är ju inte heller van ännu att träffa så mycket nytt folk. Hade ju varit annorlunda om det inte varit pandemitider. Vi försöker iallafall göra honom mera redo för förskolan sen. Tydligen har en del barn här i stan fått sina platser nu för hösten så vi får ju se ifall Scott ens får en plats vi har ju sökt till augusti men vet inget än.. Vore ju skönt o veta så man kan börja leta nå jobb. 


Iallafall det märks att scott är så fin som person och inte alls nåt egoistisk eller så han är jätteduktig på att dela med sig av sina leksaker till andra barn som varit här och med sin mat till mamma o pappa. Det är så fint att se! Hoppas att han fortsätter o ha den fina egenskapen även om det blir så att han växer upp som endabarn. Har man inte syskon hemma blir det ju inte lika många såna situationer att öva på. Då blir det ju inte lika naturligt att man måste dela med sig och inte alltid kan få som man vill men ska göra vad jag kan så att han växer upp till en fin person. Söker massa ibland på hur det är att växa upp utan syskon och så eftersom det inte är en självklarhet för oss att det blir nåt fler barn o eftersom storebror är död. Jag har ju vetat sedan jag själv gick på dagis att jag velat bli mamma till flera barn tänkte redan som femåring att jag ville ha fyra fem barn så att inget barn skulle känna sig ensam. Så att de skulle ha varandra genom livet. Har alltid burit på den drömmen då jag själv känt mig ensam hela livet typ. För det är ju faktiskt så att kompisar är i dom allra flesta fall inte samma sak som syskon. Andra människor kommer och går i ens liv men det är oftast så att det är familjebanden som är dom som finns kvar (i välfungerande familjer iaf) Jag tänker mycket på det. Jag vill inte att Scott ska växa upp och känna sig så ensam som jag har känt mig typ hela livet. Jag hoppas att han inte kommer känna så. 

Själv hade man ju inga jämnåriga kusiner, för långt avstånd i åldern till brorsan, inga jämnåriga grannar, föräldrar som alltid satte käppar i hjulet för en med kompisar och skolan gjorde att det var omöjligt att få några barndomsvänner som bestod eftersom det förändrade klasserna varenda läsår. Så det är en stor sorg för mig och väldigt tungt att bära att jag kanske inte kan ge Scott något syskon att växa upp med. Att Thor är död och att det är så svårt när drömmen alltid har varit en stor familj. En stor varm godhjärtad familj där dörren alltid står öppen för barnens kompisar, där det alltid finns gott om fika på kalasen och det alltid lagas hemlagad god mat. Det är drömmen. Ett hem där man är välkommen. 

Hursomhelst har börjat äta en massa vitaminer o mineraler ifall jag skulle ha brist på nåt tänker att nåt av det kanske kan hjälpa min pcos. Man kan ju alltid hoppas. Försökte ju med lchf före vi fick göra ivf men jag klarade inte av att äta efter det det funkade inte för mig. Å letrozole som sägs ska fixa ägglossningen hade motsatt effekt på mig tyvärr. Har läst mig till att viss mat ska innehålla östrogen med så ska försöka börja äta sån mat även om det inte var så goda grejer men om det kan hjälpa mig o slippa detta ständiga hormonkaos så visst. Det är så värt det ifall jag skulle må bättre av det. 

Av linnluvlee - Tisdag 11 maj 19:57

Idag har varit en mycket bättre dag! Mådde direkt bättre så fort skrutt var hemma igen efter sjukhusbesöket o nu känns det som vanligt igen :) Ibland kommer bara alla känslorna på en o samma gång o så följer den där oron. Jag tror att man kanske blir mer medveten och orolig som förälder efter att man har mist barn, för såna saker som man kanske inte skulle lagt lika stor vikt vid annars. Iallafall skrutt mår fint o det var bara koll ifall han har ärvt mitt dåliga blod som ger proppar lättare eller inte. Så nu hoppas vi att han inte har det. Gener kan ju hoppa över o jag e ju den enda i båda mina släkter vad vi vet som haft denna oturen så. Är ju jättebra att dom kolla det. Å är så glad och tacksam för min underbara man som följde med Scott så jag inte behövde just denna gång. Jag har ju tagit alla BVC som vi inte har varit båda på o denna gången fick ju bara en av oss gå annars hade jag varit med också. 

Scott var iallafall jätteduktig o han kom hem med ett flygplan instoppat i munnen. Så söt han var o så underbart skönt de var när dom var hemma igen. Jag gjorde middagen under tiden dom var iväg och plockade iordning o städade i huset så det var fint igen till dom kom tillbaka. 

Annars har det ju varit mycket tankar och minnen från sjukhus som farit runt i mitt huvud de här senaste dagarna. Har tänkt på Thor o tiden på bb o på även när jag var liten o var på sjukhus o så. Jag har varit där mycket under livet tyvärr o jag har massa dåliga erfarenheter av vårdpersonal o jobbiga minnen så det var bra för Scott tror jag att pappa var med. Fast jag känner mig som en urusel förälder som inte följde med mitt barn till sjukhuset men pappor kan ju faktiskt vara minst lika bra dom! 

Saknat Thor massa med. Vet han är med mig, det känns iallafall så när det lägligt nog börjar spöregna när jag e ledsen o blir soligt när jag är glad. Å snart e det svenska morsdag med. 

Idag har vi i vanlig ordning varit ute mest och lekt och gått prommis. Scott har fått en brandbil av någon granne, vi har så bra grannar här :) han fick åka traktor med och så har vi varit på lekparken. Nu har jag även fått tummen ur och lagt upp scotts gåstol till försäljning och ska lägga upp babyskyddet o mitt Held MC-ställ med så fort jag får tiden. 

Sen så följer jag hemnet nu med så spännande med budgivning. Snart har man inga kopplingar alls kvar till stan där jag växte upp. Känns konstigt endå att man inte ska åka dit mer fast jag bara har varit där fyra gånger på tolv år. Sen kommer man säkert åka dit endå med Scott o visa honom och åka tilll Kolmården o så men inte längre för o hälsa på päronen. Så behöver börja ladda nerverna för att vi lär bo i samma stad sen. 

Å nu funderar jag på morgondagens mat. Idag lagade jag kycklingpasta med grädde ost o soltorkade tomater och till middag blev det fläskfile gryta och ris. Vad ska man hitta på imorgon då. 

Försökte även pumpa upp en gummibåt till Scott att ha att leka i på land då han inte blev så glad när han såg att våran ligger i vattnet nu. Men gick Inge bra när jag skulle pumpa den för visade vara hål i den. Så har jag även monterat en hylla o satt upp i scotts rum

Oro

Av linnluvlee - Söndag 9 maj 22:05

Godkväll bloggen. Tror inte att jag kommer kunna sova nånting inatt faktiskt helt ärligt talat. Imorgon är det som Scott har tid på sjukhuset för någonting som vi inte ens vet vad det är för. Tycker att det borde vara krav på att det framgick i kallelsen vad det gällde. Hade man besparats ovissheten och oron kring det, men det är inte det som kommer göra att jag inte lär klara av att få så mycket sömn inatt. Utan jag e så jävla rädd för att det ska hända Scott någonting tex att han ska bli smittad med covid när han befinner sig inne på sjukhuset för att det är ju ett sjukhus så där finns ju smittan och vi har inte ens tagit med honom in till mataffären under hans liv än. Vi har ju redan begravt ett barn o skulle någonting hända Scott alltså.. det e ju för han jag lever. Han är ju hela min värld mitt liv det e för honom som jag vaknar upp på morgonen och det e för honom som jag gör allt. Så jag är bara så jävla rädd nu för att han ska få nån skit nån smitta av nånting vad som helst imorgon när han är inne på sjukhuset. Jag känner mig så jävla otrygg med att han ska till ett sjukhus nu mitt under en pandemi vad fan ska han dit o göra nu mitt under Corona. Ångrar så att jag inte flyttat fram tiden nu till det lugnat ner sig med smittan. Jag är så rädd att Scott ska bli sjuk. Han e ju mitt allt. Utan honom så vill jag inte leva. Jag tvingas ju redan leva resten av mitt liv utan Thor. Å idag så är det internationella mothers day. Å jag saknar Thor så så mycket! Vill bara ha båda mina pojkar här och krama om och pussa dom godnatt här bredvid mig i sängen. 
Det värmde iallafall i hjärtat igår när jag stod och lagade mat i köket och Scott var utomhus och lekte med pappa och scotts leksak i vardagsrummet gick igång helt av sig självt o började låta o röra på sig. Tänkte att Thor var o hälsade på o lekte lite med sin brors leksaker. 

Jag bara hoppas att allt går bra imorgon och att Scott inte får nån smitta ifrån sjukhuset när han är därinne. Vill verkligen inte ha han i några sjukhuslokaler eller på vårdcentral i dessa tider. Där finns ju störst smitta tänker jag. Han mår ju bra nu å tänk om han blir smittad med nåt på sjukhusbesöket o så bara blir livet ett rent helvete igen :/ e så rädd! Varför varför ska han till barnmottagningen imorgon det vet vi inte ens ju! 

Jag e så livrädd att förlora honom också. Då finns det inte längre någon anledning att leva ifall jag Inte skulle ha Scott här hos mig. Det e ju han som är den stora stora solen i mitt liv. Han som gör det värt att kliva upp på morgonen och som gör att jag vill starta dagen. 

Idag har vart en så jobbig dag. Förut saknaden efter Thor och nu såhär på kvällen så kom den oron inför imorgon. Det får bara inte hända Scott någonting. Jag hoppas så att allt går bra imorgon på besöket o att ingen av oss blir smittad med någonting därinne. 

 
Scotts första vecka i livet inne på barn.


  

Å så storebror Thor som aldrig fick chansen att leva för de bröt nacken på honom under förlossningen 😪 


Jag är bara så rädd för vad livet bär med sig för vet man inte kan ta nånting för givet. Å att livet ger än kängor när man minst behöver det. Jag ber till högre makter att Scott får vara frisk o stanna här hos mig sin mamma och sin pappa. Jag tror och hoppas att storebror i himlen vakar över honom. 

I övrigt då bortsett från min rädsla och oro idag så har dagen varit bra. Vi har haft lite städdag ute så nu är bryggorna ilagda och Scott fick åka traktor. Sen så har vi gått i skogen och jag har bakat brownie med plopp o dumle i som blev jättegod. Har fryst in det som blev kvar nu så vi har till jag fyller år till morsdag och till våran bröllopsdag som är snart. 

Gud alltså ligger här och tittar på min sovande Scott bredvid mig och vill bara att morgondagen ska vara över att det där sjukhusbesöket ska vara över och att jag har han här hos mig igen och att han är frisk och glad som vanligt. Det känns inte som att ett sjukhus är en trygg plats att vara på i dessa tider. Inte om man inte absolut måste. Tycker det känns väldigt otryggt o som att det är stor risk att bli smittad i de lokalerna. Så tycker att det känns jättejobbigt att vi har fått en kallelse nu under pandemin och speciellt när vi inte ens har någon aning om varför och vad den ens gäller. Men kan ju bara hoppas att allt ju går bra. 


Av linnluvlee - Måndag 3 maj 12:39

 


Hejhej på er igen! Tio dagar sedan sist så nu får man se hur mycket som jag kommer ihåg av de som har hänt den senaste veckan. 


Idag så e skrutt hos farmor igen så jag fick lite me-time så lyssnar på musik på högsta volym som vanligt, tog en massa selfies nyss för en stund sen också o de e konstigt haha att typ inte en enda blir bra ;) i mitt huvud så ser jag ju fortfarande bra ut och jag känner mig ju som 25 även fastän körkortet tydligen säger 34, har det gått så många år? Kanske stämmer inte bilden jag har inne i huvudet lika bra med verkligheten längre haha.


 


Iallafall häromdagen var vi på kalas, kusinens ettårskalas. Vi hade trevligt där och det bjöds som vanligt på gott fika. Tycker det är roligt att de har en tjej så har jag iallafall nån o köpa glittriga o söta grejer till sånt som jag inte kan ge till scott! Denna gången gav vi två klänningar, pippiböcker och en dragleksak.


Å idag så har jag bakat en sockerkaka som blev helt perfekt! Hittade en låda med någon blåbärssörja i frysen iförrgår som det är oklart vad det egentligen är för någonting som jag har gjort så tänkte att den måste ätas upp så fick bli sockerkaka till den idag. Dagens lunch.


 


Förra veckan gjorde jag piroger för första gången också. Hade inte ätit det sedan det serverades i skolan när jag var typ nio eller nåt så måste säga att dom blev jättebra för att vara första gången jag lagade det.


Fira valborgsmässoafton har vi ju också hunnit med såklart! Vi lekte ute under stort sett hela dagen jag och scott och han fick hänga i garaget och så med, sen tog vi en långpromenad hela familjen under tidiga kvällen. Scott ville gå själv så det fick han ju göra. Han hittade stora stenar på vägen som han gick och lekte med och kastade iväg. Han vill stanna o titta på alla bilar och på allt vatten han hittar så det tar ju sin tid när han ska upptäcka, men det är så härligt att se! Sen så ville han gå åt fel håll hela tiden också. På kvällen sen gick vi ner till stranden och tittade på brasan. Vi höll oss på avstånd från alla grannarna och scott satt mest i våran gummibåt och lekte.


     


En av dagarna när det var varmt och soligt och jättefint väder tog jag med scotts sandleksaker, en filt och så gick vi ner på stranden, tänkte att han skulle få leka i sandlådan lite men det var ju vattnet och bojen och gummibåtarna som var det intressanta haha och så kastade han alla spadar och placerade ut dom över stranden. Trodde alla barn gillade att leka i sandlådan haha men tydligen inte scott, försöka lyfta bojen var ju mycket roligare. Alltså scottis försöker ju lyfta typ allt. Han lyfte skrindan på högkant en dag, så ställer han gunghästen på huvudet han kastar iväg porschen, släpar iväg våra möbler. Går och skjuter på precis allt. Men man ska väl börja med styrketräningen tidigt.. Blir han kroppsbyggare tro eller bilmekaniker.


Scott är även hård som chef med, vem har han fått de ifrån? så fort vi är ute på tomten vill han att det ska sopas eller krattas precis hela tiden. Eller så ska däcken bytas och inne så ska det skuras och dammsugas heeeela dagarna. han sätter verkligen mamma i arbete.


Vi är ute den mesta tiden nu på dagarna eftersom han älskar det. Själv tycker jag det är så kallt när termometern inte visar många grader så hade hellre varit inne ju brrr. Vi har iallafall börjat gå i skogen igen nu när den mesta av snön har smält bort och så har vi varit på lekparkerna med såklart och så en dag fick jag för mig att vi skulle upp på ett berg och en utkiksplats så släpade med oss vagnen uppför jättebranta och hala klippor, ångrade mig där när vi var uppe för det var ju så brant ner och bara sten att gå på. Inte riktigt genomtänkt med barnvagnen känner jag, men men det var iallafall fin utsikt däruppe. Tur vi gick dit när vi gjorde med för en timme senare så haglade det golfbollar.


 

   


Så har skrutt testat att plaska i diket i trädgården med så han blev helt lerig och blöt. Så tvättmaskinen har fått gå varm här hela veckan. Känns ibland som jag drunknar i tvätt.


Å igår var det internationella dagen för alla änglamammor, kändes lite extra då att inte ha thor här. Jag kunde inte sova nåt alls knappt inatt. Jag saknar så att ha ett till barn här! Så jag har varit vaken länge nu men det går man vänjer sig. Skrev barnens namn med klossar när vi lekte inne i scotts rum. Har även fått scottis att rita sina första streck klotter på griffeltavlan därinne nu med. Jag gjorde en gubbe som han klottrade över haha. :)


 


Igår fick jag lite potatiskärlek med ;) när jag skulle skala potatis till potatismoset vi skulle äta så hittade jag en potatis som såg ut som ett hjärta! För fin för o äta ju haha <3


 

Så nästa vecka har vi fått en läkartid med för scott, vi har faktikst ingen aning om vad den gäller så det känns lite olustigt ju för så vitt vi har märkt mår han ju toppen. Men jag gissar att det kanske kan vara en koll efter han var nyfödd o låg på neo eller för o kolla så han inte har ärvt mitt blodfel eller annars så är det väl vikten då men tycker dom borde ha sagt det till oss isåfall för det lät ju som att det var bra när vi var på bvc. Så det känns lite jobbigt o behöva gå på, vill helst slippa mera läkarbesök nu ju men det är bara en av oss som får gå nu i coronatider så kan förhoppningsvis få mannen o ta det istället, jag hoppas verkligen att scott får vara ett friskt barn och slipper vara på sjukhus en massa. Jag har ju gått igenom den resan så jag tycker att det räcker nu faktiskt. Vill inte han ska behöva gå igenom sånt, eller det vill ju ingen förälder men. Jag har så mycket jobbiga minnen ifrån sjukhus, mitt obehag med det går långt tillbaka i tiden. Så just därför så känns det fan asjobbigt o behöva traska dit igen. Försökte få min man o förstå det när vi hade fått hem brevet att det är bättre ifall han är den som går dit med scott men så fattade han ingenting utan tyckte bara jag behöver typ "öva" på sånt men alltså näej, jag behöver inte öva på att besöka sjukhus jag har ju seriöst varit där så mycket så jag tom skulle kunna ta mina egna blodprov och göra egna undersökningar på mig själv vid det här laget utan det är ju mycket bättre för scottis skull att ha en förälder med som är lugn och fokuserad och inte en som minns hur hemsk tiden när han var inlagd som nyfödd o amningen inte funkade var och som kommer börja tänka på hur det själv var när man var liten o fick gå till barnavdelningen. Så för scottis skull vore ju det bättre men vi får se hur det blir. Jag hoppas iallafall att det inte är för nåt allvarligt som vi ska dit ju. Men har för mig att dom sa någonting när vi var där när han var nyfödd så det är nog därför bara.


Nu ska jag stänga ner datorn och gå marinera fläskfilé som ska grillas ikväll när resten av familjen kommer hem

Av linnluvlee - Fredag 23 april 18:53

   

Tänker tillbaka på förra året när Scott var så liten, tänk att han snart är femton månader! Saknar min bebis haha nu är han ju ett stort litet barn :) det ju med underbart men tänker på ibörjan när man bara kunde sitta bredvid o titta på honom hur länge som helst för han var så liten o söt o han levde o var min. Vill ju ha en liten bebis till. Vill ju få uppleva det här igen, lära känna en till liten individ. Men så har man i bagaget att det tog mig åtta års mer eller mindre frekventa försök att få scott, ett dött barn Thor före honom, sex graviditeter, fyra missfall o fyra ivfer plus nästan ett års försök med letrozole plus ett avbrutet ivfförsök och det enda som lyckades var tillskott av östrogen och progrestron varav det första kan jag inte ta igen eftersom jag har haft så många proppar. Så det känns som en ouppnåelig dröm nästan. Det är så lätt för vissa många, så många som råkar få en till en hoppsan. Känn så visset varje gång jag ser andra som blir gravida igen eller har fått en tredje fjärde eller vilket barn dom nu är inne på. 
Nästa år måste vi börja betala frysavgift för våra ägg ifall vi ska ha dom kvar o sen är det ju stora summor ifall vi ska återföra dom o det är bara sex år till man fyller fyrtio. Överallt läser man ju att det ska bli lättare att bli gravid närmare fyrtio när man har pcos så det återstår väl och se. Just nu känns det ungefär lika sannolikt för mig som att vinna flera miljoner på triss. Det e sånt man drömmer om men som bara händer andra. 

Imorgon är det tydligen barnens dag, jag tycker det är bra att det även finns en dag för dom när det ju finns både morsdag och farsdag. Så Scott ska få ett dinosaurier pussel imorn och så tänkte jag göra fruktsallad till fika och satsa på att vara utomhus så mycket som möjligt för Scott älskar ju att vara ute! Tänk att mitt barn blev ett utebarn haha jag som tycker om att vara inne ;) så försöker jag få honom att gilla bollar åtminstone och inte bara traktorer och bilar, så vi kan ha nånting gemensamt o hitta på ute sen när han blir större. Scott har varit med pappa när han bytte däck på alla bilarna så nu går han fram till alla hjulen på varje bil och vill ha dom bytta igen och så vill han ha fram vattenslangen och spola av dom och titta på traktorerna och hoppa i skopan. Jag förstår inte hur detta kan vara kul haha. Jaja han får ju utveckla sina intressen och jag kommer stötta honom i vad det än blir :) 


Undrar lite hur Thor hade blivit, om han varit lika vild och överallt som Scott? Om han också hade varit lik mig till sättet och gillat samma saker eller någonting helt annat. Jag saknar honom min lilla minibebis. Tänk att jag har fött ett stort barn för tiden och ett väldigt litet barn också. Såna kontraster. Men det är lättare att föda ett stort barn som lever och hjälper till än ett litet barn som dött. Ibland saknar jag den där tiden som gravid när jag hade alla kontrollerna och gå på även om det var jobbigt med oron och komplikationerna och så men jag hade liksom ett sammanhang och mina söner att se framemot att träffa. 
Jag kommer på mig själv väldigt ofta att säga ordet barnen när jag egentligen bara pratar om Scott. Blir ju lite fel när det bara är ett barn men tror att jag omedvetet säger barnen just för att jag ju har två barn egentligen och ju alltid bär med mig och tänker på Thor. 


Sitter o letar bilder på trädkojor och klätterställningar för tänker mig att vi såsmåningom ska fixa nåt sånt till Scott eftersom han ju älskar att vara ute och har så mycket energi tror han kommer gilla det. Kanske blir en lekstuga också eller en korg eller mål när han är ännu större eller så blir det bara hänga i garaget som gäller. 

Presentation

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se