Senaste inläggen

Av linnluvlee - Torsdag 22 aug 18:19

  


Godkväll på er! Längesen jag tittade in här nu, inte riktigt meningen men ibland blir det så.  Har precis ätit upp den här tallriken o väntat på att mina sega dator ska ladda upp lite bilder. 


Idag har vi varit hos svärmor på kanelbullsfika. Gott gott o trevligt! Dom här dagarna nu som vart har det plockats mer bär, blåbär blev nästan 3kilo jag fick ihop som växer här i trädgården. Kändes seriöst som att det dök upp nya blåbärsris överallt. Lingon e det som e kvar och plocka nu. Har även plockat mer vinbär som jag ska göra gelé på, älskar att ha det på mina limpmackor. 7 liter svartvinbärssaft blev det ju också.


   



Så har jag börjat funderat påvad man kan göra av alla plommon vi får varje år. Vi har ju ett plommonträd o det brukar bli massor på det. Varje år blir det bara att man äter ett par stycken o sen blir resten kvar o det e ju lite dumt när man kan ta tillvara på dom. Så får se vad det kan tänkas bli. Har aldrig ätit någon plommonkaka, plommonpaj, plommonmarmelad eller plommonsaft eller så så jag vet ju inte riktigt om vi tycker det är gott.


Första potatisarna har jag även tagit upp nu, dom e väldigt små iår för plantorna har växt lite dåligt när vi inte vattnat speciellt bra den här sommaren.

Men potatis blir det iallafall. Alltid kul o få hämta in sin egen mat man har odlat. Vi har äntligen fått massor med hallon coh jordgubbar nu också.


Så det enda jag går runt o funderar på nu är vad det e jag har satt i dom här krukorna. Vet ju att det är morötter i en av dom. Å blomma i en. Men vad resten e eller om det e ogräs törs jag inte säga faktiskt. Nån som vet?


     


Gjorde jättegod blåbärspaj igår med med hemmagjord vaniljsås. Å några dagar före det fick jag mannen o baka kakor till mig :)


     


I övrigt så har det blivit lugna dagar. Vi har haft besök på fika. Hängt ute i trädgården. Jag har rensat ogräs och flyttat lite pelargoner och gjort fint hos THors hörna. Ledsen jag blev när jag såg att mannen kapat sladden till björnarna med häcksaxen av misstag men nu ska dom gå lysa igen :) vill ju inte det ska va mörkt hos THors minnesplats o dom är björnarna e ju för söta!


 


Å så har det regnat massor i tre dagar under helgen så i måndags höll båten på att sjunka. Den var helt full i vatten när maken gick o tittade till den så var tur han kom då innan den sjönk till botten. Så vi har haft lite bekymmer med det också. Å ta upp den på land, tömma ur allt vatten o se vad som hänt o så. Känns som det alltid e nåt. 


Liksom sen nyårsafton 2017 har vi liksom förlorat vår pojke, haft tre missfall, jag vart uppsagd från mitt jobb, jag har haft två blodproppar, vi har blivit påkörda med båda bilarna, traktorn har det strulat grejer med, först startade inte båtmotorn sen gick allt bra men nu höll den på sjunka för det regnat för mycket i kombination med för höga vågor i havet. Å så strax före det gick motorcykeln sönder. Känns som det e nånting precis hela tiden. Man blir lite less. Båten e iallafall uppe på land nu och torr så. Vi hade ju tur att den inte hann sjunka om man ska se det positivt o från den ljusa sidan.


Så har det blivit lite film i soffan några kvällar också. Vi har seriöst helt slut på fim och serier att se. I princip allt som netfliix och viaplay föreslår har vi redan sett på. Vi vet liksom inte längre vad vi ska se på när vi vill se en  film eller en serie. Tycker dom borde uppdatera med lite annat nu. Speciellt på hösten e det ju så mysigt å sitta i soffan med en filt, tända ljus, höra regnet smattra mot rutan och se det kolsvart ute och se en film men då har vi ingenting att se på.


ANNONS
Av linnluvlee - Söndag 18 aug 11:44

Hejhej på er! 

 Gårdagen blev jätterolig när vi hade en del av våra vänner här på middag! Maten blev jättegod som vanligt när vi lagar den och det vart våffelskålar med strössel hard choklad topping kolasås o hemmagjord glass till efterrätt. Efter maten tog vi fram ett av spelen vi fick i bröllopspresent som jag tänkte att jag ville prova. Dom andra var lite skeptiska först eftersom man skule rita men jisses så kul vi hade sen :) jag skrattade så när vi hade ritat vad vi trodde att de skulle va o gissa vad allt klotter föreställde så jag satte i halsen o tillslut spydde haha livet som gravid. Jättekul spel iallafall sålänge som ingen e vidare bra på att rita o man ska rita helt sjuka grejer som typ snus och navelludd liksom hur ritar man det så att nån annan förstår vad man ritat :) iallafall jättekul spel det här, längtar till vi spelar det nästa gång. Rekommenderas om ni vill ha ett kul spel med vännerna eller familjen. Haha! 


   


Beställde ju hem lite böcker med att läsa, andra som har förlorat barn som vi eller av annan orsak tänkte att det kanske skulle hjälpa mig.  Man e ju inte ensam om det här hemska tyvärr. Hittade några barnböcker som jag beställde att läsa när Thors syskon e äldre för det lär ju komma frågor om storebror. Vet det finns en till bok som heter typ jag vinkar till en sten eller nånting sånt men den var tyvärr slut så ska köpa den en annan gång. 


Så blev det ju massa böcker för mig själv med. Nu e jag ju inne i en annan del av denna livslånga sorgen jag alltid kommer ha inom mig. Det e ju lättare nu men nu brottas man ju med rädslan av hur det ska gå den jär graviditeten istället. Tror det hade varit lättare om vi hade haft ett till barn ett som levde för då hade man ju kunnat tänka att det gick ju bra den gången men nu har vi ju bara den här dåliga erfarenheten o den värsta tänkbara dessutom. Å det e ju främst min egen kropp jag inte kan lita på vilket gör det hela ännu mer skrämmande o rädslan större.


Läste i obduktionsrapporten iförrgår igen för jag ville veta en sak o då såg jag att det även stod att Thors femte nackkota var bruten så då stämde det ju det maken hörde att dom bröt nacken på vår son när dom slet ut honom. Vår lilla pojke hade inte en chans. Jag hoppas verkligen att jag får snitt denna gång för något annat känns inte humant o jag kommer vara helt förstörd skräckslagen livrädd o panikslagen om jag måste föda vaginalt igen efter den där skräckförlossningen. Men jag vet ju att även om jag får ett fastställt datum för snitt o det planeras för det så kan man ju på förhand aldrig veta hur det blir endå. Barnet kan ju komma tidigare å det kan ju gå lika fort igen då hinns ju inte snitt med. Vad som helst kan ju hända för när man ska föda då har man ju ingen kontroll alls på skedet.


Försöker titta på barnfamiljer som ser lyckliga ut o ha det som målbild att en vacker dag så e vi också där. Våran familj kan ju aldrig bli komplett eftersom vi har ett barn i himlen Thor men med tiden och åren så kan det ju om vi har tur bli bra tillslut. Vägen dit för oss för mig e ju bara längre och en stor brant uppförsbacke full av taggtråd till skillnad från alla lyckligt lottade människor som får friska levande barn i det antal dom utan nån större ansträngning å utan att förlora nåt av dom. Deras liv e ju så mycket enklare när det kommer till det.


Jagvet att det går att överleva o ta sig framåt för det har jag sett på andra änglaföräldrar. Vet också att sen när Thors syskon e här och lever då väntar en annan typ av sorg. Sorgen när man ser allt man gör med det barnet som Thor aldrig får chansen att uppleva.


Så e det ju en sorg som inte e riktigt samma som dom vars barn har levt ett tag först heller för dom har ju saker kläder minnen kanske teckningar o skolpyssel kvar som barnet gjorde medan den levde o fotografier och kanske även filmer. Alla såna där saker som blir så oerhört viktiga att ha kvar när man inte fick ha kvar det man älskar mest, sitt barn.


    

ANNONS
Av linnluvlee - Lördag 17 aug 11:50

Ikväll är det tydligen Stugsista här hos oss, en fin tradition där alla stugägare och åretruntboende tänder ljus o marschaller så havet och stränderna lyses upp fint. Vi hade först helt glömt bort att det är ikväll men så passar det ju toppen när vi har bjudit hit våra vänner ikväll för att hjälpa oss äta upp 1,3 kg lax. Lite mycket lax å äta själva så vi bjöd hit alla så vi får lite hjälp hehe! Ska bli kul :) blir lax o sallad egengjord hollandaise sås färskpärer och så glass till efterrätt. 


Så blir perfekt att det även var Stugsista nu. 


Igårkväll var vi iväg till våra vänner på surströmmingskiva eller vad säger man? Iallafall blev köttbullar o potatis för den här gravida som jag försökte äta medan dom andra tryckte i sig den illaluktande fisken. Tycker inte det hjälpte så mycket att vi satt utomhus denna gången istället för inne. Det luktar ju endå å som gravid e man ju dessutom ännu mera känslig för dofter. Blev iallafall en sen trevlig kväll så när vi kom hem var det bara sova. Så sjukt trötter jag e idag alltså sådär så det känns i musklerna och så har jag blivit så sjukt stel så har ont i huvudet för jag e så spänd i hela ryggen o nacken skulle behöva en massör fast jag skriker varje gång maken försöker massera mig klarar inte av känslan. Så vet inte hur det skulle gå ont gör det iallafall. 


Fick tillslut tag i läkare med så nu kan jag slappna av igen. Å jag hade blivit missad o bortglömd så e glad att det upptäcktes innan dom gick på helgledigt för jag blev som sagt livrädd av det som stod i det där brevet eftersom vi förlorade Thor av den anledningen vi gjorde så det förstod läkaren sen mär denne fick veta vad vi varit med om att det inte var så smart å skriva sådär å posta.. skönt ha det utrett nu iallafall. Det magonda försvann även där på fredagkvällen när de ringde så det var ju därför. 

Av linnluvlee - Fredag 16 aug 09:55

Hejhej bloggen ny dag det här å vårdcentralen har fortfarande inte ringt tror inte dom kommer ringa inom en snar framtid heller eftersom dom ännu inte ringt. Tror inte dom tar mig på allvar vilket e jävligt synd för händer det vår bebis nåt så e dom ju ansvariga för det. Å jag vill inte det ska hända samma sak igen. Vill inte förlossningen ska starta för tidigt igen på grund av att jag går runt med en infektion som ingen tar på allvar så vi förlorar det här barnet också. 


Thor hade varit hos oss och levt och inte på kyrkogården om läkarna bara hade tagit en odling på mig i förra graviditeten men det gjordes aldrig trots sammandragningar och blödningar som kan vara tecken på infektion och trots att jag gjorde hur många vaginala ultraljud som helst som alla ökar risken för en infektion men dom gjorde aldrig nåt på specialistmödravården så därför så fick vi begrava vårat barn å denna gången så e det ingen som tycks vilja lyssna. 


Jag har ont i magen sedan igårkväll för att ingen ringt så jag blivit lyssnad på å fått svar på mina frågor. Jag har sammandragningar å jag har mest troligt fortfarande en infektion men ingen lyssnar på mig. Min barnmorska är på semester och dom andra på ankaret e ju ingen idé å prata med dom ville ju inte ens låta mig göra en odling. Domsjö hälsocentral ringer inte tillbaka å specialistmödravården lyssnar inte. Känner mig rädd för att vi ska råka ut för samma sak igen å då är alla dom här tre instanserna ansvariga för det. Thor hade fortfarande levt om dom hade upptäckt o tänkt på att jag kunde fått en infektion förra graviditeten men dom tänkte inte så han dog. Nu tänker jag ett steg längre å försöker vara förebyggande att vi ska råka ut för samma sak igen men då nonchaleras jag bara å ingen tar min oro på allvar å ingen försöker ens besvara mina frågor så det magonda orsakat av vården kan släppa. 


Någon som har testat nån av alla dom här internetläkarna? Står ju att dom inte hjälper gravida men kommer må fortsatt dåligt o ha ont i magen tills jag fått tag i en läkare. Nån som har testat kry, mindoktor, doktor24 eller uvisens? 

Vill ju att vårdcentralen ska ringa men tror jag hamnat sist i högen så det kan dröja veckor innan jag hör nåt å man ska inte gå runt med en infektion som inte behandlas som gravid å jag misstänker att jag har det eftersom jag har tecken på det å odlingen endå visar det men dom vägrar göra nånting. Kommer allvarligt anmäla varenda vårdpersonal jag har varit i kontakt med om nånting händer det här barnet i magen som dom hade kunnat undvika om dom bara hade lyssnat på mig. 


Blir så trött när vårdpersonal inte lyssnar dom är inga övermänniskor men en del verkar tro det. Men jag hade rätt med blodproppen att det inte skulle bli bra om dom sänkte dosen å jag sa det men dom lyssnade inte utan sänkte dosen å voilà jag fick en propp. Ingen ville låta mig lämna odling ibörjan av graviditeten varken barnmorskan eller specialistmödravården men när jag sen väl fick göra det så visade den ju att jag gick med en infektion å nu efter visar det ju att jag fortfarande har bakterier men återigen är det ingen som lyssnar på mig. Önskar att man kände en läkare privat som man kunde vända sig till när man inte blir lyssnad på av dom som man ska vända sig till. 

Av linnluvlee - Torsdag 15 aug 16:38

Hejhej bloggen idag e en jobbig dag så idag tycker jag synd om mig själv. Man mår ju inte direkt bättre av att hålla inne sina känslor så justnu gråter jag. Sista personen jag pratade med på vårdcentralen idag fick mig o börja gråta. 


Ringde dit imorse vid sju fick återuppringning åtta då sa första personen jag pratade med att hon skulle säga till läkaren å ringa mig mellan åtta o nio på morgonen å om denne inte hann så skulle jag bli uppringd under förmiddagen. Timmarna gick o telefonen förblev tyst. Tänkte att då har läkaren mycket att göra så bara inte hunnit än. Vid tre hade de fortfarande inte ringt å eftersom dom stänger fyra så ringde jag igen för o kolla så jag inte glömts bort i stressen eller så å då fick jag nästan en utskällning av hon som svarade i telefon då å jag skulle minsan inte kunna tro att jag skulle bli uppringd på förmiddagen som hennes kollega hade sagt på morgonen. Jag skulle minsann sitta hemma o vänta så ringer läkaren nån dag när den har nån minut över. Så här sitter jag nu alltså ledsen för att dom skickar hem ett brev som svar på min odling som visat att det finns nånting o det ska inte finnas nånting om man är gravid för då ska det behandlas. Man ska aldrig gå med bakterier obehandlad när man är gravid för då kan det leda till att njurarna pajar och måste opereras bort. Förlossningen kan starta för tidigt, barnet kan bli smittat o dö i magen o i värsta fall så kan du få sepsis alltså blodförgiftning och själv dö. Å vi har redan förlorat ett barn pga en obehandlad infektion å nu är allt dom gör o skickar hem ett brev där det bara står att det finns nåt men inte vad å så skiter dom sen i o förklara för mig vad det e å dom skiter i o behandla det o jag får gå länge å vänta på att få mina frågor besvarade. Gör ju inte precis att man känner sig lugn som gravid. 


Seriöst 90 procent av all stress o all oro jag har känt under den här graviditeten har varit orsakad av bemötandet jag har fått ifrån vården o den nonchalans man ibland möts av. Skulle ha känt mig mycket lugnare o mera trygg om inte vården var såhär. 


Så ja det blev inget av det jag hade tänkt gjort idag för jag vaktat telefonen å hela dagen känt att jag behöver prata med en läkare å då får jag det inte. Fick jag det skulle det säkert minska min oro för då skulle jag iallafall veta vad de mena med det som står på pappret jag fick hemskickat. 


Tur maken e snäll o bakar kakor till mig nu. Känner att jag behöver tröstäta. 

Av linnluvlee - Onsdag 14 aug 19:29

Hejhej bloggen. Idag och igår har jag varit ute o plockat av alla vinbären vi har och börjat plocka en liter blåbär. Vi har ju så mycket blåbär o även lingon på tomten så har hunnit med typ två buskar hittills så finns massor kvar. Skulle vilja plocka mer så blir nog imorgon man orkar ju inte plocka bär mer än nåra timmar per dag innan ryggen säger ifrån. Beundrar alla bärplockare vilket jobb dom gör! 


Iallafall nio kilo vinbär ska bli saft o sen blir det gelé på dom bären som e kvar å ännu inte mogna. Vi har även varit o handlat mat o bjudit hit våra vänner till helgen. Ska bli kul o gott äta lite mat o bara umgås då! 


Har känt mig lugn också i graviditeten hela dagen enda tills jag öppnade brevet från vårdcentralen som låg i brevlådan å såg formuleringen dom använt som ju gör att jag måste ringa dom imorn o be dom förklara vad fan dom menar för den gjorde mig inte precis lugn. Snarare mer orolig så nu e jag jätteirriterad o bara vill ringa o höra deras förklaring. Tänker inte tillåta den här gången att nånting förbises eller nonchaleras för att det bara är ”lite” för händer det den här bebisen i magen nånting o vården inte har gjort allting dom har kunnat då kommer jag anmäla varenda en för dom ska göra allting dom kan å man ska inte ha bakterier när man är gravid som inte behandlas det kan vara förödande så nu vill jag veta vad fan det e dom menar växer men som dom tänker strunta i. Om det nu inte e nåt kan dom väl formulera sig så man fattar vad dom menar å inte bara skicka hem ett sånt papper. Blir så irriterad. Där slutade man känna sig lugn och trygg. 


Nu har jag iallafall kommit in i vecka 16 :) så det e bara sju veckor kvar tills jag passerar den dagen i graviditeten som vi förlorade vår son i. E så rädd att det ska hända igen. Vill inte förlora ett barn till. Det får inte hända. 

Känner mig så ensam i den här graviditeten med för jag har ingen å prata med eller dela den med. Det e ingen som undrar hur det går eller hur jag mår eller som säger den håller tummarna nu eller nåt. Ingenting. 


Vet inte vad jag ska göra för att kunna känna mig lugn nu tills jag har fått förklarat för mig vad det där brevet vill säga. Kan dom inte skriva på ett sånt språk så att folk som inte är medicinskt utbildade förstår vad dom menar. Det skulle ju bespara dom massa tid med. Och minska vanligt folks oro. Så fruktansvärt jäkla rädd att vi ska förlora det här barnet också. Vill inte leva hela mitt liv utan barn. Finns inget som jag kan ersätta det med som gör livet värt. Familjen e det viktigaste å än mer för mig som inte har nån från uppväxten som finns där så känns det livsviktigt att få möjligheten å skapa min egen familj i vuxen ålder. Å få möjlighet å leva familjeliv å skapa egna familjetraditioner å så det blir så halvt om det bara e vi två å ingen mer inget barn. Så e så rädd för att vi ska förlora det här barnet också när jag längtar så mycket o det betyder allt för mig. 

Jag vill liksom inte resa i världen, jag e ingen karriärmänniska utan lider mest när jag jobbar så det finns liksom inget mer än familj som gör livet värt det. Allt jag vill ha e barn. Levande barn å att då veta att vården kanske inte gör allt dom kan för att vi inte ska förlora ett till gör mig rädd o ledsen. 

men framförallt orolig när dom bara skickar hem ett brev med en mening som låter negativ o sen inget mer ingen förklaring inte nåt man blir ju inte precis lugn. Gahh vad irriterad jag blir för nu har dom verkligen gjort mig orolig. Lär ju inte sova nåt gott inatt heller då. 

Av linnluvlee - Måndag 12 aug 17:41

 


Nu är den här mamman lugnad och glad! :) Känningarna i magen jag haft hela helgen har lugnat ner sig och allting såg jättefint ut när vi var hos läkaren. Var en livlig liten filur i magen som hade vänt på sig sen sist vi var där o kikade. Bebis sprattlade hela tiden och rörde massa på armarna o benen hela tiden under ultraljudet så kanske blir det en blivande dansare precis som sin mamma :)


Sa det till mannen att det nog e en dansare därinne o så fick jag till svar av han att övik har väl inte ens dansklasser men jodå det vet jag att det finns. Inte så mycket nej men vet iallafall det finns en dansskola och knattedans finns för det har jag funderat på o jobba med några gånger men har inte blivit av när det e så få timmar men har ju faktikst utbildning som danspedagog för småttingar från förskollärarutbildningen samt att jag har ju faktikst dansat i tjugoåtta år och är utbildad dansare så nog finns det kunskap att ta av om vi skulle få ett barn som tycker det e kul. Behövs ingen dansskola egentligen då o finns det inte går det väl o starta en om nu det skulle visa sig bli ett problem. Om nu barnet skulle vilja det. Finns ju så mycket annat barn kan hålla på med också. Kanske blir en handbollspelare som pappsen eller en brottare som farfar vem vet. 


Det måste vara bland det roligaste med att ha barn att se och upptäcka deras personlighet, egenskaper och intressen och vad de har ärvt ifrån mamma eller pappa och vad de e bra på o så! Själv har jag ju inte ärvt nånting uppenbart alls ifrån mina päron för jag e totalt olik dom utan de jag har ärvt måste komma längre tillbaka i släkten ifrån. E mer lik min moster isåntfall. Gener kan ju hoppa generationer så man vet ju aldrig på förhand vad barnet får för mix. Spännande i vilket fall.


Å apropå gener så fick jag faktikst veta av min släkt som e jätteavlägsen i norge att nån där hade släktforskat ännu djupare så nu vet jag att min släkt på 1600talet fanns i finland o hette Valkoinen o att vi ifrån början troligen kommer ifrån sibirien. haha därför jag e så blek och gillar snö o isbjörnar? ;) Tycker Valkoinen var ganska fint faktiskt. fast hittade ingen i Sverige som heter det idag. Däremot så har vi tydligen en släktförening i Torsby.  Undrar om nån av mina förfäder var musikalisk, bra på att skriva o melodier och bra på att dansa för vet ingen som fick det mer än jag i släkten. Nånstans måste det ju komma ifrån.

Det klart kom faktiskt på en sak som jag har ärvt, min känsla för matlagning lär ju komma ifrån min farmor iallafall för hon gjorde världens godaste mat. Ingen kommer i närheten av hennes köttbullar, jag e riktigt nära men hennes var utsökta. Nån vacker dag ska jag få till dom exakt.


Åt faktiskt väldigt god mat idag. Det ser inte mycket ut för världen och jag trodde faktiskt inte att det skulle bli speciellt gott men när vi satt där på sjukhuset o insåg att vi igen inte hade tinat nånting ur frysen idag heller så kom jag på att det fick bli fiskpinnar idag.

Så kokade jag potatis med spenat och salt i. Hällde av vattnet på potatisen, i med massa smör och salt o svartpeppar och sen mosade jag ihop allt tills smöret hade smält med en potatisstöt och gud så gott mos det vart! Mmm


 

Av linnluvlee - Söndag 11 aug 19:19

 


Då kör vi igen då, så jobbigt när man har skrivit ett helt inlägg o hade formulerat sig jättebra o så sparar man o precis i den sekunden så laggar internet o så poff e allt borta. Å så låter det inte lika bra andra gången man ska formulera sig men men. Sånt e livet. Bara köra igen!


Ensam hemma ikväll så sitter i soffan och äter potatissoppa medan jag lyssnar på musik, country efter att äntligen ha fått igång spotify igen. Så ofta de laggar kanske skulle damma av gamla cdskivor igen känns som man kan lita mer på dom än betalspotify.

Iallafall har precis kollat på dans, Denise Walls dance academy och blivit påmind om hur sjukt mycket jag saknar den tiden när jag levde för dansen. När jag kunde leva för dansen.


Alla föreställningar, alla timmar i dansstudion och alla repen bakom scen inför alla shower, allt pysslande med rekvisitan och alla kläder som bara dansare har. Jag saknar det så mycket, livet jag älskade men som togs ifrån mig. Det finns ett liv före och efter dansen, före jag fick min första blodpropp och efter den när jag tvingades inse att det inte längre skulle gå och att jag tvingas välja att leva ett liv med mindre fysisk aktivitet än vad jag egentligen vill då jag älskar att träna och dansa och röra på mig.

Jag var så lycklig på den tiden. Jag var så glad. Jag kan känna glädje och lycka även nu efter när livet rullar på bra och jag gör roliga saker men det är inte samma glädje som jag kände då. Jag når aldrig samma nivåer av lycka och glädje i livet längre. Det var på en helt annan högre nivå då. En nivå jag inte har kommit upp till sen den där dagen för tolv år sedan. Visserligen var jag ständigt hög på endorfiner då men inte ens med dom i kroppen idag uppnår jag samma glädje o lycka i livet sorgligt men sant. Sen den dagen har jag inte känt mig hel, jag har känt det som att det finns 80 procent kvar av mig nu.

En bit av mig som jag aldrig kommer få tillbaka. Precis som med THor.


Visserligen så dansar jag än idag fyra blodproppar senare och tolv år efter men det e ju inte samma sak när man inte kan hålla på så länge för kroppen säger ifrån o man måste välja hela tiden gym eller dans, kan inte göra båda som jag hade valt om jag kunnat välja. Finns ingen garanti att jag klarar ett helt danspass om jag skulle gå en kurs så det känns aldrig värt. Det e hårt men det e det livet jag fick. Det var så det blev.


Det finns ett liv före och ett liv efter Thor också. Det blir aldrig detsamma igen, det blev ett annat liv efter Thor. Ett liv efter dansen och ett liv efter Thor som jag inte själv har valt som jag själv inte skulle välja men som jag fick tilldelat mig. Jag känner mig inte hel sen Thor dog, jag kände mig ju inte hel innan så hur ska jag kunna känna mig hel efteråt? Men nu känner jag mig bara halv. Jag går runt och lever mitt liv med känslan av att halva mitt hjärta och halva jag e borta, halva delen av mig har tagits ifrån mig och kommer aldrig att komma tillbaka. Nu får jag bara hitta ett sätt att leva som halv.


Jag har lärt mig insikten att det är inte du som styr ditt eget liv. Inte när det verkligen gäller. Inte dom sakerna som faktiskt betyder nåt. Du kan styra över dom små sakerna i livet som vilken bil du kör, vilken utbildning och vilket jobb du väljer att tacka ja till och vem du blir tillsammans med och vad du stoppar i munnen eller vart du bor. Vilket flygplan du går på och vilken färg din soffa har men dom stora sakerna som e det som betyder nåt när det kommer till kritan, dom styr du inte över. Du styr inte över dina gener eller om du kommer få vara frisk eller dina nära får fortsätta leva eller över hur många barn du får. Det kan du inte bestämma. Det e sånt som bara händer endå. 


Det kommer knocka dig totalt endå om det var så det var tänkt. Du kan ta hand om din kropp, äta hur nyttigt som helst och träna massor men du kan inte styra över om du blir sjuk eller om du eller någon nära dig råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och råkar ut för nåt. 


Du kan bara välja hur du väljer att ta dig vidare i livet när det rullar vidare och allting har förändrats. Du kan bara välja hur du väljer att förhålla dig till det liv du efteråt har fått.


Jag vet att det tar tid att hitta en väg vidare och att nyorientera sig när det värsta har hänt en. Det kommer gå för det går alltid att hitta ett sätt det tar bara tid att hitta dit och lära sig accepetera att livet inte blev som man ville eller som man hade valt om man kunnat välja.


Nu ska jag fortsätta äta min soppa. Vill bara säga ta hand om er och era kära för man vet aldrig när lyckan vänder.


Så det var väl, inte lika bra formulerat som den första gången jag skrev allt rakt ifrån hjärtat men jag antar det inte var meningen att just den versionen skulle publiceras. 

Presentation

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ linnluvlee med Blogkeen
Följ linnluvlee med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se